529 Pärlor sköna

 

Alt melodivariant (utan text):


Text (=SvPs1986 nr 583): Edvard Evers 1899 (46 år), bearb. Britt G Hallqvist
Musik: Svensk folkmelodi

114 Herre Jesus, du är vägen

1. Herre Jesus, du är Vägen,
som till Faderns rike för.
Salig den dej följer trägen
och din vilja villigt gör,
den till sist med dej ska få
in i himlens glädje gå.

2. Du är Sanningen den klara,
evigt dina ord består.
De för oss kan uppenbara
vad vi ej med tanken når:
Guds barmhärtighet och nåd
och hans djupt fördolda råd.

3. Herre Jesus, du är Livet,
salig den som på dej tror,
den som allt av nåd blir givet,
i vars hjärta själv du bor.
Bo hos oss och för oss bliv
Vägen, Sanningen, vårt Liv! 


Text: Edvard Evers 1917, bearb. A.H.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

E Evers:

233 När vintermörkret kring oss står

Alt. koral:



1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år), alt. Bengt-Göran Sköld

Edvard Evers:

Johann Crüger:

361 Vår blick mot helga berget går

Alt. norsk melodi efter Griegs "Den store, hvite flock":

1. Vår blick mot helga berget går,
där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din död, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina frälsta bor.

2. Här nere är en smärtans dal,
vår hydda är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet,
du lyfter mej
i tron till dej,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3. En gång när slutat är allt ve
skall skyn sej öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser;
och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris! 

Text: Edvard Evers 1906 (53 år)

Musik: Otto Olsson 1916 (37 år), alt. norsk fokmelodi ("Den stora vita skaran där")

Vår mest kända och länge enda förklaringsdagspsalm, tryckt 1906 i Evers´ tilläggsförslag till psalmboken och tio år senare försedd med Otto Olssons undersköna melodi, som första gången trycktes i koralboksförslaget 1917 och starkt bidragit till att psalmen varit så omtyckt.

Första strofen återberättar evangelietexten ur Matteus 17 på Kristi Förklarings dag, nb i presens: "Vår blick mot helga berget går"; vi ser det som händer som om det hände nu. Andra strofen tillämpar det som hände då på det kristna livet här och nu, och tredje strofen lyfter fram den Stora Förklaringsdagen när kampen är slut och evighetens frid och glädje har börjat.

Givetvis kan psalmen sjungas året om när budskapet i Matteus 17 behandlas. Och varje söndag borde ju vara något av en "Kristi Förklarings dag".

Otto Olsson:

 

156 Med pelarstoder tolv

1. Med pelarstoder tolv 
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är 
dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, 
där byggs det år från år,
till dess vid tidens slut 
Guds hus fullkomnat står.

2. Därinne Anden bor. 
Han steg i lågor neder;
med honom livets eld 
från själ till själ sej breder.
Han är i ordets ljus, 
i sakramentens tröst.
Av malmen bärs hans bud, 
i psalmen hörs hans röst.

3. En ny och kostbar sten 
med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn 
i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd 
vi känner såsom vår,
då spänns där nya valv, 
och Herren ära får.

4. Liksom ett fadershem 
i samma kärlek samlar
de barn som hemma bor 
och det som fjärran famlar,
så för envar som tror 
och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ 
Guds kyrka öppen står.

5. Vårt hem hon vara vill 
i livets glädjedagar
och när i sorgens tid 
bekymrat hjärta klagar.
Hon reder oss ett rum 
vid Herrens nattvardsbord,
hon viger oss till ro 
i Herrens åkerjord.

6. Blott som en flyktig dröm 
är mänskans dag i tiden.
Snart genomkämpad är 
för varje släkte striden.
All jordens glans förgår, 
all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå 
till tidens sista stund.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år), ngt bearb. 2012
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)

Redan på 1800-talet, i sina "Psalmer för Kyrkoårets Sön- och Helgedagar" (1899) hade Edvard Evers för Pingstdagen skrivit en psalm med samma versmått och med samma anslag ("Med pelarstoder tolv"). De tolv pelarstoderna syftar nog på de tolv apostlarna (som i enlighet med nytestamentligt språkbruk traditionellt setts som i eminent mening "pelare i Guds församling") och deras undervisning.

Det var dock inte förrän i 1914 års psalmboksförslag - efter att Evers´ publicerat två egna psalmboksförslag! - som psalmen fick nuvarande lydelse. Och under tiden hade ungkyrkorörelsen, inom vilken psalmens kyrkotanke var central, vuxit fram på bred front, och psalmen sjöngs med glädje och entusiasm till den kända Crügermelodin - tillsammans med Fädernas kyrka och andra psalmer av liknande slag.

För 1986 års psalmbok utfördes en varsam bearbetning av Britt G Hallqvist, som av upphovsrättsliga skäl inte kan återges här. Versionen ovan stämmer ganska väl överens med den i 1937 års psalmbok, frånsett några smärre ändringar i de två sista stroferna.

E Evers:


Crüger:

54 Evige Fader, dej sitt lov förklarar

 

Alt. koral: 

*1. Evige Fader, dej sitt lov förklarar
himmel och jord och alla väsens skara.
Tryggt är i dina vingars skugga vara.
Din är all ära.

*2. Frälsare, Konung, du bar smärtans krona,
gav så dej själv att oss i domen skona
och, i din kärlek, allt med Gud försona.
Din är all ära.

*3. Helige Ande, från förgängligheten
leder du oss i tron till härligheten.
Skänk oss för evigt livet, saligheten.
Din är all ära.

*4. Vig våra läppar, helga du vår tunga,
till att din makt, Treenige, besjunga.
Samla ditt folk i lovsång, gamla, unga.
Din är all ära.

Text: Edvard Evers, ngt bearb.

Musik: Chartres 1784, alt. Paris 1681

68 Stäm upp, min själ, och lova Gud

1. Stäm upp, min själ, och lova Gud
med allt som fylls av liv och ljud,
för makt som inga gränser vet,
för godhet och barmhärtighet.

2. Som strålarna från himlens sol
går nåden från hans kungastol.
Som stjärnorna i stilla frid
hans löften lyser tid till tid.

3. Allt liv i honom har sin grund.
Han vet dess mål, dess dag och stund.
I allt som lever har han lagt
en djup och evig längtans makt.

4. Vår Fader är hans rätta namn.
För alla öppen står hans famn.
Med allt som fylls av liv och ljud
stäm upp, min själ, och lova Gud!

Text: Edvard Evers, ngt bearb.

Musik: Hymnmelodi från 300-talet (=SvPs1986:500 "Tack Fader för den dag du gav"), alt. "När vintermörkret kring oss står".

107 Det finns i himmel och på jord

Alt. koral: 



1. Det finns i himmel och på jord
ej något lika dyrbart ord
som Jesu namn, vars salighet
når över tid och evighet.

2. I Jesu namn i dopets stund
Gud gjort med oss ett livsförbund.
I detta namn i all vår tid
vi vinner seger, äger frid.

3. Det namnet över alla namn
oss lede till en salig hamn.
O Fader vår, av nåd oss giv
i Jesu namn ett evigt liv.

Text: Edvard Evers, ngt bearb. 2011
Musik: Albert Becker, alt. dalakoral

413 O Jesus, du som hemlös var

1. O Jesus, du som hemlös var,

lik pilgrim som ej hydda har,

kom in, kom in här i mitt tjäll,

och stanna kvar, snart är det kväll.

2. Blott ensamhet ger ingen ro,
o kom och i mitt hjärta bo!
Du vet det väl: du är den gäst
som där är efterlängtad mest.

3. Ja, dagen snart till ända går
och nattens mörker förestår.
Du som det sanna ljuset är,
förbli i mörkret hos mej här.

4. Allt vad av nåd du givit har
jag anförtror i ditt förvar.
Dej, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.

Text: Angelus Silesius (Johann Scheffler), sv. övers. Edvard Evers, ngt bearb. 2011
Musik: Från 500-talet ("Tack, Fader, för den dag du gav"), alt. Hakon Långström 1986 (40 år)

528 Tanke som fåfängt spanar

1. Tanke som fåfängt spanar,
hjärta som dunkelt anar,
kom till Gud.
Själ som kämpar och bävar,
ande som uppåt strävar,
kom till Gud.

2. Du som är glad bland vänner,
tacksam och rik dej känner,
kom till Gud.
Du som din kärlek visar,
skapelsens skönhet prisar,
kom till Gud.

3. Du som i världen glömmes,
du som av mänskor dömes,
kom till Gud.
Du som är hemlös vorden,
främling och gäst på jorden,
kom till Gud.

Text: v. 1 o 3 Edvard Evers 1917 v. 2 A.H. 2008
Musik: Henry Weman 1938 (41 år), publicerad med tillstånd av rättsinnehavarna

806 Från dig, all nåds och visdoms Gud

1. Från dig, all nåds och visdoms Gud, 

vi väntar råd och styrka 

att undervisa i de bud 

som tryggar folk och kyrka. 

I tro och bön 

sås livets frön 

från ljusets helga länder. 

Men utan tro 

kan inget gro: 

där sås med tomma händer. 

2. Vårt kall är högt, vårt verk är stort, 

vi själva är så svaga; 

där vi från himlen hjälp ej sport, 

vi ingenting kan taga. 

Så giv oss nåd, 

att ord och råd 

ej från din vilja viker. 

Var barnasjäl 

bevara väl, 

o Herre, åt ditt rike. 

3. Den kunskap du, o Gud, oss gav 

om världens ting och under 

är strålar från ett ljusets hav

som flödar alla stunder, 

och den som här 

har sanning kär 

får kraft som du vill öka 

att först av allt, 

som du befallt, 

dig och ditt rike söka. 

4. Välsigna oss, giv ljus och frid, 

giv fröjd i liv och lära. 

Bered vårt folk en sommartid,

ditt namn till pris och ära. 

Giv tro och dygd 

i bo och bygd, 

giv kärlek, mod och hälsa. 

Vi tror att du 

i nåd ännu 

vill folk och kyrka frälsa. 

Text: Edvard Evers 1914 (61 år), ngt bearb. AH 2011

Musik: Burkhard Waldis 1553 (58 år)