457 Världens pånyttfödelse

Alt. koral:



1. Världens pånyttfödelse
glädjen pånyttföder!
Skönt förnyad skapelsen
den Uppståndne möter.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.

2. Se mot himlavalvet upp,
se nu hur det klarnar!
Gå så ner till böljorna,
lyssna hur de svarar!
Mellan bägge morgonglad
fröjdar sej i land och stad
hela fågelkören!

3. Se hur skira lundarna
står som förr om åren!
Märker du hur ängarna
fröjdar sej om våren?
Nu det vissna kläs i grönt,
grånat land står underskönt,
målar påskens under!

4. Livets värme, segrande
över dödens kyla
prisar den som uppstod nu,
som oss väl kan skyla.
Döden svalde honom hel,
men behöll ej någon del,
miste vad den hade.

5. Vi i honom återfår
hela paradiset: 
hett och hotfullt änglasvärd
sänktes på det viset. 
Nu keruben visar glad
livets träd med gröna blad,
vinkar oss till Eden.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig efter Adam av S:t Victor (1100-talet), sv. övers. A.H. 9/10 2014
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann

454 Nu livas alla lunder

1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.

2. Nog är det som ett under
när våren når vår nord,
när i de fagra stunder
nytt liv ur döden gror.

3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg. 

4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser 
har himlens ljus och fred.

5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.

6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.

7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.

8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.

9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.

10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.

11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,

12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!

Text: Elias Blix, sv. övers. A.H.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

307 Han ska komma över oss

 

//: Han ska komma över oss
lik ett regn, lik ett vårregn
som vattnar jorden, 
som vattnar jorden ://

Text: Hosea 6:3
Musik: Roberth Johansson
Publicerad med tillstånd av kompositören, se Solbri.

91 Skönaste Jesus

1. Skönaste Jesus,
hela jordens Herre,
både Guds och Marias son!
Dej vill jag älska,
dej vill jag ära,
dej kommer all min glädje från.

2. Skönt lyser fälten,
skönare står skogen
i den härliga vårens tid.
Skönare lyser
du för mitt hjärta,
när du ger själen tröst och frid.

3. Skön strålar månen,
skönare dock solen
och alla stjärnors vida rymd.
Skönare strålar
du i Guds himmel,
av ingen synd och smärta skymd.

4. Skönt blommar örten,
skönare den mänska
som i daggfrisk ungdom står.
De måste ändå
vissna och falla,
men du förblir i evig vår.

5. Himmelens skönhet
likaväl som jordens
innefattas helt i dej.
Ingen ska vara
mej mera dyrbar
och ingen mera kär för mej.

6. Skönaste Jesus,

du är mitt ibland oss

i ditt ord och sakrament.

Jesus, jag ber dej:

var nu oss nådig,

tills nya himlars ljus du tänt.

Text: ("Schönster Herr Jesu", fritt efter Koras söner i Psalt 45): Münster 1677, övers. A.H. 2008

Musik: Münster 1677

453 Naturen åter träder

1. Naturen åter träder
förnyad fram i högtidsskrud.
Allt av din nåd sej gläder,
du världens Skapare och Gud.
Av solens milda strålar
förlängs nu glädjens dag,
och blommans knopp du målar
med färger och behag.
Du fröjdar alla väsen
med känslan av din nåd,
din dagg på låga gräsen
är ymnighetens förebåd.

2. Dej, milde Fader, ärar
allt vad du liv och anda gett:
dej prisar luftens härar
som din försyn ett bord berett,
dej prisar regnets droppar
och vindens ljuva fläkt
och fruktens späda knoppar
och trädets rika dräkt
och havets vilda vågor
och bäckens lena fall
och blixtens klara lågor
och åskans dunder, fart och knall.

3. Till dej naturen sänder,
o Skapare, sin högtidssång.
Dej prisar flodens stränder,
dej prisar källans friska språng.
De stjärnbeströdda himlar
och djup som döljer sej,
allt vad i böljan vimlar,
allt, Fader, prisar dej,
och allt vad ljuset gläder
och allt vad jorden bär
till dej med lovsång träder
och vittne om din godhet är.

Text: Samuel Ödmann 1795 (45 år)

Musik: Uno Sandén 1945 (21 år)

456 Som vårsol stiger morgonröd

1. Som vårsol stiger morgonröd
steg Jesus upp ur natt och död
med liv förutan like.
Det gör, så länge världen står,
att efter vinter kommer vår
i Guds och nådens rike.

2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
i gyllne morgonstunder,
så må vi alla med varann
besjunga dödens överman
och fira påskens under.

3. Som knoppen brister, ån blir stor,
som ängen grönskar, kornet gror,
när livets våg vill svalla,
så må bli vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till salighet för alla.  

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1846 (63 år), sv. övers. A.H. 2016 

Musik: Johan Peter Emilius (Emil) Hartmann 1860 (55 år)

451 Vårsol blickar

1. Vårsol blickar vänligt ner,
glatt hon nickar, skönt hon ler,
skänker sippan liv på nytt
när från klippan isen flytt.

2. Gräset spritter upp så grönt,
fågelns kvitter klingar skönt.
Allt sig gläder: det är vår!
Högtidskläder ängen får.

3. Bönen stige då till Gud
och invige med sitt ljud
glada vårens korta stund,
under årens snabba rund.

4. Må då fröjden lyfta mej
upp mot höjden, Gud, till dej!
Böj mitt sinne själv därvid,
bo därinne med din frid.

5. Låt min tunga röra sej
till att sjunga glatt om dej.
Dej jag prise i mitt bo
och bevise så min tro.

Text: Lina Sandell 1850 (18 år)

Musik: Engelsk

452 Den blida vår är inne

1. Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Så livligt solen strålar,
så majestätiskt mild!
För dödliga hon målar
odödlighetens bild.

2. Förskönad nu naturen
står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar
som skiftar tusenfalt!
Se, runt omkring dej blommar
och lever, doftar allt.

3. I luften kan nu höras
mångtusen fröjdeljud.
Skall ej vår tunga röras
och lova Herren Gud?
Må kölden i vårt sinne
lik vinterkylan fly
och kärleken därinne
lik vårens morgon gry.

4. Snart våren är förliden,
men, Jesus, här förbliv!
Rättfärdigheten, friden
och Andens glädje giv,
så stormarna må tystna
och själen fylld av ro
till dina bud må lyssna,
på dina löften tro.

Text: Johan Olof Wallin 1807 (28 år), bearb. A. H. 2007

Musik: Svensk folkvisa 1693, alt. M Teschner eller Joel Blomqvist "Jag vilar trygg på klippan"

455 När jorden förnyar sin grönskande skrud

  

1. När jorden förnyar
sin grönskande skrud
och ljusnande skyar
om våren ger bud,
från hav och från länder
en lovsång då går
till honom som vänder
all vinter i vår.
Upp reser sej livet
och kläds nu i prakt,
och allt stämmer samman
att prisa Guds makt
och eviga välde.
Halleluja!

2. När himmelska rösten
går ut med Guds ord,
sprids glädjen och trösten
kring hela vår jord.
Då löser sej banden,
betryckta får frid,
då knoppas i landen
en sällare tid.
Och jublande stiger,
mot himmelen förd,
den skönaste sång,
som här nere är hörd.
Dess ämne är Jesus.
Halleluja!

3. Ja kom, alla trogna,
till sång och till bön!
När fälten blir mogna,
då väntar vår lön.
Här gäller att verka
den tid som ska fly,
att krafterna stärka
och mödan ej sky.
Vid ordet och bönen
och lovsångens ton
vi stärks av Guds Ande
att kämpa i tron,
tills målet vi hunnit.
Halleluja!


Text: Axel Fredrik Runstedt, bearb. A.H.
Musik: Dansk

A F Runstedt:

VÅREN

473 Vänta efter Herren

1. Vänta efter Herren,

stilla, o min själ!

Han så gärna hjälper,

han gör allting väl.

Bida oförskräckt

efter morgonväkt,

snart på vinterstormen

följer vårens fläkt.

Under all oro,

under all nöd

Herren dej skall vara

ett trofast stöd.

2. Vänta efter Herren,

stilla, o min själ!

Han så gärna hjälper,

han gör allting väl.

Hur allt skiftar här,

Herren är dej när,

och är nöden mycken,

Gud dock större är.

Eviga trohet,

tröst i all nöd,

må du mej bevara

i liv och död.

Text: Johann Friedrich Räder 1845 (30 år), Anna Ölander 1900 (39 år)

Musik: César Malan