165 Du som våra hjärtan vårdar

1. Du som våra hjärtan vårdar 

och av nåd vår bön mottar, 

Gud, en dag i dina gårdar 

bättre är än tusen dar! 

När oss livets oro tär, 

o så skönt ditt tempel är,  

o så ljuvligt att få sjunga 

där trots jordens sorger tunga! 

2. Ja, när tempelsången stiger 

andaktsfull mot himlens höjd, 

oro stillas, avund tiger, 

hjärtat slår av helig fröjd! 

Själen då från jordens grus 

redan ser sin Faders hus, 

himlens tungomål får tala 

och av hoppet sej hugsvala. 

3. O min själ, du glad dej svingar 

upp till Salems berg en gång, 

där kerubers harpor klingar 

bland Guds helgons segersång. 

Låt ditt lov, ditt böneljud, 

gå i förväg hem till Gud, 

fast du ännu följs av sorgen

på din väg mot fadersborgen.

4. Dagar kommer, dagar flyktar,
håll dej vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och det ljus som leder mej.
Ha din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

5. Kristna, medan vi här vandrar,
låt oss på de gångnas vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens och de äldres ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet så nedkalla
över oss och över alla.

*6. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Gud, ditt ansikte med nåden
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dej till oss vänd
och din frid oss alla sänd.
O Gud Fadern, Sonen, Anden,
dej ske pris i alla landen!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), v 6 Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2025

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661

543 Ur djupen ropar jag till dej

1. Ur djupen ropar jag till dej,
o, Herre, för att klaga.
I nåd vänd örat hit till mej,
låt bönen dej behaga.
För om du synder räkna vill
och låta dom och straff slå till,
vem kan bestå då, Herre?

2. För mej finns ingen annan råd
än be att du förlåter,
fly undan synden till din nåd
och så få livet åter.
För ingen kan berömma sej,
vi måste alla frukta dej
och av din nåd få leva.

3. Dej ska jag hårt mej hålla till,
på min förtjänst ej bygga.
Hos dej min ro jag finna vill,
vid dina löften trygga.
För vad du sagt mej i ditt ord,
det är min tröst på denna jord,
det längtar jag få höra.

4. Ja, efter dej nu längtar jag,
kom, Herre, till min sida.
Om än det inte strax blir dag,
jag vill din hjälp förbida.
Som väktarn efter morgonen
jag längtar efter hjälparen.
På honom ska vi hoppas!

5. Fastän min synd och skuld är stor,
är Herrens nåd dock större.
Hans makt befriar, så vi tror,
och öppnar för oss dörren.
Den gode herden är ju han
som ska befria dem han vann
från alla deras synder. 

Text och musik: Martin Luther 1524 (41 år) fritt efter Psalt. 130, sv. övers. A.H. 17/10 2016


M Luther:

31 Lovsjung vår Herres Jesu kärlek

1. Lovsjung vår Herres Jesu kärlek, 
som trofast intill korsets död 
för oss har utstått hån och smälek, 
ja, avgrundskvalens hemska nöd. 
O Jesus, hjärtans Jesus kära, 
till dej vi frambär tack och ära. 

2. Här är det sanna livets källa, 
som flödar starkt i evighet, 
som gör oss outsägligt sälla, 
uppfyllda med Guds salighet. 
Hur ljuvt att alla sorger glömma, 
sej i Guds kärleks famn få gömma. 

3. Så vill jag din, min Jesus, bliva
i liv och död, allenast din. 
Ack, låt din Ande djupt få skriva 
din kärlek i mitt hjärta in. 
Så skall min ande och min tunga 
i evighet ditt namn lovsjunga. 

4. Lär mej att till din kärleks ära 
uppoffra mej med liv och allt, 
att troget bliva vid din lära 
och i den kärlek du befallt. 
Så vill jag dej, min Jesus kära, 
ett evigt lov och pris frambära.

Text: Fredrik Gabriel Hedberg 1847 (36 år), ngt bearb. (=finl.sv.psb 1986 nr 299:1,4-6)
Musik: Dmitri Bortnianski 1796 (45 år) "Kol slaven" ("Paul anthem"), alt. Ludvig Mathias Lindeman

F G Hedberg: 

D Bortnianski:

356 Du morgonstjärna mild och ren

EN ANDLIG BRUDVISA OM DEN TROENDE SJÄLENS FÖRENING MED KRISTUS, SIN HIMMELSKE BRUDGUM

1. Du morgonstjärna, mild och ren,

Guds nåds och sannings klara sken 

som glans åt jorden givit! 

Du Davids son av Jakobs hus, 

mitt hjärtas fröjd, mitt ögas ljus, 

min kärlek har du blivit! 

Ärlig, 

härlig

och begärlig, 

oumbärlig,

utan like, 

ge mej glädjen i ditt rike! 

2. Du pärla skön som gör mej rik, 

Marias son, Gud Fader lik, 

min Frälsare, min Konung! 

Välkommen i mitt hjärterum, 

din kärleks evangelium

är idel mjölk och honung! 

Rör mej,

hör mej!

Hosianna!

Himmelskt manna

är ju orden 

som du talar än på jorden. 

3. Nu i mitt hjärta lys och skin, 

du klara jaspis och rubin, 

med all din kärlek blida. 

Ja, låt mej känna att jag är 

en lem i din församling kär,

en vingren i din sida. 

Saften,
kraften,
blad som grönskar
jag mej önskar,
frukt att bära.

Jag vill evigt bli dej nära.

4. Pris vare Gud, som ser mej nu 

när dina milda ögon du

så vänligt mot mej vänder.

O Jesus Krist, din kropp, ditt blod,

ditt ord, ditt liv, din Ande god,

ny låga i mej tänder.

Dra mej,

ta mej

in i famnen,

trygga hamnen

dit jag ilar

och i dina armar vilar.

5. Det är min största fröjd och ro,

att den som är mitt A och O

och mej sin Ande sänder

ska föra mej till paradis,

där jag av glädje till hans pris

ska klappa mina händer.

Amen,

amen,

du min krona,

mej förskona

från att mista

dej, mitt första och mitt sista. 

Text och musik: Philipp Nicolai 1597 (41 år), sv. övers. A.H. 30-31/1 2016 (Kyndelsmäss)

När Philipp Nicolai, en gång när livet bokstavligen var pest, skrev sin underbara kärlekssång till Frälsaren "Du morgonstjärna, mild och ren" (i Sverige ofta sjungen till Jul och Kyndelsmäss), inspirerad av Psaltaren 45 och Höga Visan (därav den i översättningarna ofta alltför dämpade erotiken), berättas det att han blev så uppslukad av skrivandet att han kom fyra timmar för sent till middagen. Förmodligen höll han då på minst åtta timmar sammanlagt, och det var inget dåligt dagsverke (särskilt om han komponerade "koralernas drottning" samtidigt).

När jag under Kyndelsmässohelgen 2016 nyöversatte psalmen utifrån orginalet (jo det där om de himmelska applåderna har jag hämtat där!) så hade jag lyckligtvis redan ätit middag, för det tog nog nästan fyra timmar med alla försöksformuleringar och ändringar. Det har påpekats att varje strof i hans psalm - Nicolai uppfann versmåttet själv! - liknar en nattvardskalk (eller varför inte en dopfunt?) om texten centreras istället för vänsterställs, så då testade jag att här i Stora Nätpsalmboken låta texten se ut just så. Fina kalkar blev det, eller hur? Greppet kallas litteraturhistoriskt "rimpokal" och var särskilt vanligt just under barocken.

Jag tog mej lite större friheter en eljest med strof tre, där författaren egentligen kallar sej "ett revben i din sida" med anspelning på hur Eva enligt Första Moseboken skapades runt ett revben taget från Adam, Själv skrev jag "en vingren i din sida" med anspelning på liknelsen om vinstocken och grenarna (Joh. 15) men också med anspelning på Psaltarens bild av hustrun som en fruktsam vinstock (Psalt. 128). Slutet på strofen formulerade jag mer i anslutning till den bilden än till Nicolais original, men med tanke på vilka friheter som övriga översättare tagit sej anser jag mitt tilltag fullt ursäktligt.

Oscar Lövgren formulerar psalmens tillkomst- och brukshistoria så här (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 450f): 

"Det berättas att författaren en morgon - det var under den stora pestens tid - var mycket nedstämd till sinnes. Men plötsligt vändes hans tankar bort från död och trångmål till Frälsarens kärlek och himmelrikets salighet. Han började skriva på denna sin psalm och gick så helt upp i detta arbete att han glömde allt omkring sig och kom till middagen fyra timmar senare än vanligt. Men så hade han också åstadkommit en psalm av bestående värde. Den svenska översättningen utfördes av Petrus Jonae Angermannus i En Christlig Brwdasång, tryckt i Rostock 1604. Den översattes till ett bröllop. I Tyskland har psalmen använts dels som bröllops- och nattvardspsalm, dels som dödsberedelsepsalm. I 1695 års psalmbok infördes den under julpsalmerna. I södra Sverige blev det vanligt att den sjöngs på juldagen, medan offrandet för det lägre prästerskapet och kyrkobetjäningen skedde. Och allmogen ansåg sig på många orter inte rätt ha firat sin juldag, om den inte fått sjunga denna psalm. Denna text bearbetades av Johan Ludvig Runeberg för Förslag till Svensk Psalmbok 1857. I Förslag till reviderad psalmbok 1911 fick texten ytterligare justering. Melodin, kallad "koralernas drottning", trycktes samtidigt med texten och tillerkännes Nicolai, även om vissa delar av den finns i en melodi till en psaltarpsalm från 1538. (Emil Liedgren: Vox angelica, 1917)."

P Nicolai:

720 Kvinna, vad din tro är stor!

1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!

2. Det var Herrens ord en gång
till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.

3. Det är ännu Herrens ord
till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.

4. Gärna liknar det sej då
vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.

5. Smulor av det livets bröd
som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.

6. Sjung då, varje själ som tror
på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"

7. När det sker som hjärtat vill,
spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.

8. Det vill också Frälsaren.
Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.

9. Själv är Jesus livets bröd,
den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1853 (70 år) efter Matt. 15:21-28
Musik: Johann Horn 1544

100 När världens hopp förtvinat stod

1. När världens hopp förtvinat stod,
likt blomman mitt i sanden,
rann upp så klar en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.

2. Det Jesus var som ren och god
för oss blev livets källa.
Vi fann i Jesu dyra blod
den hälsoflod
som gör oss evigt sälla.

3. Han ljuset är och sanningen,
han vägen är och livet.
Den honom söker finner än,
ja, just åt den
som beder ska bli givet.

4. I världen han den ende är
som trösta kan och liva
den själ som syndaångern tär
och som begär
i honom salig bliva.

5. Han genom hela livets dag
utsträcker sina händer
till syndare, och med fördrag
där tron är svag
han veken återtänder.

6. Han som en herde för sin hjord
allt vad oss fattas ger oss:
sin Ande, salighetens ord,
sitt rika bord;
han alltid trofast ser oss.

7. Vad skulle Herren göra mer
att fallna mänskor frälsa?
Han för oss strider, segern ger,
vår längtan ser
och är vårt liv, vår hälsa.

8. Låt oss som dina barn få bo
hos dej och alltid njuta
kraft av ditt ord till hopp och tro,
till själens ro,
tills vi vår färd ska sluta.

9. Du är i lidandet vårt stöd,
o kärlek utan like.
Du för oss genom sorg och nöd
och kval och död
till härlighetens rike.

Text: S J Hedborn 1813 (30 år), ngt bearb.
Musik: Anders Lindström

601 Av hjärtat håller jag dej kär

Variant av samma koral: 

EN BÖN TILL KRISTUS,

HJÄRTATS TRÖST I LIV OCH DÖD

1. Av hjärtat håller jag dej kär,

kom, Jesus Kristus, var mej när,

hos dej vill jag få stanna.

Den frid som ges i vilsen värld

förbyts i oro, sorg och flärd,

men din frid är den sanna.

Ja, lider jag till själ och kropp

är du min tröst, mitt enda hopp,

min hjälpare, min herde god,

som återlöst mej med ditt blod.

O Jesus Krist,

min Frälserman, 

min Frälserman,

du ensam nu mej hjälpa kan.

2. För vad jag är och har och får

jag tackar dej, som allt förmår,

för varje nådegåva.

Gud, lär mej också bruka rätt

till andras hjälp vad du mej gett,

så kan jag bäst dej lova.

Allt gott, o Gud, du själv mej lär.

Mot ondskan mitt beskydd du är.

Låt ingen motgång hindra mej

att hålla fast vid tron på dej.

O Jesus Krist,

ack, för din död, 

ack, för din död,

var du min tröst i all min nöd.

3. Sänd, Herre, dina änglar ut,

och låt min själ vid livets slut

av dem till dej bli tagen.

Min kropp som läggs i jorden ned,

låt den få vila i din fred

intill den sista dagen.

Väck upp mej då, benåda mej,

låt mina ögon skåda dej

i glädje stor, o du Guds Son,

försonare på nådens tron.

O Jesus Krist,

ack, bönhör mej, 

ack, bönhör mej,

i liv och död jag tillhör dej.

Text: Martin Schalling i Waldsassen 2 juli 1569 (37 år) "Herzlich lieb hab ich dich, o Herr", sv. övers. Håkan Ausius 1641, Johan Olof Wallin 1807 (28 år), bearb. 1983, v 1 A.H. 2024
Eng. övers. "Lord, Thee I love with all my heart"
Musik: Strassburg 1577, jfr 1697 års koralbok nr 290

Denna psalm publicerades i Kurtze und sonderliche Newe Symbola etlicher Fürsten (Nürnberg 1571), men skrevs några år tidigare som avslutningsbön till en predikan. Författaren rubricerade själv sin psalm som "En bön till Kristus, hjärtats tröst i liv och död". Den översattes till svenska av Håkan Magnusson Ausius och publicerades här år 1641 i boken En Andeligh Watukälla.

Själva anslaget till psalmen är hämtat ur Psaltaren 18: "Hjärtligen kär har jag dig, Herre". Men den publicerades som avslutande bön i en påskaftonspredikan över 2 Moseboken 12:1-14, om påskalammet och blodet på dörrposterna, som i nytestamentlig/kristen tolkningstradition syftar på Jesus ("Guds Lamm") och hjärtats förening med honom.

Melodin trycktes 1577 i Strassburg i Bernhard Schmids Zwey Bücher et c. tillsammans med just denna psalmtext. Bl.a. genom att varje strof är så lång och radlängderna varierande är detta en sällsynt färgrik koral, som jag redan under barndomens kyrkobesök på 1970-talet upplevde som hisnande vacker. Psalmen har också, åtminstone tidigare, varit mycket omtyckt och sjungen i svenskkyrkliga sammanhang, men har troligen inte börjat sjungas i landets frikyrkor bara för att den alltsedan 1986 ingår i såväl Segertoner som Frälsningsarméns sångbok (motbevisa mej gärna!).

Inför publiceringen i 1986 års psalmbok bearbetades texten något av flera olika författare, varför ingen alls anges i psalmboken (och ingen heller gör anspråk på upphovsrätt). Ingen nämnd och ingen glömd! 

Psalmens sista strof ("Sänd, Herre, dina änglar ut") bildar slutet på Johannespassionen av Johann Sebastian Bach: