141 Kom, Guds Ande, styr vår hand

1. Kom, Guds Ande, styr vår hand,
led med ljus från himlens land,
tänd de helga tungors brand.

2. Kom, de fattigas Försvar,
Hjälpare så underbar,
du som själens natt gör klar.

3. Tröstare i all vår nöd,
du som mänskoanden bjöd
nådens ljuva himlabröd,

4. efter mödan ger du ro,
under hettan skuggat bo,
tårat öga hoppfull tro.

5. Ljus, gjut ut din salighet
över hem och menighet,
fyll med fröjd din kristenhet.

6. Utan dig, ditt klara sken,
ingen människa är ren,
intet fritt från skuld och men.

7. Rena vad som orent är,
vattna vad ej frukter bär,
läk vad läkedom begär.

8. Lys i hjärtats mörka vrår,
värm vad ingen värme får,
vägled dem som vilse går.

9. Dig vi beder nu i tro:
giv oss nåd och låt oss bo
i ditt himmelrikes ro.

10. Giv oss vishet, helighet,
in i döden trofasthet,
ja, en evig salighet.

Text ("Veni Sancte Spiritus, Et emitte"): Stephen Langton (?), d. 1228. 
Sv. övers. Paul Nilsson, bearb. A.H.  2012
Musik: Medeltida, alt. Bremen 1633, alt. Thomas Laub (1852-1927) efter den medeltida sekvensmelodin

S Langton:

353 Du låga som Guds kärlek ger

Du låga som Guds kärlek ger,
du visdom från det höga
som kom till dina vittnen ner,
lys upp vårt inre öga!
Kring livets ord vi samlats här,
så visa oss att Kristus är
Guds löftens Ja och Amen!
Vår himlafarne Frälsare
har lovat oss vad du vill ge,
så fyll oss allesamman!

Text: Birgitte Cathrine Boye 1778 (36 år), övers. A.H. 3/6 2014
Musik: Medeltida "Dies est letitiae"

B C Boye:

12 Att prisa dej är underbart

1. Att prisa dej är underbart,
dej, Herre, vill vi lova.
Ja, vi vill samstämt, rent och klart
dej tacka för din gåva,
för livets sköna blomstringstid,
för seger i vår kamp och strid,
för trygghet vid din sida. 

2. Du ger oss i ditt eget ord
av livets friska vatten.
Du mättar oss vid nådens bord
och lyser oss i natten.
Du kom ju till oss i vår nöd
med liv, ja, liv i överflöd,
med himlens rikedomar.

3. Vår psalm är ännu alltför svag
och fattiga blir orden
om himlens nåd och välbehag
till människor på jorden.
Vi kan dej aldrig prisa nog,
som bland oss levde, led och dog
och uppstod till vår frälsning.

4. Vi ber dej: stanna hos oss kvar
med frälsning och försoning.
Oss värm med Andens låga klar,
ja, gör oss till din boning.
Oss fyll med kärlek, hopp och tro,
och låt oss nå en evig ro,
du nådens rika källa. 

Text: Mikael Nyberg 1892 (21 år), A.H. 9/5 2016
Musik: Finsk koralvariant

22 Lov, ära och pris

*1. Lov, ära och pris,
dig, vår Fader och vän,
som alltid oss älskat
och älskar oss än.
Halleluja, din är äran,
halleluja, amen!
Halleluja, din är äran,
Herre, väck oss igen!

*2. Lov, ära och pris,
dig, Guds heliga Lamm,
som bar våra synder
på korsträdets stam.
Halleluja, din är äran...

*3. Lov, ära och pris,
dig, vår Hjälpare god,
som vittnar om Jesu
försonande blod!
Halleluja, din är äran...

*4. Ja, väck oss igen,

med din kärlek oss tänd,
så att var och en av oss
till någon blir sänd.
Halleluja, din är äran...

Text: William Paton Mackay 1863 (24 år), övers. Jonas Stadling 1880 (33 år), ngt bearb. 1986, med övers. av v. 4 A.H. 2010

För en kortare version, se 1986 års psalmbok nr 10.

Se engelska texten, "Revive us again", på Hymnaonline.

Musik: John Jenkins Husband 1815 (55 år)

Sångens författare, skotten William Paton Mackay, utbildade sej till läkare i Edinburgh. Men efter att ha kommit till tro (jfr Mackays vittnesbörd) blev han pastor i den presbyterianska kyrkan och gav i 30-årsåldern ut sin mest omtyckta och omtryckta bok: Grace and Truth Under Twelve Aspects, som även översattes till svenska ("Nåd och Sanning") med förord av D. L. Moody.

Redan tidigare, som helt nyomvänd, hade Mackay dock skrivit ovanstående mycket populära sång, som i den anglosaxiska världen är känd under rubriken Revive us again, eftersom varje strof i originalet avslutas just så (den femte och sista strofen börjar även så). I den hittills dominerande svenska versionen har dock denna bön om väckelse och förnyelse kommit bort, liksom de två sista stroferna.

Men fjärde häftet av Sånger till Lammets lof (Sånger sjungna af Ira D. Sankey), utgivet på C.A.V. Lundholms förlag i Stockholm, innehöll som nr 129 en mycket fri om- och tilldiktning av Mackays sång (Lova Herren, min själ, ty nu allt han gjort väl, 10 strofer!), där dock refrängen är fullständigt trogen originalet: "Halleluja, din är äran, halleluja, amen! Halleluja, din är äran, väck upp oss igen!" Och här i Stora Nätpsalmboken har psalmen "restaurerats", dock med fyra strofer istället för originalets fem.

Melodin av Husband är ju mycket "klämmig" och komponerades som synes ett halvsekel innan Mackay skrev just denna text till den.

359 Herre, se, vi väntar alla

1. Herre, se, vi väntar alla
att du våra böner hör
och att du med oss som fordom
än ett pingstens under gör.
Gjut din Ande, gjut din Ande
över varje törstig själ
och i allas våra hjärtan
nu ditt verk fullborda väl.

2. Låt den helga elden falla
uti våra hjärtan så
att den där må helt förbränna
vad som finns av hö och strå.
Gjut din Ande...

3. Andens gåvor till oss dela
och låt under bland oss ske.
Med din kraft de sjuka hela
och din frälsning låt dem se.
Gjut din Ande...

Text: v. 1-2 Eric Bergquist 1904 (51 år), v. 3 Elias Hane 1910 (42 år)

Musik: Tysk (?), Paderborn 1765

Ibland har en psalm en mycket invecklad tillkomsthistoria. Den här psalmen tillkom från början som en fri översättning av John Newtons hymn Saviour, visit Thy plantation/Jesus, se till din plantering. med en refräng från Frälsningsarmén ("Gjut din Ande"). Sen gjorde Eric Bergquist (sign. "Onkel Eric" eller bara "Eric") om sin egen översättning till en ren pingstpsalm, kanske inspirerad av refrängen.

Inspirerad av Bergquists sång diktade Elias Hane sedan ytterligare några verser - man gjorde ofta så förr i världen - och publicerade alltsammans i sin sångsamling Grundtoner. I Svenska psalmboken fick vi så 1986, efter att sången kortats något, två verser av Bergquist och en av Hane. Så kan det gå.

Oavsett tillkomsthistoria är psalmen en ivrig pingstbön, en bön om den helige Andes gåva och gåvor. En bön om att Andens kraft ska visa sej nu i vår egen tid.

Melodin från Paderborn är numera väl insjungen, framför allt till psalmen Det finns djup i Herrens godhet, som också den råkat få tre strofer med vidhängande refräng...

358 Du som går ut från vår levande Gud

Alt. koral:


1. Du som går ut från vår levande Gud,
andarnas Ande, du höga,
mänskor med hån mot Guds enfödde Son
stridande står för ditt öga.
Stanna av nåd ändå hos oss här,
skingra vårt mörker, din väg oss lär! 

2. Tungor av eld och en fröjd oförställd
ge dem du smörjer och sänder!
Ordet vi får i apostlarnas spår
följe dem vart de sej vänder,
så att dess saliga bud man hör
var än en människofot sej rör! 


3. Glädje och ljus med dem tänd i vart hus,
blomstra låt öknarna åter!
Ande så god, ge åt svagheten mod,
tröst åt de många som gråter!
Med evangeliets milda röst
medkänsla väck i varenda bröst.

4. Skin dagen lång som en morgon med sång,
morgon i maj när det grönskar!
Frukt med din saft give håglösa kraft,
så de Guds nåd alla önskar!
Toner så djupa i stilla kväll
röre ett hjärta så hårt som fjäll! 

5. Pingstdopets nåd enligt frälsningens råd
alla ånyo må föda!
Tal eller skrift om vår Herres bedrift
blomstre som rosorna röda!   
Livsträdet växer av Jesu blod,
låt alla smaka att Gud är god!    

Text: James Montgomery 1823, N F S Grundtvig 1836, sv. övers. A.H. 13/5 2016
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871, alt. Christian Barnekow 1858

333 Se, han kommer inför Fadern

1. Se, han kommer inför Fadern,
Mänskosonen på en sky,
och den väg som han har banat
till Guds himmel ligger ny
och för alla uppenbar,
som vill hem till världens Far.

2. Han igenom syndens häkte
brutit väg till frihet ut,
när han tog allt vad vårt släkte
brutit har mot Gud förut,
allt han bar och ännu mer,
också synd vi än ej ser.

3. Dödens tunga port han öppnat
genom sin uppståndelse,
och han går framför sin skara
ut ur hopplöst fängelse,
ut till livets sommarljus
i Guds fria fadershus.

4. Och när upp av skyn han lyftes
går han genom tidens vall
in i världen där för evigt
nu det är och vara skall,
där all splittringen är slut
och Guds folk får vila ut.

5. Skönare än vårens hagar
är vår Gud som skapat allt.
Friare än sommarns dagar
är vår salighets gestalt.
Vackrare än gryningen
livet är i himmelen.

6. Kom, vi följer med vår Konung!
Där han är skall också vi
som Guds barn och vänner vara
och i frihet få förbli.
Kristi ord och löfte är:
Himmelsfärden börjar här!

Text och copyright: Christian Braw (efter Dan. 7:13), publ. med tillstånd