190 En röst, en ljuvlig röst jag hör

1. En röst, en ljuvlig röst jag hör:

"Stå upp och fira som sej bör

den dag som Herren gör!"
I dag till mej når Herrens ord:
"Kom i min famn, kom till mitt bord!"

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mej själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mej din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Likt Petrus som berömde sej
jag svek dej svårt och glömde dej -
men du ej dömde mej.
Din blick mej fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o hjälp mej att jag aldrig mer
dej, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mej nödvändigt är:
att hålla dej av hjärtat kär
och tro vad du mej lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. De själar du åt himlen vann
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och föda som oss när,
ditt eget blod, din kropp det är.

8. Dej själv du åt de dina bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dej jag sätter all min tro,
hos dej jag finner ro.
Med dej jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Andes vittnesbörd mej lär
att inget mer fördömer här
den som i Kristus är.
Så håll mej kvar i liv och död,
du nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2013, jfr SvPs1986 nr 390
Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år) 

En klassisk nattvardspsalm - skriven på den tiden då dessa helst skulle vara långa och räcka några "duklag". Den är en av Wallins tidigare psalmer, skriven på den tid då han ansågs "smittad" av neologi (nyteologi), men i t.ex. vers 2 är tydligt evangelisk-luthersk. 

Wallin låter bibliska personer som Petrus och Maria tjäna som åskådningsmaterial, och åtskilliga vändningar är, som så ofta hos Wallin, hämtade direkt från bibeln, särskilt i den oförkortade 15-strofersvarianten. (Den senaste officiella psalmbokens beskärning av psalmen - som framförs i Youtube-videon här ovan - är inte så särskilt lyckad, även om det nog var rimligt att förkorta psalmen en del).

Psalmen förknippas sedan länge med Olof Åhlströms melodi, men den komponerades inte förrän 1825 och fanns således inte med i J C F Haeffners koralbok från 1820. Där fanns istället en utjämnad version av den tyska melodin ovan, som dock nu restaurerats till en mer rytmisk form och i 1986 års psalmbok satts som A-melodi (såsom varande psalmens ursprungliga). Jag tycker nog ändå att Åhlströms rytmiskt jämna melodi känns mest kongenial med texten och den epok texten författades i. En rytmiserad tysk 1500-talskoral (i anslaget dessutom lite väl lik SvPs1986 nr 347) känns inte som en lämplig melodi att återföra denna 1800-talstext till. Och i den mån psalmen ö.h.t. fortfarande sjungs är det nog till Åhlströms koral. Men jag klistrar in den tyska här ändå, för den som vill jämföra:

Olof Åhlström:

189 Du livets bröd, o Jesus Krist

Alt. svensk koralvariant:


1. Du livets bröd, o Jesus Krist,
som här dej låter finna
av den som all sin synd och brist
vill ångra och besinna:
av hjärtat nu jag beder dej
att du i nåd bereder mej
till denna höga måltid.

2. På gröna ängar denna stund
du vill av nåd mej leda,
vid källan som gör frisk och sund
ett bord för mej bereda,
så att min själ liksom min mun
av livets bröd och nådens brunn
ska kunna vederkvickas. 

3. Ta bort allt hat och bitterhet,
o Jesus, från mitt hjärta!
Låt mej av hjärtat ångra det
som gjort dej sorg och smärta. 
Du blev för mej på korset död,
har frälsat mej från evig nöd.
Det är min tro, o Jesus!

4. Du livets bröd som under gör:
låt mej idag få njuta
din helga nattvard som jag bör,
i dej mej innesluta.
Är jag i dej och du i mej,
ska jag, hur allt än vänder sej,
till himlens glädje föras!

Text: Johann Rist 1654 "Du Lebensbrot, Herr Jesu Christ", sv. övers. Jakob Arrhenius 1691, bearb. A.H. 2013
Musik: Peter Sohren 1668 (38 år)

J Rist:

377 Den signade dag

Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):

Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):


Koral från Boda:
 

Alt. dalakoral:  
 

1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ner till oss komma,
må sprida sitt ljus ibland oss alltmer,
oss alla till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare!

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då frälsningens sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöng om att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
med synderna, världens och mina,
jag sätter mot satan till värn och försvar,
förtröstar på Frälsarens pina.
Det blod, som på korset till bot för oss rann,
har utplånat skulderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sej lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sej svingar,
så lyfter sej själen i innerlig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Så låt oss då lova och bedja vår Gud,
när stunderna växlar och skrider,
så ska vi få styrka att hålla hans bud
och tålamod om vi än lider.
Ja, låt oss då verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att inte dess afton ska stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
det må vi med allvar begrunda.
Då blir vi utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud att vi honom så tjänt
med allt vad han låtit oss äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till oss alla kan säga:
Gå in i din Herres glädje, gå in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi så ska hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

Text: Den kristliga dagvisan 1400-tal, bearb J O Wallin, A.H.

Musik: Medeltida nordisk

784 Godhet har makt över ondskan

 

Text: Desmond Tutu 1995

Musik: John Bell

177 Hör här de helga tio bud

Alt. koral:

1. Hör här de helga tio bud, 

som genom Moses Herren Gud 

oss gav på berget Sinai. 

Ja, tala, Gud, så lyssnar vi. 

2. Jag, Herren Gud, din Gud är en, 

från andra gudar håll dej ren, 

till mej sätt all din tro och lit, 

mej lyd och älska med all flit. 

3. Mitt helga namn missbruka ej, 

ditt tal skall vara ja och nej. 

Åkalla mej i nödens stund 

och prisa mej av hjärtats grund. 

4. Min vilodag skall helgas väl, 

till sabbatsro för kropp och själ. 

Ditt eget verk låt stilla stå, 

mitt ord i dej må verka då. 

5. Glöm ej att hedra mor och far 

den tid du ännu har dem kvar, 

för att du länge leva må 

och för att det dej väl skall gå. 

6. Stå inte efter andras liv, 

förhindra ilska, hat och kiv. 

Sök själv ej hämnd, ha tålamod, 

var också mot din ovän god. 

7. Du skall ej heller göra hor, 

ty därpå följer plåga stor. 

Men trogen mot den maka var, 

som Herren Gud dej givit har. 

8. Du skall ej stjäla. Håll dej fri 

från ocker och bedrägeri. 

Själv på ett ärligt sätt dej föd 

och hjälp din nästa i hans nöd. 

9. Bär aldrig falska vittnesbörd, 

tyd till det bästa allt du hör. 

Var rädd om andras goda namn, 

sprid inte ut all brist och skam. 

10. Din nästas hustru, hus och hem, 

begär ej, ha ej lust till dem, 

men gör emot en annan så, 

som du vill att dej själv skall gå. 

_ _ _ 

11. Gud dessa bud oss givit har, 

så att vår synd blir uppenbar, 

men också för att vi ska ge 

den tjänst och kärlek Gud vill se. 

12. Hjälp oss till det, o Jesus kär, 

som Medlaren hos Fadern är. 

Vår kärlek är så kall och tom, 

men du tog på dig lagens dom.

Text: Martin Luther, nr 1 i 1695 års psalmbok ("Desse äro de tio bud"), A.H. 1992, 2007

Musik: Svensk 1697 ("Välsignat är det hem förvisst"), alt. J G Ebeling

707 Gå varsamt, min kristen

Dalakoral från Rättvik:
   

Dalakoral från Malung:

 

1. Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång! 
Den väg är så smal och den port är så trång 
som leder till livet, och de är så få 
som finner den vägen och vill på den gå. 

2. Man bygger sej själv sin bedrägliga bro 
av otrogen kärlek och kärlekslös tro. 
På den vill man komma till himmelens port, 
men faller, och fallet blir evigt och stort. 

3. Man tror ej att vägen kan vara så smal, 
som leder till bröllop i himmelens sal. 
Man vill den i ostörd bekvämlighet gå, 
ej världen försaka, ej synden försmå. 

4. Men nej, man bedrar sej, man löper ej rätt. 
Till hemmet i himlen det går ej så lätt. 
Den vägen är smal som till salighet bär, 
och uppfylld av törne, av kors och besvär. 

5. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, 
i bön och i vaksamhet vandra därpå. 
Blott ett steg på sidan dej bringar i nöd:
din köttsliga frihet, din andliga död. 

6. Här gäller att kämpa mot djävul och värld, 
att inte bedåras av högmod och flärd, 
allt själviskt och syndigt försaka i grund 
och hålla sej redo att lida var stund.

7. Din klädnad gör vit i din Frälsares blod, 
det ger till den dagliga bättringen mod. 
Ja, fly för ditt liv undan synder och last, 
bed Gud att han gör din utkorelse fast. 

8. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring av honom du får!
Hans börda är ljuvlig, åt honom dej giv. 
Han ger dej sin nåd till evinnerligt liv. 

Text: Olof Kolmodin, bearb. 
Musik: Svensk-norsk folkmelodi, alt dalakoral från Rättvik

785 Ge världen fred, ge själen frid

1. Ge världen fred, ge själen frid,
ja, nu i våra dagar,
för ingen hejdar split och strid
som land och folk försvagar
förutom du, o Herre.

2. Bevara oss för mord och brand,
nu och i alla tider,
beskydda både folk och land
mot dem som mot oss strider
och vill oss rent fördärva.

3. Förlåt vår synd, o Herre kär,
och lär oss buden hålla.
Frid får ej de som onda är,
den synd de gör ska vålla
att hat och söndring råder.

4. Ge riksdag och regering nåd
att motstå maktens yra,
att ödmjukt söka goda råd
och land och rike styra
så vi i frid kan leva.

5. Vi sjunger då till evig tid
en lovsång med varandra,
med alla dem som älskar frid
och på din väg vill vandra,
vår store Gud och Herre!

Text: Martin Luther 1529, sv övers Olaus Petri, bearb. A.H.

Musik: Medeltida