Dalakoral från Rättvik:
Dalakoral från Malung:
1. Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång!
Den väg är så smal och den port är så trång
som leder till livet, och de är så få
som finner den vägen och vill på den gå.
2. Man bygger sej själv sin bedrägliga bro
av otrogen kärlek och kärlekslös tro.
På den vill man komma till himmelens port,
men faller, och fallet blir evigt och stort.
3. Man tror ej att vägen kan vara så smal,
som leder till bröllop i himmelens sal.
Man vill den i ostörd bekvämlighet gå,
ej världen försaka, ej synden försmå.
4. Men nej, man bedrar sej, man löper ej rätt.
Till hemmet i himlen det går ej så lätt.
Den vägen är smal som till salighet bär,
och uppfylld av törne, av kors och besvär.
5. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå,
i bön och i vaksamhet vandra därpå.
Blott ett steg på sidan dej bringar i nöd:
din köttsliga frihet, din andliga död.
6. Här gäller att kämpa mot djävul och värld,
att inte bedåras av högmod och flärd,
allt själviskt och syndigt försaka i grund
och hålla sej redo att lida var stund.
7. Din klädnad gör vit i din Frälsares blod,
det ger till den dagliga bättringen mod.
Ja, fly för ditt liv undan synder och last,
bed Gud att han gör din utkorelse fast.
8. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring av honom du får!
Hans börda är ljuvlig, åt honom dej giv.
Han ger dej sin nåd till evinnerligt liv.
Text: Olof Kolmodin, bearb.
Musik: Svensk-norsk folkmelodi, alt dalakoral från Rättvik
Den väg är så smal och den port är så trång
som leder till livet, och de är så få
som finner den vägen och vill på den gå.
2. Man bygger sej själv sin bedrägliga bro
av otrogen kärlek och kärlekslös tro.
På den vill man komma till himmelens port,
men faller, och fallet blir evigt och stort.
3. Man tror ej att vägen kan vara så smal,
som leder till bröllop i himmelens sal.
Man vill den i ostörd bekvämlighet gå,
ej världen försaka, ej synden försmå.
4. Men nej, man bedrar sej, man löper ej rätt.
Till hemmet i himlen det går ej så lätt.
Den vägen är smal som till salighet bär,
och uppfylld av törne, av kors och besvär.
5. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå,
i bön och i vaksamhet vandra därpå.
Blott ett steg på sidan dej bringar i nöd:
din köttsliga frihet, din andliga död.
6. Här gäller att kämpa mot djävul och värld,
att inte bedåras av högmod och flärd,
allt själviskt och syndigt försaka i grund
och hålla sej redo att lida var stund.
7. Din klädnad gör vit i din Frälsares blod,
det ger till den dagliga bättringen mod.
Ja, fly för ditt liv undan synder och last,
bed Gud att han gör din utkorelse fast.
8. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring av honom du får!
Hans börda är ljuvlig, åt honom dej giv.
Han ger dej sin nåd till evinnerligt liv.
Text: Olof Kolmodin, bearb.
Musik: Svensk-norsk folkmelodi, alt dalakoral från Rättvik
