581 Herren är min herde god

Alt. koral:

Alt. koral:

Alt. koral:


1. Herren är min herde god, 
mej ska inget fattas. 
Han mej för till källans flod, 
när av törst jag mattas. 
Han mej vederkvicker väl 
på de ängar gröna, 
där en ljuvlig ro min själ 
i hans vård får röna.

2. Far jag vilse hör han mej,
vill mej hemåt bära, 
rätta vägar för han mej, 
ja, sitt namn till ära. 
Inte ens för död och grav 
jag behöver bäva: 
Du är med, din käpp och stav 
kan min fruktan häva.

3. Med din stav, ditt ord och råd 
du mej troget leder, 
och ett bord av idel nåd 
du åt mej bereder. 
Godhet, nåd ska följa mej 
hela levnadsdagen,
sedan blir jag upp till dej 
i din boning tagen.

Text: Axel Fredrik Runstedt 1908 (47 år) efter Psalt. 23 (av David), bearb. A.H. 6/4 2016, jfr SvPs1986 nr 558
Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år), alt. finsk koral, alt. Wilhelm Peterson-Berger ("På fjällstig"), alt. Melchior Vulpius (arr. J S Bach), alt. "Nisse tänker sjöman bli"

G Wennerberg:

W Peterson-Berger:

321 Han lever! O min ande, känn

Alt. koral:




1. Han lever! O min ande, känn

din Herre och din Gud igen!

Han lämnat gravens vilorum,

nu når oss rösten som var stum,

nu räcks oss handen som var kall.

Han lever, och du leva skall!

2. Så hör hans röst och tag hans hand,

du främling från ett bättre land,

som prövas här en liten tid,

lyft upp ditt huvud, känn med frid

att prövotiden snart är all.

Han lever och du leva skall!

3. Och du som är i synden död:

vak upp, stå upp, som Herren bjöd.

Botfärdig kom och trogen bliv,

så äger du i honom liv

förutan död och syndafall.

Han lever, och du leva skall!

4. Hans ledning följ, och jämn och ljus

blir vägen till din Faders hus.

Med kärlek, tro och saligt hopp

fullborda här ditt vandringslopp

och sedan i hans armar fall.

Han lever, och du leva skall!

5. Han framstår i sin härlighet,

och över tid och evighet

går upp rättfärdighetens sol.

Han lever! Himlen är hans stol

och jorden är hans fotapall.

Han lever, och du leva skall!

6. Och världar skall förgås till slut

och stjärnor måste slockna ut

och himlar störta med vår jord,

men dig som litat på hans ord

ej når förgänglighetens svall.

Han lever, och du leva skall! 

Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år), bearb.

Melodi: Svensk, "Madesjöhandskriften" 1694-95, alt. Wittenberg (Martin Luther?) 1539

Denna påskpsalm hör, liksom t.ex. julpsalmen Var hälsad sköna morgonstund, till de psalmer som allra sist kom med i "den wallinska psalmboken" av år 1819. Psalmen anges ofta vara författad just 1819, men eftersom psalmbokskommittén godkände Wallins psalmboksförslag redan den 27 december 1818 måste ju även denna psalm vara författad året innan. Kanske vid påsktid, men det är alls inte säkert, för Wallin hade förmågan att dikta högtidspsalmer alldeles oberoende av tiden på (kyrko-)året.

Wallin hade redan tidigare diktat en påskpsalm, Sitt öga Jesus öppnat har, som dock fick en extra vers så här i slutskedet av psalmboksarbetet. Men den psalm vi nu betraktar är absolut Wallins främsta påskpsalm (så fick den också "förnyat förtroende" 1986 i motsats till den nyss nämnda).

Första versen är brutalt rak på sak: "Rösten höres som var stum / och handen räckes som var kall." Bekännelsen till Jesus´ gudomlighet, "känn / din Herre och din Gud igen", anspelar på aposteln Tomas´ utrop när denne fick möjlighet att röra vid den Uppståndne: "Min Herre och min Gud".

Slutraden är densamma i alla verser ("Han lever och du leva skall") och bygger på Jesus-ordet "Jag lever - ni ska också leva". Den bildar alltså ett slags "refräng"; den skapar i alla fall ett suggestivt upprepningsmoment. Men Wallins sätt att i näst sista raden hitta rimord på "skall" ger å andra sidan spänst och variation åt psalmen: kall, fotapall, all, fall, syndafall, svall.

Sista strofen är inristad på granitblocket på biskop Lars Landgrens (1810-1888) grav i Härnösand.

Melodin, som är svensk och hämtad ur den s.k. "Madesjöhandskriften", påminner i sitt anslag mycket om melodin till en annan Wallin-psalm, "Vänligt över jorden glänser". (Ta bort upptakten så märker du!). Annars är den originell och verkligen en glad, spänstig påskkoral, väl värd att sjungas, kanske även till fler psalmer med samma versmått!

J O Wallin:

313 Solen på himmelen tillslöt sitt öga

Alt. koral:
 

Alt. melodiform:


Alt. melodiform:


1. Solen på himmelen tillslöt sitt öga
dagen då Jesus, vår Frälsare led.
Dubbel förmörkelse skedde den fredag
då även solen på korset gick ned.
Men så, på påskdagen, var återfunna
bägge de solar, som syntes försvunna!
(Halleluja, halleluja!)

2. Efter bedrövelsens tid kommer glädjen,
ja, efter regn strålar solskenet klart.
Din är all makt och all ära, o Jesus,
för i uppståndelsen blev uppenbart
att du den Eviges Son måste vara,
som rivit dödens och djävulens snara.
(Halleluja! Halleluja!)

3. Aldrig blir kornet till glädje och bärgning
om det ej kastas i jorden att dö.
Blommor om våren ju spirar ur marken
där de låg gömda i vinter och snö.
Så ska de blomstra, de vissnade lemmar,
de som i graven med tårar vi lämnar.
(Halleluja! Halleluja!)

4. Som fisken kastat upp Jona på stranden
graven till slut ska gå miste om dem.
Är du, min Frälsare, verkligt uppstånden,
ska vi stå upp och få följa dej hem.
Där trädet är, där är också dess grenar.
Frukten, den kommer från dej som oss enar!
(Halleluja, halleluja!)

Text: Petter Dass, övers. A.H. 1997

Melodi: Norsk, alt Ansbach 1664 ("Faraos härar hann upp oss vid stranden")

117 Var jag går

1. Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mej talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min Herde, gick för mej i döden,
men han lever i all evighet,
//: sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet ://

2. Allt vad vi på färden kan behöva,
allt för evigt har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mej igen.
När långt borta tycks mej vännen kära,
jag då minns hans ord: en liten tid,
//: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid ://

Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), bearb. 
Se vidare Anders Dahlströms påskpsalm "När på Tomas Segerfursten tänker". 
Musik: Dansk(?), ur Ahnfelts sånger 1868

323 Vår Frälsare lever, vår saliga tröst

1. Vår Frälsare lever, vår saliga tröst!
Vad glädje han ger sina vänner!
Han kommer, han talar, vi hör nu hans röst
och vet att de sina han känner.
För oss han förklarar sitt härliga ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

2. På vägen han följer och kvar hos oss är,
tills dagen här nere är liden.
Han brödet välsignar, Guds vilja oss lär,
vi glömmer vår sorg under tiden.
Vårt hjärta det brinner av fröjd vid hans ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

3. Frimodigt vi vandrar i sanningens ljus,
vad Herren än över oss sänder.
Vi är ju på väg till vår Faders hus,
vi är varje stund i hans händer.
Vi bär i vårt hjärta vår Frälsares ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

4. För oss har han kämpat, 
i döden han vann,
ej graven oss mer kan förskräcka.
Förskräckelsens konung besegrade han
och skall oss ur graven uppväcka.
I döden vi hör vår Förlossares ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

Text: Paul Nilsson, ngt bearb 
Musik: Heikki Klemetti 1904

303 Påsk är ett från fridens boning

1. Påsk är ett från fridens boning
evigt gällande bevis,
att vår Frälsares försoning
blivit erkänd, Gud till pris.

2. Påsk är liv, som reste tronen
mitt i dödens kalla rum.
Påsk är själva segertonen
i Guds evangelium.

3. Påsk är hoppets ljus vid båren,
törnet som slår ut i blom.
Påsk är tröst, som torkar tåren
och ger hjärtat läkedom.

4. Påsk är kärlek, som betvingar
lögnens natt och hatets is.
Påsk ger själen nya vingar,
som bär hem till paradis.

Text: Gunnar Svedlund
Musik: Herrnhut

308 Nu har sorgens dag förrunnit

1. Nu har sorgens dag förrunnit,
lyssna till Guds glädjebud:
Jesus Kristus seger vunnit, 
kläder oss i högtidsskrud! 
Med sin död han döden slagit, 
syndens skuld ifrån oss tagit. 
Jesus, dej ske pris och lov, 
pris och lov, pris och lov,
dej ske evigt pris och lov! 

2. För att livet åt oss skänka 
själv sitt liv för oss han gav. 
För att dödens makt fördränka 
stod han upp ut ur sin grav. 
Dödens stolta makt föröddes 
då ur graven livet föddes. 
Jesus, dej ske pris och lov...

3. För att plats åt oss bereda 
stiger han till Faderns hus. 
Han som herde ska oss leda
hem till paradisets ljus. 
Ej sin hand ifrån oss tar han, 
till sitt hjärta oss oss drar han. 
Jesus, dej ske pris och lov...

4. Från sin Fader han oss sänder 
Andens gåva, fred och tröst. 
Så ska alla folk och länder 
nås av glädjebudens röst. 
Påskens gåva, Andens styrka 
vare alltid med Guds kyrka. 
Jesus, dej ske pris och lov...

Text: Pone luctum Magdalena, Mainz 1671, tysk övers. F G Klopstock 1769 (v. 1), Trier 1846 (v. 2-3), H F Bone 1851 (v. 4) sv. övers. Cecilia 1902, bearb. 1950, 1986, 2026
Musik: Düsseldorf 1836