530 Ingen är för liten

Ingen är för liten,
ingen är för stor
för att följa Jesus,
Frälsaren på vår jord.
Jesus älskar alla,
säger Bibelns ord,
//: ingen är för liten,
ingen är för stor ://

225 Vi kastar åter nätet

Alt koral:

1. Vi kastar åter nätet,
o Herre, på ditt bud,
för vi vill fiska själar
och dra dem till dej, Gud.
Men mången ärlig Petrus
i sjön sitt nät har satt
och ändå inget fångat
den hela långa natt.

2. Ja, natten ligger över
det djupa världens hav
och i de kalla stråken
är mörkt som i en grav.
Frimodigheten brister
och tvivlen i oss skär:
hur länge ska det dröja
tills Herrens hjälp är här?

3. "Dra ut, dra ut på djupet,
lägg näten längre ut!"
så lyder din befallning
till den som känt sej slut,
som satt sej trött vid stranden,
så blek av allt besvär,
men se, nu är ju Herren,
den starke Herren här!

4. Då reser sej den svage
och går i Jesu namn.
Ja, på ditt ord vi vänder,
far över djupen fram.
Och se nu, hur det lyckas,
när fångsten dras ombord!
Det var mot all förväntan,
det var på Herrens ord!

5. På ditt ord, käre Herre,
så ska det åter ske,
om än vi inte lever
när fångsten man får se.
Det kommer bättre tider
och båten den blir full.
Vi till Guds fångst får räknas
för Jesu Kristi skull.

Text: Magnus Brostrup Landstad, sv. övers. Andreas Holmberg 17/6 2015
Musik: H O C Zinck, alt H L Hassler

M B Landstad:

518 Till den himmel som blir allas

1. Till den himmel som blir allas
som hör Jesus Kristus till,
ingen är som inte kallas,
ingen han förlora vill.
Till hans hjärta en och var
lika öppen tillgång har.
Samma röst till alla ljuder,
samma frälsning han dem bjuder.

2. "Kom ni alla som arbetar,
allt är redo", ropar han.
"Nåden, friden, saligheten
jag åt tyngda själar vann.
Och du vilseförde, kom!
Vill du leva, o vänd om!
Överge den breda vägen."
Så han ropar, god och trägen.

3. Den som ändå hjärtat sluter
för hans kallelse och nåd,
den som honom så förskjuter
i ett tanklöst överdåd,
som ej vänder om och tror,
men i synden säker bor,
livets källa övergivit
och sin egen dödsdom skrivit.

4. Jesus, gör mej angelägen
om vad evigt gagnar mej.
Du till himlen själv är vägen,
låt mej alltid följa dej.
Du mej frälst från synd och last,
gör min kallelse så fast
att jag, skyddad i all fara,
din i liv och död må vara.

Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Store Gud, vad skall jag göra", bearb.  A.H. 2013
Musik: Svensk 1697 

Denna psalm var i 1819 års psalmbok den första under rubriken "Nådens ordning" och hade underrubriken "Nådavalet". Där fanns tre inledande strofer som plockades bort i 1937 års psalmbok och därefter, men som återges här nedan. De ger starka uttryck för en grundlig brottning med den s.k. predestinations- eller utkorelseläran, som många sökande själar fastnat i (man kan om man vill jämföra med brottningen mellan existensialism och determinism):

Store Gud, vad skall jag göra,
att jag salig varda må?
Är jag vald att dig tillhöra,
eller dömd från dig att gå?
Står i livets bok mitt namn?
Öppnas eller sluts din famn,
när mig döden snart skall fälla
och mig för din domstol ställa?

O min Gud, mitt hjärta bävar;
outforskligt är ditt råd.
Mellan liv och död jag svävar.
Vågar jag väl hoppas nåd?
Ack, det finnes ju hos mig
intet, gällande för dig?
Månn´, en gång av synden dårad,
jag kan vara en utkorad?

Ja, du vid dig själv har svurit,
att du ej vill syndarns död.
Denna ed har Jesus burit
till en syndig värld i nöd.
Den är skriven med hans blod:
o min själ, så fatta mod!
Den till änden trogen bliver,
honom Herren livet giver.

Till den himmel, som blir allas...

Ja, så följer den psalm som är känd och sjungen från och med 1937 års psalmbok under titeln Till den himmel som blir allas. De fyra kvarvarande verserna utgör det evangeliska svaret på utkorelsens problem, som dock förblir ett tankekors för alla reflekterande kristna (varför blir en del saliga men, om man får tro Jesus, inte alla?).

Den mjuka, fina melodin har tillsammans med det centralt kristna textinnehållet gjort psalmen till en av de mest välbekanta äldre psalmerna.

J Åström:

184 För dopets stora gåva

1. För dopets stora gåva
och heliga förbund,
vi vill dej, Herre, lova
i denna glada stund.
I dopets klara vatten
du oss till mötes är,
hur rik är inte skatten
som du vill ge oss där!

2. Till dej vi döps att höra
dej, Herre Jesus, till,
för att i trohet göra
vad du och Fadern vill.
Vi till din död blir döpta
för att med dej uppstå.
Från dödens välde köpta 
får vi till himlen gå.

3. Och du ska aldrig svika
din nåd, ditt fridsförbund,
som gör oss saligt rika
på din försonings grund!
Du vill oss dina kalla,
du är oss när all tid.
Du vill få hem oss alla
till evig fröjd och frid.

Text: Oscar Lövgren, bearb. A.H. 2009

Musik: Melchior Teschner 1615

180 Kom nu hit med alla små

 

1. Kom nu hit med alla små
som vår Herre kallar på.
I hans mun finns inget svek,
kallelsen är ej på lek.
De står skrivna i hans hand,
ingen av dem glömmer han,
dyrt han dem i döden vann.

2. Fött av köttet är dock kött,
gudsfrånvänt och andligt dött.
Gud dock pånyttföda kan, 
lösa syndens, dödens bann.
Så i dopet öppnar sej
livets väg för dej och mej,
Herrens löften sviker ej.

3. Bär de små till honom fram,
som bar bort vår synd och skam,
som välsignar och ger mod,
döper med sin Ande god,
som från döden dyrt oss köpt,
och som kläder furstligt högt
den som tror och som blir döpt.

4. Jesus kallar på de små,
vem törs dem i vägen stå?
Sonen i sin Faders namn
öppnar dem sin milda famn.
Från den vägen undan vik,
du som ser dej själv som rik
och ej vill bli barnen lik.

5. Fader, Son och Ande ren,
en i tre och tre i en,
gå du med de små i pakt
emot syndens, dödens makt!
Göm dem i din gudoms famn,
för dem frälsta hem i hamn,
saliggör dem i ditt namn!


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 18/11 2015

186 Dopets vatten, nådens källa

1. Dopets vatten, nådens källa,
som en härlig ljusets flod
du med glädjens kraft skall välla
och ge världen hopp och mod,
helig Ande, helig Ande,
//: liv och frid i Kristi blod ://

2. Nu när jag dig har fått smaka
och fått se din ljuvlighet,
har jag kraft att glad försaka
all den ondes härlighet.
Allt jag önskat, allt jag önskat
//: ger mig dopets hemlighet ://

3. Gud i dopet mig har vigit
till att leva såsom Han,
som till jorden ned har stigit
och på korset döden fann,
men för evigt, men för evigt
//: dödens makter övervann ://

4. Från mitt dop är jag på vandring
till mitt mål, min salighet,
till den slutliga förvandling
då alltings förgänglighet
genomstrålas, genomstrålas
//: av min Herres härlighet ://

5. Livet skall få sista ordet,
dopet triumferar då, 
när det stora nattvardsbordet
vi hos Gud ser dukat står.
Å, jag längtar, å, jag längtar
//: att den glada festen nå! ://

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd 

804 Vår Skapare, all världens Gud

Alt. koral:



1.  Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.

2. Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.

3. Och de som ej i hjärtlöshet
vill Faderns godhet glömma,
som Frälsarens barmhärtighet
vill i sitt inre gömma,
kan inte oberörda se
de många varelsernas ve,
men måste för dem ömma.

4. När ska som Herrens lustgård stå
den fagra vida jorden?
Ja, när ska dödens makt förgå?
När uppfylls löftesorden

om seger över synden hård,
som nekar Herrens verk dess vård
från södern och till norden?

5. Tack, Fader vår, som står oss bi
med Sonen vid din sida,
att människan till sist blir fri,
att skapelsen får bida
en värld, där Anden helt en gång
ska lösa varelsernas tvång
och ingen mer ska lida!

Text: Johan Alfred Eklund 1921, bearb. A.H. 2011

Musik: Finsk koral, alt. Jan-Olof Kulander 1993