P

781 Allt mänskosläktet av ETT blod

1. Allt mänskosläktet av ett blod
den store Guden danat,
och allas väg han, vis och god
till samma mål har banat,
för att, som barn av samme Far
och syskon till varandra,
vi skulle våra prövningsdar
i endräkt genomvandra.

2. Vi hit ej förde gods och guld,
ej pengar, makt och ära.
Vi ner i gravens tysta mull
kan inget med oss bära.
Varandras bistånd, tröst och råd
är här för oss av nöden,
och Guds barmhärtighet och nåd
i livet och i döden.

3. Allt mänskosläktet med ett blod
förlöstes att i renhet,  
i ödmjukhet och tålamod 
bevara Andens enhet. 
En Medlare, en tro, ett dop 
bjöd samma tröst åt alla, 
som låter sej av nådens rop 
till bot och bättring kalla. 

4. Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre 
att frälsa det förtappade, 
det större med det smärre, 
och vid sin bortgång skänkte han 
oss detta testamente: 
"Ni syskon, tjäna så varann, 
som jag er alla tjänte!» 

5. Och i hans Ande blev nu vi 
varann som kristna lika.  
I dopet både slav och fri 
fick arvsrätt till hans rike. 
Sej allas blick från kvalens jord 
till samma himmel höjde, 
och allas knän vid nådens bord 
i samma tro sej böjde. 

6. Så hjälp oss, Herre, att vi må 
bland gåvor mångahanda, 
som av din rika nåd vi får,  
dock livas av en Anda, 
som, kärleksfull och ljuv och blid, 
kan våra hjärtan rena  
och i rättfärdighet och frid 
med Kristus oss förena. 

7. Ta bort allt köttsligt överdåd, 
allt högmod ur vårt sinne. 
Du ger ju de ödmjuka nåd: 
förakt och hat försvinne! 
Att nyttja rätt de pund vi fått,
det må du själv oss lära.
För allt som av din nåd blir gott
du ensam ska ha ära. 

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år) bearb. A.H. 16/6 2016
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

J O Wallin:

785 Ge världen frid, ge själen fred

1. Ge världen fred, ge själen frid,
ja, nu i våra dagar,
för ingen hejdar split och strid
som land och folk försvagar
förutom du, o Herre.

2. Bevara oss för mord och brand,
nu och i alla tider,
beskydda både folk och land
mot dem som mot oss strider
och vill oss rent fördärva.

3. Förlåt vår synd, o Herre kär,
och lär oss buden hålla.
Frid får ej de som onda är,
den synd de gör ska vålla
att hat och söndring råder.

4. Ge riksdag och regering nåd
att motstå maktens yra,
att ödmjukt söka goda råd
och land och rike styra
så vi i frid kan leva.

5. Vi sjunger då till evig tid
en lovsång med varandra,
med alla dem som älskar frid
och på din väg vill vandra,
vår store Gud och Herre!

Text: Martin Luther 1529, sv övers Olaus Petri, bearb. A.H.

Musik: Medeltida
  

545 Säg mej den vägen

Alt. koralvariant:

Alt. melodi:


1. "Säg mej den vägen som leder till livet,
den som är en gång utstakad av Gud!
Säg mej det frälsande rådet Gud givit
i sina sändebuds utgångna ljud!"
"Kära själ, jag råder dej",
svarar Jesus, "uppsök mej".

2. Förr kunde ropas: "Det är ingen fara!"
Förr ägde hjärtat de syndsäkras ro.
Förr mitt i vådan man trygg kunde vara,
förr vid Guds dunder man sov i sitt bo.
Nu är själens fråga den:
"Var är Jesus, Frälsaren?"

3. Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas,
sökas av innersta hjärta och själ.
Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas,
pärlan som heter vårt eviga väl.
Ljumma, lata sökare
finner ej sin Frälsare.

4. Lämnas skall världen som själarna dårar,
lämnas skall syndens förnedrande ro,
lämnas skall lystnad som dödligt dej sårar,
lämnas skall allt varpå mänskor vill tro.
Sådant, sådant måste till
om du Jesus finna vill.

5. Nu sjunger själen: "Min vän har jag funnit,
världens Frälsare, själarnas skatt.
Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min sista levnadsdag.

6. Tills jag är bärgad i Abrahams sköte,
tills jag med Jesus i paradis är,
tills jag gått eviga glädjen i möte,
tills jag är lossad från alla besvär,
ända in i himmelen
skall jag följa Frälsaren!" 

Text: Lars Linderot 1811 (50 år), bearb.
Musik: Svensk folkmelodi

L Linderot:

580 Jag är svag men inte du

1. Jag är svag, men inte du.
Jesus, lär mej vägen nu!
Full av tacksamhet mot Gud
vill jag gå, låt mej gå nära dej.

2. Synd och stress i villsam värld
gör mej ofta trött och tärd.
Vem ger kraft till fortsatt färd?
Bara du, Herre kär, bara du.

3. Vandra hem tätt intill dej,
det är vad jag önskar mej.
Kropp och själ får vila sej
nära dej, Herre kär, nära dej.

Text och musik: Okänd ("Just a closer walk with Thee"), sv. övers. A.H. 2005

535 En syndare som låg i syndens dvala

1. En syndare som låg i syndens dvala

en dag en röst från himlen hörde tala:

"Stå upp! Gå ut i morgonluften svala.
Se hur Guds ljus bestrålar berg och dalar!"

2. "Vems är den röst som når till hjärtegrunden?"
"En himmelsk väns, jag är med dej förbunden.
Så sov ej mer! Likt fågeln där i lunden
sjung Herrens lov den sköna morgonstunden."

3. "Ett sorgset bröst har ingen sorglös tunga.
I själanöd, vem kan med glädje sjunga?
Bland jordens barn, de gamla som de unga,
är nöden stor, för synd kan svårt betunga."

4. "När syndaren till Gud sej vill omvända
Gud nåd och hjälp från höjden lovat sända.
Han sett din nöd, och vad som nu ska hända
är att han liv och ljus hos dej ska tända."

5. Och syndaren stod upp att måltid spisa,
hans håg blev varm och Gud han ville prisa.
Nu himlens ljus han såg till själens lisa,
och andaktsfull han sjöng sin morgonvisa:

6. "Du gode Gud, låt nådens sol upprinna,
så syndens nöd kan i dess ljus försvinna.
Din Andes kraft låt mej, o Jesus, finna,
låt mej i dag din helga vänskap vinna.

7. Pris vare dej som inte lät mej sova
i syndens sömn hos mörkrets makter dova! 
Ta mot mej nu! Jag tacka vill och lova
för nåd och ljus jag får av dej som gåva. 

8. Försonare, du har för mej och alla
tömt vredens kalk och smakat dödens galla.
Dej vill jag tro och älska och åkalla
och med din hjälp ej mer i synden falla." 

Text: Laurentius Petri Gothus 1572, bearb J O Wallin, A. H.

Musik: Erkki Melartin 1923

550 Store Gud som handen räckte

 

1. Store Gud, som handen räckte 
mej till räddning i min nöd 
och mej med din Ande väckte
då jag låg i synden död, 
må du nu min själ upplysa, 
så jag rätta vägen ser 
och ej vandrar vilse mer. 

2. Giv, att jag må kunna skåda 
vidden av mitt överdåd, 
djupet av min själavåda,  
höjden av din dyra nåd. 
Låt den klara morgonstjärnan 
stråla mot mej, så min själ  
kan förstå sitt sanna väl. 

3. Ack, med ånger, skam och smärta 
mina synders mängd jag ser. 
Men ifrån ditt fadershjärta 
flödar nåden mycket mer!
Lagens blixt vid korset faller, 
släcks i Jesu Kristi blod,  
som ger själen frid och mod. 

4. Skingra, Gud, all tvivlets dimma, 
låt mej ljus i ljuset se,  
låt i tron mej få förnimma, 
att blott du kan frälsning ge,
att den väg som Jesus banat 
är den enda jag kan gå,
för att liv och räddning få. 

5. Var mitt ljus på livets bana,
var mitt ljus i dödens dal,
låt mej fri från syndens vana,
lagens hot och ångerns kval,
mer och mer det landet nalkas
där allt mörker skingrat är,
ty du själv är solen där.

Text: Johan Åström 1816, bearb.

Mel: Svensk 1694 ("Vänligt över jorden glänser")