1. O Jesus, än de dina
du vill omkring dej se,
och av din bittra pina
en salig frukt dem ge.
Dem in i döden älskar du,
och i din Faders rike
vill möta dem ännu.
2. Men redan här på jorden
bland oss du stiger ner.
För oss ett offer vorden,
dej själv åt oss du ger
och säger, evigt mild och god:
"Tag, det är min lekamen,
och tag, det är ditt blod."
3. Vi, Jesus, dej får höra
ännu i dessa ord.
ännu i dessa ord.
Oss alla vill du göra
till dina vid ditt bord.
Oss alla, då du brödet tog,
du slöt intill det hjärta
som för oss alla slog.
4. Det hjärtat, som i nöden
den armes tillflykt var,
som bad för oss i döden
och våra synder bar,
det hjärtat än med frid och tröst,
med salighet från höjden
här nalkas trogna bröst.
5. Du kommer, kärleksrike,
ännu i Herrens namn
och för oss i ditt rike
emot en Faders famn,
en Faders, som förlåta vill
de barn du återlöste
och som dej nu hör till.
6. Ja, dej vill vi tillhöra,
o Jesus, till vår död,
och Herrens vilja göra
i medgång som i nöd.
Då blir du hos oss alla dar
intill vår levnads ände,
som själv du lovat har.
Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)
Musik: Tysk folkvisa / Köpenhamn 1569
Alt. koral:
Alt. koral:
Da Vincis målning Nattvarden:
När Franzén den 1 juli 1817 publicerade bearbetningen av sin egen sju år gamla psalm i Stockholms-Posten, skrev han att den hade till ändamål att "enkelt och troget framställa själva handlingen därvid, såsom icke endast skedd, utan skeende ännu för att stärka intrycket av instiftelseorden och den efter dem följande bönen".
Psalmen har haft en mycket stark ställning i svensk kristenhet under 1800- och 1900-talen, och gärna sjungits som beredelsepsalm inför nattvarden. Alldeles särskilt har den i många församlingar varit en närmast obligatorisk skärtorsdagspsalm.
Melodin är tidigast känd från Thomissons koralbok 1569 till texten Hielp Gud att ieg nu kunde. I Haeffners koralbok gick den i 2-takt, men är nu "rytmiserad" i enlighet med den äldsta förlagan.
F M Franzén:
