707 Gå varsamt, min kristen

Dalakoral från Rättvik:
   

Dalakoral från Malung:

 

1. Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång! 
Den väg är så smal och den port är så trång 
som leder till livet, och de är så få 
som finner den vägen och vill på den gå. 

2. Man bygger sej själv sin bedrägliga bro 
av otrogen kärlek och kärlekslös tro. 
På den vill man komma till himmelens port, 
men faller, och fallet blir evigt och stort. 

3. Man tror ej att vägen kan vara så smal, 
som leder till bröllop i himmelens sal. 
Man vill den i ostörd bekvämlighet gå, 
ej världen försaka, ej synden försmå. 

4. Men nej, man bedrar sej, man löper ej rätt. 
Till hemmet i himlen det går ej så lätt. 
Den vägen är smal som till salighet bär, 
och uppfylld av törne, av kors och besvär. 

5. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, 
i bön och i vaksamhet vandra därpå. 
Blott ett steg på sidan dej bringar i nöd:
din köttsliga frihet, din andliga död. 

6. Här gäller att kämpa mot djävul och värld, 
att inte bedåras av högmod och flärd, 
allt själviskt och syndigt försaka i grund 
och hålla sej redo att lida var stund.

7. Din klädnad gör vit i din Frälsares blod, 
det ger till den dagliga bättringen mod. 
Ja, fly för ditt liv undan synder och last, 
bed Gud att han gör din utkorelse fast. 

8. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring av honom du får!
Hans börda är ljuvlig, åt honom dej giv. 
Han ger dej sin nåd till evinnerligt liv. 

Text: Olof Kolmodin, bearb. 
Musik: Svensk-norsk folkmelodi, alt dalakoral från Rättvik

785 Ge världen fred, ge själen frid

1. Ge världen fred, ge själen frid,
ja, nu i våra dagar,
för ingen hejdar split och strid
som land och folk försvagar
förutom du, o Herre.

2. Bevara oss för mord och brand,
nu och i alla tider,
beskydda både folk och land
mot dem som mot oss strider
och vill oss rent fördärva.

3. Förlåt vår synd, o Herre kär,
och lär oss buden hålla.
Frid får ej de som onda är,
den synd de gör ska vålla
att hat och söndring råder.

4. Ge riksdag och regering nåd
att motstå maktens yra,
att ödmjukt söka goda råd
och land och rike styra
så vi i frid kan leva.

5. Vi sjunger då till evig tid
en lovsång med varandra,
med alla dem som älskar frid
och på din väg vill vandra,
vår store Gud och Herre!

Text: Martin Luther 1529, sv övers Olaus Petri, bearb. A.H.

Musik: Medeltida
  

477 Att be till Gud han själv oss bjöd

1. Att be till Gud han själv oss bjöd,
det är en utväg i all nöd.
Den som med troget hjärta ber
blir hörd av Gud, som hjärtat ser. 
Kan någon lycka likna den 
att gå till Gud som till en vän? 

2. Ge akt på allt som gjort dej gott,
vad har du som du inte fått?
Allt kom som gåva eller lån,
allt blev dej tillsänt ovanfrån,
mer än du själv förstår och vet,
och först och sist din salighet. 

3. Be träget, be i Jesu namn,
se, öppen står Guds fadersfamn!
Han ger dej då sin Andes nåd 
till ljus och hjälp i råd och dåd, 
till hopp och tröst i sorgens tid, 
till kraft och mod i andlig strid. 

4. Be ödmjuk, be förtröstansfull,
att Gud för dina synders skull 
ej vägrar lyssna utan ger 
dej vad du ber om, så det sker. 
Ja, be med ånger och med tro, 
så får du i ditt hjärta ro! 

5. I förbön fall för Herren ner, 
ja, be för andra mer och mer! 
Försonlig, omtänksam och öm
i bönen ej din nästa glöm: 
hans vånda som din egen känn, 
han vare ovän eller vän!

6. Vår Fader, vilken förmån skön
att komma nära dej i bön!
Låt Anden driva oss därtill,
ja, lär oss leva som du vill!
Gud, må vår bön från hjärtat gå
och ej i tomma ord bestå!

Text: v. 1-2 okänd svensk författare 1767,  v. 3-6 Johan Olof Wallin 1816, bearb. A.H. 1/5 2016
Musik: Martin Luther(?) 1539 (56 år)

166 Så skön en väg ej finns på jord

Text: Axel Fredrik Runstedt 1909, bearb. Britt G Hallqvist
Musik: David Wikander 1938

165 Du som våra hjärtan vårdar

1. Du som våra hjärtan vårdar 

och av nåd vår bön mottar, 

Gud, en dag i dina gårdar 

bättre är än tusen dar! 

När oss livets oro tär, 

o så skönt ditt tempel är,  

o så ljuvligt att få sjunga 

där trots jordens sorger tunga! 

2. Ja, när tempelsången stiger 

andaktsfull mot himlens höjd, 

oro stillas, avund tiger, 

hjärtat slår av helig fröjd! 

Själen då från jordens grus 

redan ser sin Faders hus, 

himlens tungomål får tala 

och av hoppet sej hugsvala. 

3. O min själ, du glad dej svingar 

upp till Salems berg en gång, 

där kerubers harpor klingar 

bland Guds helgons segersång. 

Låt ditt lov, ditt böneljud, 

gå i förväg hem till Gud, 

fast du ännu följs av sorgen

på din väg mot fadersborgen.

4. Dagar kommer, dagar flyktar,
håll dej vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och det ljus som leder mej.
Ha din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

5. Kristna, medan vi här vandrar,
låt oss på de gångnas vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens och de äldres ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet så nedkalla
över oss och över alla.

*6. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Gud, ditt ansikte med nåden
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dej till oss vänd
och din frid oss alla sänd.
O Gud Fadern, Sonen, Anden,
dej ske pris i alla landen!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), v 6 Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2025

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661

543 Ur djupen ropar jag till dej

1. Ur djupen ropar jag till dej,
o, Herre, för att klaga.
I nåd vänd örat hit till mej,
låt bönen dej behaga.
För om du synder räkna vill
och låta dom och straff slå till,
vem kan bestå då, Herre?

2. För mej finns ingen annan råd
än be att du förlåter,
fly undan synden till din nåd
och så få livet åter.
För ingen kan berömma sej,
vi måste alla frukta dej
och av din nåd få leva.

3. Dej ska jag hårt mej hålla till,
på min förtjänst ej bygga.
Hos dej min ro jag finna vill,
vid dina löften trygga.
För vad du sagt mej i ditt ord,
det är min tröst på denna jord,
det längtar jag få höra.

4. Ja, efter dej nu längtar jag,
kom, Herre, till min sida.
Om än det inte strax blir dag,
jag vill din hjälp förbida.
Som väktarn efter morgonen
jag längtar efter hjälparen.
På honom ska vi hoppas!

5. Fastän min synd och skuld är stor,
är Herrens nåd dock större.
Hans makt befriar, så vi tror,
och öppnar för oss dörren.
Den gode herden är ju han
som ska befria dem han vann
från alla deras synder. 

Text och musik: Martin Luther 1524 (41 år) fritt efter Psalt. 130, sv. övers. A.H. 17/10 2016


M Luther:

31 Lovsjung vår Herres Jesu kärlek

1. Lovsjung vår Herres Jesu kärlek, 
som trofast intill korsets död 
för oss har utstått hån och smälek, 
ja, avgrundskvalens hemska nöd. 
O Jesus, hjärtans Jesus kära, 
till dej vi frambär tack och ära. 

2. Här är det sanna livets källa, 
som flödar starkt i evighet, 
som gör oss outsägligt sälla, 
uppfyllda med Guds salighet. 
Hur ljuvt att alla sorger glömma, 
sej i Guds kärleks famn få gömma. 

3. Så vill jag din, min Jesus, bliva
i liv och död, allenast din. 
Ack, låt din Ande djupt få skriva 
din kärlek i mitt hjärta in. 
Så skall min ande och min tunga 
i evighet ditt namn lovsjunga. 

4. Lär mej att till din kärleks ära 
uppoffra mej med liv och allt, 
att troget bliva vid din lära 
och i den kärlek du befallt. 
Så vill jag dej, min Jesus kära, 
ett evigt lov och pris frambära.

Text: Fredrik Gabriel Hedberg 1847 (36 år), ngt bearb. (=finl.sv.psb 1986 nr 299:1,4-6)
Musik: Dmitri Bortnianski 1796 (45 år) "Kol slaven" ("Paul anthem"), alt. Ludvig Mathias Lindeman

F G Hedberg: 

D Bortnianski: