måndag 20 april 2026

311 Den korta stund jag vandrar här


DEN GODE HERDEN

1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är hos oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som faller.

3. Han styrker mej med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd får välla.
Om än min väg bland törnen går,
när jag ej viker från hans spår
jag ej ska modet fälla.

4. O du som sa att ingen kan
de dina från dej rycka,
jag ber dej skydda dem du vann
när världen hårt kan trycka.
Låt inget dra mej bort från dem
du lovat leda ända hem
till evig frid och lycka. 

5. Så tomt det blir när tiden far, 
så kort dess nöjen varar!
Snart kommer natten, då envar 
ska härifrån få fara.
Och då, vad är all lycka här 
mot Herrens löfte: "Där jag är,
där ska ni också vara!" 


Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år), bearb. A.H. 12/4 2024
Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.

Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt".

F M  Franzén:
Frans Michael Franzén porträtterad 1823 av Johan Gustaf Sandberg

J Crüger:

söndag 19 april 2026

188 Herren min gode herde är

 



1. Herren min gode herde är,
ingenting ska längre fattas mej!
Han är den som leder
mej till gröna ängar
och till vatten där jag finner ro.

2. Jag fruktar inte något ont,
inte ens i dödens mörka dal.
Herre, du är med mej,
i min nöd du ser mej,
och din käpp och stav, de gör mej trygg.

3. Då mina fiender ser på
dukar Herren upp sitt bord för mej.
Bara goda gåvor
ger han alla dagar,
evigt ska jag i hans hus få bo.


Text: David Isaisson (Psalt. 23), bearb. A.H. efter norsk förebild 2008 
Musik: Norsk folkmelodi (Davids egen mel. tyvärr förkommen).

lördag 18 april 2026

581 Herren är min herde god

File:Rumunia 5806.jpg




Alt. koral:


Alt. koral:

Alt. koral:


1. Herren är min herde god, 
mej ska inget fattas. 
Han mej för till källans flod, 
när av törst jag mattas. 
Han mej vederkvicker väl 
på de ängar gröna, 
där en ljuvlig ro min själ 
i hans vård får röna.

2. Far jag vilse hör han mej,
vill mej hemåt bära, 
rätta vägar för han mej, 
ja, sitt namn till ära. 
Inte ens för död och grav 
jag behöver bäva: 
Du är med, din käpp och stav 
kan min fruktan häva.

3. Med din stav, ditt ord och råd 
du mej troget leder, 
och ett bord av idel nåd 
du åt mej bereder. 
Godhet, nåd ska följa mej 
hela levnadsdagen,
sedan blir jag upp till dej 
i din boning tagen.

Text: Axel Fredrik Runstedt 1908 (47 år) efter Psalt. 23 (av David), bearb. A.H. 6/4 2016, jfr SvPs1986 nr 558
Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år), alt. finsk koral, alt. Wilhelm Peterson-Berger ("På fjällstig"), alt. Melchior Vulpius (arr. J S Bach), alt. "Nisse tänker sjöman bli"


G Wennerberg:



W Peterson-Berger:


fredag 17 april 2026

321 Han lever! O min ande, känn


Alt. koral:




1. Han lever! O min ande, känn
din Herre och din Gud igen!
Han lämnat gravens vilorum,
nu når oss rösten som var stum,
nu räcks oss handen som var kall.
Han lever, och du leva skall!

2. Så hör hans röst och tag hans hand,
du främling från ett bättre land,
som prövas här en liten tid,
lyft upp ditt huvud, känn med frid
att prövotiden snart är all.
Han lever och du leva skall!

3. Och du som är i synden död:
vak upp, stå upp, som Herren bjöd.
Botfärdig kom och trogen bliv,
så äger du i honom liv
förutan död och syndafall.
Han lever, och du leva skall!


4. Hans ledning följ, och jämn och ljus
blir vägen till din Faders hus.
Med kärlek, tro och saligt hopp
fullborda här ditt vandringslopp
och sedan i hans armar fall.
Han lever, och du leva skall!

5. Han framstår i sin härlighet,
och över tid och evighet
går upp rättfärdighetens sol.
Han lever! Himlen är hans stol
och jorden är hans fotapall.
Han lever, och du leva skall!

6. Och världar skall förgås till slut
och stjärnor måste slockna ut
och himlar störta med vår jord,
men dig som litat på hans ord
ej når förgänglighetens svall.
Han lever, och du leva skall! 

Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år), bearb.
Melodi: Svensk, "Madesjöhandskriften" 1694-95, alt. Wittenberg (Martin Luther?) 1539

Denna påskpsalm hör, liksom t.ex. julpsalmen Var hälsad sköna morgonstund, till de psalmer som allra sist kom med i "den wallinska psalmboken" av år 1819. Psalmen anges ofta vara författad just 1819, men eftersom psalmbokskommittén godkände Wallins psalmboksförslag redan den 27 december 1818 måste ju även denna psalm vara författad året innan. Kanske vid påsktid, men det är alls inte säkert, för Wallin hade förmågan att dikta högtidspsalmer alldeles oberoende av tiden på (kyrko-)året.

Wallin hade redan tidigare diktat en påskpsalm, Sitt öga Jesus öppnat har, som dock fick en extra vers så här i slutskedet av psalmboksarbetet. Men den psalm vi nu betraktar är absolut Wallins främsta påskpsalm (så fick den också "förnyat förtroende" 1986 i motsats till den nyss nämnda).

Första versen är brutalt rak på sak: "Rösten höres som var stum / och handen räckes som var kall." Bekännelsen till Jesus´ gudomlighet, "känn / din Herre och din Gud igen", anspelar på aposteln Tomas´ utrop när denne fick möjlighet att röra vid den Uppståndne: "Min Herre och min Gud".

Slutraden är densamma i alla verser ("Han lever och du leva skall") och bygger på Jesus-ordet "Jag lever - ni ska också leva". Den bildar alltså ett slags "refräng"; den skapar i alla fall ett suggestivt upprepningsmoment. Men Wallins sätt att i näst sista raden hitta rimord på "skall" ger å andra sidan spänst och variation åt psalmen: kall, fotapall, all, fall, syndafall, svall.

Sista strofen är inristad på granitblocket på biskop Lars Landgrens (1810-1888) grav i Härnösand.

Melodin, som är svensk och hämtad ur den s.k. "Madesjöhandskriften", påminner i sitt anslag mycket om melodin till en annan Wallin-psalm, "Vänligt över jorden glänser". (Ta bort upptakten så märker du!). Annars är den originell och verkligen en glad, spänstig påskkoral, väl värd att sjungas, kanske även till fler psalmer med samma versmått!

J O Wallin:

torsdag 16 april 2026

313 Solen på himmelen tillslöt sitt öga


Alt. koral:
 

Alt. melodiform:


Alt. melodiform:


1. Solen på himmelen tillslöt sitt öga
dagen då Jesus, vår Frälsare led.
Dubbel förmörkelse skedde den fredag
då även solen på korset gick ned.
Men så, på påskdagen, var återfunna
bägge de solar, som syntes försvunna!
(Halleluja, halleluja!)

2. Efter bedrövelsens tid kommer glädjen,
ja, efter regn strålar solskenet klart.
Din är all makt och all ära, o Jesus,
för i uppståndelsen blev uppenbart
att du den Eviges Son måste vara,
som rivit dödens och djävulens snara.
(Halleluja! Halleluja!)

3. Aldrig blir kornet till glädje och bärgning
om det ej kastas i jorden att dö.
Blommor om våren ju spirar ur marken
där de låg gömda i vinter och snö.
Så ska de blomstra, de vissnade lemmar,
de som i graven med tårar vi lämnar.
(Halleluja! Halleluja!)

4. Som fisken kastat upp Jona på stranden
graven till slut ska gå miste om dem.
Är du, min Frälsare, verkligt uppstånden,
ska vi stå upp och få följa dej hem.
Där trädet är, där är också dess grenar.
Frukten, den kommer från dej som oss enar!
(Halleluja, halleluja!)


Text: Petter Dass, övers. A.H. 1997
Melodi: Norsk, alt Ansbach 1664 ("Faraos härar hann upp oss vid stranden")

onsdag 15 april 2026

117 Var jag går


1. Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mej talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min Herde, gick för mej i döden,
men han lever i all evighet,
//: sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet ://

2. Allt vad vi på färden kan behöva,
allt för evigt har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mej igen.
När långt borta tycks mej vännen kära,
jag då minns hans ord: en liten tid,
//: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid ://


Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), bearb. 

Se vidare Anders Dahlströms påskpsalm "När på Tomas Segerfursten tänker"
Musik: Dansk(?), ur Ahnfelts sånger 1868

tisdag 14 april 2026

323 Vår Frälsare lever, vår saliga tröst




1. Vår Frälsare lever, vår saliga tröst!
Vad glädje han ger sina vänner!
Han kommer, han talar, vi hör nu hans röst
och vet att de sina han känner.
För oss han förklarar sitt härliga ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

2. På vägen han följer och kvar hos oss är,
tills dagen här nere är liden.
Han brödet välsignar, Guds vilja oss lär,
vi glömmer vår sorg under tiden.
Vårt hjärta det brinner av fröjd vid hans ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

3. Frimodigt vi vandrar i sanningens ljus,
vad Herren än över oss sänder.
Vi är ju på väg till vår Faders hus,
vi är varje stund i hans händer.
Vi bär i vårt hjärta vår Frälsares ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

4. För oss har han kämpat, 
i döden han vann,
ej graven oss mer kan förskräcka.
Förskräckelsens konung besegrade han
och skall oss ur graven uppväcka.
I döden vi hör vår Förlossares ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

Text: Paul Nilsson, ngt bearb 
Musik: Heikki Klemetti 1904