266 Dej vare pris och ära

1. Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm.
Dej prisar änglars skara
i himlens ljusa höjd,
och allt som rörs och andas,
ska stämma in med fröjd.

2. Dej mötte judafolket
med palmer där du for.
De gamla och de unga
gav dej en hyllning stor.
De sjöng sitt Hosianna,
men mot ditt kors du red.
Nu bär du segerkronan
och vi vill sjunga med.

3. De bredde sina mantlar
där du red fram en gång.
Vår Frälsare och Konung,
ta mot vår hyllningssång:
Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm!

Text: John Mason Neale 1851 (33 år) efter Gloria, laus et honor av Theodulf af Orleans (o 750-821), sv. övers. Erik Nyström 1893, ngt bearb. 2012
Musik: Melchior Teschner 1614

267 Vilken kärlek du bevisat

1. Vilken kärlek du bevisat,
nådens bottenlösa hav,
när du dej i döden gav!
Ditt namn vare evigt prisat
av mitt hjärta och min röst,
du i liv och död min tröst!

2. Dej, min Jesus, nu jag skådar
när du ödmjuk rida skall  
till den stad, vars djupa fall 
under tårar du bebådar,  
du som sagt: »Betänk i tid, 
vad som ger dej fred och frid!» 

3. När du med din ankomst gläder 
menigheten utanför, 
som din väg med palmer strör,
när i portarna du träder,
skallar folkets glada röst: 
»Hosianna, Sions tröst!» 

4. Du, som mänskohjärtat känner, 
ser hur hyllningen till slut 
skall mot grymhet bytas ut. 
Många dyrkare och vänner, 
som ödmjukar sej som bäst, 
ropar snart: "korsfäst, korsfäst!"

5. Då i nåd på oss du tänker 
och ett testamente gör, 
som vi heligt hålla bör: 
Du i vin ditt blod oss skänker, 
och din kropp i helgat bröd,
oss till styrka i vår nöd. 

6. När du oss av nåd bespisar,
låt det ske att, som du bjöd,
vi bär vittne om din död, 
ja, med hela livet visar
att din död oss kraft beskärt
till att leva som du lärt.

7. Att försonlighet oss lära, 
ödmjukhet och tålamod,  
du, så kärleksrik och god, 
du, så stor i makt och ära, 
oss i ringhet föregår, 
när du andras fötter tvår. 

8. När du är så djupt bedrövad 
över Judas’ fall och brott, 
ack, vad skall då bli min lott? 
Daglig synd, av mej förövad, 
daglig svaghet, daglig brist 
har förrått dej, Jesus Krist! 

9. Petrus sej i faran kastar, 
tror sej fast som klippan stå,  
lovar att i döden gå. 
Jesus, låt mej inte hasta  
dit mitt högmod leder mej,
där jag lätt förnekar dej. 

10. Jesus, du som för oss vinner, 
bed för oss och styrk vår tro, 
så att all vår frid och ro 
vi i din förening finner
och som du från världen går,
med dej evigt leva får.

737 Med Jesus fram i de bästa åren

1. Med Jesus fram i de bästa åren
till Andens källa, till livets ljus,
då själen ännu är ung som våren,
fram till Guds tempel, till Herrens hus!
Där får du del av Guds Andes råd,
där växer visdom, där flödar nåd.

2. Med Jesus fram genom arbetsmödan,
de många dagarna utan lön,
den tid du bidar den stilla grödan,
de väntans år utan svar på bön,
i stilla lydnad och tro som hans,
fast vinst ej vinkar i segerkrans!

3. Med Jesus fram, när Guds Ande tvingar
att börja verket på kallets dag,
i prövningstid, då dej Anden bringar
till själens öknar, där matt och svag
du börjar striden, en ständig strid,
som mer ej lämnar en dag av frid!

4. Med Jesus fram att om rikets fröjder
det budskap bära som själv han bar!
Med Jesus upp på de livets höjder,
där glans från Tabor än dröjer kvar!
Med Jesus ned i den djupa dal,
till kamp mot nöden, mot synd och kval!

5. Med Jesus fram bland de skaror unga
som söker lyckan i Kristi vård,
när män och kvinnor och barn vill sjunga
sitt hosianna i tempelgård!
Men byts den äran i hån och skam,
än mer det gäller: med Jesus fram!

6. Med Jesus fram i den sista nöden,
då viljans offer hans Fader får!
Med Jesus fram, när du nalkas döden,
den väg som slutar där korset står,
fram till en sluten, förseglad grav,
där det står skrivet: Sitt liv han gav!

7. Med Jesus fram ur de brutna banden,
som bundit skapelsens liv i död!
Med Jesus, levandegjord i anden,
till nya skapelsens morgonglöd!
Med Jesus fram till vår Faders hus,
där Gud är sol och Guds Lamm är ljus!


Text: Johan Alfred Eklund 1909 (46 år), ngt bearb.
Musik: Otto Nordlund 1937

293 Det heliga kors vår Herre själv bar

1. Det heliga kors vår Herre själv bar,
hans blodiga sår och död för envar,
den bittra pina som han fick lida,
därav allena allt gott vi får bida.
Vi blir inte saliga på annat vis.

2. Ja, S:ta Maria, Frälsarens mor,
och alla de helgon i himmelen bor,
av idel nåd har saliga blivit
för Kristi skull, som för oss sej utgivit.
Vi blir inte saliga på annat vis.

3. Ja, människor alla, lyssna och vet
att hela Skriften vittnar om det,
att om ni vill himmelens salighet vinna,
för Kristi skull endast kan ni den finna.
Vi blir inte saliga på annat vis.

4. Guds helige Ande, du sanningens tolk,
uppliva och upplys din kyrka, ditt folk,
och led oss alla på ljusets bana
från självgjord vishet och syndig vana.
Vi blir inte saliga på annat vis.

5. All ära och pris ske Herren, vår Gud,
som sände sin Son med fridens bud.
I nåd han lede oss allesamman
att frukta och älska honom. Amen.
//: Vi blir inte saliga på annat vis ://

Text: Morten Hegelund 

534 O salighet, o gåtfullhet

Text: Sven Lidman
Musik: Beatrice Färnlöf Johnson

355 Kärlek, barmhärtighet och himmelsk salighet

PÅ MARIE BEBÅDELSEDAG EN ANDAKT

1. Kärlek, barmhärtighet
och himmelsk härlighet
har Gud på denna dag
visat med välbehag,
då all hans söta nåd
mitt i en tid så bråd
en ängel full av frid
tillsagt Maria blid.
Hon ju Guds ende Son,
världarnas hälsa,
ja. Guds offerlamm
skulle föda fram,
han som skulle frälsa
från död och evig skam.

2. Himlen så visat sig.
Jord, må du fröjda dig,
att trots din synd och skuld
Gud är så god och huld.
Bjud nu all synd godnatt,
sjung ditt Magnificat,
så skall en ekofröjd
höras i himlens höjd!
Gud själv med Gabriel
som här utsändes,
ja, den änglakor
som i höjden bor,
för att du omvändes
skall få en glädje stor!

3. Herre, vi fägnar oss
över ditt nådebloss,
att hela världens hus
har fått ett sådant ljus,
som i allt olycksfall
lysa och lisa skall
den som sig hålla vill
i en fast tro därtill.
Tack för den kärlek
som dig till oss dragit!
Halleluja vårt
skall ej nu bli svårt,
nu när du har tagit
det som oss tryckt så hårt! 

Text: Johan Runius, ur Dudaim tr. 1714, bearb .A.H. 2014
Musik: Från 1600-talet

J Runius:

295 Du som kom att oss försona

1. Du som kom att oss försona,
världen ger dej törnets krona,
men du ser jag ville vira
rosor för att korset sira,
ge mej, Jesus, mod därtill!


2. Vad har dej hos Gud bedrövat?
Vad såg du hos oss som strövat
bort från dej och dina vägar,
så att du oss nu förplägar
med ditt offer, livets bröd?

3. Jo, din kärlek, het som glöden,
är långt starkare än döden.
Mycket hellre ger än tar du,
därför in i döden bar du
i vårt ställe all vår skuld.


4. Men hur ska jag kunna skyla
hjärtats hårdhet och dess kyla? 
Ja, hur ska jag tacka värdigt
för det verk som du gjort färdigt,
för din kärlek och din nåd?


5. Jo, ditt blod är livets källa,
och ur den skall ständigt välla
kraft, som kan var klippa välta,
värme, som kan isen smälta,
nåd, som tvår mitt hjärta rent.


6. Under tårar jag dej beder
att du genom hjärtat leder
floden som kan klippor välta,
floden som kan isberg smälta,
all min blodskuld skölja bort.


7. Du vars liv för mej är givet,
låt i dej mej älska livet,
så för dej mitt hjärta bankar,
så att du i mina tankar
är dess djupa sammanhang!

8. Om jag än som strån ska falla,
om än hand och bröst blir kalla,
tar du ej ditt ord tillbaka:
aldrig ska jag döden smaka,
du har tagit syndens lön.

9. Ja, jag tror på korsets gåta!
Du kan frälsa och förlåta!
Stå mej bi mot satans lister,
ta min hand när ögat brister,
säg: Vi går till paradis!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år) fritt efter Arnulf av Löven (1200-talet) "Salve mundi salutare"
Musik: Caspar Christian Hoffman 1878