136 Kom, Skaparande, Herre Gud.

 

1. Kom, Skaparande, Herre god!
Besök vårt hjärta, ge oss mod!
Fyll våra själar med din nåd
och var med oss i råd och dåd.

2. Du är vår Hjälpare och tröst,
ja, salig den som hör din röst.
Du läker varje sårad själ,
är livets brunn till evigt väl.

3. Hit bringar du de gåvor ner
som Fadern i sin godhet ger,
du delar ut Guds helga ord
på alla språk omkring vår jord.

4. Kom hit i mörkret med ditt ljus
och värm med kärlek våra hus,
och fyll vår brist, fördriv vår nöd
med gåvor av ditt överflöd.

5. Ge kraft i frestelse och strid
och stanna hos oss med din frid.
Gå med oss du i varje stund
och håll oss kvar i ditt förbund.

6. Ja, lär oss känna Fadern väl
och öppna för hans Son vår själ.
Guds sannings kunskap åt oss giv
och styrk vår tro till evigt liv.

*7. Till Fadern och hans Son vi bär
i ödmjukhet vår lovsång här
och dig, Guds Ande likaså.
Gud, låt oss alla nåden få!

Text: Hrabanus Maurus ca 809 (29 år), Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år), bearb.
Musik: Från ca 820 / Erfurt 1524

429 Bred dina vida vingar

"BARNETS AFTONBÖN"

1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mej,
och låt mej stilla vila
i ve och väl hos dej.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mej alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mej alla synder
och två mej i ditt blod.
Ge mej ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Ta i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Text: Lina Sandell 1860 (28 år), 1865, ngt bearb.

Musik: Svensk folkmelodi

Denna vår kanske mest kända aftonpsalm gavs under rubriken "Barnets aftonbön" ut i häftet Korn åt små fåglar (1865), som innehöll både sånger och berättelser för barn. Samma år trycktes den även i Lina Sandells kalender Korsblomman för 1866. Men hon hade gjort ett första utkast redan fem år tidigare i ett brev till en väninna. Då började psalmen så här:

Bred dina vida vingar,

o Jesu, över mig,

och låt din lilla kyckling

få gömma sig i dig.

Var fick Lina Sandell kycklingarna och Jesus-vingarna ifrån? Ja, ett svar, det viktigaste, är: Från det Jesus säger om sig själv i Lukasevangeliet 13:34! (Jämför vad David säger i sin grott-bön när han var jagad av Saul, Psaltaren 57:2: "I dina vingars skugga tar jag min tillflykt").

Ett annat svar är: Från Paul Gerhardt, som i näst sista strofen av sin berömda kvällspsalm Nun ruhet alle Wälder skriver så här:

Breit aus die Flügel beide,
o Jesu, meine Freude,
und nimm dein Küchlein ein!

Även om vissa förståsejpåare haft synpunkter på Sandells användning av denna bild (som dock alltså har starkt stöd hos Frälsaren själv) och mer eller mindre nedlåtande talat om "hönsapsalmen", så har psalmen i hela vårt land - och flera grannländer - blivit mycket känd och älskad. Lina Sandell bearbetade den själv något och tog bort uttrycket "din lilla kyckling", men Jesus fick behålla vingarna! Ytterligare något bearbetades texten för 1937 års psalmbok ("blott av nåd" i första strofen blev t.ex. "av din nåd") och för 1986 års psalmbok (då "och två mig" i andra strofen blev "mig rena"). Men i stort sett har sången vandrat oanfrätt genom 150 år av svensk psalmsång. Den har dessutom länge, trots de små irritationsmoment som de delvis olika textversionerna vållat, hört till det exklusiva antal psalmer som många lyckats lära sej helt utantill. Även efter det att psalmpluggandet i skolan upphört.

789 Sänd av himlens sol en strimma

   

Text: Oscar Ahlén 1934 (28 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år) [En annan bearbetning med delvis annan melodiform finns i 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 467]

Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år)

Till de yngsta psalmisterna i 1937 års psalmbok hörde Oscar Ahlén, som kom igång med sitt psalmskrivande ett par år före den jämngamle Frostenson. Liksom Frostenson fick han även uppleva följande psalmboksarbete och psalmboksutgivning. Men hans psalm bearbetades inte av honom själv utan av Hallqvist (däremot tillfogade han en vers till Hallqvists De skall gå till den heliga staden - tjänster och gentjänster, ni vet).

I sin originalform var denna psalm ganska "manligt" betonad. I andra strofen talades det t.ex. om "det som binder man vid man". Och "bröder, ur Guds kärlek ösen", hette det t.ex. i sista strofen. Dels skrevs ju psalmen skrevs i en tid då det fortfarande oftast var män som gjorde avlönade "dagsverkstimmar". Dels kanske psalmen frånsett detta i första hand var avsedd för just män. Den har ofta blivit omtalad som "Kyrkobrödrapsalmen", och den organisationen (som idag heter Svenska kyrkans lekmannaförbund) var länge minst sagt manligt dominerad.

Men psalmen har, inte minst i Britt G Hallqvists förtjänstfulla bearbetning, många kvaliteer som gör den omtyckt av många (även kvinnor). Några av uttrycken har närmast blivit bevingade, t.ex. "Kraft till tjänst är tjänstens lön". Vardagsperspektivet och pregnansen, liksom den livfulla 1600-talskoralen, har gjort den sjungen även vid orgellösa tillfällen.

Som morgonpsalm är den t.ex. alls inte oäven.

775 Gud, vår Fader, du är nära

Gud, vår fader, du är nära.
Vart vi går så är du med.
Utav dig vill jag få lära
sanning, rättvisa och fred.
Tack för livet som du gav mig,
rymd och skogar, jord och hav.
Gör mig sådan du vill ha mig,
använd mig varenda dag.

[Text och copyright Margareta Melin, publ. med tillstånd]

M Melin:

781 Allt mänskosläktet av ETT blod

1. Allt mänskosläktet av ett blod
den store Guden danat,
och allas väg han, vis och god
till samma mål har banat,
för att, som barn av samme Far
och syskon till varandra,
vi skulle våra prövningsdar
i endräkt genomvandra.

2. Vi hit ej förde gods och guld,
ej pengar, makt och ära.
Vi ner i gravens tysta mull
kan inget med oss bära.
Varandras bistånd, tröst och råd
är här för oss av nöden,
och Guds barmhärtighet och nåd
i livet och i döden.

3. Allt mänskosläktet med ett blod
förlöstes att i renhet,  
i ödmjukhet och tålamod 
bevara Andens enhet. 
En Medlare, en tro, ett dop 
bjöd samma tröst åt alla, 
som låter sej av nådens rop 
till bot och bättring kalla. 

4. Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre 
att frälsa det förtappade, 
det större med det smärre, 
och vid sin bortgång skänkte han 
oss detta testamente: 
"Ni syskon, tjäna så varann, 
som jag er alla tjänte!» 

5. Och i hans Ande blev nu vi 
varann som kristna lika.  
I dopet både slav och fri 
fick arvsrätt till hans rike. 
Sej allas blick från kvalens jord 
till samma himmel höjde, 
och allas knän vid nådens bord 
i samma tro sej böjde. 

6. Så hjälp oss, Herre, att vi må 
bland gåvor mångahanda, 
som av din rika nåd vi får,  
dock livas av en Anda, 
som, kärleksfull och ljuv och blid, 
kan våra hjärtan rena  
och i rättfärdighet och frid 
med Kristus oss förena. 

7. Ta bort allt köttsligt överdåd, 
allt högmod ur vårt sinne. 
Du ger ju de ödmjuka nåd: 
förakt och hat försvinne! 
Att nyttja rätt de pund vi fått,
det må du själv oss lära.
För allt som av din nåd blir gott
du ensam ska ha ära. 

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år) bearb. A.H. 16/6 2016
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

J O Wallin:

785 Ge världen frid, ge själen fred

1. Ge världen fred, ge själen frid,
ja, nu i våra dagar,
för ingen hejdar split och strid
som land och folk försvagar
förutom du, o Herre.

2. Bevara oss för mord och brand,
nu och i alla tider,
beskydda både folk och land
mot dem som mot oss strider
och vill oss rent fördärva.

3. Förlåt vår synd, o Herre kär,
och lär oss buden hålla.
Frid får ej de som onda är,
den synd de gör ska vålla
att hat och söndring råder.

4. Ge riksdag och regering nåd
att motstå maktens yra,
att ödmjukt söka goda råd
och land och rike styra
så vi i frid kan leva.

5. Vi sjunger då till evig tid
en lovsång med varandra,
med alla dem som älskar frid
och på din väg vill vandra,
vår store Gud och Herre!

Text: Martin Luther 1529, sv övers Olaus Petri, bearb. A.H.

Musik: Medeltida
  

545 Säg mej den vägen

Alt. koralvariant:

Alt. melodi:


1. "Säg mej den vägen som leder till livet,
den som är en gång utstakad av Gud!
Säg mej det frälsande rådet Gud givit
i sina sändebuds utgångna ljud!"
"Kära själ, jag råder dej",
svarar Jesus, "uppsök mej".

2. Förr kunde ropas: "Det är ingen fara!"
Förr ägde hjärtat de syndsäkras ro.
Förr mitt i vådan man trygg kunde vara,
förr vid Guds dunder man sov i sitt bo.
Nu är själens fråga den:
"Var är Jesus, Frälsaren?"

3. Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas,
sökas av innersta hjärta och själ.
Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas,
pärlan som heter vårt eviga väl.
Ljumma, lata sökare
finner ej sin Frälsare.

4. Lämnas skall världen som själarna dårar,
lämnas skall syndens förnedrande ro,
lämnas skall lystnad som dödligt dej sårar,
lämnas skall allt varpå mänskor vill tro.
Sådant, sådant måste till
om du Jesus finna vill.

5. Nu sjunger själen: "Min vän har jag funnit,
världens Frälsare, själarnas skatt.
Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit,
ljuset har skingrat min säkerhets natt.
Fast vid Jesus håller jag
till min sista levnadsdag.

6. Tills jag är bärgad i Abrahams sköte,
tills jag med Jesus i paradis är,
tills jag gått eviga glädjen i möte,
tills jag är lossad från alla besvär,
ända in i himmelen
skall jag följa Frälsaren!" 

Text: Lars Linderot 1811 (50 år), bearb.
Musik: Svensk folkmelodi

L Linderot: