DEN GODE HERDEN
1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är hos oss alla dagar.
2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som faller.
3. Han styrker mej med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd får välla.
Om än min väg bland törnen går,
när jag ej viker från hans spår
jag ej ska modet fälla.
4. O du som sa att ingen kan
de dina från dej rycka,
jag ber dej skydda dem du vann
när världen hårt kan trycka.
Låt inget dra mej bort från dem
du lovat leda ända hem
till evig frid och lycka.
5. Så tomt det blir när tiden far,
så kort dess nöjen varar!
Snart kommer natten, då envar
ska härifrån få fara.
Och då, vad är all lycka här
mot Herrens löfte: "Där jag är,
där ska ni också vara!"
Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt".
F M Franzén:
J Crüger:
