Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
1. Du som är morgonrodnadens klarhet lyser nu upp både himmel och jord. Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker, och alla himlar får ljus ifrån dej. Ja, så som ljuset går fram ifrån solen, så strömmar misskund och nåd ifrån dej.
2. Du är en rikt överflödande källa, bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp. Genom din kärlek, som dragit mej till dej, de som är döda i synd ska få liv. Ja, både sotsvarta, lata och kalla ska i din blödande kärlek få liv. Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010 Musik: Joël Blomqvist
Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):
1. Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas och växa både dag och natt, men låt med rot och allt uppryckas den planta du ej själv har satt! Byt satans irrbloss mot ditt ljus, med nåd och sanning fyll ditt hus! 2. Låt ingen falsk profet förvilla oss bort i nattens yra nöd! Låt ingen lära få förspilla vår tröst av Jesu dyra död! Säg var en varg i fårdräkt står, bevara alla dina får! 3. Ja, skingra töcknen som har hopats av oförstånd i denna tid, allt gudsfrånvänt som åberopats av otron som mot dej tar strid. Till helvetet driv hycklet bort, men stärk allt sant och rent och gott. 4. Ditt ord så dyrt åt oss är vunnet med dina starka vittnens blod. Det var som borta, men är funnet, vi har den skatt och pärla god som är av överjordisk halt, för vilken de har offrat allt. 5. Gud, låt oss detta arv bevara åt våra barn och barnbarn med, till nåd och tröst i nöd och fara, till ljus och hjälp, till frid och fred, till evigt liv för oss och dem, till glädje hela vägen hem! Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), sv. övers. A.H. 29/7 2015
VID BISKOPSVIGNING 1. Väktare på Sions murar, skåda vidden av ditt kall! Inför den som prövar njurar räkenskap du göra skall. Vårda Kristi får och lamm, träd med herdestaven fram, vaksam, fridsam, lyckosam.
2. Skriv det konungsliga budet tidigt i de ungas bröst. Låt av nåden utgå ljudet till de ångerfullas tröst. Vilsefördas ledsven var, svagas tillflykt och försvar och de armas vän och far.
3. Var på tidens tecken vaken, var vid dess fördärv ej ljum. Låt den helga ljusastaken inte stötas från sitt rum. Bäva ej i stormig tid, manligt emot ulvar strid, tåligt Kristi smälek lid.
4. Sök din ära i Guds ära, i hans styrka blir du stark. Gå att som apostel lära, leda rätt som patriark. Upphöj korsets livsbanér, så att hela världen ser: Gud i Kristus segern ger.
5. Dig den högste Herden lede, du som leda skall hans hjord. Dig han styrke och berede med sin Ande och sitt ord. Give han, vars kors du bar, dig en krona evigt klar, när din kamp du kämpat har. Text: Johan Olov Wallin 1816, ngt bearb. Musik: Svensk 1675 ur Rappehandskriften, alt. ur Haeffners koralbok 1820
1. Här utan sky och skugga i salig, himmelsk fred, här ville Petrus bygga och aldrig stiga ned. Här vore gott att bo! Här vill vi också vara, förbli i helgons skara, i oavbruten ro! 2. Men, Petrus, sådan boning, den kräver Guds Sons blod! Vår frälsning och försoning går fram ur korsets flod. Du måste stiga ned! Med Jesus får vi lida, men också glatt förbida Guds ljusa frid och fred. 3. Nu kan du världen svara: Vi Jesus sett och hört, på berget uppenbarad. Vi ingen vilsefört! Av diktad fabel blev ej vårt förstånd bedraget, och Gud har själv behagat att syna vad vi skrev. 4. Och darrar än ditt öra av korsets hammarslag, du kan från himlen höra Guds röst varenda dag. Ja, själva dödens natt av Herrens klarhet brinner, när Anden oss påminner att Jesus är vår skatt.
Text: Birgitte Cathrine Boye (1742-1824), sv. övers. A.H. 14/8 2014
1. Med strålglans kring sin tinning förklarad Jesus står. Hans storverk är vår vinning, nytt hopp av det vi får. 2. Ty när han uppenbaras vid stoftets gräns på nytt, med honom vi förklaras, en evig morgon grytt. 3. Han står på berget höga, han som för oss ska dö. Som solen är hans öga, hans klädnad vit som snö. 4. Med vänner från Guds boning vår Herre byter ord om korsdöd och försoning, om grav i helgad jord. 5. "Men, Herre, vänta bara!" utbrister Petrus då. "Här är oss gott att vara, tre hyddor kan ni få." 6. Vi bor i dödens dalar, vår Gud i himlaron, vi sitter mellan gravar, han på sin kungatron. 7. Men gott är här att vara tack vare Herrens ord. Hans löften underbara oss tröstar på vår jord. 8. Som vänner i Guds boning vi byter några ord om korsdöd och försoning, om grav på helgad jord. 9. Vårt kors är utan jämmer och utan udd vår död, vår grav där Gud bestämmer, hans trofasthet vårt stöd. 10. Hans Ande är i världen, hans ord är i vår mun. Vi honom ser med glädje om blott en liten stund. 11. Från Kyrkans lilla skara det tonar högt i skyn: "Här är oss gott att vara! Gud ger oss ljus och syn!" Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers. A.H. 2017 Musik: Melchior Vulpius
Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):
Koral från Boda:
Alt. dalakoral:
1. Den signade dag som vi nu här ser från himmelen ner till oss komma, må sprida sitt ljus ibland oss alltmer, oss alla till glädje och fromma. Ja, Herren den högste oss alla i dag för synder och sorger bevare! 2. Den signade dag, den signade tid var morgon jag månde betänka, då frälsningens sol så härlig och blid rann upp för all världen att blänka och herdarna hörde Guds änglar i skyn, som sjöng om att dagen var kommen. 3. Det heliga kors vår Herre själv bar med synderna, världens och mina, jag sätter mot satan till värn och försvar, förtröstar på Frälsarens pina. Det blod, som på korset till bot för oss rann, har utplånat skulderna mina. 4. Om än varje träd och gräs på vår mark fått stämma och talande tunga, om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark, som änglarnas röst kunde sjunga, förmådde de aldrig till fyllest Guds Son, vår Frälsare Jesus lova. 5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd sej lyfter på lediga vingar och lovar sin Gud, är glad och förnöjd när han över jorden sej svingar, så lyfter sej själen i innerlig fröjd till himlen med lovsång och böner. 6. Så låt oss då lova och bedja vår Gud, när stunderna växlar och skrider, så ska vi få styrka att hålla hans bud och tålamod om vi än lider. Ja, låt oss då verka med allvar och flit, så länge oss dagen förunnas. 7. Ty dagen han är dock aldrig så lång, att inte dess afton ska stunda. Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång, det må vi med allvar begrunda. Då blir vi utburna, och sömnen blir tung i graven, vår bädd och vår boning. 8. Ack, give då Gud att vi honom så tjänt med allt vad han låtit oss äga, så nyttjat de pund oss Herren förlänt, att han till oss alla kan säga: Gå in i din Herres glädje, gå in, du tjänare gode och trogne! 9. När vi så ska hem till vårt fädernesland och skiljas från sorg och elände, befalle vi tryggt vår själ i Guds hand och glada från världen oss vände. Ja, Herren han give i Jesu namn vår vandring en fröjdefull ände!
Text: Den kristliga dagvisan 1400-tal, bearb J O Wallin, A.H.
