Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
Alt. koral: 1. Herren är min herde god, mej ska inget fattas. Han mej för till källans flod, när av törst jag mattas. Han mej vederkvicker väl på de ängar gröna, där en ljuvlig ro min själ i hans vård får röna. 2. Far jag vilse hör han mej, vill mej hemåt bära, rätta vägar för han mej, ja, sitt namn till ära. Inte ens för död och grav jag behöver bäva: Du är med, din käpp och stav kan min fruktan häva. 3. Med din stav, ditt ord och råd du mej troget leder, och ett bord av idel nåd du åt mej bereder. Godhet, nåd ska följa mej hela levnadsdagen, sedan blir jag upp till dej i din boning tagen. Text: Axel Fredrik Runstedt 1908 (47 år) efter Psalt. 23 (av David), bearb. A.H. 6/4 2016, jfr SvPs1986 nr 558 Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år), alt. finsk koral, alt. Wilhelm Peterson-Berger ("På fjällstig"), alt. Melchior Vulpius (arr. J S Bach), alt. "Nisse tänker sjöman bli"
Denna påskpsalm hör, liksom t.ex. julpsalmen Var hälsad sköna morgonstund, till de psalmer som allra sist kom med i "den wallinska psalmboken" av år 1819. Psalmen anges ofta vara författad just 1819, men eftersom psalmbokskommittén godkände Wallins psalmboksförslag redan den 27 december 1818 måste ju även denna psalm vara författad året innan. Kanske vid påsktid, men det är alls inte säkert, för Wallin hade förmågan att dikta högtidspsalmer alldeles oberoende av tiden på (kyrko-)året.
Wallin hade redan tidigare diktat en påskpsalm, Sitt öga Jesus öppnat har, som dock fick en extra vers så här i slutskedet av psalmboksarbetet. Men den psalm vi nu betraktar är absolut Wallins främsta påskpsalm (så fick den också "förnyat förtroende" 1986 i motsats till den nyss nämnda).
Första versen är brutalt rak på sak: "Rösten höres som var stum / och handen räckes som var kall." Bekännelsen till Jesus´ gudomlighet, "känn / din Herre och din Gud igen", anspelar på aposteln Tomas´ utrop när denne fick möjlighet att röra vid den Uppståndne: "Min Herre och min Gud".
Slutraden är densamma i alla verser ("Han lever och du leva skall") och bygger på Jesus-ordet "Jag lever - ni ska också leva". Den bildar alltså ett slags "refräng"; den skapar i alla fall ett suggestivt upprepningsmoment. Men Wallins sätt att i näst sista raden hitta rimord på "skall" ger å andra sidan spänst och variation åt psalmen: kall, fotapall, all, fall, syndafall, svall.
Sista strofen är inristad på granitblocket på biskop Lars Landgrens (1810-1888) grav i Härnösand.
Melodin, som är svensk och hämtad ur den s.k. "Madesjöhandskriften", påminner i sitt anslag mycket om melodin till en annan Wallin-psalm, "Vänligt över jorden glänser". (Ta bort upptakten så märker du!). Annars är den originell och verkligen en glad, spänstig påskkoral, väl värd att sjungas, kanske även till fler psalmer med samma versmått!
Alt. melodiform: 1. Solen på himmelen tillslöt sitt öga dagen då Jesus, vår Frälsare led. Dubbel förmörkelse skedde den fredag då även solen på korset gick ned. Men så, på påskdagen, var återfunna bägge de solar, som syntes försvunna! (Halleluja, halleluja!)
2. Efter bedrövelsens tid kommer glädjen, ja, efter regn strålar solskenet klart. Din är all makt och all ära, o Jesus, för i uppståndelsen blev uppenbart att du den Eviges Son måste vara, som rivit dödens och djävulens snara. (Halleluja! Halleluja!)
3. Aldrig blir kornet till glädje och bärgning om det ej kastas i jorden att dö. Blommor om våren ju spirar ur marken där de låg gömda i vinter och snö. Så ska de blomstra, de vissnade lemmar, de som i graven med tårar vi lämnar. (Halleluja! Halleluja!)
4. Som fisken kastat upp Jona på stranden graven till slut ska gå miste om dem. Är du, min Frälsare, verkligt uppstånden, ska vi stå upp och få följa dej hem. Där trädet är, där är också dess grenar. Frukten, den kommer från dej som oss enar! (Halleluja, halleluja!)
Text: Petter Dass, övers. A.H. 1997
Melodi: Norsk, alt Ansbach 1664 ("Faraos härar hann upp oss vid stranden")
1. Var jag går, i skogar, berg och dalar följer mej en vän, jag hör hans röst. Han osynlig är, men till mej talar, talar stundom varning, stundom tröst. Han, min Herde, gick för mej i döden, men han lever i all evighet, //: sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet ://
2. Allt vad vi på färden kan behöva, allt för evigt har jag i min vän. Allt som här mitt hjärta kan bedröva känner han och tröstar mej igen. När långt borta tycks mej vännen kära, jag då minns hans ord: en liten tid, //: sen en tid igen, och jag är nära, då blir åter fröjd och frid :// Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), bearb. Se vidare Anders Dahlströms påskpsalm "När på Tomas Segerfursten tänker". Musik: Dansk(?), ur Ahnfelts sånger 1868
1. Vår Frälsare lever, vår saliga tröst! Vad glädje han ger sina vänner! Han kommer, han talar, vi hör nu hans röst och vet att de sina han känner. För oss han förklarar sitt härliga ord: Jag lever, och ni ska få leva! 2. På vägen han följer och kvar hos oss är, tills dagen här nere är liden. Han brödet välsignar, Guds vilja oss lär, vi glömmer vår sorg under tiden. Vårt hjärta det brinner av fröjd vid hans ord: Jag lever, och ni ska få leva! 3. Frimodigt vi vandrar i sanningens ljus, vad Herren än över oss sänder. Vi är ju på väg till vår Faders hus, vi är varje stund i hans händer. Vi bär i vårt hjärta vår Frälsares ord: Jag lever, och ni ska få leva! 4. För oss har han kämpat, i döden han vann, ej graven oss mer kan förskräcka. Förskräckelsens konung besegrade han och skall oss ur graven uppväcka. I döden vi hör vår Förlossares ord: Jag lever, och ni ska få leva! Text: Paul Nilsson, ngt bearb Musik: Heikki Klemetti 1904
1. Påsk är ett från fridens boning evigt gällande bevis, att vår Frälsares försoning blivit erkänd, Gud till pris.
2. Påsk är liv, som reste tronen mitt i dödens kalla rum. Påsk är själva segertonen i Guds evangelium.
3. Påsk är hoppets ljus vid båren, törnet som slår ut i blom. Påsk är tröst, som torkar tåren och ger hjärtat läkedom.
4. Påsk är kärlek, som betvingar lögnens natt och hatets is. Påsk ger själen nya vingar, som bär hem till paradis. Text: Gunnar Svedlund Musik: Herrnhut
