164 Hjälp, Gud, de trogna är så få

 1. Hjälp, Gud, de trogna är så få 
och tycks var dag bli färre.
Allt ont som stora här och små
bedriver, ser du, Herre.
Man dyrkar makt och tomma ting,
och lögn och skrymtan griper kring
bland mänskors barn allt värre.

2. De ense blir i fåfäng flärd
när orätt ska befrämjas
och när den fromme ska bli snärd;
de endast så kan sämjas.
Gud, hindra deras onda råd,
låt deras hjärtans överdåd
nu av din tuktan tämjas.

3. De frågar: Vem är Herren Gud,
vars röst vi skulle lyda?
Vi inte något annat bud
än vårt begär kan tyda.
Vem kan vår svada stå emot?
Vi bryr oss ej om trug och hot
från hämmade och pryda.

4. Men Herren säger: Jag ska snart
förtryckarna förfära,
allt högmod hejda i dess fart,
föraktade ge ära,
om de till mej har satt sin lit
och visat trofasthet och nit
i både liv och lära.

5. Se, Herrens ord är rent och klart
som guld i degeln skärat.
I nåd och sanning uppenbart
det blivit oss förärat.
Och därför bland betryck och brist
vårt hopp till Gud är fast och visst,
vårt hjärta oförfärat.

6. Oss lyser nådens klara sken
när vi Guds ord bevarar
i våra hjärtan var och en,
Guds Ande det förklarar. 
Med honom under all vår strid
vi vinner seger, väntar frid
som evigt, evigt varar.

Text: Wolfgang Dachstein, sv. övers. 1695,  bearb. A.H.
Musik: Martin Luther 1524

696 Ge akt på ditt hjärta, du människobarn

1. Ge akt på ditt hjärta, du människobarn!
Se, satan han spinner de finaste garn:
till himmelens ängel förskapar han sej
och vänder Guds namn till en snara för dej.

2. Ej kommer de alla till himmelens lön,
som ropar till Herren med klingande bön.
Nej, endast de trogna som lyder hans bud
i Kristus, sin Frälsare, kommer till Gud.

3. Gud skådar till hjärtat. Vad båtar att då
för världen med sken av gudaktighet gå
och bära Guds ord i din skrymtande mun,
när egen rättfärdighet dock är din grund?

4. Vad hjälper att, ödmjuk i åtbörd och skrud,
dej kalla en syndare inför din Gud,
när grandet hos andra bekymrar dej mer
än bjälken, som ej i ditt öga du ser?

5. Ve falska profeter i frälsningens kall!
Ve blinda, som leder de blinda till fall,
som själva ej tror, och som stänger jämväl
Guds salighets port för en törstande själ!

6. Ve alla som utanpå kärlet vill två,
men styggelse lämnar därinne ändå;
vitmenade gravar med renhetens sken
men invärtes fulla med multnande ben!

7. O människa, vill du stå ren för din Gud,
så kläd dej i Kristi rättfärdighets skrud
och helga ditt hjärta, med honom förent,
så blir också kärlet på insidan rent.

8. Men ställer du endast för världen dej from,
så gå, farisé, till de skrymtares dom,
där huggormars avföda finner sin lott
med Judas, som kyssande Kristus förrått.

Text: Zacharias Topelius
Musik: Svensknorsk folkmelodi

Z Topelius:

138 Ande, nådens källa

1. Ande, nådens källa,
låt din fullhet välla,
kom och hos oss bliv.
Du som plågan släcker
och i hjärtat väcker
kärlekseld och liv,
lär min svaga röst och tunga
att din kraft och nåd besjunga.

2. Kom, Guds dyra gåva,
tröst och hjälp mej lova,
väck på nytt min tro.
Se, min längtan tär mej,
fyll mej du och bär mej,
ge min ängslan ro.
Hör, jag ber dej att du låter
mej få liv och styrka åter.

3. Kom i pingstens skyar,
du som mej förnyar
genom Jesu blod.
Ande av Guds enhet,
ge mej sinnets renhet,
trofasthet och mod.
Styrk mej att din vilja göra
när mej ondskan vill förföra.

4. Styr mej på min bana
bort från syndig vana.
Låt mej där jag går
trots betryck och fara
trygg med dej få vara
tills jag himlen når.
Där skall jag med frigjord tunga
evigt halleluja sjunga.

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Brunnquell aller Güter", sv. övers. Petrus Brask 1690 (40 år) "Andans helga nåde" (1819:"Ande full av nåde"), bearb. Jfr versionen i Svps1986 nr 363: "Ande ifrån ovan". 

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Pingstpsalm som trycktes med nuvarande melodi i Praxis Pietatis melica och översattes av Petrus Brask för "Gyllene Böne Tempels Fämmte Del/ Hvarutinnan är til finnande för ehn Jesum Älskande Siäl Ehn Helig og Hiärtelig Sång-Lust/ Beprydd med Uthwalda Nya Psalmer af Tydskan uti vårt Tungomål afsatte" (1690). Samlingen kallades i praktiken endast "Sång-Lust". 

I 1695 års psalmbok stod psalmen - som då hade anslaget "Andans helga nåde" under rubriken "Pingesdaga Högtijd - Om then Helga Anda", även om den strängt taget mera är en bön till "then Helga Anda". För 1819 års psalmbok bearbetades den något och fick anslaget "Ande full av nåde" som var kvar även i 1937 års psalmbok. Numera heter den i Finland "Ande, nådens källa" (jfr originaltiteln!) och i Sverige "Ande ifrån ovan", och är både där och här inne i sin fjärde raka rikspsalmbok - inte dåligt. Men den kunde gott sjungas oftare!

Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

Johann Crüger:

136 Kom, Skaparande, Herre Gud.

 

1. Kom, Skaparande, Herre god!
Besök vårt hjärta, ge oss mod!
Fyll våra själar med din nåd
och var med oss i råd och dåd.

2. Du är vår Hjälpare och tröst,
ja, salig den som hör din röst.
Du läker varje sårad själ,
är livets brunn till evigt väl.

3. Hit bringar du de gåvor ner
som Fadern i sin godhet ger,
du delar ut Guds helga ord
på alla språk omkring vår jord.

4. Kom hit i mörkret med ditt ljus
och värm med kärlek våra hus,
och fyll vår brist, fördriv vår nöd
med gåvor av ditt överflöd.

5. Ge kraft i frestelse och strid
och stanna hos oss med din frid.
Gå med oss du i varje stund
och håll oss kvar i ditt förbund.

6. Ja, lär oss känna Fadern väl
och öppna för hans Son vår själ.
Guds sannings kunskap åt oss giv
och styrk vår tro till evigt liv.

*7. Till Fadern och hans Son vi bär
i ödmjukhet vår lovsång här
och dig, Guds Ande likaså.
Gud, låt oss alla nåden få!

Text: Hrabanus Maurus ca 809 (29 år), Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år), bearb.
Musik: Från ca 820 / Erfurt 1524

429 Bred dina vida vingar

"BARNETS AFTONBÖN"

1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mej,
och låt mej stilla vila
i ve och väl hos dej.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mej alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mej alla synder
och två mej i ditt blod.
Ge mej ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Ta i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Text: Lina Sandell 1860 (28 år), 1865, ngt bearb.

Musik: Svensk folkmelodi

Denna vår kanske mest kända aftonpsalm gavs under rubriken "Barnets aftonbön" ut i häftet Korn åt små fåglar (1865), som innehöll både sånger och berättelser för barn. Samma år trycktes den även i Lina Sandells kalender Korsblomman för 1866. Men hon hade gjort ett första utkast redan fem år tidigare i ett brev till en väninna. Då började psalmen så här:

Bred dina vida vingar,

o Jesu, över mig,

och låt din lilla kyckling

få gömma sig i dig.

Var fick Lina Sandell kycklingarna och Jesus-vingarna ifrån? Ja, ett svar, det viktigaste, är: Från det Jesus säger om sig själv i Lukasevangeliet 13:34! (Jämför vad David säger i sin grott-bön när han var jagad av Saul, Psaltaren 57:2: "I dina vingars skugga tar jag min tillflykt").

Ett annat svar är: Från Paul Gerhardt, som i näst sista strofen av sin berömda kvällspsalm Nun ruhet alle Wälder skriver så här:

Breit aus die Flügel beide,
o Jesu, meine Freude,
und nimm dein Küchlein ein!

Även om vissa förståsejpåare haft synpunkter på Sandells användning av denna bild (som dock alltså har starkt stöd hos Frälsaren själv) och mer eller mindre nedlåtande talat om "hönsapsalmen", så har psalmen i hela vårt land - och flera grannländer - blivit mycket känd och älskad. Lina Sandell bearbetade den själv något och tog bort uttrycket "din lilla kyckling", men Jesus fick behålla vingarna! Ytterligare något bearbetades texten för 1937 års psalmbok ("blott av nåd" i första strofen blev t.ex. "av din nåd") och för 1986 års psalmbok (då "och två mig" i andra strofen blev "mig rena"). Men i stort sett har sången vandrat oanfrätt genom 150 år av svensk psalmsång. Den har dessutom länge, trots de små irritationsmoment som de delvis olika textversionerna vållat, hört till det exklusiva antal psalmer som många lyckats lära sej helt utantill. Även efter det att psalmpluggandet i skolan upphört.

789 Sänd av himlens sol en strimma

   

Text: Oscar Ahlén 1934 (28 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år) [En annan bearbetning med delvis annan melodiform finns i 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 467]

Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år)

Till de yngsta psalmisterna i 1937 års psalmbok hörde Oscar Ahlén, som kom igång med sitt psalmskrivande ett par år före den jämngamle Frostenson. Liksom Frostenson fick han även uppleva följande psalmboksarbete och psalmboksutgivning. Men hans psalm bearbetades inte av honom själv utan av Hallqvist (däremot tillfogade han en vers till Hallqvists De skall gå till den heliga staden - tjänster och gentjänster, ni vet).

I sin originalform var denna psalm ganska "manligt" betonad. I andra strofen talades det t.ex. om "det som binder man vid man". Och "bröder, ur Guds kärlek ösen", hette det t.ex. i sista strofen. Dels skrevs ju psalmen skrevs i en tid då det fortfarande oftast var män som gjorde avlönade "dagsverkstimmar". Dels kanske psalmen frånsett detta i första hand var avsedd för just män. Den har ofta blivit omtalad som "Kyrkobrödrapsalmen", och den organisationen (som idag heter Svenska kyrkans lekmannaförbund) var länge minst sagt manligt dominerad.

Men psalmen har, inte minst i Britt G Hallqvists förtjänstfulla bearbetning, många kvaliteer som gör den omtyckt av många (även kvinnor). Några av uttrycken har närmast blivit bevingade, t.ex. "Kraft till tjänst är tjänstens lön". Vardagsperspektivet och pregnansen, liksom den livfulla 1600-talskoralen, har gjort den sjungen även vid orgellösa tillfällen.

Som morgonpsalm är den t.ex. alls inte oäven.

775 Gud, vår Fader, du är nära

Gud, vår fader, du är nära.
Vart vi går så är du med.
Utav dig vill jag få lära
sanning, rättvisa och fred.
Tack för livet som du gav mig,
rymd och skogar, jord och hav.
Gör mig sådan du vill ha mig,
använd mig varenda dag.

[Text och copyright Margareta Melin, publ. med tillstånd]

M Melin: