Stora Nätpsalmboken 2026 - Soli Deo Gloria
Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
fredag 13 februari 2026
385 Morgonstund har guld i mun
1. Morgonstund
har guld i mun,
för natten Gud vi lovar!
Han har oss lärt i Jesu namn,
att liksom barn i modersfamn
vi djupt och sött får sova.
2. Morgonstund
har guld i mun,
vi till vårt verk får ila,
som fågeln glad ur skog och vång
sej svingar med sin morgonsång,
pånyttfödd av sin vila.
3. Morgonstund
har guld i mun,
med glädje får vi börja.
Till glädje blir var stund och dag
som levs till Herrens välbehag,
om än vi måste sörja.
4. Gå då fritt,
envar till sitt!
På nåden får vi bygga!
Ja, vi får lust och lycka till
att göra gagn som Gud det vill,
när nåden gör oss trygga.
5. Sol sin led
går upp och ned,
i ljuset vill vi vandra.
Gud give, att vi värma må
som himlens ljus, om än så små,
i kärlek till varandra.
Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers.
Musik: Thomas Laub
onsdag 11 februari 2026
466 Så härligt vittnar land och sjö

1. Så härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall
är jorden dock din fotapall
som i sin blomstrings stunder.
2. Ty du, barmhärtig år från år,
bevarar för en nyfödd vår
det frö som drivan täcker.
Det lever i sin mörka grav,
du lyfter snart dess täcke av,
din sol det återväcker.
3. Ljus är din klädnad, Herre Gud,
du norrskensprakt och stjärneskrud
åt himmelen bereder!
I dej finns inte mörkret här,
du våra fötters lykta är,
som oss i natten leder.
4. Upplys oss, Herre, med ditt ord,
så vi på denna mörka jord
ifrån din väg ej viker.
Och för oss sist i Kristi tro
från dödens skugga, där vi bor,
till ljuset i ditt rike.
Text: Zacharias Topelius 1880 (62 år), bearb. Jfr den oförkortade och obearbetade versionen i SvPs1986 nr 518!
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)
Det var ytterst passande att just Zacharias Topelius skrev denna glada vinterpsalm - han som också lär ha tillstyrkt att Finlands flagga fick övervägande snövit färg, och som skrivit så många glada vinterberättelser för barn! Men enligt uppgift hos hymnologen Oscar Lövgren har Topelius själv sagt att han skrev den efter "ett danskt motiv". Jag har dock inte kunnat spåra förlagan, inte Lövgren heller, tydligen.
Under min studietid i Lund (1992-95) satt jag på en psalmafton i Allhelgonakyrkan och diskuterade med psalmbokskommitténs siste ordförande Olle Nivenius huruvida folk alls kunnat uppskatta vintern före Topelius - om inte vintern av vanligt folk bara upplevts som fientlig och otäck. Jag bestred tesen ivrigt, inte minst med tanke på samer och eskimåer och andra nordkalottmänniskor (Nivenius var bevars skåning), men det är klart att isen, snön och vintern för de nordligaste folken kunnat påminna om västkustfiskarnas Västerhav - ibland en strålande skönhet och en scen för jakt och fiske, ibland en direkt livshotande miljö med storm och köld (jfr f.ö. Frans G Bengtssons essä Vintermänniskan). T.o.m. de sydligare än danskar och skåningar boende holländarna lär ju dock sedan urminnes tider ha uppskattat att vissa vintrar få åka skridskor (jfr Peter Brueghels tavlor).
Som en liten lustighet använder vi ju här i Sverige Söderbloms sommarpsalmsmelodi under alla fyra årstiderna för psalmerna I denna ljuva sommartid, Lär mig du skog att vissna glad, Hur härligt vittna land och sjö samt Likt vårdagssol i morgonglöd. Och det är, tycker jag, inte alls opassande att sjunga Topelius-psalmen på Söderbloms-melodin med alla dess associationer till "rika löv" och "ymnig tid". För tacksamheten är densamma hos Topelius, också i vintertid. Men i Finland sjungs den till en helt annan melodi.
F.ö. använde min fru och jag denna psalm (den första och de två sista stroferna) på vårt bröllop i Backens kyrka 31 december 2001, så dess affektionsvärde är högt för oss åtminstone. Men jag minns från min uppväxt i Luleå hur en äldre man, en Johansson från den laestadianska väckelsen, föreslog psalmen så ofta han kom åt, under årets tre första månader i alla fall, och särskilt i kyndelsmässotid.


åt himmelen bereder!
I dej finns inte mörkret här,
du våra fötters lykta är,
som oss i natten leder.
4. Upplys oss, Herre, med ditt ord,
så vi på denna mörka jord
ifrån din väg ej viker.
Och för oss sist i Kristi tro
från dödens skugga, där vi bor,
till ljuset i ditt rike.
Text: Zacharias Topelius 1880 (62 år), bearb. Jfr den oförkortade och obearbetade versionen i SvPs1986 nr 518!
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)
Det var ytterst passande att just Zacharias Topelius skrev denna glada vinterpsalm - han som också lär ha tillstyrkt att Finlands flagga fick övervägande snövit färg, och som skrivit så många glada vinterberättelser för barn! Men enligt uppgift hos hymnologen Oscar Lövgren har Topelius själv sagt att han skrev den efter "ett danskt motiv". Jag har dock inte kunnat spåra förlagan, inte Lövgren heller, tydligen.
Under min studietid i Lund (1992-95) satt jag på en psalmafton i Allhelgonakyrkan och diskuterade med psalmbokskommitténs siste ordförande Olle Nivenius huruvida folk alls kunnat uppskatta vintern före Topelius - om inte vintern av vanligt folk bara upplevts som fientlig och otäck. Jag bestred tesen ivrigt, inte minst med tanke på samer och eskimåer och andra nordkalottmänniskor (Nivenius var bevars skåning), men det är klart att isen, snön och vintern för de nordligaste folken kunnat påminna om västkustfiskarnas Västerhav - ibland en strålande skönhet och en scen för jakt och fiske, ibland en direkt livshotande miljö med storm och köld (jfr f.ö. Frans G Bengtssons essä Vintermänniskan). T.o.m. de sydligare än danskar och skåningar boende holländarna lär ju dock sedan urminnes tider ha uppskattat att vissa vintrar få åka skridskor (jfr Peter Brueghels tavlor).
Som en liten lustighet använder vi ju här i Sverige Söderbloms sommarpsalmsmelodi under alla fyra årstiderna för psalmerna I denna ljuva sommartid, Lär mig du skog att vissna glad, Hur härligt vittna land och sjö samt Likt vårdagssol i morgonglöd. Och det är, tycker jag, inte alls opassande att sjunga Topelius-psalmen på Söderbloms-melodin med alla dess associationer till "rika löv" och "ymnig tid". För tacksamheten är densamma hos Topelius, också i vintertid. Men i Finland sjungs den till en helt annan melodi.
F.ö. använde min fru och jag denna psalm (den första och de två sista stroferna) på vårt bröllop i Backens kyrka 31 december 2001, så dess affektionsvärde är högt för oss åtminstone. Men jag minns från min uppväxt i Luleå hur en äldre man, en Johansson från den laestadianska väckelsen, föreslog psalmen så ofta han kom åt, under årets tre första månader i alla fall, och särskilt i kyndelsmässotid.
Z Topelius:

N Söderblom:
tisdag 10 februari 2026
120 Jesus, lär mej rätt betrakta
1. Jesus, lär mej rätt betrakta
Ordet, som blev kött i dej,
och ej något högre akta
än den fröjd du bjuder mej:
fröjd av sanning, nåd och frid,
fröjd, som blir i evig tid,
då du Faderns råd förklarar,
Fadern själv oss uppenbarar.
2. Fadern själv, hos vilken Ordet
evigt var och evigt är,
av vars tanke allt är vordet
och vars hand all världen bär,
den Oändlige numer
i hans ende Son vi ser,
i den vise, kärleksrike,
helige, som blev vår like.
3. Gud, när du i molnen ljungar
och i morgonsolen ler,
när du föder fågelns ungar,
liljorna sin fägring ger,
när du mej ur faran för,
när din röst hos mej jag hör,
o, då känner jag dej vara
och din härlighet förklara.
4. Dock, när tanken dej vill hinna
i det ljus som höljer dej,
kan den ingen vila finna,
hjärtat självt förirrar sej.
Men du tar en jordisk hamn,
Gud och mänska, i din famn
du oss sluter såsom bröder,
och för oss ditt hjärta blöder.
5. Se, då viker tvivlet fjärran
för det klara livets ord!
Tro och kärlek skådar Herran
i hans vägar på vår jord.
Då han föds, som lovad är,
då för oss han korset bär,
då ut ur sin grav han träder,
nåd och sanning världen gläder.
6. Gud, din kärlek kan ej kallna
mot det stoft du livat har.
Själv du söker här den fallna,
som av dej en avbild var.
Sen ej mer hon liknar dej,
ej till dej kan lyfta sej,
du till mänskan stiger neder,
själv till himlen henne leder.
7. Led oss, Jesus, lär oss lida,
lär oss verka såsom du
och ett evigt liv förbida
efter detta korta nu.
Som du ett med Fadern är,
uppenbarar honom här,
så vi ett med dej må vara,
dej i allt vårt verk förklara.
Text: Frans Michael Franzén 1814, ngt bearb.
Musik: Genéve 1551
måndag 9 februari 2026
568 Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus
1. //: Låt oss vandra i ljuset
liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
//: Vandra i Guds ljus ://
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds kärleks ljus.
2. //: För då har vi en sann
gemenskap med varann,
gemenskap med varann ://
//: gemenskap med varann ://
gemenskap med varann,
en sann gemenskap med varann.
3. //: Och då renar oss Jesu blod
från all vår synd,
renar från all synd ://
//: renar från all synd ://
renar från all synd,
renar oss från all vår synd.
söndag 8 februari 2026
355 O du som till ditt tempel kom
1. O du som till ditt tempel kom,
gör själen till din helgedom
och in i hjärtats tempel drag
på denna Kyndelsmässodag!
2. Du som var lydig Faderns lag,
ge mig din lydnad, så att jag
blir som din mor Maria var
när hon dig upp till templet bar.
3. Hjälp mig att se som Simeon
att du är Faderns egen Son,
som oss från slaveriet löst,
för Israel en härlig tröst.
4. Ja, låt mig ta dig i min famn
och prisa Herrens stora Namn,
ty löftet sin fullbordan fått
och världens längtan målet nått:
5. "Min Gud, nu låt din tjänare
gå hem i frid, ty han fått se
ditt ljus, din uppenbarelse,
ditt folks och världens Frälsare."
Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
178 Försvunnen är natten
1. Försvunnen är natten
som höljde vår jord
2. Vår gärning ej gagnar
3. Än vårdar och föder
4. Som stjärnornas skara
och funnen är skatten,
Guds heliga ord!
Det folk som hölls fånget
i mörker och kval
ser ljuset uppgånget
i skuggornas dal.
Och människofunder
som dimmor förgår,
men sanningens grunder
orubbliga står.
Guds kyrka sej gläder.
Halleluja!
2. Vår gärning ej gagnar
till salighetsgrund,
försvinner som agnar
i prövningens stund.
På Kristus få bygga,
på honom få tro,
det gör oss så trygga
och själen får ro.
och själen får ro.
Vår ande sej gläder
och fröjdas i Gud,
han själv oss ikläder
rättfärdighetsskrud,
som Kristus förvärvat.
Halleluja!
3. Än vårdar och föder
vår herde sin hjord,
oss styrker och stöder
med sanningens ord.
Se, dukat är bordet
med himmelens bröd,
en läkedom vordet
en läkedom vordet
mot synder och nöd.
Och Anden oss renar
i döpelsens bad,
med Gud oss förenar,
att bo i den stad
där Kristus är Konung!
Halleluja!
4. Som stjärnornas skara
i midnattens väkt,
så tallös ska vara,
o Sion, din släkt,
som talet av droppar
i daggens mängd,
som blommor och knoppar
i sommarens ängd.
Ett folk såsom sanden
vid havets strand
Gud leder vid handen
till löftenas land:
det himmelska Kanaan!
Halleluja!
*5. Upp, Sion, att prisa
och lova din Gud
och hörsamhet visa
hans heliga bud.
Hans under vi skådat,
hans sanning vi sport,
han har oss benådat
och saliga gjort.
Se, jorden förbrinner
och himlen förgår
som blomstren försvinner -
Guds ord dock består.
Och evigt förblir det.
Halleluja!
Text: Svante Alin 1906 (54 år), bearb.
Musik: Dansk ("Vad ljus över griften"), alt. A.H. 1991
S Alin:
357 Vad ser vi nu?
1. Vad ser vi nu?
Går detta riktigt till?
Maria, du
som födde Jesus ju
enligt lagen renas vill,
fast han från avlelsen är
ren och skär,
hans födelse har då
gudomlig stämpel på.
Men din Jesus ville så
under lagens regler stå,
så vi frihet skulle få.
2. Jag är oren,
oren från topp till tå,
ja, syndens men
jag har i märg och ben
och min dolda hjärtevrå.
Ondskan mej såg som ett fynd,
för i synd
jag född och avlad var,
liksom min mor och far.
Jesus, du som ren bars fram,
rena oss från synd och skam
i ditt blod, Guds rena Lamm!
Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 11/5 2016
Th Kingo:
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)