På Persmässodagen: Vi kastar åter nätet

Alt koral:

1. Vi kastar åter nätet,
o Herre, på ditt bud,
för vi vill fiska själar
och dra dem till dej, Gud.
Men mången ärlig Petrus
i sjön sitt nät har satt
och ändå inget fångat
den hela långa natt.

2. Ja, natten ligger över
det djupa världens hav
och i de kalla stråken
är mörkt som i en grav.
Frimodigheten brister
och tvivlen i oss skär:
hur länge ska det dröja
tills Herrens hjälp är här?

3. "Dra ut, dra ut på djupet,
lägg näten längre ut!"
så lyder din befallning
till den som känt sej slut,
som satt sej trött vid stranden,
så blek av allt besvär,
men se, nu är ju Herren,
den starke Herren här!

4. Då reser sej den svage
och går i Jesu namn.
Ja, på ditt ord vi vänder,
far över djupen fram.
Och se nu, hur det lyckas,
när fångsten dras ombord!
Det var mot all förväntan,
det var på Herrens ord!

5. På ditt ord, käre Herre,
så ska det åter ske,
om än vi inte lever
när fångsten man får se.
Det kommer bättre tider
och båten den blir full.
Vi till Guds fångst får räknas
för Jesu Kristi skull.

Text: Magnus Brostrup Landstad, sv. övers. Andreas Holmberg 17/6 2015
Musik: H O C Zinck, alt H L Hassler

M B Landstad:

770 Mitt vittne vare Gud!

Alt koral:

1. Mitt vittne vare Gud! Jag vill
min sak åt honom lämna.
Förlåta hör oss mänskor till
och Gud att ondskan hämna.
Hur skulle jag väl själv bestå,
om han med mej till doms vill gå?

2. Med kristligt saktmod, o min själ,
ditt barnaskap besanna.
Mot dem som hatar dej gör väl,
välsigna dem som bannar.
Försonlig var och kärleksrik,
ja, var den högste Fadern lik.

3. Ännu han till sin nådastol
ej någon vägrar kalla,
ty nådens liksom dagens sol
går upp ännu för alla.
Än flödar kraft av Jesu blod
likt Herrens regn till ond och god.

4. Men syndar vi på Herrens nåd,
vår dom vi själva vållar.
Så låt oss dämpa hämndens råd
och vreden återhålla,
att över den ej solen må
kanske för alltid nedergå.

5. Kom, broder, räck mej här din hand
till vänskap och försoning.
När mänskor knyter fridens band,
blir fröjd i änglars boning.
Men vill vi ej förlåta här
så blir oss ej förlåtet där.

6. O Herre, du vår Fader är,
och dina barn vi blivit.
Så lär oss hålla friden kär,
o du som den oss givit.
Välsigna oss i all vår tid
och låt oss mötas i din frid.

Text: Johan Olof Wallin 1816, bearb. A.H. 2010

Musik: Bartholomäus Gesius/J H Schein 1628 alt. Bernhard Berglund

J O Wallin:

461 O vad världen nu är skön

1. O vad världen nu är skön,

klädd i sommardräkten!

Känn i skog, på äng, på sjö

milda, friska fläkten,

ljuva dofter, fågelsång.

Mänska, höj ock du din sång!

2. Jorden, smyckad som en brud,

högt lovsjunger Herren.

Jubla, lund i vårlig skrud,

ängder när och fjärran.

Allt hans Ande skapar nytt,

vinterns tunga välde flytt.

3. Skulle ej min själ, min mun

honom offer bringa,

helig sång av hjärtats grund

till Guds ära klinga?

Är vår jord så rik på fröjd,

o, hur blir då himlens höjd!

Text: Jacob Axel Josephson 1861 (43 år)

Musik: Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)

Alt. melodiform:


J A Josephson:




W A Mozart:

460 Vi tackar dej, vår Fader kär

1. Vi tackar dej, vår Fader kär,
för sommarns sköna dar,
då allting om dej vittne bär,
som liv och anda har.
De tusen, tusen fåglars sång,
de sköna blommors skrud
och ängens grönska, bäckens språng
lovsjunger dej, o Gud.

2. Och skog och sjö i solens sken,
så sköna jag dem ser!
Där glittrar varje blad på gren
och varje våg där ler.
Min tanke då mej gärna bär
bort till ett fjärran land,
där det en evig sommar är
på Jordans andra strand.

3. När jordisk fägring, jordiskt ljus
vårt öga gläder så,
hur blir oss ej i fridens hus,
vårt rätta hemland då,
där livets träd vid livets älv
beständigt gröna står,
där solen är vår Herre själv,
som aldrig från oss går!


Text: Olga Kullgren, ngt bearb. 2012
Musik: "Ellacombe" Würtemberg 1784

62 O jag ser min Faders hand

1. O, jag ser min Faders hand
i naturens under,
hör i vågens skvalp mot strand
och i åskans dunder
samma röst, vars allmaktsord
ropat himmel, hav och jord
//: fram ur tomma intet ://

2. Varje kryp i jordens stoft,
himlens stjärneskara,
skogens susning, blommans doft,
rymderna de klara,
alla vittnar: Gud är stor.
Ja, i skapelsen han bor
//: stor som ingen annan ://

3. Skyar, stjärnor, blommors prakt
kan dock inte frälsa.
Jord och hav har inte makt
att med frid oss hälsa.
Gud tog människogestalt,
dog på korset, löste allt
//: som av synden bundits ://

4. Att förlåtelse han gett,
domen på sej tagit
att från död till liv han lett,
till sitt hjärta dragit,
är det största av allt stort
en allsmäktig Gud har gjort
//: och förblir det största ://


Text: August Storm, d. 1914, bearb. 2015 A.H.

Musik: Alice Tegnér

8 O store Gud (ngt bearb)

  

1. O store Gud, när jag den värld beskådar

som du har skapat med ditt allmaktsord,

hur där din visdom väver livets trådar

och alla väsen mättas vid ditt bord

//: då brister själen ut i lovsångsljud:

o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa

och blixtens klingor springer fram ur skyn

när regnets kalla, friska skurar susar

och löftets båge glänser för min syn

då brister själen ut...

3. När sommarvinden susar över fälten,

när blommor doftar invid källans strand,

när trastar drillar i de gröna tälten

vid furuskogens tysta, dunkla rand,

då brister själen ut...

4. När jag i Bibeln skådar alla under

som Herren gjort sen förste Adams tid,

hur nådefull han varit alla stunder

och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,

då brister själen ut...

5. När tryckt av synd och skuld och brist jag beder

vid Herrens fot om rening, nåd och frid,

och han min själ på rätta vägen leder

och frälsar mej från all min synd och strid,

då brister själen ut...

6. När tidens höljen slutligen ska falla

och jag får skåda det jag nu får tro,

och evighetens klara klockor kallar

min frälsta ande till dess sabbatsro,

//: då brister själen ut i lovsångsljud:

Tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://

Text: Carl Boberg 1885 (26 år), OBS ngt bearb 2018! Här en länk till texten i 1986 års psalmbok!

Musik: Svensk folkmelodi, tryckt 1889 i Sanningsvittnet, alt. Axel Södersten 1921 (42 år)

Denna psalm är kanske Sveriges mest kända internationellt. Men den har en brokig historia och det är först via U.S.A. och Billy Grahams kampanjer som den blivit älskad och sjungen också här hemma i Sverige. Den skrevs i Mönsterås och trycktes i Mönsterås-Tidningen den 13 mars 1886. Oscar Lövgren skriver i anslutning till Bobergs egen redogörelse om sångens tillkomst

"Författaren jämte en del andra mönsteråsare var på hemväg från Kronobäck, där de deltagit i ett symöte. Naturen stod denna strålande afton i sin rikaste fägring. Ett åskmoln steg plötsligt upp vid horisonten. Snart skar skarpa blixtar genom luften. Svepande vindar drog fram över ängar och böljande sädesfält. Åskan slog hårda slag. Regnet föll i kalla, friska skurar. Om en stund var åskvädret över. Regnbågen glänste i skyn. När Boberg kom hem och öppnade fönstret, såg han Mönsteråsviken som en blank spegel framför sig. Han gnolade på Nicanders Välkommen, välkommen du klara, du stilla och ljuvliga kväll. Från andra sidan viken hördes trastens sång i Kråkerumsskogen. Det hade varit begravning på eftermiddagen, och inom kort hördes kyrkklockornas molltoner i den stilla kvällen. Hela denna serie av stämningar och bilder tog form i diktarens sinne under kvällens lopp.

Under Billy Grahams korståg i New York 1957 blev denna sång mycket populär. Den hade 1907 översatts till tyska av den i Estland boende Manfred von Glehn. Sången hade då anslaget Wie gross bist Du. I.S.Prochanoff publicerade 1927 i Moskva en rysk version av den tyska texten. Den engelske missionären Stuart K. Hine fann i Ukraina ett exemplar av denna ryska översättning och sjöng den vid evangelisationsmötena i duett med sin hustru. Så översatte han de tre första verserna av sången till engelska: How great Thou art, och sjöng sången vid evangeliska möten i England under första [sic! måste vara andra] världskriget. Dessa tre verser publicerades i Grace and Peace, en ryskspråkig evangelisk tidning, som Hine redigerade och som gick ut till ryska flyktingar i Nord- och Sydamerika. En fjärde vers tillfogades 1948. Under korståget i New York sjöngs den mer än hundra gånger av sångaren Beverly Shea. Därefter fick den en ny glansperiod också i Sverige."

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 80, Gummessons 1964).

C Boberg:

458 All världen nu sig gläder

1. All världen nu sej gläder
i ljuvlig sommartid.
Se, hur i högtidskläder
nu skimrar berg och lid!
Se hur i solens strålar,
i färger utan tal,
nu blomstersmyckad prålar
var skog, vart berg, var dal!

2. Hör harposträngar klinga
och flöjters klara ton!
Hör änglaröster bringa
oss bud ifrån Guds tron!
Så må vi alla sjunga
vår sång med helig fröjd
och prisa med vår tunga
vår Gud i himlens höjd!

Text: Elias Beckman 1868
Musik: Johann Steurlein 1575 (29 år)