Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
Psalmen kan sjungas på följande melodi, men har även en egen ("Från fädernas tid" nr 33).:
1. Kom till oss Jesus, där vi går på vägen. Var är den underbara ort belägen, där vi ditt sällskap får i frid åtnjuta, där du ditt hjärta vill för oss utgjuta?
2. Ge oss din nåd, när vi vår väg ska vandra, så att om dej vi talar med varandra. Går vi till Emmaus på vägen smala och längtar efter dej, då vill du tala.
3. Vi har profeterna, din egen lära, apostlar vittnar om din nåd och ära, men likafullt är våra hjärtan sena att rätteligen tro din sanning rena.
4. Så kom och i vår själ dej uppenbara! Du, världens ljus, må själv för oss förklara, att du, Guds Son, först döden måste lida och sedan sitta vid din Faders sida.
5. Ja, lär oss söka dej, vår del den bästa, och våra hjärtan i din kärlek fästa. Upplys då vårt förstånd och styr vår vilja, att ingen må oss från din kärlek skilja.
6. Bli kvar hos oss, ty det mot kvällen lider. Lär oss att vaka under hårda tider, så vi med Andens olja väl försedda i väntan efter dej må stå beredda.
7. Gör oss uppriktiga till själ och sinne, så vi din kärlek har i stadigt minne. Ja, samla oss, som oron snart förströdde, och lär oss älska dej, som för oss blödde.
8. O hjälp oss, Jesus, vi är än på vägen dit där den nya staden är belägen. Ja, ge oss kraft i tro och hopp att ila, till dess vi får hos dej en evig vila.
1. Bli kvar hos mej, se, afton det nu är. Bli kvar, o Herre, snart är natten här. Då allting annat sviker och bedrar, du ende trogne tröstare, bli kvar.
2. Som drömmar flyr, så ilar våra år. All jordens glädje likt en fläkt förgår. Allt hastar hän mot sin förvandling snar. Du är densamme, bli du hos mej kvar.
3. Ej blott en blick, ett ord jag ber dej om. Nej, som till Emmaus du fordom kom och sorgsna vänners tunga börda bar, kom, ej att gästa blott, bli hos mej kvar.
4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot och ge mej styrka att stå frestarn mot. Var stund din närhet är det skydd jag har - i köld, i sol bli, Herre, hos mej kvar.
5. Som späd jag lades i din kärleks famn och blev välsignad i ditt starka namn. Du mej ej lämnat, fast på väg från dej jag ofta svek dej. O, bli kvar hos mej.
6. Ej fruktar jag, då du är här i nåd, då viker smärtan, aldrig fattas råd. Av gravens fasa ej ett spår är kvar, och döden mist sin udd, när dej jag har.
7. Ditt kors ska skina för min blick, när sist jag somnar in, o Herre Jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bli, Herre, hos mej kvar.
Denna aftonpsalm kunde lika gärna ha stått under rubriken "Livets gåva och gräns", men har antagligen blivit oftare sjungen så här. Fast kanske den skulle önskas oftare vid exempelvis begravningar, även i Sverige, om man bättre kände till psalmens vemodigt vackra bakgrund. Den skrevs nämligen samma höst som författaren fått besked om sin lungtuberkulos (TBC), inför den av läkare tillrådda avresan söderut mot varmare länder, och samma höst som han slutligen avled i denna sjukdom.
Det berättas att psalmen skrevs på kvällen den 4 september 1847, efter att Lyte hållit sin sista högmässa i sin församling. Oscar Lövgren berättar: "Vid solnedgången samma dag tog L. en promenad neråt havsstranden. Han ville än en gång njuta av den natur, med vilken han under åratal umgåtts. Det var en vacker solnedgång med purpurglans över avlägsna höjder. Och där nere låg hamnen lik en damm av smält guld. Allt hade denna dag givit honom en poetisk ingivelse, som han ville fullfölja. Under aftonen arbetade han flitigt inne på sitt rum. Senare på kvällen lämnade han sin dotter den första utskriften av nämnda psalm". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 409, Gummessons 1964). Enligt andra källor färdigställdes psalmen inte förrän några veckor senare, men den 20 november 1847 avled i varje fall dess författare nära Medelhavets stränder, i Nice.
Lyte komponerade även en melodi till sin psalm, men den slogs nästan helt ut av den 14 år senare komponerade koralen av William Henry Monk, som gjorde koralen i enkom för Hymns ancient and modern (1861), då man absolut ville få med Lytes text men inte fann melodin vara helt till belåtenhet.
En mycket speciell sak med denna psalm är att dess första och sista strof sedan 1927 har sjungits vid varje FA-cupfinal i fotboll och sedan 1929 vid varje Challenge cup-final i rugby (båda spelas på Wembley stadium).
1. Halleluja! Halleluja! Jubla nu på alla vis: sjung för Gud en glad ny visa, sjung en hymn till Herrens pris! Han som på ett kors som offer för all världens frälsning dog, Jesus, härlighetens Herre, upp från dödens mörker stod!
2. Kristus uppstått, förstlingsfrukten från Guds helga skördefält, som vid Herrens andra ankomst till sin fulla vidd har svällt. Ja, de stora, gyllne axen bugar sej för honom då, mogna i hans äras solsken, stigna upp ur jorden grå.
3. Jesus lever! Vi får leva! Aldrig uttöms Guds förråd, regn och dagg och solsken flödar från hans ansikte av nåd, så att vi med hem i himlen här på jorden frukter bär och en dag av änglar samlas, ja, för evigt frälsta är!
*4. Halleluja! Halleluja! Äran tillhör dej, vår Far! Äran tillhör dej, Guds Lamm, som hela världens synder bar! Äran tillhör dej, Guds Ande, full av nåd och helighet! Halleluja, halleluja, heliga Treenighet!
Text: Christopher Wordsworth 1862 (55 år), övers. A.H. 2008
Musik: Arthur Sullivan, alt. Thomas Williams 1890 (21 år)
1. Uppståndelsen vi firar idag på livets dag, en glädjens påsk vi firar, Guds påsk till Guds behag. Från död till liv och lycka, från mörker och till ljus har Jesus Kristus fört oss med segerhymners brus. 2. Må han vårt hjärta rena så att vi står som hans för hela evigheten och ser hans himlaglans, så vi med fröjd kan höra med tack och lov till Gud hans egen milda hälsning och ljusa segerbud. 3. Må alla himlar jubla och jorden stämma in, må hela världen glädjas, men mörkrets makt: försvinn! Må synligt och osynligt tillsammans sjunga ut, för Jesus är uppstånden, vår fröjd är utan slut! Text: Johannes Damascenus, eng. övers. John Mason Neale, sv. övers. A.H. 28/4 2015 Musik: Johann Steurlein
*1. Upp, min tunga, att lovsjunga hjälten som på korsets stam för oss stridit, döden lidit som ett felfritt offerlamm. Han ur griften enligt Skriften nu i ära träder fram.
*2. Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände för båd tid och evighet. Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.
*3. Vi förlossas; ormen krossas, avgrundens och dödens makt nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt. Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt.
*4. Gamla, unga må lovsjunga Faderns makt och härlighet och hembära Sonen ära för så stor barmhärtighet, prisa Anden, som vid handen leder oss till salighet.
Hovpoeten vid kung Sigiberts hov, Venantius Honorius Clementianus Fortunatus, var berömd för sitt tjusiga verssmide och räknas bl.a. som en av dem som införde rimmet i diktkonsten. På så vis har han haft stor betydelse även för nutida schlagertexter. Efter att ha fått starka andliga intryck av den 10 år äldre drottningen och nunnan Radegunda i Poitiers, blev han alltmer inriktad på andlig diktning och upphöjdes i 70-årsåldern till biskop i just Poitiers.
Någon gång i samma veva diktade han även ovanstående passionshymn med tio strofer om Kristi lidande. I svensk form blev det först 11 strofer (förutom Forsius hade även Gustaf Ållon arbetat med texten i 1695 års psalmbok). Men fr.o.m. 1819 fanns endast 4 kvar, och då var det plötsligt en ren påskpsalm! Wallin hade bearbetat strof 1, 10 och 11 ur 1695 års psalmbok (nr 157), men den andra strofen i ovanstående text, så stark och så evangelisk, verkar den för neologi och dygdelära så misstänkte psalmdiktaren ha formulerat helt själv: "Han fullgjorde / vad vi borde / och blev vår rättfärdighet."
Wallin kunde vara betydligt mer kristlig och luthersk än många nyläsare trodde. Och om än många saknade 8 strofer ur "Upp min tunga", måste man snart medge att psalmen blev betydligt flitigare sjungen och lättare lärd i sin förkortade form.
Den klämmiga melodin är av okänd svensk kompositör, känd från 1693 och första gången tryckt i 1697 års koralbok.
1. Uppstånden, uppstånden vår Frälsare är, nu gläd dej, du jord som han skapat och bär! Nu jubla, ni himlar, åt allt han oss gav, och hoppa, ni höjder, och brusa, ni hav! 2. På Golgata djävlarna tjöt av triumf ja, helvetet gladdes när himlen var stum, för nu hade mörkret fått Ljuset på knä och fäst Herren själv på förbannelsens trä. 3. Men ve dej, du helvete, vakna, du värld, för frälsningens Furste blev inte förtärd! Knappt var han i graven i dagarna tre så kunde man honom i vårsolen se! 4. Var är nu din udd, du förskräckliga död? Var är nu din seger, du helvetesglöd? Du synd, var är nu den ohyggliga kraft som du genom lagen sen urtiden haft? 5. Vår Herre har uppstått och graven är tom och syndare frias från död och från dom. Stå upp från de döda, ta vara på det och prisa den heliga Treenighet! Text och musik: Carl Ferdinand Wilhelm Walther, påskdagen den 8 april 1860 på oceanen (Atlanten).
'
