240 Kristus, den rätte Herren

Utjämnad form av koralen (OBS ej i 1986 års psalmbok):
 

1. Kristus, den rätte Herren,
Guds Son från evighet,
av Fadern sänts till världen
med liv och salighet.
Han är den morgonstjärna
som lysa kan och värna
i mörker och i kval.

2. Han människa har blivit,
hans ord i nådens tid
sej över jorden spridit
med ljus och hopp och frid.
Han dödens makt har krossat
och syndens boja lossat
och öppnat himlens port.

3. O Kristus, oss benåda,
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv av din kärlek få.
Till dej vårt hjärta längtar,
från världens flärd det trängtar
till din rättfärdighet.

4. Din Fader allt allena
har givit i din hand,
så må du det förena
med trons och fridens band,
och så åt dej förvärva
ett folk som sist ska ärva
det rike du berett.

5. Vad Fadern dej har givit
låt ej förlorat gå,
men för till rätta livet
allt han dej låtit få.
Ja, dit må du oss föra,
så vi får dej tillhöra
i tid och evighet.

Text: Elisabet Kreuziger 1524 (24 år)

Musik: 1400-talet / Erfurt 1524 - hör gärna J S Bachs version av koralen!

Denna psalm, som tidigare hade fem strofer och anslaget "Kristus, den rätte Herren" (1819-1996 var anslaget "Förlossningen är vunnen") blev känd i Sverige strax efter reformationen och kan t.o.m ha funnits med i det ej bevarade psalmhäfte som gavs ut 1526. I så fall är givetvis även översättningen från 1520-talet.

Den är, ovanligt nog för den tiden, skriven av en kvinna, Elisabet von Meseritz, som samma år psalmen skrevs gifte sej med Caspar Cruciger, professor och sedermera universitetsrektor i Wittenberg. Det finns en anekdot, återgiven av Gösta Hagelin i "Människoöden i psalmboken" om att hon skulle ha drömt att hon stod i stadens predikstol, och att det av maken tolkades så att hennes psalm skulle bli sjungen i kyrkan. Sann anekdot eller ej, så har hennes psalm blivit vida spridd i kristenheten.

Och det är förvisso så, att psalmförfattande alltsedan reformationen - för att inte säga redan på den hebreiska bibelns tid! - varit ett sätt för kvinnor att direkt eller indirekt bli bekräftade som profeter, kyrkolärare och teologer. Man behöver bara nämna kvinnor som Debora, Mirjam, Hanna och Maria eller Dorothe Engelbretsdatter, Lina Sandell och Fanny Crosby-van Alstyne.

Melodin är känd till den världsliga texten "Mein Freud möcht sich wohl mehren" ur Lochheimers Liederbuch (manuskript från 1455-1460). Tillsammans med Elisabet Crucigers text trycktes den 1524 i Luthers Enchiridion.

Om hur uppskattad psalmen var i äldre tider vittnar följande anekdot från Johannes Bureus´:

I Nordingrådh var en bonde i Skärsta, Anders vidh namn, han var hund[ra] och tiughu år, när Her Olof kom til honom i sin [: hans] svagheet och fräghadhe honom, om honom tyckte longsamt och ledhsamt vara liggia så ensam, medhan folket och hans dotter, som sytan skulle, voro på åker och äng. Svara han, jagh är ike ensam, ty jagh hafver altijdh så vakkert folk hos migh, Guz änglar, som gå och luta sigh til migh in i sengen; vidh them gläder jagh migh, ty de siunga så vakkert, mäst siunga the: Christus den rätta herren Gudz Son i evigheet och then versen: All macht hafver tin fadher i händer gifvit t[igh]. Så siunga the och: Gudh aff sinne barmh[ärtighet] och Christus lågh i [dödzens bandom]. Och när Her Olof råkadhe säja: fattigh man huru mår du, Sv[arade] han, jagh är inthet fattigh, ty jagh hav[er] Jesus hoos megh altijdh.

Citatet från Bureus är efter Emil Liedgren: Svensk psalm och andlig visa, s. 411f (Uppsala 1926). Liedgren fortsätter själv med följande kommentar:

Det är reformationspsalmer, alla tre, som den urgamle ångermanländske bonden nämner (gps. 119, 229. 163, nps 50, 144, fps 42), men favoritpsalmen tycks ha varit den med medeltida kristusmystik besläktade sången om Morgonstjärnan, som värnar från "alt mörkers qwal". Den fjärde strofen lyder i sin gamla form från 1536:

All mact haffuer tin fader
j händer giffuit tich,
tes är nw hwar man gladher
at tu then macten fick,
ty tu scalt alltijd hielpa,
ey läta nidher stielpa
them som intit förmå.

Man förstår, att den orkeslöse åldringen skulle finna en särskild hugsvalelse i slutorden om de vanmäktigas beskyddare. Liksom så många andra trohjärtade uttryck för evangelisk barnafromhet har också detta försvunnit 1819.

Så långt Bureus och Liedgren. Här nedan återges nu hela den 24-åriga Elisabets psalm, sådan den stod i 1695 års psalmbok i god överensstämmelse med den version Anders i Nordingrå hörde änglarna sjunga, och så som jag sjöng den för min mormor - ur hennes och morfars karolinska psalmbok i ett av de otaliga 1800-talsomtrycken - på servicehuset Hemgården i Umeå 300 år senare, hösten 1995, ganska precis 460 år efter Elisabets död:

Christus, den rätte Herren,

Guds Son i ewighet,

af Fadren är upprunnen,

som skriften säga wet.

Han är den morgonstjerna,

som oss kan lysa och värna

ifrån allt mörksens qwal.

Han är nu menniska worden

i werldsens sista tid,

af rena jungfru boren,

till oss hit kommen nid.

Dödsfängslet hafwer han brutit

och lifsens dörr uppslutit,

oss himmelen öppen gjort.

O Christe! gif dina nåde,

din kärlek låt oss få,

att sig med råd och dåde

wårt hjerta kofra må,

och låt oss till dig längta,

rättwisan efterträngta

och fly fåfänglighet.

All makt hafwer din Fader

i händer gifwit dig:

dess är nu hwar man glader,

att du den makten fick.

Ty du will alltid hjelpa,

ej låta nederstjelpa

dem, som intet förmå.

Hwad Fadren hafwer dig gifwit,

låt ej borttappas det,

men för till rätta lifwet,

der du sjelf blifwer med.

Låt oss få med dig wara

alltid förutan fara,

och glädjas i ewighet.

En 500 år gammal julpsalm av Elisabet Kreuziger: Kristus, den rätte Herren

Utjämnad form av koralen (OBS ej i 1986 års psalmbok):
 

1. Kristus, den rätte Herren,
Guds Son från evighet,
av Fadern sänts till världen
med liv och salighet.
Han är den morgonstjärna
som lysa kan och värna
i mörker och i kval.

2. Han människa har blivit,
hans ord i nådens tid
sej över jorden spridit
med ljus och hopp och frid.
Han dödens makt har krossat
och syndens boja lossat
och öppnat himlens port.

3. O Kristus, oss benåda,
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv av din kärlek få.
Till dej vårt hjärta längtar,
från världens flärd det trängtar
till din rättfärdighet.

4. Din Fader allt allena
har givit i din hand,
så må du det förena
med trons och fridens band,
och så åt dej förvärva
ett folk som sist ska ärva
det rike du berett.

5. Vad Fadern dej har givit
låt ej förlorat gå,
men för till rätta livet
allt han dej låtit få.
Ja, dit må du oss föra,
så vi får dej tillhöra
i tid och evighet.

Text: Elisabet Kreuziger 1524 (24 år)

240 Lovsjung vår Herres nåd och makt

Säga vad man vill om orglar, men nog lyfter de ganska ofta psalmsången! I varje fall i det här exemplet, där jag låter våra nederländska vänner spela - den gamle läktarorganisten råkar formligen i skälvning av sinnesrörelse! - och sjunga (ca 2 min. in på Youtube-klippet!) den koral som också användes till den wallinska julpsalmen "Lovsjungen Herrens nåd och makt".

Den psalmen fanns kvar i psalmboken fram till 1986 och var åtminstone fram till dess stående julottepsalm i dalasocknen Siljansnäs (där man t o m hade en egen koral till den, se nedan). Men övriga Sverige upptäckte den nog aldrig riktigt, vad jag förstår - åtminstone var jag aldrig med om att den sjöngs under mina första 16 jular, när den fortfarande fanns med i psalmboken. 

Lyssna nu in den här istället (i lätt språklig bearbetning) och känn högtidligheten. "I ämnesvalets omfattning och tonens högtidliga lyftning står han oöverträffad", som någon beskrev Wallin i gamla psalmbokens författarregister. Inte sant?

Alt. koral från Siljansnäs:


1. Lovsjung vår Herres nåd och makt!
Se, spiran, som profeten sagt,
ej vikit ifrån Juda!
Nu erbjuds världen Herrens fred,
ty fridens Furste stiger ned
att frid på jorden bjuda.
I Betlehem, i Davids hus,
går upp ett stort, ett härligt ljus
för alla folk och tider,
och sanning, nåd och salighet
det över tid och evighet
på milda strålar sprider.

2. Den växer, dold för världens larm,
den starke segerhjältens arm,
som Israel förlossar.
Den nalkas, trygg för våldets hot,
den ljuvlige budbärarns fot,
som ormens huvud krossar.
Och i den låga krubban gömt,
så gudarent, så mänskoömt,
det hjärta börjat klappa,
som vittna skall att Gud är god,
och offra vill sitt eget blod
att ingen själ borttappa.

3. Dej kläd i helighetens skrud,
o Sion, låt din harpas ljud
nu klinga när och fjärran!
Brist ut och sjung, du Kristi brud:
Min ande fröjdar sig i Gud,
mitt hjärta prisar Herran.
Han kungjort har för oss sitt råd,
hans sanning, evig som hans nåd,
han hit med Sonen sände.
Han öppnat har för oss sin famn,
hans lov skall vara som hans namn
allt intill världens ände. 

Text: Johan Olof Wallin 1818

Musik: Strassburg 1525, alt mel från Siljansnäs

J O Wallin:

247 Hör på änglarna och sjung

1. Hör på änglarna och sjung
lovsång till en nyfödd kung!
Hör nu himlens glädjebud
och försona er med Gud!
Jordens folk, ge glädjen rum, 
dela änglarnas triumf!
Lyssna nu och sjung med dem,
Kristus fötts i Betlehem!
Lyssna, mänsklighet, och sjung
lovsång till en nyfödd kung!

2. Dyrkad av sin änglahär
Kristus evig Herre är,
Gud av Gud, med Gud till Far,
kom då tiden inne var,
kom i mänskligt kött och blod,
inkarnerad, Gud är god,
är från morgon och till kväll
Gud med oss, Immanuel!
Lyssna, mänsklighet, och sjung
lovsång till en nyfödd kung!

3. Fridens furste på sin tron,
ja, Rättfärdighetens Sol,
hit med ljus och värme kom,
full av liv och läkedom.
Kungaprakten avstod han,
född att frälsa människan,
född att samla oss som flytt,
född att föda oss på nytt.
Lyssna, mänsklighet, och sjung
lovsång till en nyfödd kung!


Text: Charles Wesley, sv övers A.H. 10/10 2018
Musik: Felix Mendelssohn-Bartholdy

260 Upp, gläd er alla, gläd er nu

Alt. koral:




Alt. koral:

1. Upp, gläd er alla, gläd er nu,
ja, gläds åt julens glädjebud,
i Herren Jesus gläd er!
Och se hur nära himlen är,
när han som håller världen kär
i kött och blod sej kläder!

2. Betryck och bitterhet, försvinn!
Guds glädje må vi släppa in,
så att han glad får lyssna
till hjärtats bön och tack och tro,
ja, får hans glädje i oss bo
ska sången aldrig tystna.

3. Gud, låt din frid, som högre är
än vårt förstånd kan fatta här,
vårt hjärta väl bevara
i Kristus Jesus, så att vi
kan få en jul med glädje i
som aldrig bort ska fara!

Sista versen efter Fil 4:7 "Så ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och tankar i Kristus Jesus" (KB 1917).

Text: Thomas Kingo, sv. övers. A.H. 2015, 2017
Musik: Odd Nordstoga, alt. Johann Christian Friedrich Haeffner, alt. Thomas Laub

T Kingo:

359 Gud bor i ett ljus

1. Gud bor i ett ljus dit ingen kan gå, 
Gud kan vi ej se och inte förstå. 
Men Gud kommer hit, 
han vill vara här, 
så blir han ett barn som Maria bär. 

2. Ära vare dig, o Gud som är stor, 
att du kommer hit som vår lille bror. 
Ja, du kommer hit, 
du vill vara här, 
så blir du ett barn som Maria bär.

©Text: Margareta Melin 1969 (34 år), publicerad med tillstånd.
©Musik: Lars Åke Lundberg 1970 (35 år) 

 [Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här]

278 Änglar ifrån härligheten

1. Änglar ifrån härligheten
sänk er ner till gammal, ung!
Ni som bådat Kristi ankomst,
med oss nu hans ära sjung!
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus, hela världens kung!

2. Herdar som på fälten vaktat
över fåren dag och natt,
bland er Gud sin boning tagit,
himmelrikets pärla satt.
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus, hela världens skatt!

3. Visa män, låt tankeslotten
falla samman, bli till grus,
större syner ska ni skåda,
stjärnan visar Herrens hus.
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus, hela världens ljus!

4. Syndare med samvetsplågor,
helt fördömda av Guds lag,
se, Guds godhet triumferar,
domaren ger nåd idag.
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus med Guds välbehag!

5. Fast som barn till oss han kommer
styr han, det är sant och visst.
Samla alla folk till honom,
allt blir uppenbart till sist.
Låt oss tillbe, låt oss tillbe
Kristus, kungen utan brist!

*6. Allt Gud skapat, låt oss prisa
Fader, Son och Ande nu:
Ära vare Gud i höjden,
frid på jorden bjuds oss ju.
Oss välsigne och bevare
Fader, Son och Ande, du!

(Amen)

Text: James Montgomery 1816, sv. övers. A.H. 2014
Musik ("Regent´s Park"): Henry Smart

377 Den signade dag

Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):

Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):


Koral från Boda:
 

Alt. dalakoral:  
 

1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ner till oss komma,
må sprida sitt ljus ibland oss alltmer,
oss alla till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare!

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då frälsningens sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöng om att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
med synderna, världens och mina,
jag sätter mot satan till värn och försvar,
förtröstar på Frälsarens pina.
Det blod, som på korset till bot för oss rann,
har utplånat skulderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sej lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sej svingar,
så lyfter sej själen i innerlig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Så låt oss då lova och bedja vår Gud,
när stunderna växlar och skrider,
så ska vi få styrka att hålla hans bud
och tålamod om vi än lider.
Ja, låt oss då verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att inte dess afton ska stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
det må vi med allvar begrunda.
Då blir vi utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud att vi honom så tjänt
med allt vad han låtit oss äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till oss alla kan säga:
Gå in i din Herres glädje, gå in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi så ska hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

Text: Den kristliga dagvisan 1400-tal, bearb J O Wallin, A.H.

Musik: Medeltida nordisk

249 Vid den tid man räknar folket

1. Vid den tid man räknar folket
blir vår Herre Mänskoson,
han vars namn är över alla
uppenbaras nerifrån.
Skaparen så ödmjukt delar
villkor med sin skapelse,
den som ingen dödlig skådar
visar här sitt ansikte.

2. Ja, en natt när markens herdar
håller vakt omkring sin hjord,
kommer kallelsen från ovan
genom änglakörens ord:
Se, till Betlehem har anlänt
er och världens Herdekung;
alla herdar, till er herde
vandra, gammal eller ung!

3. När kung Davids stjärna lyser
över österns himmel klar,
även kungar önskar hylla
detta himlens kungabarn.
Men snart ljuder ramaskriet,
staden blir en sorgeö,
för den kung som inte tillber
har bestämt att han ska dö.

4. Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren:
han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen!
Ur Egypten blev han kallad,
"Gud med oss" liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol!

Text: Daniel Thambyrajah Niles, "On a day when men are counted",
övers. A.H. pingsthelgen 2011
Musik: Från Korea

241 Han som ger hjärtat rymd

1. Han som ger hjärtat rymd
och lungan sammandrager
själv av den luft han gjort
nu andedräkten tager.
Han, i vars hand var dag
är räknad, mörk och klar,
han räknar själv i dag
bland mänskor sina dar.

2. Han som ger alla djur
sin kraft att kunna föda
blir född, och själv i dag
han känner livets möda.
Du gjorde väl som kom!
Din kärlek frälsar oss:
det blod, som i dig rörs,
utsläcker avgrunds bloss.

3. De späda ögonkast
som strålar kring din linda,
de skänker världen liv
och mörkrets här skall binda.
Du gjorde väl som kom!
Men, ack, min frälserman,
din vagga och ditt kors
står redan när varann!  

Text: Carl Michael Bellman (1740-95), ngt bearb.

Musik: Fäbodpsalm från Sollerön (="Visa från Utanmyra")

246 Fröjdas, vart sinne

1. Fröjdas, vart sinne,

julen är inne,

Frälsaren kommen är!

Se, hur nu ljusen

brinner i husen,

prisande vännen kär!

2. Natten förjagas,

redan det dagas,

sällhetens sol uppgår.

Herden för hjorden

mänska är vorden.

Nu är det jubelår.

3. O vilken ära:

Gud är oss nära,

Herren ibland oss bor.

Han till de ringa

himlen vill bringa.

Säll den på honom tror!

4. Driv ur mitt hjärta

oro och smärta,

Jesus, ta hand om det!

Världen må fara,

din vill jag vara

nu och i evighet!

5. Gamla och unga,
låt oss nu sjunga:
Äran skall Herren ha!
Vitt över jorden
ljude de jorden.
Amen, halleluja!

Text: Nils Frykman 1881 (39 år), bearb. (v. 4) A.H. 2007, 2010. Se även versionen i 1986 års psalmbok, nr 118!

Musik: Theodor Söderberg 1881 (36 år) 

Denna sång som i mer än 100 år sjungits i så många missionshus och frikyrkokapell - inte minst vid församlingarnas julfester - hade ursprungligen rubriken "Julmorgonen" och publicerades med Söderbergs lika glada melodi i Sanningsvittnet "dan före dan före dan" 1881. Den hade då följande slutstrof:

Driv ur mitt hjärta

oro och smärta,

Jesus, ack, bliv hos mig!

Världen må fara,

din vill jag vara

nu och evinnerlig!

Och nuvarande slutstrof löd från början:

Gamla och unga,

låtom oss sjunga:

Ära ske Jehova!

Ljude de orden

vitt över jorden,

amen, halleluja!

Sången finns översatt till engelska och heter då: "Joy bells are ringing", helt i enlighet med originalets stämning av slädfärd efter häst på väg till julottan.

N Frykman:

257 Var hälsad, sköna morgonstund

Ursprungligare koralvariant:


Folklig koralvariant från Gammalsvenskby:

*1. Var hälsad, sköna morgonstund,

som av profeters helga mun

är oss bebådad vorden!

Du stora dag, du sälla dag,

på vilken himlens välbehag

ännu besöker jorden!

Unga

sjunga

med de gamla,

sig församla

jordens böner

kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl

en mänskoson, på det var själ

må glad till honom lända,

han kommer, följd av frid och hopp,

de villade att söka opp

och hjälpa de elända,

värma,

närma

till varandra

dem som vandra

kärlekslösa

och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,

förstå vår nöd och stå oss bi

med kraften av sin Anda,

förkunna oss sin Faders råd

och sötman av en evig nåd

i sorgekalken blanda,

strida,

lida

dödens smärta,

att vårt hjärta

frid må vinna

och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,

och nådens sol, av honom tänd,

skall sig ej mera dölja.

Han själv vår herde vara vill,

att vi må honom höra till

och honom efterfölja,

nöjda,

höjda

över tiden

och i friden

av hans rike

en gång varda honom like.

Text (=SvPs1986 nr 119): Johan Olof Wallin 1818 (39 år)

Musik (="Koralernas drottning"): Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Lyssna till koralen i en alldeles unik version för 20-tonerspositiv!

Julottepsalmen framför alla andra i svensk tradition. Den måste ha skrivits senast inför julen 1818, eftersom den s.k. 1819 års psalmbok (där psalmen trycktes för första gången) godkändes av psalmbokskommittén redan den 27 december 1818 (Tredjedag jul).

Psalmen innefattar, precis som adventspsalmen Gå Sion, hela kyrkoåret, hela evangeliet om man så vill. En kortfattad kurs i kristen tro, om än ganska lång som "ståpsalm" betraktad (bara Franzéns påskpsalm är längre). Psalmen arbetades in som inledande julottepsalm under 1800-talet, och dess ställning var oomstridd under 1900-talet: varje "riktig" julotta inleddes med den, utom möjligen i vissa dalasocknar där man fortfarande hållit på den tidigare dominerande julottepsalmen Den signade dag.

Men lagom till 200-årsjubiléet har både julottorna den skrevs för och själva psalmen blivit mer ifrågasatta. Varför ska man upp i svinottan när man kan fira julnattsgudstjänst istället? Och kan man inte sjunga någon lättsammare julsång istället för den här massiva som folk (inkl. konfirmander) inte längre kan? Vad betyder förresten "villade" och "elända?"

Ändå är psalmen fortfarande en strålande möjlighet att komma bort från den rena julkrubbesentimentaliteten vid jul. Det finns en social dimension i andra strofen och en korsförkunnelse i den tredje som gör att "nådens sol" i den fjärde lyser starkare än i många andra julsånger - om man verkligen trots viss yrvakenhet följer med i och tar till sej texten.

Melodin, som kallats "koralernas drottning", och som alltså under många år i Sverige fungerat som "julmorgonsfanfar", skrevs av Philipp Nicolai till texten Wie schön leuchtet der Morgenstern, sv. övers. Du morgonstjärna mild och ren (jfr även den andra Wallin-psalm som inspirerats av Nicolais psalm, nämligen Så skön går morgonstjärnan fram, liksom Hedborn-psalmen Nu segrar alla trognas hopp).

Johan Olof Wallin:

248 Giv mig ej glans

1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt

och över jorden frid.

Giv mig en fest

som gläder mest

den konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

i världens vintertid.

Du ende som 

ej skiftar om,

min Herre och min konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom glad och hjärtevarm.

Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år)

Musik: Jean Sibelius 1909 (44 år)

Z Topelius:

103 Evigt innan himlens fäste

1. Evigt innan himlens fäste,
innan jorden ännu var
Fadern i sitt hjärtas kärlek
Ordet, Ljuset, Livet bar,
Herren över det som stundar,
det som är och varit har
nu och i all evighet.

2. Han till glädje för all världen
föds till jorden denna stund.
Nu för människornas frälsning
lägger han en klippfast grund,
sluter med ett fallet släkte
nådens heliga förbund
nu och i all evighet.

3. Salig, salig denna stunden!
Högt benådad Jungfrun var
och befruktad av Guds Ande
Återlösaren hon bar.
Gudabarnet av vårt släkte
här sin boning bland oss tar,
nu och i all evighet.

4. Honom skådade ur fjärran
siarna i Israel,
efter honom Guds profeter
längtade av all sin själ,
och i honom folkens vise
sett sin frälsning och sitt väl
nu och i all evighet.

5. Till hans ära himlen sjunger,
änglar höjer jubelsång.
Män och kvinnor, små och stora,
stämme in på samma gång,
ja, i enig, ljuvlig samklang,
fri från syndens skuld och tvång,
nu och i all evighet.


Text: Aurelius Prudentius (348-413) "Corde natus ex parentis", sv. övers. Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 2011
Musik: Ur Piae Cantiones 1582

106 Se det lilla barnet

  

Amen, amen, amen, amen, amen...

1. Se det lilla barnet
ligga i en krubba
första julens morgon.

2. Se honom i templet
sitta med de lärda,
redan full av vishet.

3. Se honom vid stranden
tala om Guds rike,
ta sej an de sjuka.

4. Se i örtagården
hur han ber till Fadern
i sin djupa ångest.

5. Ja, han är min Herre!
Jesus dog för världen
men stod upp en påskdag!

6. Ära, halleluja!
I Guds himmelrike

Frälsaren är Konung!

Amen, amen, amen, amen, amen!

Text och musik: Negro spiritual, övers. A.H. 2009

104 O hur länge ska ett hjärta

Alt. koralvariant:

1. O, hur länge ska ett hjärta
sucka, söka efter friden
och i outsäglig smärta
aldrig finna den i tiden?
Ja, hur länge ska ett öga
efter ljus förgäves spana
i det molnbetäckta höga
och på livets dunkla bana?

2. Stilla, heligt dunkla minne
av ett Eden som försvunnit!
Tysta aning i vårt sinne
om ett mål som vi ej hunnit!
Vi har dock en väg till livet,
som är uppenbarad vorden:
vi har ordet, som är skrivet
först i himlen, så på jorden.

3. Oförgänglig profetias
löftesord sej här fullbordar.
Han är kommen, vår Messias!
Herrens, Herrens Ande ordar:
Flydda är nu nattens väkter,
över Sion uppgår ljuset,
och för jordens fallna släkter
öppnas åter fadershuset!

4. Ner i dödligheten stiger
nåd och sanning och försoning
och Guds Ande kroppen viger
till sitt tempel och sin boning.
Sej med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
och Guds Son, av kvinna buren,
blir det offer som oss renar.

*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena.
Jesus Kristus, du är Ordet,
Vägen, Sanningen och Livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet. 

Se även Stora Nätpsalmboken 93: Vem är den som skuldfri träder

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007 (37 år)

Musik: Johann Crüger

J O Wallin:

J Crüger:

240 Gläd dej, du värld

1. Gläd dej, du värld, nu är han här!
Du jord, ta mot din Kung!
Ge rum åt den som jorden bär
och himlens lovsång sjung,
och himlens lovsång sjung,
och himlens, himlens lovsång sjung.

2. Gläd dej, du jord, din Herre rår!
Ja, prisa nu din Gud!
Från fält och flod, från berg och snår
ger sången återljud,
ger sången återljud,
ger sången, sången återljud!

3. Låt inte synd och sorger gro
som törnen i din själ!
Han med sin nåd hos oss vill bo
och göra allting väl,
och göra allting väl,
och göra, göra allting väl.

4. Han helar det som sönderslets.
Kom, alla folk, och märk
hans frälsande rättfärdighets
och kärleks underverk,
och kärleks underverk,
och kärleks, kärleks underverk!

Text: Isaac Watts, övers. A.H. jan. 2010

Musik: Efter Georg Friedrich Händel

I Watts:

239 Det är en ros utsprungen

1. Det är en ros utsprungen

av Davids rot och stam,

av fäderna besjungen,

en ros i Juda land,

en blomma skär och blid,

mitt i den kalla vinter,

i midnatts mörka tid.

2. Om denna ros allena

ljöd förr Jesajas ord,

att född av jungfrun rena

han frälsa skall vår jord.

Av Herrens nåd och makt

oss detta under skedde

som oss profeten sagt.

3. Den späda rosen fina,

som doftar salighet,

i mörker skall den skina,

besegra dunkelhet.

Sann Gud och mänska sann,

oss arma mänskor frälsa

från synd och död han kan.

4. O Jesus, dem som klagar

i denna jämmerns dal

nu med din hjälp ledsaga

till himlens högtidssal.

Ja, i din Faders hus

låt oss dig evigt lova

i salighet och ljus.

Text (=Svps1986 nr 113): v. 1-2 Mainz 1585 ("Es ist ein Ros entsprungen"), v. 2 bearb. Michael Praetorius 1609 (38 år), v. 3-4 hos Fridrich Layriz 1844 (36 år), övers. Thekla Knös 1867 (52 år), ngt bearb.

Musik: 1400-talet/Köln 1599, arr. Michael Praetorius

Denna psalm trycktes för första gången 1599 i Köln i Alte Catholische Kirchen-Gesänge. Den har då hela 23 strofer, och utgår ifrån både Jesaja 11 och Lukas 1-2 ; hela julevangeliet alltifrån bebådelsen återberättas. Eftersom den redan då kallades "gammal kyrkosång" (1605: "gammalkatolsk") kan den mycket väl ha medeltida ursprung.

Melodin presenterades alltså tillsammans med texten 1599, men 10 år senare publicerade Praetorius i sin Musae Sioniae en körsättning som blivit mycket omtyckt och som gjort att han ibland tillskrivits även själva melodin (som alltså dock är äldre). Han hade också bearbetat strof 2 så att psalmen blev accepterad även bland s. k. protestanter.

I originalet är det jungfru Maria som är rosenbusken som bär fram blomman Kristus. Thekla Knös, som 1851 som första kvinna fått Svenska Akademins stora pris för ett versepos om Ragnar Lodbrok, följde Praetorius´ version som gör psalmen mer kristocentrisk genom att redan från början låta Kristus vara också själva "skottet" (jfr Upp. 22:16). De strofer hon tog med från den tyske hymnologen Layriz´ version är ju också tydligt evangeliska. Samtidigt låter Knös - också det i god luthersk anda - Maria finnas kvar som "jungfrun rena".

År 1943 kom det även en nationalsocialistisk version av psalmen, som varken betonade Maria eller Jesus, utan folkgemenskapen. Den sjungs dock knappast längre. Se vidare tyska Wikipedias artikel.

T Knös:

M Praetorius:

JUL

245 En jungfru födde ett barn i dag

1. En jungfru födde ett barn i dag, 
ett barn vi ska prisa och ära. 
I barnet har Gud ett gott behag 
och ber oss att höra dess lära. 
Och vore ej det barnet fött, 
förtappat bleve då allt kött, 
nu frälsning bjuds åt alla. 
Pris vare dej o Jesus Krist! 
Du är vårt enda hopp till sist; 
vi till din fot må falla. 

2. Se, herdarna vaktade väl sin hjord,
i Betlehems marker låg de. 
Där hörde de ängelns ljuvliga ord, 
och Herrens härlighet såg de: 
"Stor fröjd åt er nu bådar jag, 
stor fröjd åt alla, ty i dag 
är Kristus född", löd orden. 
"Han Herren är av Davids hus. 
Se, ljuset av Guds klarhets ljus 
har uppgått över jorden." 

3. De himmelska härar med högan röst 
med ängeln nu började sjunga. 
De lovade Gud med glädje och tröst, 
med helig och odödlig tunga: 
"I höjden ära vare Gud, 
och frid på jorden på hans bud, 
till människor god vilja." 
Pris vare Gud! Den nåd och fred, 
som han med Sonen sände ned, 
må ingen från sej skilja.  

Text: v. 1 latinsk sång från 1300-talet ("Dies est laetitiae"), tysk folkvisa från 1400-talet ("Der Tag, der ist so Freudenreich"), Olaus Petri (?) 1530, Johan Olof Wallin 1818?, bearb. A.H. 2016

[Jämför den åldriga texten som är nr 124 i 986 års psalmbok och bearbetningen i 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 20: "Ett barn har fötts till vår jord i dag"].

Musik: Böhmen 1410/1531, alt. koral från Finland

Hör J S Bachs lek med koralen (BWV 605) samtidigt som du kan följa med i noterna!

I sitt psalmhäfte från 1530 skriver Olaus Petri som överskrift till denna psalm: "En lovsång utdragen ur Skriften, Lukas 2, som man må sjunga i församlingen i juletid, med noterna till Dies est laetitiae". En sorts bibelvisa, alltså. (Olaus Petri har bakat ihop vers 2 ur den latinska texten och vers 2-4 ur den tyska texten).

När Johan Olof Wallin bearbetade texten för 1819 års psalmbok, gjorde han det i så arkaiserande stil att många tror att texten fortfarande är Olaus Petris original, som dock är ganska annorlunda, se Wikisource (en mer nuspråklig version finns i finlandssvenska psalmboken). I psalmböckerna har Wallins namn som regel inte heller satts ut vid denna psalm, men jag vet att uppmärksamma "nyläsare" på 1800-talet reagerade mot att det inte längre stod "nu äre vi frälste alla" utan det mer återhållsamma "nu frälsning bjuds åt alla".

De åldriga språkformerna kan nog ha bidragit till att psalmen nu tycks vara på utgående här hemma (OBS: den sjöngs dock som slutpsalm vid julottan 2013 i Forsa, Hälsingland!). Den togs heller aldrig in i någon av frikyrkornas eller de lågkyrkliga väckelserörelsernas sångböcker, även om den 1986 märkligt nog hamnade i den ekumeniska psalmboksdelen! Det är ju dock fråga om en rask och glad psalmmelodi utan "medeltidsvibbar", och då kan väl även språket få vara just så folkligt som Olaus Petri från början gjorde det. Särskilt som ändå knappast någon längre kan Wallins version utantill. I finlandssvenska psalmboken finns en alternativ bearbetning på ett mer nutida språk, där dock den saliga jungfrun tyvärr helt försvunnit ur texten.

Visst är psalmen, oavsett form, väl värd att bevara och sjunga med stor glädje, gärna tillsammans med kyrkokören som får föreställa "den himmelska härskaran"! Det har skrivits (se fotnoten på engelska här nederst!) att Luther tyckte så mycket om denna psalm, att han ansåg den vara inspirerad (underförstått av den helige Ande).

Melodin har tidigast påvisats i en handskrift i Prag från 1410 (just till texten Dies est laetitiae, jfr den engelska notskriften nedan). I svensk tradition har melodin ombildats till tretakt, men i Haeffners koralbok var det faktiskt blandad taktart (de fyra första raderna i varje strof i tretakt, resten tvåtakt).

Olaus Petri som staty utanför Storkyrkan i Stockholm: