*9 Gud, vår Gud, vi lovar dig

Text: Ignaz Franz 1771 efter Te Deum (400-talet), sv övers Olov Hartman 1980
Musik: Tysk-österrikisk Sagan 1772/Wien 1774

49 O Gud som skapat vind och hav

Text: Tore Littmarck 1975 (54 år)
Musik: Severus Gastorius 1675

41 O Herre Gud, du ändras ej

1. O Herre Gud, du ändras ej,
så ge oss nåd att prisa dej
och sätta all vår tro därtill
att du är evigt god och mild,
god och mild.

2. O Jesus som i krubban låg,
nu hjälp oss komma väl ihåg
din bittra död, ditt rena ord;
i dem blir själen saliggjord,
saliggjord.

3. O helge Ande, ge oss nåd
att alltid följa dina råd!
Ja, lys och led oss, ge oss mod,
o Fader, Son och Ande god,
Ande god!

Text: Okänd svensk författare 1572, bearb. Johan Olof Wallin 1816, A.H. 2016
Musik: Ur 1697 års koralbok

50 Vår Fader, låt ditt starka ord

Alt koral:

1. Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Kom hit och se din örtagård
som full av tistlar står!
Visst finns din gröda där,
men o så tunn den är!
Så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!

2. Kom, Jesus, du som frälsa vill
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort!

3. O helge Ande, du vår skatt,
dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!

Text: H A Brorson före 1764, övers. A.H. 1989, 2007, 2024

Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år), alt. norsk folkmelodi

*51 Gud treenig, stå oss bi

*Gud Treenig, stå oss bi!
Låt inget oss fördärva.
Gör vår själ från synden fri
och låt oss himlen ärva.
Var oss nära, så att vi
i dej vår styrka finner,
den Onde övervinner
och fram till målet hinner.
Lär oss du att älska dej
och så som oss vår nästa.
Gör tro och hopp befästa.
Låt allt bli till det bästa.
Amen, amen, det ska ske!
Halleluja, halleluja!

Text: 1400-talet, Martin Luther 1524 (41 år) "Gott der Vater wohn uns bei", övers. 1567 "Herre Gudh Fader, stat oss bij", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Gud trefaldig statt oss bi", A.H. 2009. 

Musik: Medeltida processionssång/Wittenberg 1524, jfr även J S Bachs version (BWV 748)

Detta är en klassisk Luther-psalm utifrån medeltida förebilder, bl.a. följande mariabön som återfinns i en skolordning från 1480:

Sankta Maria, steh uns bei, so wir sollen sterben. Mach uns aller Sünden frei und lass uns nicht verderben. Vor dem Teufel uns bewahr, reine Maid Maria, hilf uns an der Engel Schar, so singen wir Halleluja.
Alla Propheten, die stehn uns bei u.s.w. 
(återgiven efter Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 399)

Luthers version bestod av tre liklydande strofer, där personerna i treenigheten apostroferades i tur och ordning ("Gott der Vater", "Jesus Christus", "Helig Geist"). Den trycktes tillsammans med melodin 1524 i Johann Walters Chorgesangbuch. En svensk översättning, "Herre Gudh Fader stat oss bij!", trycktes 43 år senare i "Then Swenska Psalmeboken" (1567) och infördes även i 1695 års psalmbok.

För 1816 års psalmboksförslag bearbetade Johan Olof Wallin psalmen, men behöll då formen med en strof för varje gudomsperson ("Gud vår Fader statt oss bi", "Jesus Christus statt oss bi", "Helge Ande, statt oss bi"). När 1819 års psalmbok kom ut, hade han dock dragit samman psalmen till en enda vers med anslaget "Gud trefaldig, statt oss bi".

Psalmen rekommenderades och användes länge som stående inslag i konfirmationsgudstjänster - vilket jag själv varit med om så sent som på 1980-talet! Men trots att den bearbetades språkligt och togs med även i 1986 års psalmbok har dess användning drastiskt sjunkit, och jag vet inte om någon präst under 2000-talet ens kommit på idén att använda den vid någon konfirmation, eller för den delen någon annan gång. (Kommentera gärna saken nedan!).

M Luther:

46 Allena Gud i himmelrik

Alt. folklig koral (OBS finns ej i SvPs1986):


*1. Allena Gud i himmelrik

må lov och pris tillhöra

för all den nåd han kärleksrik

med oss har velat göra.

Han jorden skänkt stor fröjd och frid.

Så låt oss alltid glädjas vid

Guds nåd och goda vilja.

*2. O Jesus Krist, Guds ende Son,

du såg vår nöd och fara.

All himlens glans du avstod från,

att oss till räddning vara.

Du med ditt blod, din bittra död

befriar oss från synd och nöd.

Förbarma dig, o Jesus.

*3. O helge Ande, gör mig from,

förnöjd och oförfärad.

Gör hjärtat till en helgedom,

där Gud i allt blir ärad.

Giv stöd, giv tröst i all vår brist,

och hjälp oss tro på Jesus Krist

i dag och alltid. Amen.

Text (=SvPs1986 nr 18): Nikolaus Decius (Tech) 1526 (41 år)("Allein Gott in der Höh´ sei Ehr´), Arvid Pedersen 1529 (30 år ca), Övers. 1567, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb.

Musik: Gammalkyrklig / N Decius 1539 (54 år), jfr 1697 års koralbok nr 192, alt. koral upptecknad efter Karl Lindqvist i Höör 1895

Hör Bachs orgellek med denna koral (Trio super, BWV 664)

Denna psalm är en omdiktning av den latinska texten Gloria in exelsis Deo från 400-talet, inspirerad av änglasången i Lukas 2 och en morgonbön från den österländska kyrkan. Nicolaus Tech (eller Decius) skrev sin text på plattyska, Allene Gott jn der höye sey eer, och den trycktes först i en psalmbok som utgavs i Rostock. År 1529 översattes den till danska av Arvid Pedersen (som lade till en strof om Jesus) och år 1539 till högtyska. År 1568 fanns den översatt i Then Swenska Psalmeboken, och i ungefär samma skick (se nedan!) togs den in i 1695 års psalmbok, den s.k. karolinska. (OBS att vi haft psalmböcker på svenska ända sedan reformationen, även om vi inte hade någon officiellt stadfäst och för hela riket gemensam psalmbok förrän 1695).

Den i evangeliska kyrkor kända formen av melodin (som bygger på en urgammal Gloria-melodi) trycktes i Geistliche Lieder 1539, utg. av Valentin Schumann i Leipzig.

Psalmens första strof sjöngs länge som stående lovpsalm i Svenska kyrkans söndagsgudstjänster och var då, med John Ronnås´ ord, "den mest sjungna av alla psalmer i Svenska kyrkan". På den tiden hade psalmen i sin helhet fem strofer i psalmboken, men den förkortades 1986 till tre strofer, samt bearbetades något även språkligt.

I praktiken innebar det dock en förlängning, för de gånger psalmen numera sjungs - vilket inte blir lika ofta som tidigare - använder man alla tre verser i stället för som tidigare (oftast) bara en. Och sången blir då uttryckligen, som den var tänkt, en lovpsalm till hela Treenigheten.

För den som undrar varför psalmtexter så ofta bearbetas i samband med nya psalmboksutgåvor, kan det kanske vara tankeväckande att höra hur psalmen lät i den karolinska psalmboken av år 1695. Maken till knagglig text får man leta efter, vilket nog ställde stora krav på både försångare (cantor) och församling men också måste ha bidragit till ett ganska luftigt och fritt framförande, långt från de mer stela och rytmiskt utjämnade koralerna i den haeffnerska koralboken 1820:

Allenaste Gud i himmelrik´
ware lof och pris för alla sina nåder,
som han hafwer gjort i jorderik´
i dessa här nådeliga dagar.
På jorden är kommen stor glädje och frid,
menniskan må wäl glädjas wid
Guds ynnest och goda wilja.

Wi lofwe, wi prise och bedje dig,
wi tacke dig för dina herrlighet,
o Herre, Gud Fader i himmelrik´!
Du hafwer oss gjort stor kärlighet;
allting hafwer du uti ditt wåld,
hwad du will hafwa fram kan ingen förhålla;
wäl den, som dig kan frukta.

O Jesu Christ, Guds ende Son!
Som när Gud Fader sitter,
som hafwer frälst allt människokön,
och oss med Gudi förlikat.
Genom ditt blod och hårda död
hafwer du oss löst af synd och nöd;
gif nåden i trone blifwa.

Du är allena wår Frälserman,
som oss will himmelriket gifwa;
du är Guds Faders menlösa lamm,
som för oss wille döden lida.
Du är allena wår salighet,
stor nåde hafwer du oss betett,
allsmäktige Jesu Christe!

O Helge And´, wår tröstare from!
som oss all sanning lärer,
hjelp, att wi blifwe wid din lärdom,
Gud Fader, Son och dig äre.
Beskärm´ oss ifrån djefwulens falska list,
hjelp, att wi tro på Jesum Christ,
både nu och alltid! Amen.

50 Vad inte ens en klok och lärd

1. Vad inte ens en klok och lärd

kan helt och fullt begripa,

det låter Gud i denna värld

sitt folk var dag predika:

Att han allena Konung är,

hög över alla gudar,

och sej har uppenbarat här

för hedningar och judar

- ett väsen, tre personer.

2. Hans underbara, höga namn

är Fader, Son och Ande.

Han öppnat för envar sin famn,

vi känner nu den Sanne.

Som Abrams, Isaks, Jakobs Gud

han givit sej tillkänna,

som den som stiftat lagens bud

men också nåd vill sända

och än idag gör under.

3. Se, Fadern själv av evighet

sin Son, sin avbild, födde,

som oss till liv och salighet

på jorden led och blödde,

och Anden så till evig tid

går ut från dessa båda.

Gud give oss sin nåd och frid,

att vi må honom skåda

i evig klarhet. Amen.

Text: Paul Gerhardt, övers. A.H. 1992, 2021

Musik: Martin Luther 1524 (41 år)

21 Höga Majestät

1. Höga Majestät, vi alla 

för dina fötter ner må falla: 

ditt lov från våra hjärtan går. 

Evig är din makt och ära, 

om det ska jorden vittne bära, 

av himlens här du lovsång får. 

Dej lovar Kerubim, 

dej sjunger Serafim. 

Hosianna! 

Helig är Gud, 

all världens Gud, 

all krafts och nåds och visdoms Gud. 

  

2. Helige, som bor i ljuset, 

du vårdar dina verk i gruset, 

du dina barn ej överger. 

Du, o Fader, dej förbarmar; 

din egendom i dina armar, 

ditt folk, barmhärtige, jag ser. 

Din Son du världen sänt, 

vi dej i honom känt 

huld och nådig. 

Din Ande för 

och rena gör 

de hjärtan, som din kärlek rör. 

3. Lovsång nu kring jorden skallar;

dej helig, helig, helig kallar

i bön och sång din kristenhet.

Hör de barn du tvagit rena:

i trohet vill de dej få tjäna

och vandra i din helighet.

I oss din kärlek tänd,

din höga vishet sänd

från din himmel,

så att hon är

oss nära här

och dina vägar rätt oss lär.

*4. Oss välsigna och bevara, 

med nåd ditt ansikte förklara 

och vänd det till ditt folk med frid. 

Här ditt namn vi vill besjunga, 

och sedan med en helig tunga 

dej, lova, Gud, till evig tid 

med dina Kerubim 

och dina Serafim. 

Hosianna! 

Helig är Gud, 

all världens Gud, 

all krafts och nåds och visdoms Gud.

Text: Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), ngt bearb. 2016, jfr den sjustrofiga versionen i 1819 års psalmbok här.
Musik: ("Koralernas konung"): Philipp Nicolai 1599 (43 år), alt. koral från Finland

Om denna psalm skriver hymnologen Oscar Lövgren: "En av våra mest högstämda lovpsalmer, den oförgängligaste pärlan i H:s lyrik". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 280). Den första delen av omdömet är svår att bestrida, men den andra delen torde vara högst tvivelaktig; åtminstone trettondedagspsalmen Nu segrar alla trognas hopp (f.ö. den enda av Hedborns psalmer som kom med i den ekumeniska psalmboksdelen 1986) torde vara betydligt mer sjungen och därmed undkomma "psalmförgängelsen" längre. Men visst är "Höga Majestät, vi alla" högstämd och fin, om än som psalm kanske inte fullt så "gudomlig" som författaren själv ville göra gällande (se nedan). Den har också ofta återgivits och sjungits i starkt förkortad form, inte minst i frikyrkliga sångsamlingar. Särskilt den sista versen som återger delar av den aronitiska välsignelsen har sjungits som självständig "ståpsalm".

Lövgren (a.a.) har påvisat att psalmen har en tydlig släktskap med, ja kanske direkt inspirerats av, en psalm av Gerhard Tersteegen, O Majestät, wir fallen nieder, skriven till samma versmått och med samma antal strofer som den svenska motsvarigheten. Och liksom i denna finner man där spår av såväl Jesaja 6, Hesekiel 9-10 som Uppenbarelseboken 15 (där det i en äldre översättning också talas om kerubim och serafim).

Om denna psalms författare och tillkomst berättar skaldkollegan och generationskamraten Per Daniel Amadeus Atterbom följande i sina minnen (citerad efter Vårt kristna arv, Svensk Bokfilm AB 1952, s. 243):

"Enligt vad Hedborn själv berättat mig, hände det en majdag 1800, då han gick över Linköpings domkyrkogård, att han varseblev en liten ljuslockig gosse, som avsides satt ensam på en gravhäll, fördjupad i betraktandet av en dödskalle och sysselsatt att omkring den linda en vårblomsterkrans. Denne gosse, då tioårig, var jag. Det enda jag minns av detta möte är Hedborns dåvarande utseende: till klädseln ännu den fattige soldatsonen i tröja och kortbyxor av grått vallmar, grova ullstrumpor och klumpiga kängor, men med ett själfullt anlete och eldiga blå ögon, som spelade av kvickhet under hans nyfiket spanande frågor.
_ _ _

Just vid denna tidpunkt (1813) hade hans rykte såsom skald börjat i huvudstaden sprida sig. Stycken i den gamla folkvisans anda hade redan hos den av mig utgivna Poetiska kalenderns läsare gjort hans namn kärt; och ett häfte av psalmer, på vilket han snart lät följa ett nytt, beredde ock glädje hos fromma hjärtan inom de vittrare kretsar, som ännu betraktade varje så kallad "fosforist" med ganska oblida ögon. De flesta av de psalmer, vilka först tillvunno honom denna välförtjänta frejd, voro skrivna under hösten 1811. De voro diktade av en man, vilken en djup erfarenhet av många själsbekymmer, men även av den tröst, som gives blott i nådens rike, gjorde desto mera skicklig att såsom en sannfärdigt "andelig" sångare tolka både de förras bitterhet och den senares sötma.

Under denna tid, då på hans bord ständigt Bibeln, Gamla svenska psalmboken, Kolmodins Duvoröst, Novalis och Thomas a Kempis lågo uppslagna, hördes han i sin enslighet ej sällan sammansätta dessa psalmer med hög röst, strof efter strof - ofta mellan avbrott av suckningar och bönerop - mången gång vid tunga steg, med vilka han, i midnattens eller dagbräckningens timmar, vandrade fram och tillbaka över sitt kammargolv. Vanligen hände sedan, att han på morgonen, så snart han visste oss vara uppstigna, inträdde till oss med glädjestrålande anlet och uppläste sina vakors verk. Vad sålunda hade framkvällt ur djupet av ett blödande och glödande, men i nöd och lust Gudi helgat hjärta, kunde ej förfela att starkt anslå befryndade själar.

Även inom psalmbokskommittén, vars starkaste sida just icke poesin var, funnos de, som villigt lystrade till dessa toner från de dagar, då psalmsången ännu var i ordets vackraste bemärkelse "folksång", eller (vilket vill säga detsamma) den äkta folksångens renaste och högsta skepnad. Klarast och fullast mötte honom från Wallins harpa en broderlig genklang, som från de torftiga föreljud, i vilka han hade dessförinnan blivit anstämd, nu med ens väcktes till rik fruktbarhet och till en skönhet, ofta måhända konstfullkomligare än de Hedbornska sångernas, men i betydligt måtto främjad genom dessas mäktigt gripande föredöme. Också tövade ej länge, innan Wallin omfattade Hedborn med en jämväl personlig välvilja, som sammanförde dem till umgänge och ömsesidiga meddelningar. Den grundegenskap av naturbarn, av bonde, som hos Hedborn aldrig kunde förvandlas eller förklädas, utövade visserligen på den i sällskapslivets former invigdare huvudstadsprelaten en lika ofta frånstötande som tilldragande verkan. Hedborn prisade och klandrade, vad honom till bedömande förelades, lika oförtäckt; därjämte förklarade han utan omsvep sina egna saker för oöverträffliga - så ofta han fann dem så.

Wallin plägade berätta, att när Hedborn första gången visade honom i handskrift den härliga lovsång, som i vår nuvarande psalmbok [1819 års, skr. anm.] är införd under nr 3, och Wallin efter genomläsningen hade yttrat: 'denna psalm är ganska vacker', frågade Hedborn: 'Vacker?' - 'Ja', svarade Wallin, 'den är verkligen utmärkt skön.' - 'Skön?' ropade Hedborn, 'skön? Den är gudomlig!'

I det hela kommo de dock rätt väl överens, om än lynnenas olikhet utestängde möjligheten av ett obegränsat eller fullständigt vänskapsförhållande. Svenska akademiens bifallstecken, då hon 1814 tilldelade Hedborn det Lundbladska (numera kungliga) priset med uttryckligt avseende på värdet av hans psalmer, var tvivelsutan i grunden ett offentligt tecken av Wallins bifall.

Säkerligen medverkade ock denna uppmuntran, att han på det följande året, eller 1815, blev av konungen utnämnd till en av dess tjänstgörande hovpredikanter. Det ena med det andra föranledde icke liten bestörtning hos de förmän och ämbetsbröder i hans stift, vilka ej långt förut hade ansett honom för en landstrykande äventyrare, som till sist skulle hamna i Danviken." 

Samuel Hedborn:

Philipp Nicolai:

3 Äran är din

*1. (Sångledaren:) Äran är din! Äran är din! Äran är din, vår Fader!
(Församlingen:) Äran är din! Äran är din!
Äran är din, vår Fader!
(L:) Gud, du som skapar och helar.
(F:) Gud, du som skapar och helar.
(L:) Halleluja! Amen!
(F:) Halleluja! Amen! 
Halleluja! Amen!
Halleluja! Amen! 

*2. (L:) Äran är din! Äran är din!
Äran är din, o Jesus!
(F:) Äran är din! Äran är din!
Äran är din, o Jesus!
(L:) Gud, du som bär och försonar.
(F:) Gud, du som bär och försonar.
(L:) Halleluja! Amen...

*3. (L:) Äran är din! Äran är din!
Äran är din, Guds Ande!
(F:) Äran är din! Äran är din!
Äran är din, Guds Ande!
(L:) Gud, du som väcker och föder.
(F:) Gud, du som väcker och föder.
(L:) Halleluja! Amen...


Text: Från Peru, fri övers. A.H. 2010
Musik: Från Peru

*15 Vi prisar dig, vi tillber dig

* Vi prisar dig,
vi tillber dig,
vi tackar dig för dina verk.
Herre Gud,
Evige Konung,
vår himmelske Fader.
Herre, Guds Son, vår Broder,
Jesus Kristus.
Helige Ande,
livets Källa, vår hjälp och tröst.
Amen.

22 Lov, ära och pris

*1. Lov, ära och pris,
dig, vår Fader och vän,
som alltid oss älskat
och älskar oss än.
Halleluja, din är äran,
halleluja, amen!
Halleluja, din är äran,
Herre, väck oss igen!

*2. Lov, ära och pris,
dig, Guds heliga Lamm,
som bar våra synder
på korsträdets stam.
Halleluja, din är äran...

*3. Lov, ära och pris,
dig, vår Hjälpare god,
som vittnar om Jesu
försonande blod!
Halleluja, din är äran...

*4. Ja, väck oss igen,

med din kärlek oss tänd,
så att var och en av oss
till någon blir sänd.
Halleluja, din är äran...

Text: William Paton Mackay 1863 (24 år), övers. Jonas Stadling 1880 (33 år), ngt bearb. 1986, med övers. av v. 4 A.H. 2010

För en kortare version, se 1986 års psalmbok nr 10.

Se engelska texten, "Revive us again", på Hymnaonline.

Musik: John Jenkins Husband 1815 (55 år)

Sångens författare, skotten William Paton Mackay, utbildade sej till läkare i Edinburgh. Men efter att ha kommit till tro (jfr Mackays vittnesbörd) blev han pastor i den presbyterianska kyrkan och gav i 30-årsåldern ut sin mest omtyckta och omtryckta bok: Grace and Truth Under Twelve Aspects, som även översattes till svenska ("Nåd och Sanning") med förord av D. L. Moody.

Redan tidigare, som helt nyomvänd, hade Mackay dock skrivit ovanstående mycket populära sång, som i den anglosaxiska världen är känd under rubriken Revive us again, eftersom varje strof i originalet avslutas just så (den femte och sista strofen börjar även så). I den hittills dominerande svenska versionen har dock denna bön om väckelse och förnyelse kommit bort, liksom de två sista stroferna.

Men fjärde häftet av Sånger till Lammets lof (Sånger sjungna af Ira D. Sankey), utgivet på C.A.V. Lundholms förlag i Stockholm, innehöll som nr 129 en mycket fri om- och tilldiktning av Mackays sång (Lova Herren, min själ, ty nu allt han gjort väl, 10 strofer!), där dock refrängen är fullständigt trogen originalet: "Halleluja, din är äran, halleluja, amen! Halleluja, din är äran, väck upp oss igen!" Och här i Stora Nätpsalmboken har psalmen "restaurerats", dock med fyra strofer istället för originalets fem.

Melodin av Husband är ju mycket "klämmig" och komponerades som synes ett halvsekel innan Mackay skrev just denna text till den.

42 Gud Treenig, full av skönhet

//: Gud Treenig, full av skönhet,
till din tron når våra böner.
O mysterium ärorika:
tre i en, helt väsenslika! ://
//: Aldrig du ditt ord kan svika,
ge oss nåd, låt mörkret vika ://

//: Alta trinita beata,

da noi sempre adorata,

Trinita gloriosa

unita mara vigliosa. ://

//: Tu sei manna saporosa,

e tutta de siderosa ://

Text och musik: Hymn från 1400-talet, övers. A.H. 2009

*40 Helige Fader, jag tillbeder dej

*1. //: Helige Fader, jag tillbeder dej ://
Din kärlek är helig,
är gränslös och evig.
Helige Fader, jag tillbeder dej.

*2. //: Jesus Kristus, jag upphöjer dej ://
Med ditt blod du oss renar,
oss alla förenar.
Jesus Kristus, jag upphöjer dej.

*3. //: Helige Ande, nu mottar jag dej ://
Du leder och lär mej,
du tröstar och bär mej.
Helige Ande, nu mottar jag dej.

45 O Gud vår Fader

1. //: O Gud vår Fader ://

//: som skapar världen ://

//: du är oss nära varje dag ://

2. //: O Jesus Kristus ://

//: som dog för alla ://

//: du ger oss nåd och evigt liv ://

3. //: O gode Ande ://

//: som visar vägen ://

//: till himlens glädje led oss nu ://

Text: Från Nigeria, A.H. 2009

Musik: Från Nigeria

44 Du för vars allmaktsord

Alt. koral:
 


1. Du för vars allmaktsord

mörkret från öde jord

förr tvangs att fly,

se, än är jorden skum,

öde är månget rum;

sänd evangelium,

låt dagen gry.

2. Du vid vars kärleksglöd

framgick ur natt och död

skapelse ny,

du som gav blinda ljus,

löste ur fångahus,

stillade stormens brus,

låt dagen gry.

3. Ande av ljus och liv,

åter en pingstvind giv,

väckelse ny.

Låt dina vingars slag

höras ännu i dag,

töcknen från jorden tag,

låt dagen gry.

*4. Helga Treenighet,

som ej av skiften vet,

eviga ljus,

bjud genom vågors svall,

starkt som basuners skall,

vida kring världen all

ditt: "Varde ljus!"

Text(=1986 års psalmbok nr 19): John Marriott 1813 (33 år) ("Thou, whose almighty word"), August Michael Posse 1887 (29 år)

Musik: John Bacchus Dykes, alt. Felice de Giardini 1769 (53 år) 

Sången är skriven av prästen John Marriott i Warwickshire, och den är en äkta lovpsalm, riktad till den Treenige Guden: Skaparen, Frälsaren och Hjälparen. Samtidigt är den en bönepsalm och en missionspsalm. Vid 1800-talets början, när psalmen skrevs, hade ju William Carey och andra inspirerat till världsmissionens återupptagande, och både missions- och bibelsällskap bildades i rask takt.

Det är därför inte att undra på att August Posse, en av grundarna till Uppsala studentmissionsförening, översatte just denna psalm för missionsföreningens sångbok Missionssånger, som utgavs 1887. Men eftersom han avled Trettondedag Jul 1887 hade han mest troligt gjort det redan under föregående år.

August Posse hade själv tänkt gå ut som missionär, men då han så hastigt avled gick hans syster Hedvig Posse ut som missionär i hans ställe.

I Sverige har den vackra koralen av John Bacchus Dykes varit allenarådande. Men internationellt sjungs hellre den 100 år äldre koralen av Felice de Giardini. Och i Finland har de en egen koral av Gustav Pettersson.

J B Dykes:



F de Giardini:

43 Helige Fader, kom och var oss nära

Alt. koral:



1. Helige Fader, kom och var oss nära.
Låt oss förnimma kraften av din lära.
Du som ger mera än vi kan begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss, du som dog för alla.
Frälsning beskär oss, dej vi vill åkalla.
Led oss och bär oss att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande, som i sanning leder,
himmelska duva, sänk i dag dej neder.
Helga, välsigna varje själ som beder.
Amen, ja, amen.

Text: Jacob Thimoteus Jacobsson 1888 (48 år), ngt bearb.

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som skrevs av en metodistisk köpman och först trycktes i Svenska Sändebudet 3.1.1889, har använts mycket flitigt som s.k. predikstolspsalm, alltså församlingens gemensamma bön just inför predikan. Först främst inom frikyrkligheten och EFS, men fr.o.m. 1937 års psalmbok (där den hade nummer 28) även inom Svenska kyrkan.

Tredje strofens tal om Anden som en duva hänsyftar på berättelserna om Jesus dop, där bl.a. evangelisten Matteus berättar att "himlen öppnade sig, och han (Jesus) såg Guds Ande komma ner som en duva och sänka sig över honom." (Matt. 3:16)

J Crüger: