Alt. koral:
1. O mänska, har du väl rätt betänkt
den nådetid som dej Herren skänkt?
Med varje slag som ditt hjärta slår
mot evigheten ett steg du går.
2. Tid fås ej åter när den förgått.
Ej finns mer värdefullt jordiskt gott.
Hur kan du tanklöst förslösa då
vad du ej mera kan återfå?
3. Vad har du verkat till Herrens pris?
Säg, har hans ord gjort din ande vis?
Har du sökt livet i Kristi död
och har din nästa du gett ditt stöd?
4. O mänska, mänska, så mycket än
är oplanterat för himmelen!
Din såningstid snart till ända går
och skördedagen dej förestår.
5. Din Gud och Skapare säger blid:
jag skänkte här dej en gynnsam tid.
Nu är din salighets tid, i dag,
så bruka den till din Guds behag!
6. Ja, verka nu medan dagen är,
när natten kommer vet ingen här.
Gör trogen tjänst i ditt kall, håll ut
till dess din utmätta tid är slut.
7. Den stora dagen är här till sist,
då världen döms av vår Herre Krist.
Då är till ända allt tidens lopp
och livets eviga sol går opp.
8. Så hjälp, o Herre, vår arma själ
och lär oss bruka vår tid så väl,
att när en gång vi för domen står
ett evigt liv vi med Kristus får.
Text: Zacharias Topelius 1868. 1879, bearb.
Musik: Tysk 1741(?)/Erik August Hagfors 1887, alt. A.H. 1989
