166 Frälsare, Guds Son för evigt

1. Frälsare, Guds Son för evigt,

brunn av sanning, nåd och liv,

Mänskoson, som inkarnerad

helgar dem du lever i,

du vårt huvud som i himlen

alltid för de dina ber,

fyll oss med din kraft och kärlek,

hela våra sår alltmer.

2. Du som gett ditt liv för världen,

gör oss varmt upplivande.

Fritt vi fått vad du oss givit, 

frigör nu vårt givande.

Ditt är guldet, ditt är silvret,

djur och växter, land och hav.

Lär oss bruka och bevara,

rätt förvalta det du gav.

3. Kristus, kom, regera bland oss,

kärlekens och fridens prins.

Dämpa habegärens stormar,

bind allt ont som bland oss finns.

Dina långa år av möda,

tysta timmars hemlighet,

låt dem lära oss att verka

utan äregirighet.

4. Frälsare, Guds Son för evigt,

brunn av sanning, nåd och liv,

Mänskoson som inkarnerad

helgar dem du lever i,

låt dem helt i dej förenas,

som du ännu för dem ber,

låt din vilja ske på jorden,

såsom den i himlen sker.

Text: Somerset Corry Lowry 1893 (38 år), sv övers A H. 5-6 september 2022 

Musik: Nederländerna 1700-talet

220 Öppna mej för din kärlek

Text: Arne H Lindgren

Musik: Roland Forsberg

374 Kristus, Konung stor

1. Kristus, Konung stor,
som i höjden bor,
kom och snart ditt rike
fram till seger för.
Här de dina står,
väntar tills de får
se den dag då världen
helt till din du gör.
Århundraden har redan flytt
och mörkret skingrats, dagen grytt,
men miljoner går
än där skuggor rår -
säg, när sol i klarhet också där uppgår?

2. Kristus, Konung rik,
dej är ingen lik,
kom, låt se din makt,
låt snart allt mörker fly.
Hjälp oss tro därpå,
tryggt i striden gå,
om än dagen ännu skyms
av dunkel sky.
Stort är det verk du för oss lagt,
och mot oss står all världens makt.
Svaga är ju vi,
men får kraft däri
att du, Herre, lovat ständigt stå oss bi.

3. Kristus, Konung god,
stöd oss, ge oss mod
att i prövningar och strider
fasta stå,
och som du befallt
villigt lämna allt,
låt oss rening, kraft och ljus
av korset få.
Det stormar än kring hav och jord,
så hjälp oss, styrk oss med ditt ord,
tills det så blir vår,
mödans tid förgår
och vi möts i evighetens jubelår!

Text: Pauli Vaalas 1951 (45 år), sv övers. Joel Rundt, bearb. A.H. 2009

Musik: Finsk 1700-talsmelodi 

229 Är handen lagd på Herrens plog

Alt. koral:
 

1. Är handen lagd på Herrens plog, 
så se ej mer tillbaka! 
Tänk inte mer på vad du nog
i Sodom kunnat smaka! 
Men plöj din fåra, så Guds säd!
Är jorden hård, i tron dej gläd! 
Vill gråten kväva rösten,
se fram mot skörd till hösten!

2. Men om du ändå ser ej om,
för vi är alla svaga,
din kallelse ihåg då kom,
gå ej ett steg tillbaka!
Tillbaka vänder livet ej,
all kräftgång för ju död med sej.
För hastverk dock dej akta,
plöj djupt och väl och sakta!

3. Så framåt då i Jesu namn
trots stenar och trots stockar.
Och lyssna ej om synd och skam
dej bort från tegen lockar.
I fara går vi varje stund
och falskhet måste bort i grund.
Guds ord ett mål dock bådar
där allting klart vi skådar.

4. Om bara någon liten stund
är mödans väg till ända.
Vår död är bara som en blund
som sömnen lärt oss känna.
Och vilan här vid hemmets härd,
den vet vi ju är mödan värd -
tänk då att efter färden
gå in i himlaglädjen!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1836 (53 år), sv övers A.H. 4/12 2017

Musik: Joseph Glæser 1880 (45 år), alt David Wikander

N F S Grundtvig:

J Glæser:

228 Här har du mig, Herre, den minste du fann

1. Här har du mig, Herre, den minste du fann, 
den svagaste kämpen i skaran. 
Jag ber om en plats där jag tjäna dig kan, 
och följer du räds jag ej faran. 

2. Här har du mig Herre - jag tror dig, Guds Son,
fast lätt jag förtvivlar och syndar, 
men rustar med kraft du mig ovanifrån 
till strids för ditt rike jag skyndar. 

3. Här har du mig, Herre - du känner mitt jag 
som aldrig vill bli vad du menat. 
Men ta mig att tjäna och kämpa idag, 
ja, sänd mig, när helt du mig renat! 

4. Här har du mig, Herre, ett barn av den jord, 
vars ande det timliga binder. 
Men möter jag dig och ditt kallande ord 
blir världen ej mera ett hinder. 

5. Jag själv är ju intet. Men ge mig din glöd, 
med tjänandets kärlekseld tänd mig 
och låt mig få strida din strid till min död. 
Här har du mig, Mästare, sänd mig!

Text: Tore Nilsson 1945 (25 år), ngt bearb. A.H. 2014, med tillstånd
Musik: J P E Hartmann

227 Herre, du har anförtrott

Text: Seppo Suokunnas 1984, sv. övers. Catharina Östman 1985
Musik: Johann Rudolph Ahle

225 Vi kastar åter nätet

Alt koral:

1. Vi kastar åter nätet,
o Herre, på ditt bud,
för vi vill fiska själar
och dra dem till dej, Gud.
Men mången ärlig Petrus
i sjön sitt nät har satt
och ändå inget fångat
den hela långa natt.

2. Ja, natten ligger över
det djupa världens hav
och i de kalla stråken
är mörkt som i en grav.
Frimodigheten brister
och tvivlen i oss skär:
hur länge ska det dröja
tills Herrens hjälp är här?

3. "Dra ut, dra ut på djupet,
lägg näten längre ut!"
så lyder din befallning
till den som känt sej slut,
som satt sej trött vid stranden,
så blek av allt besvär,
men se, nu är ju Herren,
den starke Herren här!

4. Då reser sej den svage
och går i Jesu namn.
Ja, på ditt ord vi vänder,
far över djupen fram.
Och se nu, hur det lyckas,
när fångsten dras ombord!
Det var mot all förväntan,
det var på Herrens ord!

5. På ditt ord, käre Herre,
så ska det åter ske,
om än vi inte lever
när fångsten man får se.
Det kommer bättre tider
och båten den blir full.
Vi till Guds fångst får räknas
för Jesu Kristi skull.

Text: Magnus Brostrup Landstad, sv. övers. Andreas Holmberg 17/6 2015
Musik: H O C Zinck, alt H L Hassler

M B Landstad:

224 Se, jag vill bära ditt budskap, Herre

Text och musik: Hilaire Nkounkou 1970 (47 år)

223 Du kallar oss, Kristus, att föra

1. Du kallar oss, Kristus, att föra
din kärlek till barnen vi fått,
att sedda och älskade göra
de vägar din Ande har gått.

2. De barn som du gett oss är köpta
av dig med ditt kors och din död,
i Anden de alla är döpta
att leva av frälsningens bröd.

3. Din Kyrka du kallar att lära
och fostra dem så som du vill,
att leva och vara dig nära
och bli vad du skapat dem till.

4. Vårt arbete gör till ett redskap
för dig och din vilja med dem,
ett ljus och en helig gemenskap
som hjälper oss alla nå hem.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

209 Nu mänsklighetens långa tid

1. Nu mänsklighetens långa tid
av fåfäng möda slutet nått,
och Kristus till sin höga strid
har kallat den som modlös gått.

2. Ro ut på djupet med ditt nät,
du Petrus, på din Herres bud,
och du som trött i mödan grät
skall få en härlig lön av Gud.

3. Ja, större än vi ana kan
är kallet Gud ger syndare:
att samla själarna han vann
som Kristi mänskofiskare.

4. Till heligt fiskafänges fest
låt kalla, Gud, när natten flytt,
var Ordets tjänare och präst
i helig lydnads tro på nytt.

5. Och till de djupa vatten driv
oss alla, där vår mödas lön
vi finner: överflöd av liv
och svar på många nätters bön.

Text och copyright: Christian Braw fritt efter Lukas (Luk. 5:11)
Musik: "När världens Frälsare jag ser"

809 Ett vänligt ord kan göra under

1. Ett vänligt ord kan göra under,
det läker hjärtats djupa sår,
det är ett ljus i mörka stunder,
en hand, som torkar ögats tår.
Ett vänligt ord är änglabud,
en hälsning ifrån Herren Gud.

2. När tacksamhet vårt hjärta andas,
den tröttes börda lyftes av;
i sorgens kalk den glädje blandas,
som Kristus åt de sina gav.
En hjärtlig blick, ett tacksamt ord
välsignar brödet på vårt bort.

3. En bägare med vatten, given
för Kristi skull, till Guds behag,
den gåvan blir i himlen skriven,
den lönar Gud på domedag.
Vad här du gav i smått och stort,
det har mot Herren själv du gjort.

Text: Paul Nilsson 1933 (67 år), bearb. A.H. (v 3)

Musik: Hamburg 1690 

Denna psalm har liksom den långt senare skrivna Jag behövde en nästa en tydlig "domedagsprofil" - i denna psalm nämns t.o.m. domedagen uttryckligen! Men framställningen i denna psalm är genomgående positivt exemplifierande och uppmuntrande, endast indirekt rannsakande och uppfordrande.

Exemplet i tredje strofen om bägaren med vatten är hämtat från Jesus´ undervisning i det s.k. "utsändningstalet" i Matteus 10 (sista versen, v. 42). Psalmens slutord är en tydlig återklang av Jesus undervisning i Matteus 25: "Vad här du gav i smått och stort, / det har mot Herren själv du gjort." Men även inledningen är pregnant och slår an tonen direkt: "Ett vänligt ord kan göra under".

Man får ju kanske lov att säga att det är konsekvent av författaren att själv hålla en så vänlig och positiv ton psalmen igenom. Det hade ju varit ironiskt att låta alltför sträng när det just är de vänliga orden som prisas.

P Nilsson: 

213 Förundrade, med bävan

1. Förundrade, med bävan
skall vid Guds tron vi se
hur all vår bön och strävan
fått större skördar ge,
än någonsin vi trodde,
när i hans tjänst vi gick,
fast Kristus bland oss bodde
och av hans kraft vi fick.

2. Med gråt Guds Ord vi sådde
vid väg och stenig grund.
Så sällan vi förmådde
att se och tro den stund,
när Ordets säde rotats
i trogna själars jord
och syndens kräftsår botats
av Kristus vid hans bord.

3. Men under all vår tröghet
att hoppas och att tro
fick ändå Andens höghet
med kraft ibland oss bo.
Vad vi i svaghet gjorde
gav Anden ljus och glans,
och älskad blev Guds Smorde.
Så blev all äran hans.

4. Och fastän svagt och illa
så mycket här blev gjort,
skall trohet i det lilla
av Gud belönas stort.
All möda för Guds rike
en härlig lön skall se.
En glädje utan like
skall glädjens Herre ge.

Text: Christian Braw (publicerad med tillstånd)
Musik: Samuel Sebastian Wesley

222 Mäktigaste segerhjälte

Alt. koral:

1. Mäktigaste segerhjälte,
lejon utav Juda stam,
bind nu svärdet vid ditt bälte,
träd för allas åsyn fram,
så att hela världen ser:
du är Gud och ingen mer.

2. Herre, hjälp, det går så sakta
med ditt verk på jorden vid.
Få vill rätt din nåd betrakta,
största delen har ej tid.
Världen smädar på allt sätt
Frälsaren från Nasaret.

3. Detta ser du, store Herre,
och kan likväl tiga still!
Den som ond är blir allt värre,
alla lever som de vill.
De som kristna än benämns
för ditt namn i sällskap skäms.

4. Om du detta framgent lider,
att all världen rasar så,
fruktar jag att du omsider
litet för din möda får.
Den du köpt är åter såld
i den förre herrens våld.

5. Visa dej då än på jorden
som en segervinnare,
visa meningen med orden
hela världens Frälsare,
du som uppstått sen du dött
och för alla mänskor blött!

6. Låt av dina läppar flyta
fridens evangelium!
När du låter Moses ryta
så att varje mun blir stum,
bjud Johannes strax gå fram
och predika: Se Guds Lamm!

7. Invig präster som predikar
utav kärlek till din hjord,
olika men ändå lika,
trogna mot ditt eget ord.
Lejon utav Juda stam,
låt ditt uppsåt här gå fram!

8. Ja, låt alla vittnen ringa
Andens gåvor ta emot,
låt din kärlek så oss tvinga
att vi inte räds för hot,
att vi går trots svaghet stor,
talar därför att vi tror.

9. Alla ni som frälsning funnit,
sjung er Herres pris och lov!
Tacka för hans blod som runnit,
stäm nu in med himlens hov!
Skäms ej mer, ni syndare,
vittna om er Frälsare!

10. Hedra denne blodsbrudgummen,
Salems döttrar, på allt vis!
Om ni står i ständig stumhet,
ropar stenarna hans pris.
Låt ej himlens nya sång
bli er gammal, tung och lång!

Text: Lars Thorstensson Nyberg 1745 (25 år), bearb. A.H.
Musik: Svensk 1697

221 Gör det lilla du kan

1. Gör det lilla du kan,
gör det villigt och glatt,
snart de dyrbara tillfällen flyr.
Efter vår kommer höst
och på dag följer natt,
då kanhända ej morgonen gryr.
O var flitig att så,
medan ännu är tid,
så att skörden kan mogna i frid!

2. Gör det lilla du kan
och se inte därpå
att så ringa, så litet det är.
För hur skulle du då
väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dej här?
Är det uppdrag du fått
än så ringa i sej,
o, var nöjd att han gav det åt dej!

3. Gör det lilla du kan,
lägg ditt hjärta däri,
gör det allt för din Frälsare blott,
och var viss att han ska
inte döma som vi,
blir det fråga om stort eller smått!
Se, han själv gör ju allt,
vad betyder det då
om han ställt dej i led med de små?

4. Gör det lilla du kan

och besinna att Gud
hos oss alla blott trohet vill se!
O så gläds att få gå

med hans ringaste bud
och att själv han all hjälp vill dej ge!
Vilken fröjd, om en dag

han ock säger till dej:
"Vad du gjorde, det gjorde du mej!"

Text: Lina Sandell 1885 (53 år)
Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg 1887 (45 år)

782 Vem kallar du din nästa här

 

1. Vem kallar du din nästa här?
Vem är det Herren menat?
Är det blott den som närmast är
i frändskap som förenat?
En vän kanske?
Ja, vidare,
den fromma hop
som Kristi dop
har samlat, styrkt och renat?

2. Om nära, om i fjärran land
en mänska bo vill fästa,
hon vårdas av Guds allmakts hand
och får hans godhet gästa.
På slätt, på berg,
hur skild i färg
och språk och stam
hon träder fram,
är hon ändå din nästa.

3. Du ser en människa som du
vid fröjd och sorger bunden,
du ser ett liv som leves nu
och som förgår med stunden,
du ser den lott
du själv har fått
av lust och nöd,
av liv och död,
så lika allt i grunden.

4. Det är din nästa som du ser.
Så följ då ordets lära
och skynda, där han fallit ner,
att hjälpa, stöda, bära.
Till bistånd var
beredd och snar
med tröst och råd,
med verk och dåd,
till Jesu fröjd och ära.

5. Ja, Jesus, du som lidit har
för vän och ovän lika,
i kärlek lär oss en och var
att ej vår nästa svika.
Om känd han är,
om främling här:
är han i nöd
bör vi ge stöd
och ej från honom vika.

6. Så sant och visst är Herrens ord
att kärlek är det bästa.
I allt, i himmel och på jord
gör kärleken det mesta.
Men ensam går
och utan spår
och utan vän 
försvinner den
som har sej själv till nästa.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1855 (51 år), bearb.
Musik: Finsk folkmelodi

813 Vardagskristen vill jag vara

1. Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Så som hav och sjöar vida
speglar himlen, klar och blå,
ska en vardagskristen sprida
festglans kring det vardagsgrå.

2. Vardagskristen, döpt till yrket,
född av Herrens Ande god,
han som helgar hem och verkstad,
skrivbord, kök och handelsbod.
Mynt och vara får Guds stämpel,
fusk på dörren visas då.
Altarljuset i Guds tempel
festglans ger det vardagsgrå.

3. Se då var den sjuke sitter!
Hör på den som ber om råd!
Möt en sviken eller bitter!
Hjälp varann att se Guds nåd!
Locka leendet ur tårar,
himlen ska du ana då.
Mitt i nöden får vi spåra
festglans i det vardagsgrå.

4. Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Dör jag klädd i vardagskläder,
hemma får jag byta om!
Efter veckans slit mej gläder
festglans i Guds helgedom.

Text: Matias Orheim 1916 (32 år), A.H. 1992, 2008

Melodi: Norsk

208 Nu fröjda dej, du vida jord

1. Nu fröjda dej, du vida jord,
åt Herrens nåd och helga ord,
predikat av apostlars röst
och givet oss till evig tröst.

2. När Kristus hade fullgjort allt
som Fadern honom anbefallt,
han sände, efter Guds beslut,
kring jorden sina vittnen ut.

3. Olärda var de, enkla män,
men genom tron på Frälsaren
dock deras ord den styrka fann
som världens vishet övervann.

4. Det var om den uppståndne Krist
de vittnade båd´ först och sist,
om nåden som i honom här
åt hela världen vunnen är.

5. Där ordet blev predikat klart
omvändes hjärtan underbart.
De andligt döda väcktes opp
till liv i kärlek, tro och hopp.

6. Än ljuder detta glada bud
om bättring inför Herren Gud,
om tro på Sonen Jesus Krist,
vår hjälpare mot synd och brist.

7. Gud, lär oss lyssna och förstå
och öppna våra hjärtan så,
att ordets helga rikedom
ej blir för oss till straff och dom.

8. Låt oss betänka det var stund
och bära det i hjärtats grund,
och så i tro och kärlek rätt
dej prisa, som ditt ord oss gett.

Text: Latinsk vesperhymn, Olaus Petri 1536 (43 år), bearb.
Musik: Worchester hymnarium 1200-talet / Mikael Weisse 1531

204 Hör du Jesu röst som ropar

Alt. melodi:

1. Hör du Jesu röst som ropar:
"Vem vill gå och bära bud?"
Fälten vitnar, skörden väntar,
vem ska bära den till Gud?
Högt och länge Jesus ropat,
riklig lön han lovar dej.
Vem ska svara glatt och säga:
"Här är jag! Sänd mej, sänd mej!"

2. Har du inte talets gåva,
har du inte Paulus´ röst?
Du kan undervisa barnen,
leda dem till Jesu bröst.
Kan du ej predika lagen
som Johannes Döparen?
Säg att Jesus dog för alla,
han har öppnat himmelen.

3. Om du ej på Sions murar
som dess väktare kan stå
och till himlen visa vägen,
liv och frid i hjärtan så,
kan du med din bön och gåva
tjäna glatt din Herre kär,
och som Aron troget hålla
upp profetens händer här.

4. Svara inte med att säga:
"inte jag, jag kan det ej",
medan själar dör för evigt
och din Fader kallar dej.
Ta den uppgift Jesus ger dej,
svara honom aldrig nej.
Säg med glädje när han kallar:
"Här är jag! Sänd mej, sänd mej!"

Text: Daniel March 1868 (52 år) "Hark, the voice of Jesus calling", sv. övers. och upphovsrätt Tim och Sara Bülow 2001, se www.lbk.cc/Media/Sanger
Musik: Se överst, alt. Joseph Barnby 1883 (45 år)

Daniel March:


Joseph Barnby: 

44 Du för vars allmaktsord

Alt. koral:
 


1. Du för vars allmaktsord

mörkret från öde jord

förr tvangs att fly,

se, än är jorden skum,

öde är månget rum;

sänd evangelium,

låt dagen gry.

2. Du vid vars kärleksglöd

framgick ur natt och död

skapelse ny,

du som gav blinda ljus,

löste ur fångahus,

stillade stormens brus,

låt dagen gry.

3. Ande av ljus och liv,

åter en pingstvind giv,

väckelse ny.

Låt dina vingars slag

höras ännu i dag,

töcknen från jorden tag,

låt dagen gry.

*4. Helga Treenighet,

som ej av skiften vet,

eviga ljus,

bjud genom vågors svall,

starkt som basuners skall,

vida kring världen all

ditt: "Varde ljus!"

Text(=1986 års psalmbok nr 19): John Marriott 1813 (33 år) ("Thou, whose almighty word"), August Michael Posse 1887 (29 år)

Musik: John Bacchus Dykes, alt. Felice de Giardini 1769 (53 år) 

Sången är skriven av prästen John Marriott i Warwickshire, och den är en äkta lovpsalm, riktad till den Treenige Guden: Skaparen, Frälsaren och Hjälparen. Samtidigt är den en bönepsalm och en missionspsalm. Vid 1800-talets början, när psalmen skrevs, hade ju William Carey och andra inspirerat till världsmissionens återupptagande, och både missions- och bibelsällskap bildades i rask takt.

Det är därför inte att undra på att August Posse, en av grundarna till Uppsala studentmissionsförening, översatte just denna psalm för missionsföreningens sångbok Missionssånger, som utgavs 1887. Men eftersom han avled Trettondedag Jul 1887 hade han mest troligt gjort det redan under föregående år.

August Posse hade själv tänkt gå ut som missionär, men då han så hastigt avled gick hans syster Hedvig Posse ut som missionär i hans ställe.

I Sverige har den vackra koralen av John Bacchus Dykes varit allenarådande. Men internationellt sjungs hellre den 100 år äldre koralen av Felice de Giardini. Och i Finland har de en egen koral av Gustav Pettersson.

J B Dykes:



F de Giardini:

152 Herrens stad har fasta grunder

 

1. Herrens stad har fasta grunder, 

den går i storm och flod ej under, 

på hälleberget byggd den står. 

Inget hot Guds folk förfärar, 

om ondskan än med sina härar 

mot murarna till anfall går. 

Ty Gud med all sin makt 

i trohet håller vakt 

kring de sina. 

Han skänker ro 

åt deras tro 

och låter dem i trygghet bo.

 

2. Stora ting i dej predikas!

Du löften fått som ej kan svikas,

Guds menighet bland jordens folk.

Du har sett Guds ljus, det klara,

hans Ande kvar i dej ska vara,

du kallad är till Herrens tolk.

När här kring mörkrets jord

du sprider nådens ord,

ljuvligt klingar

då varje ljud

med fridens bud

från frälsningens och livets Gud.

 

3. Herrens stad är folkens moder.

Från Sion strömmar livets floder,

i Sion växer livets träd.

Du Guds folk, du evigt unga,

dej öva att din lovsång sjunga,

dej saligt i din Konung gläd!

Du höja får en gång

det nya livets sång

till Guds ära,

som i vår nöd

mot synd och död

sitt liv, sin salighet oss bjöd!

Text: Karl Johann Philipp Spitta 1843 (42 år) efter Koras söner (Psalt. 87), övers. Severin Cavallin 1882 (62 år), bearb. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
[För tyska versionen, se Kirchengesangbuch]
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Psalmen bygger på 87 psalmen i Psaltaren, en psalm av Koras söner ("Den stad han grundat står på de heliga bergen"), och publicerades i andra delen av Spittas Psalter und Harfe 1843. Severin Cavallins översättning för psalmboksförslaget 1882 hade anslaget Sion fruktar ingen fara. I 1937 års psalmbok står den bland missionspsalmerna.

Karl Johann Philipp Spitta i Burgdorf:

Ph Nicolai: