Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
1. O Jesus, gör oss väl beredda att möta dig var dag och stund. I faror, förut aldrig sedda, behåll oss kvar på ordets grund. Snart jord och himmel skall förgå; ditt ord allena skall bestå. 2. När tidens tecken oss bebådar att evig sommar börjat gry, när våra ögon snart dig skådar i majestät på himlens sky, så giv att vi i tron består och arv med dig i himlen får. Text: Svante Alin Musik: Svensk (?) 1820
1. Johannes såg en härlig syn högt ovan skyn, i himlen vid Guds sida. Han såg ett folk i högtidsskrud stå inför Gud och i tillbedjan bida. Den frid och fröjd, den sällhets höjd det folket vann ej köpas kan för hela världen vida. 2. I härlighet de där trätt fram inför Guds Lamm med segerpalm i händer. Den vita dräktens glans var ren som solens sken, när dagen ny sig tänder. I evigt ljus vid harpors brus de stod nu där, en tallös här från alla folk och länder. 3. På frågan "varfrån kommer de vi här får se?" en röst man hörde svara: Den skaran omkring tronen är Guds helgons här, de trognas hjälteskara, som efter strid i ro och frid i segerskrud hos Herren Gud får evigt bo och vara. 4. De fordom gått i jordens dal på vägen smal, där många tårar runnit. Mot djävul, värld och själviskt jag för varje dag den heta striden brunnit. I kval och ve och hån och spe de härdat ut till livets slut och lyckligtövervunnit. 5. De satt till Kristus all sin lit, sin klädnad vit i Lammets blod de tvagit. Mot satans arga list och makt de stått på vakt, sej själva ej bedragit, sett världens flärd som inget värd, men Kristi blod till sin klenod för evig tid de tagit. 6. Nu står de där inför Guds tron i sabbatsron; de får med helig tunga i Herrens tempel natt och dag vid harposlag hans makt och nåd lovsjunga. All klagan där försvunnen är. I himlens sal ej tidens kval och sorg dem kan betunga. 7. Gud över dem i nåd skall bo, i salig ro, där ingen brist dem kränker. Han med sin kärleksfulla röst en ljuvlig tröst i deras hjärtan sänker. Ej öra hört, ej hjärta rört, ej öga sett vad Gud berett och åt de sina skänker. 8. Han mättar dem med himmelsbröd, ej hungersnöd, ej törst de mer skall lida. De plågas ej av solens brand; i livets land Gud värme själv skall sprida. Ej köld dem når, ej hetta svår, ty Herren är själv solen där med all sin kärlek blida. 9. Och Lammet som för tronen är dem leder där i evigt gröna vårar till livets klara hälsoflod och mild och god dem till sitt folk utkorar. Till evig tid de bor i frid för synd och fall, och Herren skall avtorka alla tårar.
1. På Gud, som åt fågeln bereder ett bo i den grönskande lund och över oss människor breder sin nåd liksom himmelens rund, vår lycka och ro får vi bygga. Hans ord gör oss glada och trygga och helgar vårt äkta förbund.
2. Vi knutits av Gud vid varandra med dyraste bandet på jord. Vi även fått nåden att vandra tillsammans till Frälsarens bord. O, må vi ej se oss tillbaka, men båda den vila få smaka, Gud lovat sitt folk i sitt ord. Text: Svante Alin (1852-1931), ngt bearb. 2011 Musik: Kangasala 1623
