775 Långt lyser arvet

1. Långt lyser arvet som släktena samlat,
arvet av makt och av kunskap och gull.
Tungt har de släpat och strävat och famlat;
arvet sej ökat tills skatten blev full.
Vem ska väl äga den? Ack, vad man strider
att av dess gods få det yppersta fatt!
Ack, vad man strider och blöder och lider!
Skifta, ni syskon, som syskon er skatt!

2. De som fått mest och vill samla och gömma 

får bara händerna fulla av mull 

och ska förgäves om lycka få drömma: 

höstlöv är allt deras skimrande gull. 

Dela och ge: de som ger och kan dela

vinner sitt arv till det skönaste pris. 

Själva i givandet får de det hela, 

skifta, ni syskon, på broderligt vis. 

3. Han som kom hit från Guds härlighets rike 

gav oss sitt arv intill yttersta skärv. 

Han som den ringaste tjänares like 

vunnit vårt släkte till evigt förvärv. 

Syskon, ni syskon till Människosonen,

smält i hans eldsjäl all hjärtanas is! 

Ge honom lönen för korset och såren,

skifta, ni syskon, på Frälsarens vis. 

4. Arvet av nåd och rättfärdighet hämta,

dela det ut åt en hungrande värld. 

Gå innan klockorna för er ska klämta; 

själv ska han råda och leda er färd. 

Dela, ni himmelens arvingar alla, 

tills på vår jord genom töcken och dis

paradis glimtar och skrankor ses falla.

Skifta, ni syskon, på himmelens vis!

 

Text: Gustav Jensen (1845-1922), övers. Oscar Mannström (1875-1938), bearb. A.H.

G Jensen:

251 Förunderligt och märkligt

Alt. koral:




1. Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå,
men dock så ljust och verkligt
och ljuvt att tänka på:
inunder öppen himmel,
på bädd av strå och blad,
du finner, Herre Jesus,
din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´ like
sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta
mitt hjärta, själ och sinn
och bedja, sucka, gråta:
Kom, Jesus, till mig in!
Här är din egen hydda,
du köpt den dyrt åt dig,
mitt hjärta skall dig skydda,
ack, giv mig jul med dig!

Text: Hans Adolf Brorson 1732 (38 år), ("Mitt hjerte alltid vanker") N F S Grundtvig 1837 (54 år) Oscar Mannström 1934 (59 år)

Musik: Carl Nielsen 1919 (54 år) alt. folkmelodi i moll (jfr "Till Betlehem mitt hjärta"):

391 När morgonstjärnan framgår skön

1. När morgonstjärnan framgår skön,

o Gud, vi nalkas dej med bön

att än mot ondskans makt och här

vårt hägn för kropp och själ du är.

2. Vid ögats port ställ helig vakt,

att oss ej bländar fåfäng prakt.

Vår tanke och vår tunga styr,

så att vi hat och tvister flyr.

3. Så skall vi då, när solen flytt

och dagen är i natt förbytt

dej bringa lovets aftongärd

och renas vid din altarhärd. 

*4. O Fader, Son och Ande, bliv

hos oss med kärlek, ljus och liv.

Dej, heliga Treenighet,

ske pris och lov i evighet.

Text: 700-talet ("Iam lucis orto sidere"), sv. övers. Oscar Mannström, bearb. A.H. 2011

Musik: Torbjörn Widfeldt

382 Morgonens rodnad över bergen brinner

1. Morgonens rodnad över bergen brinner.
Stilla från jorden nattens skuggor svinner.
Kom, låt oss alla
inför Gud nedfalla,
honom tillbedja.

2. Bönen förjagar själens sömn och tröghet.
Över oss lyser nådens glans och höghet.
Ljuvligt av höjden,
frälsningen och fröjden
till oss nedkomme.

*3. Fadern, som bortom alla stjärnor tronar,
Sonen, som världen med sitt blod försonar,
Anden, som talar
mäktigt och hugsvalar,
tillhör all äran.

Amen.

Text (=SvPs 1986 nr 496): Oscar Mannström 1928 (53 år), ngt bearb.
Musik: Medeltida hymnmelodi