451 Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår

Text: Okänd tysk författare 1582 "Das alte Jahr ist nun dahin", Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Vår tid är ganska flyktig här", Karl-Gustaf Hildebrand 1979 (68 år)
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år), "koralernas drottning". 

Jesper Svedberg bearbetade denna nyårspsalm ur C Stoltzhagius´ Geistliche Lieder (1582). Psalmen har nu fem långa strofer och sjungs väl mera sällan, i sin helhet åtminstone. Men Hildebrands bearbetning från 1989 är skickligt gjord och de kända böneraderna "O Gud, ditt ord och sakrament / låt aldrig bliva från oss vänt" är fortfarande kvar.

Att Nyårsdagens gudstjänst (Åttondedag Jul) om Jesus-namnet alltmer sällan firas när den inte infaller på en söndag torde ha bidragit till att psalmen kommit ur bruk. (Den är genom sitt anslag mindre passande som en nyårsaftonsbön). Men den är absolut en festligt klingande högtidspsalm, inte minst tack vare Nicolais koral, och som bönepsalm inför det kommande året har den få motsvarigheter.

Jesper Svedberg:

450 Giv, o Jesus, fröjd och lycka

Text: Johann Rist 1642 (35 år) "Hilf, Herr Jesu, lass gelingen", sv. övers. och omformn. Petrus Brask 1690 (40 år), bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här]

Detta är nog nyårspalmen framför andra. Dess första rad har i sekler stått som ett slags överskrift över året i svenska almanackor. Och även om kyrkan har sitt eget "nyår" i advent, firas även det borgerliga årets ingång - officiellt som Jesu omskärelses och namngivnings fest (på "åttondag jul") men även, som synes ovan, med betraktelser över tidens gång och det nya borgerliga årets ingång.

Observera att Rists originaltext "Hilf, Herr Jesu" ur hans Himmlische Lieder (1642) är skriven på ett helt annat versmått än det psalmen fick genom översättaren Petrus Brask i dennes Ehn Helig og Hiertelig Sång-Lust (1690) - och att den bekanta Schop-melodin följaktligen inte sjungs till psalmen nere på kontintenten!

Britt G Hallqvist har genom sin bearbetning (och förkortning) av psalmen ökat dess användbarhet betydligt. Framför allt torde den nu sjungas i sin helhet, inklusive den fina Jesus-strofen på slutet - mer än tidigare.

Johann Rist:

Johann Schop:

449 Det gamla året är förbi

1. Det gamla året är förbi,
ett nytt istället möter vi.
Gud vare lov, att vi i frid
fått leva intill denna tid!
Gud, ge oss nu ett gott nytt år,
så var och en ditt sinne får
och i sin gamla synd ej står.

2. Vi ber dej: överge oss ej,
förlåt vår synd, förbarma dej!
Låt sakramenten och ditt ord
ge kraft och näring åt din hjord.
Din kärlek i vårt hjärta tänd,
din Andes nådegåvor sänd,
all satans list ifrån oss vänd.

3. Sträck över oss din högra hand,
välsigna både stad och land.
Ge hälsa, välgång, dagligt bröd
och stå oss bi i sorg och nöd.
Ja, lys och led vår överhet,
ge världen fred och enighet,
allt gott för tid och evighet.

4. Så vill vi nu, vår Fader blid,
få tjäna dej i all vår tid.
För Jesu skull din Ande ge,
om tro och kärlek vill vi be.
Till sist låt ske oss som vi tror,
att vi med änglar där du bor
får lova dej med glädje stor!

Text: Jakob Eberdt 1601 ("Das alte Jahr ist nun vergahn"), sv övers Jesper Svedberg 1694 ("Thet gamla åhr framgångit är"), bearb A.H. 8/1 2017
Musik: Tysk 1524

448 Ack, jordens barn, vår tid är kort

1. Ack, jordens barn, vår tid är kort 
och våra dar förrinner: 
de som en skugga hastar bort 
och som en rök försvinner. 
Vi ser oss om; och åter är 
ett år tilländalupet:  
dess nöjen liksom dess besvär 
har sjunkit ned i djupet, 
i tidens hav, 
den vida, allom öppna grav. 

2. Vid årets början mångas hopp,
i sköna färger brutet,  
sin hela bana mätte opp,
men släcktes innan slutet. 
Så många då i sorgfritt hus 
med barn och maka bodde; 
så många då på framtid ljus, 
på liv och hälsa trodde, 
vars kalla ben
nu vilar under mull och sten. 

3. Men du som livets låga tänt 
mej ännu låter vandra. 
O Herre, har väl jag förtjänt 
att skonas mer än andra? 
Ack nej, det gör din blotta nåd, 
din kärlek utan ände, 

så jag kan se mitt överdåd
och inse mitt elände, 
mitt sanna väl

till både ande, kropp och själ! 

4. Jag är det träd som i din gård 

du länge sökt att nära, 
så en gång, tacksamt för din vård, 
det frukter skulle bära. 
Den ömma vård du tog därom
från år till år du ökat;  
och varje år du återkom  
att frukt på trädet söka: 
Du kom i år, 
men lika i ofruktbart det står. 

5. »Hugg ner det trädet», säger du, 
»det fruktlöst ut sej breder!»
»Nej, låt det stå ett år ännu!» 
Så Jesus för mej beder. 
Ja, bed, du gode vingårdsman,
din förbön ensam gäller, 
och hjälp, att frukt jag visa kan, 
förrän mej döden fäller. 
O Jesus, bliv 
den svages kraft, den dödes liv. 

6. Mej föd och vattna med ditt ord 
och med ditt blod så trogen, 
att jag med nytta för din jord 
blir för din himmel mogen. 
Mej för din nåds och kärleks skull 
till Andens frukt uppliva,
ty snart, där trädet föll omkull, 
där skall det ock förbliva. 
Låt för ditt namn 
mej falla, Jesus, i din famn.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A H.
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)


J O Wallin:

447 Alla Herrens vägar är ju

Alt. koral (utan repriser):


VID EN SKILJEVÄG

1. Alla Herrens vägar är ju
godhet, sanning, trofasthet.
Vet vi själva inte vägen,
han vårt bästa vill och vet.
Han som räknat våra dagar
innan någon kommen var,
han som i all nöd och fara
oss på starka armar bar,
//: han allt framgent vill oss hjälpa,
som han hittills gjort, vår Far! ://

2. Kastar vi en blick tillbaka
på de flydda åren, se,
samma kärlek uppenbarad
genom både väl och ve,
samma kärlek, samma trohet,
när den log mot dej och mej,
samma kärlek, samma trohet,
när i moln den svepte sej,
//: om den rosor utan törnen
strött på vägen eller ej ://

3. Samma kärlek, när den gav oss
vad vi högst av allt begärt,
liksom när den tog ifrån oss
vad oss framför allt var kärt,
när i nåd den undanröjde
vad oss än i vägen stod,
eller kom vår mun att jubla:
Gud mot sina barn är god!
//: Ja, i allt vi ständigt möter
samma nåd och tålamod.´://

4. Ser vi framåt, samma kärlek
oss härefter följa skall,
bära oss på herdearmar
och bevara oss för fall.
Hur vår dag sej än gestaltar,
hur all kraft oss än förgår,
hur det skiftar under färden
och vår strid blir het och svår,
//: i Guds trofasthet och omsorg
all vår hjälp och välfärd står ://

5. Låt oss därför ej förtvivla,
trots vår egen skröplighet;
Gud är mäktig, Gud är trofast,
låt oss aldrig glömma det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
räcker till, nej, endast hans;
i vår egen styrka aldrig
någon verklig seger vanns.
//: Han har lovat vara med oss;
större trygghet aldrig fanns ://


6. Varje skiljeväg i livet
Gud en löftesstjärna ger:
nya plikter, nya strider,
men ny nåd vi får dess mer.
Så var Herrens sätt sen gammalt,
känt av varje Jesu vän,
och nu i hans vida rike
samma sätt ju gäller än.
//: Led oss därför, käre Herre,
som du vill var dag igen! ://


Text: Lina Sandell 1868 (36 år), bearb. 2016
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1877, alt. Robert Lowry

441 Låt ditt ansikte oss lysa

1. Låt ditt ansikte oss lysa,
Herre, även detta år,
du som är alltjämt densamme,
så i morgon som i går!
Du som har all makt på jorden,
led oss vid din starka hand
genom öknens alla faror
tills vi hunnit löftets land.

2. Låt ditt ansikte oss lysa
såsom det i gången tid
lyst för flyktingen i Betel,
lett ditt Israel i frid,
visat Moses, då han ropat,
väg, där spår till väg ej fanns,
kastat över mörka vågen
morgonsolens purpurglans.

3. Hjälp oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
att ock vi i tron må bida
av din godhet något stort!
Hjälp oss under livets skiften,
så i klar som mulen dag,
skåda upp till dej och vila
stilla blott vid ditt behag.

4. När förhärjande som haglet
otrosstormen brusar fram,
lyft vårt öga och vårt hjärta
till det blödande Guds Lamm!
Låt din kyrka och församling,
uppå hälleberget byggd,
växa och fullkomnas, Herre,
i det helga korsets skygd.

5. Låt ditt ansikte oss lysa
på den väg oss återstår!
Ja, om detta år, o Jesus,
skulle bli vårt sista år,
säg oss då att du gått före
genom dödens mörka dal
att bereda åt oss alla
rum uti Guds fröjdesal!

Text: Lina Sandell 1886 (54 år), ngt bearb. i anslutning till finländska Sionsharpan

Musik: Dmitri Bortnianski

L Sandell: 


D Bortnianski:

439 Låt mig börja med dig

1. Låt mig börja med dig,

o min Frälsare kär,
varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig

varje dag du beskär,
och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.

2. Låt mig börja med dig,

i ditt heliga namn,
som allena har frälsning i sig.
Håll mig tätt intill dig,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar fram på din stig.
Varje gryende dag

två mig vit, två mig ren
i det blod som har runnit för mig
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mig börja med dig,

men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut,

giv mig vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mig,
att leva med dig i ditt rike.

Text (=SvPs1986 nr 196): Lina Sandell 1875 (43 år), ngt bearb.

Musik: Theodor Söderberg 1884 (37 år)

Denna nyårspsalm, som passar minst lika bra som födelsedagspsalm, publicerades första gången i Barnens Tidning nr 1/1875. Sången hör alltså till den period av Lina Sandells liv då hon var gift och skrev sig Lina Berg (1867-1903) men som sångförfattare alltfort hade ungdomssignaturen L.S. Mycket av det hon skrev de här åren var egentligen skrivet för barn, men visade sej nog så användbart för de vuxna.

Denna sång hör till de L.S.-sånger som kom in i psalmboken först 1986 (11 av hennes sånger kom med redan 1937, men nu har hon hela 15 med!).

Melodin är nästan 10 år yngre än texten och trycktes första gången i Hemlandstoner 1884.

L Sandell:

444 Så slutar än ett år sitt lopp

1. Så slutar än ett år sitt lopp.
Dess dagar går ej mera opp,
dess timmar har nu slagit.
Och tidens flod
har ond och god
med sej i farten dragit.

2. Men oss, o Herre, låter du
på jorden vandra kvar ännu,
så var och en må hinna
omvända sej,
o Gud, till dej,
och nåd i himlen finna.

3. Ett annat år upprinner fort,
men förrän det sitt omlopp gjort
kan dödens hand oss röra.
Då blir försent,
oss blir förment
att bot och bättring göra.

4. Så vill vi, medan än är tid,
betänka vad tillhör vår frid
och mer i synd ej falla.
Ja, dej vi vill
om kraft därtill
med daglig bön åkalla.

5. Förlåt vår synd och hjälp, o Gud,
att vi med lydnad för ditt bud
på all din kärlek svarar
och Jesu tro
till hjärtats ro
och helgelse bevarar.

6. Då är vårt hopp, för Jesu skull,
att du ej sträng men nådefull
med dina barn ska handla
och hjärtats hopp
vid slutat lopp
i salighet förvandla.

Text: Johan Olof Wallin, bearb. 1917, 2011
Musik: Dresden 1608

J O Wallin:

440 Du som härlig ställde

1. Du som härlig ställde
din tron högt över tiden,
där sällheten och friden
ej växlar eller hejdar sej.
Evige, ditt välde
ej ljus och mörker skiftat.
Den lag för oss du stiftat
förvandlar inte dej.

2. Åren utan vila
med tidens böljor rinner,
och mänskans dar försvinner
som skum och bubblor däribland.
Livets stunder ilar;
vi måste alla följa
med tidens strida bölja
till evighetens strand.

3. Konung i det höga,
du släkten bortgå låter
och andra komma åter,
och åldrar undan åldrar fly.
Men ditt fadersöga
milt vakar över alla;
din nåd som vi åkallar
är varje morgon ny.

4. År och vänner flyktar,
men du förblir densamme,
ger oss tills vi är framme
den omsorg du de gångna gav,
mod åt de betryckta
och styrka åt de svaga
och tröst åt dem som klagar
vid sina vänners grav.

5. Gud, vi vandrar trygga
när vi med dej får vandra
i kärlek till varandra
och tro som vilar vid ditt ord.
Vi på dej vill bygga
vårt hopp i alla öden;
i livet och i döden
du leder hem din hjord.

6. Gud, du vare lovad!
Sannfärdig, vis och nådig
och helig och rättrådig
du alltid allt allen förmår.
Gud, du vare lovad!
Din lag, din nådelära,
din härlighet och ära
i evighet består. 

Text: Johan Olof Wallin 1811 (32 år), ngt bearb.

Musik: Troligen svensk 1624

J O Wallin:

Detta är en lovpsalm som i den wallinska psalmboken stod upptagen bland nyårspsalmerna "trots att den mest nyårsbetonade strofen ströks redan i 1814 års förslag" (Lövgren). Melodin förekommer i den s.k. Rappe-handskriften 1675 och i 1697 års koralbok till texten Frögder eder alle i thenna Christenhet (nr 134), en nyårspsalm (där varje strof avslutas "i detta nya år") som "Du som härlig ställde" med tanke på den ursprungliga rubriceringen förmodligen var avsedd att ersätta.

Psalmen tillhör den absoluta "psalmbotten" mätt i antalet sjungningar - trots att den 1937 gavs en så framskjuten placering som nummer 2 i psalmboken! - men är nu ändå inne i sin tredje psalmbok på raken, förmodligen p.g.a. sina obestridliga skönhetsvärden.

442 Av goda makter trofast innesluten

1. Av goda makter trofast innesluten,
beskyddad väl och tröstad underbart,
med er jag lämnar tiden som är ute
och går med er mot den som stundar snart.

Men hjärtat plågas än av gamla minnen

och onda dagars tyngd oss trycka vill.
O Herre, visa våra vilsna sinnen
den frälsning du berett oss alla till!

2. Och om du oss den bittra kalken räcker
så tackar vi och tar den utan knot.
Vi känner handen som du mot oss sträcker,
och allt den ger oss är till liv och bot.
Men vill du oss på jorden åter skänka
den lyckas glans som aldrig straffar sej,
så ska vi prövningstiden väl betänka
och varje stund ska vara vigd åt dej.

3. I kvällen lys oss med den helga flamman,
som du till världens mörker sände ned.
Ja, låt dess klara sken oss föra samman
- vi vet att mörkret ej fått makt därmed.
När kring oss nattens tystnad ut sej breder,
o låt oss höra klangen från den värld,
där dina barn ditt väsens djup tillbeder
och evigt frambär lovets offergärd. 

- - -

4. Av goda makter trofast innesluten, 
beskyddad väl och tröstad underbart,
med er jag lämnar tiden som är ute
och går med er mot den som stundar snart.
Av goda makter underbart bevarad
jag går mot vad jag ännu inte vet,
för Gud är med, i Kristus uppenbarad,
igår, idag - och i all evighet.

Text: Dietrich Bonhoeffer 1944, övers. Andreas Holmberg 1995, 2020
Musik: Siegfried Fietz 1970 (24 år)

D Bonhoeffer:

441 Låt ditt ansikte oss lysa

1. Låt ditt ansikte oss lysa,
Herre, även detta år,
du som är alltjämt densamme,
så i morgon som i går!
Du som har all makt på jorden,
led oss vid din starka hand
genom öknens alla faror
tills vi hunnit löftets land.

2. Låt ditt ansikte oss lysa
såsom det i fordom tid
lyst för flyktingen i Betel,
lett ditt Israel i frid,
visat Moses, då han ropat,
väg, där spår till väg ej fanns,
kastat över mörka vågen
morgonsolens purpurglans.

3. Hjälp oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
att ock vi i tron må bida
av din godhet något stort!
Hjälp oss under livets skiften,
så i klar som mulen dag,
skåda upp till dig och vila
stilla blott vid ditt behag.

4. När förhärjande som haglet
otrosstormen brusar fram,
lyft vårt öga och vårt hjärta
till det blödande Guds Lamm!
Låt din kyrka och församling,
uppå hälleberget byggd,
växa och fullkomnas, Herre,
i det helga korsets skygd.

5. Låt ditt ansikte oss lysa
på den väg oss återstår!
Ja, om detta år, o Jesus,
skulle bli vårt sista år,
säg oss då att du gått före
genom dödens mörka dal
att bereda åt oss alla
rum uti Guds fröjdesal!

Text: Lina Sandell 1886 (54 år), ngt bearb. i anslutning till finländska Sionsharpan

Musik: Dmitri Bortnianski

D Bortnianski:

443 Än ett år nu i sitt sköte

 

   

1. Än ett år nu i sitt sköte
oss en mängd av dagar bär,
som vi ska få gå till möte,
om det Herrens vilja är.
Vem blir mulen? Vem blir klar?
Gud oss det förborgat har.

2. Men begär ej, mask i gruset,
att hans dolda råd förstå!
Varje morgonväkt med ljuset
goda gåvor till oss går,
varje natt vid vilans bädd
vakar Gud, i mörker klädd.

3. Herrens nåd i solens låga
sprids från himlens klara fält,
skiftar härlig i den båge
han i mörka molnen ställt,
ty han tänker varje stund
just på oss och sitt förbund.

4. Herrens öga aldrig blundar,
varje dag han sett och ser,
den som var och den som stundar,
vad vill jag då veta mer?

Väg åt mej han stakat ut,
följer mej tills den tar slut.

5. Ej en framtid mej betungar,
jag dess omsorg lämnar Gud.
Han försörjer örnens ungar,
kläder liljan i dess skrud.
Skall han mej förgäta? Nej,
han de sina glömmer ej.

6. Israel på honom trodde,
då han genom öknen drog.
Gud i tält med Aron bodde
och hans folk då ägde nog.
Det sitt bröd från himlen fick
och ur klippan tog sin dryck.

7. Döden bör mej ej förfära
om han möter mej i år,
att en skörd för himlen skära
i Guds ärende han går,
himlens port han låter opp,
målet för mitt trogna hopp.

8. Jag kan trygg vid Herren vila,
så i glädje som i sorg,
medan tidens stunder ilar,
ty han är min fasta borg.
Han min starka klippa är,
trygg mitt hus jag bygger där.

Text: Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), ngt bearb.
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år)

ÅRSSKIFTE

446 Jesus är densamme

//: Jesus är densamme,
Kristus är densamme,
som i går,
än i dag,
och i all evighet, amen ://

Text: Hebr. 13:8

817 Ring in gudstjänsttid - 100 år i år

VÅR LÖSEN

1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av Anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid.

Text: Jonathan (Nathan) Söderblom 1910, ngt bearb. A.H. 2009

Musik: Jonathan Söderblom 1910