Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
1. Den stunden i Getsemane jag aldrig glömma kan, då Herrens ångest jag fick se och hur han styrka fann. O Jesus kär, jag glömmer ej din vånda och ditt ve, de bittra kval du led för mej i mörkt Getsemane. 2. När du i dunkel örtagård en sådan vånda led, det var all världens synd och skuld som så dej tryckte ned. O Jesus kär, jag glömmer ej... 3. Ja, dina egna svek dej där, du ensam måste be och blev förrådd och bunden hårt där i Getsemane. O Jesus kär, jag glömmer ej... 4. Men kallnar kärleken till dej, mej än en gång låt se vad du i kärlek led för mej där i Getsemane. O Jesus kär, jag glömmer ej... Text: Edward Payson Hammond, sv. text A.H. 28/2 2017 Musik: Asa Hull
Precis som julpsalmen "O Betlehem, du lilla stad" är denna psalm ett direkt resultat av ett besök i "det heliga landet". Författaren har i sin sångsamling Gems of Praise berättat hur han besökte Getsemane någon timme under sin bröllopsresa 1866, och där inspirerades till sin sång. I originalet står det ju också helt konkret om "the hour I spent with Thee".
Men naturligtvis är det Frälsarens sista natt med sina lärjungar i Getsemane (se t.ex. Matteus 26) som författaren i andanom upplever. Getsemane var tydligen deras vanliga "utflykts- eller picknickplats", men den här gången var ju situationen minst sagt annorlunda. Redan här börjar Jesus´ lidande, hans tunga själskamp som ingen orkar dela med honom (lärjungarna somnade och flydde sedan).
P.g.a. sitt ämne har psalmen mest sjungits på Skärtorsdagar, kanske särskilt, innan den stod i Svenska kyrkans psalmbok, på frikyrkliga s.k. "Getsemaneaftnar" eller inom EFS. Men den bör ju egentligen kunna sjungas när som helst under året, ifall vi nu verkligen inte vill glömma Jesus´ kamp i Getsemane.
Hammond arbetade länge som evangelist, med särskild inriktning på barn. Hans psalm är inte direkt skriven för barn, men har ändå en enkelhet som kan slå an på alla åldrar.
Asa Hulls melodi trycktes samtidigt som texten i Hammonds Gems of Praise (omkring 1880), men har ofta utsatts för olika utjämningsförsök (jämnare tretakt, fyrtakt med punkteringar o.s.v.). På vissa håll sjunger församlingen på sitt eget vis oavsett hur det står i noterna och oavsett hur kyrkomusikern spelar. Men det är ju ett tecken på att psalmen varit mycket omtyckt och sjungen.
1. Å, låt mej få vara en liten kvist på vinstocken din, Herre Jesus Krist, och måtte vi aldrig vi bli skilda igen, men älska och älskas som vän hos vän! 2. Du i mina ådror har flutit in, jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin. Då styrktes min ande, så modlös och matt, av den himmelska daggen från skärtorsdagsnatt! 3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små, som bröder och systrar vi kring dej får stå. Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut, bli brutna från stocken och kastas ut! 4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt, om kvisten då blöder, så bär den din frukt, då läker du säkert mitt drypande sår, du har mej så kär, du som bäst mej förstår. 5. Ja, låt mej få vara en liten kvist på vinstocken din, Herre Jesus Krist! Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små, och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå! Text: Sigvald Skavlan 1890 (53 år), sv. övers. 22/2 2014 A.H. Musik: Niels Lindhjem 1890 (50 år) S Skavlan:
1. Kom, hör och se, betänk och märk de skönsta avskedsorden, det allra främsta nådeverk man hört och sett på jorden, det största under själen vet, det hav som högst kan svalla, den heligaste hemlighet, det största djup av alla vi ändlöst djupt kan kalla!
2. Vår Herre Jesus i den natt då han till slut förråddes, till bords med tolv apostlar satt, som av hans omsorg nåddes. När framför sej han plågor ser som själ och hjärta kränker, se, på oss alla likväl mer än på sej själv han tänker, ett testamente skänker.
3. Till Faderns höga majestät han lyfter håg och händer, tar brödet, tackar, bryter det, sen till de tolv sej vänder och säger: Tag och ät nu här de sönderbrutna bröden, vet att min sanna kropp det är, som nu givs ut i döden att frälsa er ur nöden!
4. Han kalken ock i samma stund välsignar och utskiftar, varmed han då ett nytt förbund och testamente stiftar. Han säger: Drick nu av mitt blod som blir för er utgjutet, till bot för synd och övermod och allt som blivit brutet! Det gäller, det beslutet.
5. Se här, min själ, är Jesu bord till hans och din förening. Här är också hans klara ord och ordens rätta mening. Låt ej i denna handlingen förnuftet reformera, ej heller med förvandlingen vidskepelsen regera, det duger intetdera.
6. Tag ordet som det ligger här, och tro just som det lyder. När Jesus säger att "det är", så säg ej: "det betyder". Nej, tro att det är samma kropp som för dej har måst svida, ja, samma blod som haft sitt lopp ur hjärtesår och sida när Gud för oss fick lida.
7. Hur detta sker, den själv bäst vet, som makten har att råda. Hans vishet och allsmäktighet är goda grunder båda. Det är ej skämt, det är ej lek att slå med ord den munnen, som aldrig var med något svek och något falskt befunnen, ja, själva sanningsbrunnen.
8. Bröd är väl bröd, så tror vi rätt, så har ock Skriften menat, men på ett obegripligt sätt med Kristi kropp förenat. Vin är väl vin, förblir ock vin, men därmed givs tillika Guds blod till själens medicin, kan ej för tvivel vika. Guds ord kan aldrig svika.
9. När vi nu börjar att förstå vad härligt bord här dukas, så ligger största vikten på hur gåvan av oss brukas, ty denna spis ovärdiga till andligt liv åtnjuter, men alla obotfärdiga sej själva utesluter och Jesu tröst förskjuter.
10. Ja, över sin tillstängda själ Guds dom de så ses draga, och kroppen måste likaväl en lika dom mottaga. Som de i synd och säkerhet har låtit själen somna, så lär Guds dom, som Skriften vet, sig över dem fullkomna då liv och själ skall domna.
11. Vem än du är, så är det bäst att du idag proberar i vad för själ, du nattvardsgäst, din Gud du härbärgerar. Är själen full med styggelse och du ej har bekänt det, ej ringaste uppbyggelse av detta sakramentet du dej här då förvänte.
12. Se, otron är bland synders tal en mäktig regentinna, och den som tjänar Belial en ryslig tjänarinna. Där hon nu är, är också han, där kan ej köttet tämjas, och Kristus ju omöjligt kan med sådant följe sämjas. Han måste därvid vämjas.
13. Och du som låtit i förtret med hat din själ upptända, ack, ve dej då i evighet om du, du oomvända, till denna kärleksmåltid går, du går den breda gata, ty visst är det en dödssynd svår med Kristi kropp sej mata, men Kristi lemmar hata?
14. Och skulle någon tänka så: Jag vill mej nu förnya men strax till synden återgå, som hunden till sin spya, jag kan väl Gud som en god vän på några dagar hysa, men sedan åter fritt igen åt gammal hemsynd mysa. Ack, därvid må man rysa!
15. Ty hos en sådan Guds bords gäst finns ingen tro och ånger. Av honom blir Guds Son korsfäst på nytt och flera gånger. Ja, han på Kristi kropp och blod ett fasligt mord bedriver, och för hans stolta övermod Guds nit och domariver hans säkra lön då bliver.
16. Men är du tryckt och ångerfull, med samvetssår och -sveda, och ber om nåd för Kristi skull, vid synden känner leda, så skall du minnas dagen lång den stora soningsdagen, då för all ondska på en gång Guds ende Son blev slagen och vredesdomen tagen.
17. Ja, kom då hit i Jesu namn! Gud själv vill dej då hägna. Se, Jesus står med utsträckt famn och vill dej väl undfägna. Räds ej för din ovärdighet, nej, fira glad hans minne, ty där det finns botfärdighet i hjärtats rum därinne, där är ett värdigt sinne.
18. Du hjärta som av lagens hot och hammare är krossat, tro att han tar med fröjd emot vad han så dyrt förlossat! Så är ju verket väl begynt och får ej mer förhalas. Han ger dej själv fullgiltigt mynt varmed din skuld betalas och fallna barn hugsvalas.
19. Att Gud din synd förlåta vill, på det kan du nu bygga. På det får du nu ett sigill som aldrig Gud vill rygga. Den helga, dyra kropp och blod som dej idag skall räckas, ger kropp och själ mot döden mod, du slipper nu förskräckas, till liv skall du uppväckas.
20. Den som med Kristus är förent skall evigt triumfera. Så bed, min själ, bed tidigt, sent: O Jesus, mej regera, att jag mej så på denna jord kan vid din nattvard visa, att jag vid härlighetens bord i himmelen får spisa och dej med glädje prisa!
Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)
Musik: Tysk folkvisa / Köpenhamn 1569
Alt. koral:
Alt. koral:
Da Vincis målning Nattvarden:
När Franzén den 1 juli 1817 publicerade bearbetningen av sin egen sju år gamla psalm i Stockholms-Posten, skrev han att den hade till ändamål att "enkelt och troget framställa själva handlingen därvid, såsom icke endast skedd, utan skeende ännu för att stärka intrycket av instiftelseorden och den efter dem följande bönen".
Psalmen har haft en mycket stark ställning i svensk kristenhet under 1800- och 1900-talen, och gärna sjungits som beredelsepsalm inför nattvarden. Alldeles särskilt har den i många församlingar varit en närmast obligatorisk skärtorsdagspsalm.
Melodin är tidigast känd från Thomissons koralbok 1569 till texten Hielp Gud att ieg nu kunde. I Haeffners koralbok gick den i 2-takt, men är nu "rytmiserad" i enlighet med den äldsta förlagan.
EN SUCK FRÅN ALTARET 1. Kung i törnekrona och blodspurpurn höga, Jesus, sänk i stoftet ned till mej ditt öga. Ty för mej du lidit, världens synd du bar, själv en trampad druva i Guds vredes kar.
2. Själv i örtagården, lydig Faderns vilja, föll du ned till jorden som en bruten lilja, och du låg i stoftet i din blodsdaggs bad, fromt till Gud i himlen som ett barn du bad.
3. Du till Gud är vägen, sanningen och livet. Fridens evangelium ur din själ är skrivet. Jesus, sköna livspalm mitt i öknens brand! Jesus, du som sitter på Guds högra hand!
4. Sol, som aldrig nedgår, dej i nåd förklara! Ofta på ditt Tabor låt mej hos dej vara! Fräls mej när jag kämpar i Getsemane, och i dödens skymning låt ditt ljus mej se! Text: Erik Sjöberg "Vitalis" (1794-1828), ngt bearb. 2011 (v. 1)
