166 Ordet är dej nära

 

1. Ordet är dig nära,
Faderns hemlighet,
Sonens kraft och ära,
Andens trofasthet.
Djupt i ditt hjärtas
dunkel Ordet bor,
Ordet som ger livet,
när du Ordet tror.

2. Ordet som har danat
allt som blir och är
har du redan anat,
Ordet som dig bär.
Sök ej i himlens
osägbara höjd,
Gud i Ordet redan
till din nöd är böjd.

3. Ej i avgrundsnatten
ser du Frälsaren,
ej på djupa vatten
sök befriaren.
Kristus har uppstått,
lever, livet ger,
bor fördold i Kyrkan,
hon som tror och ber.

4. Ordet du ej finner,
meningen du vill
i det som försvinner,
det du skyndar till.
Ordet är nära,
i ditt hjärtas rum,
Ordet som du hörde,
Evangelium.

Text och copyright: Christian Braw, fritt efter Paulus (Rom. 10:4-8)

224 Se, jag vill bära ditt budskap, Herre

Text och musik: Hilaire Nkounkou 1970 (47 år)

172 Dyrka ingen utom Gud (De fem huvudstyckena)

1. Dyrka ingen utom Gud,
bruka rätt hans namn och bud!
Fira söndag, hör Guds ord!
Hedra både far och mor!
Hat och mord och otukt fly!
Stjäl ej! Lögn och falskhet sky,
låt ej avund gro och gry!

2. Vi på Gud, vår Fader, tror,
som gjort allting med sitt ord,
och på Sonen, Gud och man,
Präst, Profet och Konung sann,
och på Anden god, vår tröst,
som vill bo i våra bröst
och oss leder med sin röst.

3. Fader vår i himmelen,
låt ditt namn bli helgat än,
låt ditt rike komma här,
ske din vilja kring vår värld,
ge oss bröd, vår synd förlåt,
hjälp i frestelsens försåt,
fräls från satan, skilj oss åt.

4. Fader, Son och Ande god,
som invid min vagga stod
och har döpt mej till ditt namn,
hjälp så jag når ända fram,
håller pakten, går din stig
fylld av kärlek innerlig
fram till fröjd evinnerlig.

5. Mätta mej, o Jesus kär,
med din kropp som brödet är,
läk mej helt, kom till mej in
med ditt blod i kalkens vin,
till min synds förlåtelse
och till din åminnelse.
Dej all ära vill jag ge!

Text: Bertel Pederssøn, 1600-talet, sv. övers. A.H. 18/11 2015

169 Guds ord till oss har gått i arv

Guds ord till oss har gått i arv,
till barnen ska det bäras. 
Gud, låt i varje tidevarv
det hållas högt och äras!
Det ger styrka i all nöd,
tröst i liv och död.
Gud, låt det år från år,
så länge världen står
av nya släkten ärvas! 


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H.
Musik: Martin Luther

168 Ditt ord, o Gud, är svärd och flamma

1. Ditt ord, o Gud, är svärd och flamma,
det tränger genom märg och ben.
I själ och ande sker detsamma,
om hjärtat än är hårt som sten.
Vår synd blir dömd av vad du sagt,
låt alla känna ordets makt!

2. Ditt ord, o Gud, är ljuvt som daggen
och liv åt slagna själar ger.
O Gud, bland såren, samvetsaggen
låt himlens balsam drypa ner!
Behåll oss i din vård och tukt,
låt ordet bära riklig frukt!

3. Ditt ord, o Gud, är österns stjärna
som leder oss till Kristus in.
De visa följer den så gärna
och fröjdas mer än någonsin.
O, låt oss följa den och dem,
nå fram till glädjens rätta hem!

Text: Carl Bernhard Garve 1825, sv. övers. A.H. 31/7 2017
Musik: Svensk 1697

167 Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas

1. Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas
och växa både dag och natt,
men låt med rot och allt uppryckas
den planta du ej själv har satt!
Byt satans irrbloss mot ditt ljus,
med nåd och sanning fyll ditt hus!

2. Låt ingen falsk profet förvilla
oss bort i nattens yra nöd!
Låt ingen lära få förspilla
vår tröst av Jesu dyra död!
Säg var en varg i fårdräkt står,
bevara alla dina får!

3. Ja, skingra töcknen som har hopats
av oförstånd i denna tid,
allt gudsfrånvänt som åberopats
av otron som mot dej tar strid.
Till helvetet driv hycklet bort,
men stärk allt sant och rent och gott.

4. Ditt ord så dyrt åt oss är vunnet
med dina starka vittnens blod.
Det var som borta, men är funnet,
vi har den skatt och pärla god
som är av överjordisk halt,
för vilken de har offrat allt.

5. Gud, låt oss detta arv bevara
åt våra barn och barnbarn med,
till nåd och tröst i nöd och fara,
till ljus och hjälp, till frid och fred,
till evigt liv för oss och dem,
till glädje hela vägen hem!

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), sv. övers. A.H. 29/7 2015

M B Landstad:

173 Vadhelst här i världen bedrövar min själ

1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet och Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...

3. När frestelsens stormar för mäktiga blir
visst fäller jag modet, men ordet förblir:
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min styrka, jag säger igen:
Ack, saliga ro...

4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skyndar till ordet, och där blir det dag.
Om andra syns rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet, och där är jag rik!
Ack, saliga ro...

Text: Agatha Rosenius, ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt

A Rosenius: 


O Ahnfelt:

166 Omkring ditt ord, o Jesus

 

1. Omkring ditt ord, o Jesus,
oss stilla gör
och fram till livets källa
av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta
dess djupa nöd,
du ensam kan oss mätta
med livets bröd.

2. Var, Herre, själv oss nära,
din kraft gör spord
med ljus kring nya vidder
av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta
dej möta här
och se och smaka, Herre,
hur ljuv du är.

3. Led oss alltmer, o Jesus,
i ordet in
och öppna våra ögon
för nåden din.
Det djup av idel kärlek
som bor i dej
låt över varje hjärta
få gjuta sej.

Text: Anna Ölander 1900 (39 år)

Musik: Friedrich Silcher 1842 (53 år)

Utan tvekan Anna Ölanders mest kända och sjungna psalm, tillsammans med Jacob Timotheus Jacobssons Helige Fader, kom och var oss nära och Lina Sandells Herre, samla oss nu alla låg- och frikyrklighetens mest använda "predikstolspsalm". Den skulle alltså lika gärna kunna stå under rubriken "Helg och gudstjänst" som (som nu) under rubriken "Ordet". Men den passar också hemma vid gemensam husandakt.

Den trycktes första gången i KFUM:s sångsamling Uppåt (1900) och är en innerlig bön, som mjukt beledsagas av Silchers långt tidigare komponerade melodi. En bön om att Jesus ännu en gång av nåd ska förbarma sej över bedjaren själv och alla gudstjänstdeltagare, oavsett hur länge de varit troende, och leda dem fram till livets källa, livets bröd, livets ord ("du ser i varje hjärta dess djupa nöd").

Men psalmen kan också ses som en mer specifikt väckelsebetonad bön om att "något fridlöst hjärta", alltså någon som ännu inte mött Jesus eller överlämnat sej åt honom, för första gången ska få "se och smaka" (jfr Psalt. 34:8) hur ljuv han är. "De ogudaktiga har ingen frid", säger ju profeten Jesaja (Jes. 57:21). Formuleringen skulle dock absolut även kunna syfta på en kristen i särskild anfäktelse och frestelse. Eller i allmän oro och stress, när Guds frid känns långt borta, ungefär som när Jesus efter sin uppståndelse kom till sina rädda och oroliga lärjungar och sa: "Frid åt er alla." (Joh. 20:21).

Sista strofen handlar om att, oavsett utgångsläge i övrigt, tillsammans få bli ledda in i Guds ord, få syn på Guds nåd och överströmmas av Guds kärlek. Och medan församlingen ber detta, går prästen/pastorn/predikanten upp i predikstolen...

F Silcher:

697 Bli kvar hos oss, o Jesus Krist

 

1. Bli kvar hos oss, o Jesus Krist,
ty kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i vårt hus.

2. Din kyrka hjälp, o Jesus Krist,
trots all vår tröghet, köld och brist.
Låt ordet alltmer framgång få
och ut till alla själar nå.

3. Behåll oss fasta vid ditt ord,
förhindra satans själamord
och ge din kyrka nåd och frid,
sann enighet och mod till strid.

4. Nu vill förnuftet mästra dej
och inte låta rätta sej.
Det vill ej dina vägar gå,
men nya budord hittar på.

5. De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

6. Men saken, äran först och sist
är din och inte vår, helt visst!
Stå därför bi din lilla hjord
som tror och litar på ditt ord.

7. Ditt ord är i vår nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Behåll oss där, o Herre kär
- allt annat är förgängligt här.

8. Giv att ditt ord oss lyser så,
att vi i mörkret ej må gå,
men genom denna Tåredal
till dej i himlens ljusa sal!

Text: Nikolaus Selnecker 1571 (41 år)"Ach, bleib bei uns, Herr Jesu Christ", sv. övers. Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Ach! blif hos oss, o Jesu CHrist", bearb. A.H. 2009
- jfr 1986 års psalmbok nr 373 "Behåll oss vid ditt rena ord"

Musik: Wittenberg 1543 (jfr nr 450 i Haeffners koralbok 1820!), alt. svensk 1697

Denna psalm börjar ju, i likhet med psalmen "Bliv kvar hos mig", med emmauslärjungarnas vädjan "Bliv kvar hos oss, Herre, (ty det är kväll och dagen nalkas sitt slut)". Men den är ingen egentlig kvällspsalm (liksom inte heller "Bliv kvar hos mig" egentligen är det) utan en psalm av en som upplevde att det andliga mörkret åter sänkte sej över Tyskland. Reformatorn Martin Luther var död sedan ett kvartssekel, och reformationen hade fört med sej ett gytter av trosriktningar. Och Selnecker tyckte nog att det var svårast med "de reformerta" med Jean Calvin i spetsen (sedan 1564 död även han), en man som från början låg så nära Luther och ingav goda förhoppningar, men som sedan i viktiga avseenden, bl.a. beträffande nattvarden, distanserade sej från luthersk tro och lära.

Psalmen innehåller många slängar åt dem som ständigt presenterar nya läror och så förfalskar den gamla. Den känns mycket aktuell också i vår tid, men av någon anledning förkortades den så starkt av K-G Hildebrand att den knappt står att känna igen i 1986 års psalmbok. Det kan hända att polemiken upplevdes som besvärande, men jag tror att syftet med förkortningen främst var att uppnå större likhet med den lutherpsalm ("Erhalt uns, Herr, bei deinem Wort") vars internationellt kända koral man ville använda istället för den svenska från 1697. Selneckers fjärde strof har nästan samma bön ("Erhalt uns nur bei deinem Wort") och när den 1986 gjordes till inledningsvers blev både anslag och format mycket lika lutherpsalmen, som fanns med i 1695 års psalmbok och 1921 års psalmbokstillägg (nr 552: "O Gud, behåll oss vid ditt ord"), men som utmönstrades 1937. (Se Stora Nätpsalmboken nr 179). 

Selnecker på äldre dar:

47 O Fader vår, barmhärtig, god

1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dej vill kalla
och rena oss med Kristi blod
som borttar synder alla:
låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
låt det i mörkret på vår jord
ett ledljus för oss vara,
låt ingen vilse fara!

2. Tillsammans ropar vi till dej,
som alltid hör och ser oss,
för ingen tar ditt ord till sej
om inte nåd du ger oss.
Du, Fader, lärt oss att förstå
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och så
fördärva hela landet.
Så sänd till oss din Ande!

3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dej tagit,
du känner bäst vår stora brist,
du trött och frestad varit.
O Jesus, du vår Broder kär,
ditt löfte vi påkallar:
sänd Hjälparen som sanning lär
och kan bevara alla
för att ifrån dej falla.

4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara.
Ge ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
så var och en blir heliggjord
och prisar Gud med gamman,
ja, så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen!

Text: Olaus Petri 1526, ngt bearb. A.H. 2011, 2024
Musik: Medeltida/Magdeburg 1524, alt. Heinrich Schütz


Enligt Oscar Lövgren Olaus Petris främsta psalm (jag har ingenting att invända). Om Olaus Petris psalmdiktning i allmänhet och denna psalm i synnerhet skriver Emil Liedgren (cit. efter Lövgren): "Det är inte minst i psalmen som den svenske reformatorn Olaus Petri hävdar sin personliga egenart och sin självständiga uppfattning bredvid den store lärofadern. Luthers stormande kraft och glada dristighet äger han ej, dennes betagande naiva innerlighet och värme ej heller. Det är något mera torrt, tunglynt och betänksamt, kanske specifikt uppsvenskt och närkingskt hos smedssonen från Örebro, ett härdat, oböjligt mod, ett sällsynt redligt sinnelag, men föga av bredd och festlig råga. Hans otvivelaktigt yppersta psalm 'O Fadher wåår barmhertigh och godh" andas, betecknande nog, icke lättnad och jubel utan beklämmande oro, ansvarskänsla och kämpande bön." 

Vilket välformulerat dravel, frestas man utbrista om Liedgrens karaktäristik! Det är väl den femtaktiga (jo!) mollmelodin och själva utgångsläget som får psalmen att låta lite beklämmande ibland, men i huvudsak är det ju samma trosfrimodighet och dristighet i bönen som hos Luther. (Som ju även skrev "Ur djupen ropar jag till dig" och "Vår egen kraft ej hjälpa kan; vi vore snart förströdda"). Läs eller snarare bed sista versen högt och fundera på var det "torra, tunglynta och betänksamma" (för att inte tala om närkingska!) skulle vara till finnandes. Och är inte även anslaget så evangeliskt befriande som tänkas kan?

Melodin trycktes enligt Lövgren i Teutsch Kirchenampt, Strassburg 1525, till texten Es wollt uns Gott genädig sein (sv. övers. Gud över oss förbarmar sig), men anges numera vara känd från Magdeburg 1524 och utgå från en medeltida melodi. Jfr Youtube-klippet överst, där man dock hör att melodin förenklats något i svensk tradition.

O Petri:

179 Behåll oss, Herre, vid ditt ord

1. Behåll oss, Herre, vid ditt ord!
Försvara själv din svaga hjord
mot dem som går med trots och hån
i kamp mot Jesus Krist, din Son!

2. Låt se din makt, o Jesus kär,
som alla herrars Herre är,
och hjälp din arma kristenhet,
så tackar vi i evighet!

3. O kraftens Ande, ren och god,
ditt folk giv endräkt, frid och mod!
Hos oss i nöd och död förbliv
och för oss till ett evigt liv!

Text: Martin Luther "Erhalt uns, Herr, bei deinem Wort", övers. 1921, ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Martin Luther 1542 (59 år)

178 Hur ska vi rätt dej prisa

1. Hur ska vi rätt dej prisa,
o Gud, för all din nåd?
Hur ska vi rätt bevisa
vårt tack i verk och råd?
Ej mäktar hjärtat skatta
vad gott av dej vi sport,
ej tanken se och fatta
vad oss din kärlek gjort!

2. De blev till slut förgångna,
de långa sorgeår,
då människor hölls fångna
i ovissheten svår,
då tomma mänskofunder
trängt undan Herrens ord
och rubbat hoppets grunder
och inskränkt Herrens bord.

3. Välsignad vare Herren,
som frälst sin lilla hjord!
Nu nära liksom fjärran
bor rikligen hans ord.
I slott och koja lika 
finns salighetens tröst, 
och fattiga och rika
kan höra nådens röst.

4. Men lär oss därpå akta,
o Gud, i denna tid,
ditt ord med flit betrakta
och fasta stå därvid,
att oss ej går än värre
och dubbelt straff vi får,
när i ditt ljus, o Herre,
vi ändå inte går!

5. Låt din församling vaken
bevara vad den fått!
Låt varje ljus i staken
stå kvar hos oss för gott!
När lagen oss fått döma,
så varje mun blir stum,
låt nåd och frid få strömma
med evangelium!

6. O Gud, vår Fader käre,
håll över oss din hand,
och rika frukter bäre
ditt ord i stad och land!
Det ljus du återväckte
må alltid lysa här,
så släkte efter släkte
får se dej som du är!

Text. v. 1-4, 6 Johan Ludvig Runeberg  v. 5 A.H. 2012
Melodi: Melchior Teschner

177 Vida kring jorden

1. Vida kring jorden
doldes löftesorden,
heliga Skriften hemlig var.
Skatten är funnen,
natten försvunnen
och solen lyser åter klar!

2. Människofunder,
falska tröstegrunder
viker för Guds sannings ljus.
Ordet blir brukat,
bordet blir dukat,
som bjuder nåd i Herrens hus.

3. Helgon att dyrka,
tro på egen styrka
stred mot nådens lära sann.
Läran den rena
äran allena
åt Gud i höjden återvann.

4. Gamla och unga
på sitt språk får sjunga,
höra, läsa nådens ord.
Då blir det visat,
så blir beprisat,
hur syndarn blir rättfärdiggjord. 

5. Skriften får tala,
visa vägen smala,
Gud är där och ger oss tro.
Banden han krossar,
anden förlossar
och skänker frid och samvetsro.

6. Nu vill vi lova
Herren för hans gåva:
öppen bibel, öppen famn!
Kalla blir varma,
alla vi arma
får mötas där i Jesu namn!

Text: Robert Theodor Kihlberg (1848-1908), ngt bearb. 2012
Musik: "Schönster Herr Jesu"

165 Dagar kommer, dagar flyktar

1. Dagar kommer, dagar flyktar,
håll dej vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och det ljus som leder mej.
Ha din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

2. Kristna, medan vi här vandrar,
låt oss på de gångnas vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens och de äldres ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet så nedkalla
över oss och över alla.

*3. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Gud, ditt ansikte och nåden
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dej till oss vänd
och din frid oss alla sänd.
O Gud Fadern, Sonen, Anden,
dej ske pris i alla landen!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-2) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 3) 1694 (41 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661

J O Wallin:

 

ORDET

178 Försvunnen är natten

1. Försvunnen är natten

som höljde vår jord

och funnen är skatten,

Guds heliga ord!

Det folk som hölls fånget

i mörker och kval

ser ljuset uppgånget

i skuggornas dal.

Och människofunder

som dimmor förgår,

men sanningens grunder

orubbliga står.

Guds kyrka sej gläder.

Halleluja!

2. Vår gärning ej gagnar

till salighetsgrund,

försvinner som agnar

i prövningens stund.

På Kristus få bygga,

på honom få tro,

det gör oss så trygga
och själen får ro.

Vår ande sej gläder

och fröjdas i Gud,

han själv oss ikläder

rättfärdighetsskrud,

som Kristus förvärvat.

Halleluja!

3. Än vårdar och föder

vår herde sin hjord,

oss styrker och stöder

med sanningens ord.

Se, dukat är bordet

med himmelens bröd,
en läkedom vordet

mot synder och nöd.

Och Anden oss renar

i döpelsens bad,

med Gud oss förenar,

att bo i den stad

där Kristus är Konung!

Halleluja!

4. Som stjärnornas skara

i midnattens väkt,

så tallös ska vara,

o Sion, din släkt,

som talet av droppar

i daggens mängd,

som blommor och knoppar

i sommarens ängd.

Ett folk såsom sanden

vid havets strand

Gud leder vid handen

till löftenas land:

det himmelska Kanaan!

Halleluja!

*5. Upp, Sion, att prisa

och lova din Gud

och hörsamhet visa

hans heliga bud.

Hans under vi skådat,

hans sanning vi sport,

han har oss benådat

och saliga gjort.

Se, jorden förbrinner

och himlen förgår

som blomstren försvinner -

Guds ord dock består.

Och evigt förblir det.

Halleluja!

Text: Svante Alin 1906 (54 år), bearb.

Musik: Dansk ("Vad ljus över griften"), alt. A.H. 1991

S Alin:

175 Lovad vare du, Herre

//: Lovad vare du, Herre

Jesus Kristus!

Lovad vare du Herre

Jesus Kristus! ://

//: Ditt ord är mina fötters lykta,

Jesus Kristus!

Ditt ord är mina fötters lykta,

Jesus Kristus ://

Text: Psalt. 119:105, textbearb. Eva Norberg 1980

Musik: Från södra Afrika

174 Dej, ljusens Fader, vare pris

1. Dej, ljusens Fader, vare pris: 

jag fick till rikedom 

det ord som gör den fromme vis 

och gör den vise from. 

2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du 

i detta dyra ord 

till mej som går, ett barn ännu, 

o Fader, på din jord! 

3. Väl har naturens rika prakt 

med tusen stämmors ljud 

till min försagda tanke sagt 

att du är stor, o Gud. 

4. Din väldighet, ditt majestät, 

ditt underfulla råd 

jag såg i solens höga fjät 

och gräsets minsta tråd. 

5. Dock låg för mej din mening skymd, 

ditt hjärta jag ej fann 

och i en mörk, oändlig rymd 

jag som ett stoft försvann. 

6. Men gryning blev kring Sinai, 

på Tabor uppgick dag, 

och själen såg, från töcken fri, 

din lag, ditt välbehag. 

7. Förklarat för mitt samvete 

stod helighetens bud. 

Till hjärtat flöt hugsvalelse 

med nådens milda ljud. 

8. Och tidens kval fick sammanhang 

med evighetens tröst, 

och himlarösters återklang 

blev hörd i jordiskt bröst. 

9. O människa, det är dej sagt 

vad Gud av dej begär! 

Vad han så på ditt hjärta lagt 

din egen sällhet är. 

10. I enfald och i ödmjukhet 

håll dej till Herrens ord, 

och låt, när du hans vilja vet, 

hans vilja här bli gjord. 

11. Du genom Kristus allt förmår, 

som själv dej mäktig gör, 

när dej hans Ande leda får 

och dej hans kärlek rör. 

12. Sann tro på Gud och på hans ord 

och kraft att göra gott 

och frid i himmel och på jord 

är kristnas kall och lott. 

13. Till denna lott, till detta kall 

mej nåd, o Jesus, giv. 

Då vet jag vad jag göra skall 

att få ett evigt liv. 

*14. I dej är Faderns välbehag, 

i dej vår salighet, 

o Jesus Krist, i går, i dag 

och i all evighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

Musik: Tysk 1710

J O Wallin:

176 Tolv skådebröden

Tolv skådebröden på altarets bord,

elva apostlar,

tio budorden,

nionde timmen gav han upp sin and´,

åtta saligheter,

sju bönepunkter,

sex stenkrukor i Kana i Galiléen.

Fem Moseböcker,

fyra evangelister,

tre patriarker:

Abraham, Isak och Jakob.

Två stentavlor.

En är allen,

som råder över himmelen och jorden.

Text: "Husförhörsvisan"

Musik: Folkmelodi från Skattungbyn, Dalarna

215 Kristi ord må bland oss vara

1. Kristi ord må bland oss vara,
alltid rikligt hos oss bo.
Låt oss här varann förmana,
undervisning ge i tro,
med all vishet tala så,
att uppbyggelse vi får.
Vi Guds rena ord behöver,
ej den falska frid som söver.

2. Vi med psalmen får förkunna,
lära med koralen skön.
Härlig lovsång får vi sjunga,
andlig visa bär vår bön.
Alltid dock vårt hjärta må
vara med i sången, då
kan vi rätt vårt tack frambära,
endast Gud för allt ge ära.

Text: Hakon Långström 1986 (40 år) efter aposteln Paulus (Kol. 3:16), publ. med tillstånd
Musik: Johann Schop, här finsk koralvariant