221 Ni präster, Jesu sändebud

1. Ni präster, Jesu sändebud,

hans evangelium sprid ut

i dessa bistra tider!

Gå ut, men Hjälten låt gå främst,

blodsvittnen låt gå fram därnärmst,

så ljuset bäst sej sprider!

Se, nu är

tiden här!

Fäll ej modet,

men om Blodet

ni predike

även här i Sveriges rike!

2. Se, Lammet är allsmäktig Gud!

De faller för hans allmaktsljud

som honom fängsla vågar.

Han gör väl än så stor bedrift,

han är för helvetet ett gift,

för döden själv en plåga.

Så välan!

Gud, vår man,

du oss värje

här i Sverige,

styr i norden,

Gud, ja, över hela jorden!

3. Tryck värmen av din nådesol

hit upp till nordens kalla pol,

och låt nu livets Ande,

som du i ett profetiskt brev

till judafolket fordom skrev,

få vila i nordlanden!

Ymnigt strö

livets frö -

alla ställen

upp till fjällen,

låt dem bära

Sarons blomster, Lammets ära!

Text: Anders Carl Rutström (1721-72), ngt bearb AH 2021

Musik: Philipp Nicolai, bearb.

A C Rutström:

P Nicolai:

220 I dag på apostoliskt vis

Alt. koral:




1. I dag på apostoliskt vis,
till Jesu Kristi lov och pris,
till ljus och tröst för stora, små,
ska våra händer läggas på.

2. Igår vi kom, imorgon är
det kanske slut med livet här.
Men, Herre Kristus, dina år
tar aldrig slut, nej, du består.

3. Med sol och måne går ditt namn
från tid till tid, från hamn till hamn.
Av vittnen skapar du en krans,
som stjärnorna i tal och glans. 

4. Led också dessa ända hem
och med din Ande rusta dem
till vittnen om ditt ord, din frid,
din tro, ditt hopp, din kärlek blid.

5. Ja, ge dem eld av himmelsk art,
ett ljus som brinner rent och klart,
en mun som andas liv och tröst,
ja, låna dem din egen röst!

6. Ge mod och kraft att fasta stå
och visdom att med vishet slå
det vett som står din Ande mot
och skiljer kyrkan från dess rot.

7. Ja, ge dem tillit till ditt ord,
till dina spår på denna jord,
uthållighet i provets tid
och seger i den goda strid.

8. Var deras egen predikant
och lär dem bikta sej så sant,
att själva de vid nådens bord
står genomlysta av ditt ord.

9. När de i allt setts trogna stå,
låt i ditt hus dem leva få,
gå in och ut med ljus och frid
och fröjdas intill evig tid!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 6/5 2015

N F S Grundtvig:

219 Du har förordnat, store Gud

1. Du har förordnat, store Gud,
ett ämbete på jorden
som ska förkunna dina bud
och alla löftesorden,
så vi som detta hör och lär,
i tro vår broder håller kär,
i Kristus kristet lever.

2. Dem som arbetar i din säd,
som dyrbar är och mycken,
med kraft från höjden själv bekläd,
så de i alla stycken
må vara dina tjänare
och trogna skördarbetare,
så säden ej fördärvas. 

3. Förta, o Gud, den onda sed

som satan hit har drivit,

som är så stygg och är dej led

och skadar oss till livet,

att många löper mot ditt bud

till denna tjänst, o store Gud,

och så sin skuld förökar.

4. Så ge oss, Gud, en sådan nåd

som oss mot himlen riktar,

som håller kvar oss vid ditt råd,

vartill ditt ord förpliktar.

Ja, innerligt vi nu dej ber

att du i nåd och kärlek ger

oss herdar som dej fruktar. 

5. Din nåd dem ge, så de i allt
dej mer än mänskor lyder
och vad du bjudit och befallt
med nit och sanning tyder.
Det vare ljuvt, det vare tungt,
dock skall ditt ord till minsta punkt
för hög och låg förkunnas.

6. De på sej själva må ge akt
och själva buden hålla.
De står ju på sin Herres vakt,
så må de aldrig vålla
att mänskor blir förargade
av deras onda leverne.
Allt gott de oss må lära.

7. I högfärd och i yppighet,
o Gud, låt dem ej leva,
ej efter gods och världslighet
och fåfäng ära sträva.
Må de besinna, en och var,
att du ju dem förordnat har
till herdar, ej till herrar.

8. Ja, skicka herdar till din hjord,
som den för ulvar vaktar,
den spisar med ditt eget ord
och på dess bästa aktar.
Vi är ju dina egna får,
igenom Jesu dyra sår
från ulven återlösta.

Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.

J Svedberg:

218 Du, Herre, har kallat mej, glad vill jag gå

Kan gärna sjungas till denna melodi:

1. Du, Herre, har kallat mej, glad vill jag gå.
Jag tackar för tjänsten du låtit mej få.
Du förde mej hit från min självvalda färd.
Jag prisar dej, Jesus, för det är du värd!

2. Din nåd är så stor, du var god mot mej, Gud.
Den synd jag bekände du plånade ut.
Så låt mej få vittna om allt du mej gav,
din nåd och din kärlek från vagga till grav.

3. Ja, låt mej få följa dej vart du än går,
och lär mej att se vad du ser och förstår,
att tala ditt ord på ditt värmande sätt,
att verka och be för de fattigas rätt.

4. Från lättja och högfärd gör, Herre, mej fri,
från osaltat tal och från tomt hyckleri,
från vanor som gör mej förkrympt eller skygg.
O Herre, gå med mej, så vandrar jag trygg!

5. Så vill jag dej tjäna så långt jag förmår,
till skälvande händer, till grånande hår.
Om felsteg försvagar och vägen blir tung,
låt själen på nytt få bli örnstark och ung!

6. Ja, mej med din nåd och förlåtelse stärk
att leva och brinna för kärlekens verk!
Min krans är i himlen, mitt kors har jag här.
Barmhärtige Gud, jag din tjänare är.

Text: Sigvald Skavlan 1893 (54 år), övers. A.H. 2010 
Musik: Svensk-norsk folkmelodi