Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
Visar inlägg med etikett Lindeman Ludvig Mathias. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lindeman Ludvig Mathias. Visa alla inlägg
1. Du, all hälsas källa, jag till dej vill ställa, Jesus, allt mitt hopp. Jag nu ber dej hela allt vad mej kan fela så till själ som kropp, så att jag, fast trött och svag, mitt i allt ditt bistånd finner och förbättring vinner. 2. Vill vi sådant bruka som mest gör oss sjuka, hela våra hem. Du, vår enda hälsa, kan från döden frälsa både liv och lem. Råd först bot för själens sot, och om kroppen något späkes hjälp att anden läkes. 3. Men din kropp, din kyrka, ser ju kroppars styrka som din dyra skänk, må du därför dämpa våra kroppars krämpa, nådigt på oss tänk. Även rör och skickliggör
dem som vårdar här sin nästa.
Styr allt till det bästa!
4. Skall jag sjukdom bära, låt den, dej till ära, mej till fostran bli, men vill du förläna nåd att här dej tjäna från all smärta fri, skall min mun, du livets brunn, dej för hälsans ädla gåva nu och evigt lova!
Text: Olof Kolmodin (1690-1753), bearb. A.H.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt Johann Crüger, alt Johan Lindegren
1. Stå upp, du som sover! Stå upp från de döda, Krist lyser för dej! Stå upp och se morgonen stråla och glöda för dej och för mej! Ja, sov inte längre, snart över dej hänger en mörkare natt, om strax du ej mottar din skatt! 2. I jordiska dalar där dimmorna hänger och kinden blir våt, där ljuder så fort både stämmor och strängar av suckar och gråt. Hör sången nu tona om den som försonar, om seger och fred! Vår Herre har kommit hit ned! 3. I jordiska dalar där törnen oss sårar är tungsamt att gå, där längtar så många med suckar och tårar att Gudsfreden få. Men torka nu tåren, Guds glädje med våren i Kristus mottag! Stå upp, du som sover, i dag! 4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen, se, dagen är här! Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet, för Gud hos oss är! Med längtan och hunger i dagningen sjunger på fåglarnas vis de väntande själar Guds pris! 5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner från himmelen ned, när Sanningen, Vägen och Livet vi finner och går i Guds fred! Ja, lys för oss, Kriste, så aldrig vi mister ditt spår på vår jord, din nåd och ditt levande ord! Text: Magnus Brostrup Landstad, sv övers A.H. Musik: Ludvig Mathias Lindeman
1. Kärleken är ljusets källa, kärleken är livets rot, därför ska Guds budord gälla, därför tas de fallna mot! Jesus har den själv förklarat, Anden har den uppenbarat, den kan kännas i Guds frid och det hopp vi tröstas vid. 2. Kärleken är livets krona, kärleken är ljusets glans. Därför ses nu Jesus trona strålande av eldars krans. Han som ljuset är och livet, han för oss sej själv utgivit. I Guds kärlek han förblir, på en tron som av safir. 3. Kärleken är lagens fullhet och fullkomlighetens band. Den är vad vi alla skulle, Andens frukt i varje land. Med Guds kärlek som i Eden växer på vår jord Gudsfreden. Vi ska också bli med den ett med själens bäste vän. Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1853 (70 år) Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1862 (50 år)
1. Kyrkan den är ett gammalt hus, står om än torn måste falla. Mäktiga murar blivit grus, ändå ska klockorna kalla, kalla på gammal och på ung, särskilt på den som trött och tung längtar till vila och glädje. 2. Himlarnas Herre ej bebor hus som är byggda av händer. Bara en skuggbild, så vi tror, ser den som ditåt sej vänder. Själv han dock byggde kärleksfull åt sej ett hus av stoft och mull, nåden har rest det ur gruset. 3. Vi är Guds egen kyrka nu, tempel av levande stenar. Under hans kors står jag och du, dopet och tron oss förenar. Vore vi inte fler än två ville han bo hos oss ändå, med all sin nåd och sin kärlek.
4. Frimodigt kan vi samlas då om än i lövhyddor bara och liksom Petrus säga så: här är oss gott att få vara! Ande och liv är varje stund ordet till oss ur Jesu mun, platsen blir helgad av ordet. 5. Husen som bär vår Herres namn är dock som hemmen oss kära. Där tog han barnen i sin famn, där samlas vi till hans ära. Härliga ting han där har sagt, slutit med oss en evig pakt, tagit oss in i sitt rike. 6. Dopfunten som vi döptes i än oss om dopet påminner, altaret om det bröd och vin där vi vår Frälsare finner, huset om den vars ord består, Kristus, densamme som i går, evigt Guds Son som oss löste. 7. Give då Gud, var än vi bor, att vi när klockorna rungar alltid går dit och hör och tror ordet som Jesus förkunnar: Världen ej ser, men ni mej ser, allt vad jag säger, se, det sker, frid jag nu ger åt er alla! Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 12/12 2017 Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1840 (28 år)
1. Du som går ut från vår levande Gud, andarnas Ande, du höga, mänskor med hån mot Guds enfödde Son stridande står för ditt öga. Stanna av nåd ändå hos oss här, skingra vårt mörker, din väg oss lär! 2. Tungor av eld och en fröjd oförställd ge dem du smörjer och sänder! Ordet vi får i apostlarnas spår följe dem vart de sej vänder, så att dess saliga bud man hör var än en människofot sej rör!
3. Glädje och ljus med dem tänd i vart hus, blomstra låt öknarna åter! Ande så god, ge åt svagheten mod, tröst åt de många som gråter! Med evangeliets milda röst medkänsla väck i varenda bröst. 4. Skin dagen lång som en morgon med sång, morgon i maj när det grönskar! Frukt med din saft give håglösa kraft, så de Guds nåd alla önskar! Toner så djupa i stilla kväll röre ett hjärta så hårt som fjäll! 5. Pingstdopets nåd enligt frälsningens råd alla ånyo må föda! Tal eller skrift om vår Herres bedrift blomstre som rosorna röda! Livsträdet växer av Jesu blod, låt alla smaka att Gud är god! Text: James Montgomery 1823, N F S Grundtvig 1836, sv. övers. A.H. 13/5 2016 Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871, alt. Christian Barnekow 1858
1. Pingstsöndagen kyrkohagen, kyrkohagen bär sommarskrud. Blommorna många doftande ånga, doftande ånga sänt upp till Gud. Pingstsöndagen kyrkohagen, kyrkohagen bär sommarskrud. 2. Kristus sådde, hit han nådde, frön han sådde som skjuter ax, Anden och ordet, kraft är i kornet, kraft är i kornet, det såg vi strax. Kristus sådde, hit han nådde, frön han sådde som skjuter ax. 3. Mänskor glada i Guds lada, i Guds lada idag kom in. Tretusen vänner Jesus bekänner, Anden de känner som sommarvind. Mänskor glada i Guds lada, i Guds lada idag kom in. 4. Vittnesskaror trotsar faror, trotsar faror och sår Guds ord. Livet ska flöda, ordet ge gröda, ordet ge gröda runt all vår jord. Vittnesskaror trotsar faror, trotsar faror och sår Guds ord. 5. Åkern lyser, axen hyser, axen hyser en skörd så stor, korn genom Anden många som sanden, många som sanden från syd till nord. Åkern lyser, axen hyser, axen hyser en skörd så stor. 6. Helge Ande, kyrkan blande, kyrkan blande sin sång med bön: Sänd dem som vittnar, markerna vitnar, markerna vitnar till skörd så skön. Helge Ande, kyrkan blande, kyrkan blande sin sång med bön! Text: Elias Blix 1871 (35 år), sv. övers. A.H. 10/5 2016 Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1864 (52 år)
1. Upp, för dagen som frambryter världens sorg i glädje byter! Upp, för nådens gyllne år fram med ljus och glädje går, den som många under tårar väntat långa höstar, vårar. Halleluja, halleluja! 2. Han som många majestäter, fromma fäder och profeter forna tider velat se, fast det då ej kunde ske, han till oss i kärlek kommer, mitt i vintern får vi sommar! Halleluja, halleluja! 3. Han som Abraham blev lovad, Isaks räddning, sänd från ovan, Jakobs krona, sol i öst, alla folks behov och tröst, han drar in hos oss omsider, lugn och trygg till Sion rider. Halleluja, halleluja! 4. Nu kan skuggan bort sej vända, förebilden ser allt hända. Vad ger offerdjurets blod? Jesus ger försoning god. Gammal grå förbundsark vike, här är nådens rätta rike. Halleluja, halleluja! 5. Moses rike kan upphöra, Kristi frihets Ande föra. Träldomsfruktan lyder trögt, de som rätt Guds nåd har sökt kan sej nu i Jesus fröjda, till Guds egna barn upphöjda. Halleluja, halleluja! 6. Förlåten är sönderriven och en ingång öppnad bliven: In i helgedomen gå, utan fruktan framme stå! Han som världens Ljus har blivit nattens mörker har fördrivit. Halleluja, halleluja! 7. Låt nu Sions sång bli sjungen och välsigna himlakungen! Ja, besegla ert förbund med ditt hjärta och din mun. Med dej vill han riket dela, jubla därför, sjung och spela: Halleluja, halleluja! Text: Johann Anastasius Freylinghausen, dansk övers. H A Brorson, svensk övers. A.H. 4/12 2013 Musik: Niels W Gade, alt. Ludvig Mathias Lindeman J A Freylinghausen: N W Gade:
1. Apostlarna satt i Jerusalem och väntade Herrens timma, då liksom en stormvind han kom till dem, som dån de hans röst fick förnimma. 2. Det rörde dem alla förunderligt, de hade ej sådant erfarit. Från himlen de syntes med klaraste sikt, där länge de inskrivna varit. 3. Där såg man på dessa som livets ord nu skulle med kraft få förkunna, om himmelens glädje vid Herrens bord som Herren åt jorden vill unna. 4. Det hördes på Sion ett sus och brus, när firad blev Sinailagen, med kraft ifrån höjden ett jordiskt hus uppfylldes på pingstsöndagen. 5. Då sågs där tungor som eld och glöd, de flög Guds vänner i munnen, på olika modersmål ordet nu ljöd, fast ett och detsamma i grunden. 6. Så tändes på jorden det ljus från Gud som givit all världen en stråle, där levande röster Guds frälsningsbud förkunnat på modersmålet. 7. Och om vi tills nu detta stora ord som småbarn har jollrat och stammat - av himmelens eld, som kom till vår jord vi har dock en gnista anammat. 8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu och blossar nog upp i Guds timma. Det minns vi så glada idag, jag och du, när himmelens klockor hörs ringa! Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 23/5 2015 Musik: Viggo Kalhauge alt. Ludvig Mathias Lindeman
1. Nu livas alla lundar, nu lövas varje lid, allt skapat vet: nu stundar den ljuva sommartid. 2. Nog är det som ett under när våren når vår nord, när i de fagra stunder nytt liv ur döden gror. 3. Guds kyrka skulle lysa som stad på solljust berg, med sommar utan kyla, med blomsterängars färg. 4. Guds ord väl alltid lyser, dess sol går aldrig ned, det hus som Anden hyser har himlens ljus och fred. 5. Men stundom kom det kyla på Herrens kyrkomark, när Gud sej tycktes skyla och tron ej var så stark. 6. Det var de tunga dagar, trots tillgång till Guds hägn, då fruset hjärta klagar och ber om sol och regn. 7. Så sänder Gud sin Ande som dagg på fnösktorr jord. Då blir det liv i landet, det grönskar av Guds ord. 8. Då kommer varma tider, Gud står vid sitt förbund, då lövas alla lider, då livas varje lund. 9. Då ljusnar det i landet från fjäll och ner till fjärd. Då sjunger den som kan det att Gud är äran värd. 10. Då lyser alla stränder som solig sommarkväll, då glöder alla gränder av helig altareld. 11. Du vår med ljusa dagar, med längtan, liv och sång, du spår att Gud oss lagar en salig vår en gång, 12. då vi med helgad tunga, med kärlek utan brist, med hjärtan evigt unga får prisa Jesus Krist! Text: Elias Blix, sv. övers. A.H. Musik: Ludvig Mathias Lindeman
1. Herre Jesus, du är Vägen, som till Faderns rike för. Salig den dej följer trägen och din vilja villigt gör, den till sist med dej ska få in i himlens glädje gå. 2. Du är Sanningen den klara, evigt dina ord består. De för oss kan uppenbara vad vi ej med tanken når: Guds barmhärtighet och nåd och hans djupt fördolda råd. 3. Herre Jesus, du är Livet, salig den som på dej tror, den som allt av nåd blir givet, i vars hjärta själv du bor. Bo hos oss och för oss bliv Vägen, Sanningen, vårt Liv!
Text: Edvard Evers 1917, bearb. A.H. Musik: Ludvig Mathias Lindeman E Evers:
1. Guds ängel till Maria kom med hälsning och med bud, och somligt frågade hon om men gav sej hän åt Gud: Jag i Guds hand mitt liv har lagt, så ske med mej som du har sagt! Välsignelsen hon fick blev stor, ja, hon blev Herrens mor. 2. Gud har idag den hälsningen till kvinna och till man: Välsignad den som vandrar än den väg Maria fann, som rörd av nåden bjuder in Guds egen Son i världen sin, som dristigt på Guds allmakt tror och litar på hans ord. 3. Välsignad är den mänska som åt Herren lämnar sej, från ungdom och till ålderdom till himlen ämnar sej, som till Guds tjänst sej ställer än i hemmet och församlingen, som bär de små så hjärtevarm till Jesus på sin arm. 4. O Gud, ge kyrkan runt vår värld Marias hopp och tro, på arbetsplats, vid hem och härd, i helgedomens ro. Låt kyrkan trogen stå som Rut, låt den med Hanna sjunga ut, Tabita lik i gärning skön och Monika i bön! Text: Jonas Dahl, sv. övers. A.H. 8/3 2016 (Internationella kvinnodagen) Musik: Ludvig Mathias Lindeman
1. Mitt hjärta, vak opp, vak opp, du min ande, min själ och min kropp! Se, mörkret nu skingrats på natthimlens tält och solen går fram på sitt klarnande fält. Så sov inte längre, men tacksam du må till Skaparen gå! 2. Till Gud, som så väl i natt dej bevarat till kropp och till själ, som runt om ditt läger satt änglar till vakt, dej skyddat med faderlig kärlek och makt. För detta med glädje nu tacka du bör, det första du gör. 3. Dej, Gud, vare lov, som över mej vakade medan jag sov, så ingen förskräckelse, frestelse, nöd, sorg, eld eller sjukdom mej sömnen förbjöd. Jag låg i ditt sköte och faderligt skött sov fridfullt och sött. 4. Din Ande mej giv som stärker med Ordet mitt andliga liv, så aldrig jag, dövad av världsbullrets ljud, förargar min nästa, förtörnar dej, Gud. Låt girighet, okyskhet, lågsinnad harm ej bo i min barm. 5. Men giv att jag kan mitt kall och min uppgift med lust ta mej an. Giv hälsa och krafter och vishet och mod, låt verkets fullbordan bli salig och god. Begynnelsen vare, o Gud, på ditt ord i Jesu namn gjord! Text: Olof Kolmodin, bearb. Musik: Gustaf Aulén, alt. Ludvig Mathias Lindeman
1. Kristus kom från döden med påskdagsmorgonglöden! Nu sjunger fri och själaglad hans kyrka genom land och stad: Ära vare Herren i höjden!
2. Kristus blev i döden vår räddare i nöden! Nu sjunger fri och själaglad hans kyrka genom land och stad: Ära vare Herren i höjden!
3. Kristus vann mot döden, nu strömmar livets flöden! Nu sjunger fri och själaglad hans kyrka genom land och stad: Ära vare Herren i höjden! Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 2012 Musik: Ludvig Mathias Lindeman
1. Sjung i stilla morgonstunder, prisa Herren uppmärksam! Se, han gör på nytt ett under: kallar ljus ur mörkret fram! Se, hans sol vår värld förgyller, allt med liv och lovsång fyller! Se, han ler i himlens sky, varje dag hans nåd är ny! 2. Lär oss, Gud, vad oss är givet, innan aftonen tar vid. Lär oss du att välja livet, medan det ännu är tid. Än i dag du vill oss kalla, snart kan mörker på oss falla. Lär oss, medan dagen är, följa Andens dragning här. 3. Gud, som skapat sol och stjärna, dej vi sjunger tack och lov för att oss du ville värna medan vi i mörkret sov. Lys och led oss, ljusets Fader, tills vi myllas ner i rader, väck oss så till morgon ny, solsken utan aftonsky! Text: Elias Blix 1891 (55 år) "Syng i stille morgonstunder", övers. A.H. 2013 Musik: Norsk folkmelodi, alt. Ludvig Mathias Lindeman, alt. Wolfgang Wessnitzer E Blix:
1. Aldrig är jag utan fara, kan dock alltid säker vara; alltid någon nöd, men se: alltid ock en Frälsare!
2. Aldrig fri från syndens smärta, men dock tröstad vid Guds hjärta; aldrig utan kamp och strid, alltid dock på djupet frid.
3. Ofta jagad, ofta fången, men dock aldrig helt förgången; ofta utan kraft och råd, aldrig utan hjälp och nåd.
4. Alltid täck för Faderns öga, Jesus, fast jag tror det föga; aldrig rätt tillfreds med mej, alltid salig blott i dej.
5. Så du sorg och glädje delar, att mej ingetdera felar: sött och surt i livets skål, just så mycket som jag tål.
6. Men, o Jesus, när jag gråter, giv, att hoppets glädje åter trots all synd och nöd ändå måtte övervikten få!
Text: Thomas Kingo 1681 (47 år), Lina Sandell 1861 (29 år, med tillägg av v. 4)
Musik: Folkmelodi (jfr skivan "Blott en dag" med Carola), alt. svensk 1691, alt. dansk koral (se nedan) Andreas Petter Berggreen 1852 (51 år), alt. norsk koral Ludvig Mathias Lindeman Alt. dansk koral (Berggreen):
1.
Lovsjung vår Herres Jesu kärlek, som trofast intill korsets död för oss har utstått hån och smälek, ja, avgrundskvalens hemska nöd. O Jesus, hjärtans Jesus kära, till dej vi frambär tack och ära. 2.
Här är det sanna livets källa, som flödar starkt i evighet, som gör oss outsägligt sälla, uppfyllda med Guds salighet. Hur ljuvt att alla sorger glömma, sej i Guds kärleks famn få gömma. 3.
Så vill jag din, min Jesus, bliva i liv och död, allenast din. Ack, låt din Ande djupt få skriva din kärlek i mitt hjärta in. Så skall min ande och min tunga i evighet ditt namn lovsjunga. 4.
Lär mej att till din kärleks ära uppoffra mej med liv och allt, att troget bliva vid din lära och i den kärlek du befallt. Så vill jag dej, min Jesus kära, ett evigt lov och pris frambära. Text: Fredrik Gabriel Hedberg 1847 (36 år), ngt bearb. (=finl.sv.psb 1986 nr 299:1,4-6) Musik: Dmitri Bortnianski 1796 (45 år) "Kol slaven" ("Paul anthem"), alt. Ludvig Mathias Lindeman F G Hedberg:
1. Vår Fader, låt ditt starka ord ta makten på vår jord! Kom hit och se din örtagård som full av tistlar står! Visst finns din gröda där, men o så tunn den är! Så lite den din kraft har känt i ord och sakrament!
2. Kom, Jesus, du som frälsa vill och se hur det står till! Av döpta vimlar Norden än, men tron, var brinner den? Vad hjälper det vi vet vad du för världen led, när vi ej satan står emot i tro på vad du gjort!
3. O helge Ande, du vår skatt, dej ber vi dag och natt om samma tro och samma kraft som dina vittnen haft, då kristenheten stod med stark och stadig rot, med frukt som alla kunde se - o Herre, låt så ske!
Text: H A Brorson före 1764, övers. A.H. 1989, 2007, 2024
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år), alt. norsk folkmelodi
1. Jesus, du som segern vinner, i Guds stad du rider in. Nu är palmsöndagen inne, nu är folkets hyllning din. Nu är fred och harmoni, "hosianna!" sjunger vi. Ja, men bakom hyllningsglansen skymtar ändå törnekransen. 2. Många, som du vägen visar till ditt rike, ändrar sej. Många som i dag dej prisar kommer snart att håna dej. Gröna palmblad vi nu ser vissnar alltför tidigt ner. Snart där hosianna klingar skränet dej till korset bringar. 3. Du som rider lugnt och stilla på en åsna vägen fram, inget jubel kan förvilla dej, Guds Son, vårt påskalamm. Bredda mantlar, fagra tal döljer inte dödens kval, ändå du av glädje lyser, kärlek till oss alla hyser. 4. Fridens Konung, du ej dröjer fastän Golgata du ser. Himlens Konung, vi oss böjer och din kärleks makt tillber. "Korsfäst!" ropar många än, men du frigör syndaren. Där du med din nåd får stanna ljuder evigt "Hosianna"! Text: Bernhard Severin Ingemann 1825 (36 år) "Jesus, store seiervinner", sv. övers. A.H. 2012 Musik: Ludvig Mathias Lindeman B S Ingemann:
1. Glada vi nu halleluja vill sjunga, lekfulla jublar nu hjärta och tunga. Herren oss hjälper, vår hunger han mättar, synden förlåter och bördorna lättar.
2. Allt som har anda ska lovsjunga Herren, jubla från morgonen ända till kvällen. Vägen och livet i Kristus vi funnit, döden och satan har han övervunnit.
3. Ångrande syndare rikt han benådar, håller bestämt vad i ordet han lovar. Till sina älskade barn vill han ha oss, hur ska han någonsin kunna bedra oss?
4. Tack, Fader vår, som oss löste ur banden, evigt högtlovad med Sonen och Anden. Du som har varit och är utan ände, tack att ditt ansikte du till oss vände!
Denna psalm finns med i Göteborgspsalmboken (från år 1650) och den officiella karolinska psalmboken (1695 års), där den står som nummer 165 under rubriken "Om Christi uppståndelse". Språkdräkten är dock där särdeles klumpig, versmåttet verkar inte ha stora likheter med förlagan (jfr melodin som är en ursprungsvariant av den till Vad ljus över griften!), och i 1819 års psalmbok togs psalmen inte in.
Nikolaj Frederik Severin Grundtvig gjorde dock under 1800-talet en mer lättflytande version av Agricolas lovpsalm, som vi här ovan ser översatt till svenska. Själva innehållet verkar välbevarat, vare sej man jämför med den tyska texten eller 1695:165.
Fröhlich wollen wir Halleluja singen, aus heisser Begier unsers Herzens springen, sein Gnad vertilget hat all unsre Sünden. In ihm haben wir reiche Schätze funden.
Alls was lebt auf Erden, solle Gott loben, reichlich ist sein Gnad über uns erhoben. Freud, Leben, Stark und Kraft han wir ererbet, Höll, Tod, Teufels Macht ist durch ihn verderbet.
Gott sagt Gnade zu alln, die ihm vertrauen, Trost und Hilf schickt er den´n, so auf ihn bauen, Fest, stet er Treue hält ohne List und Trügen, wie sein Wort vermelt, denn er kann nicht lügen.
Gott sei Lob, Ehr, Preis und sein eigen Sohne, und dem Heilgen Geist mächtig in ein Trohne, von Anbeginn er war, bleibt bis ans Ende. All Welt sieht klar, Herr, von uns nicht wende.
Jfr psalm 165 i den karolinska psalmboken:
Gladelig´ wele wi Halleluja sjunga,
med kärlighetens begäring,
både med hjärta också med tunga
Gud prisa för hans nåd och miskund.
Han hafwer oss löst af all wår synd;
till salighet och allsköns tröst
är han oss allom upprunnen.
Allt det, som lefwer på jorden, skall Gud ära.
Rundelig´ hans nådes lof att bära;
nåde, lif, styrka och dertill kraft,
i Christo hafwe wi makt.
Helwetet, döden och djefwulens wåld,
hafwer han förderfwat för wåra skuld.
Wi tacke dig o Herre!
Gud tillsäger allom sina nåde,
som sig på honom förlåta;
han gifwer dem tröst emot synd och wåde,
och är dem biståndig i alla måtto,
utan allt swek och arga list,
såsom hans ord oss lära wisst.
Din frid öfwer oss, o Herre!
Gud Fader ware lof och ära,
så ock hans Son, wårom Herra,
och dertill med den Helga And´,
som oss alltid gör bistånd,
ifrån ewighet och till ewighet
hafwer warit och blifwa skall,
alltid förutan ände!
Porträtt av Johann Agricola (träsnitt från 1500-talet):
