283 Öppna fastans port

Utjämnad form:


1. Öppna fastans port!
Låt vad Jesus gjort
nu för dig det enda vara.
Vandra med i kyrkans skara
med ditt hjärtas bön
upp till korsets krön.

2. Lämna överflöd,
dela dagligt bröd
med den värld där Kristus lider,
lindra andras svåra tider;
i ditt inre bli
ifrån jaget fri.

3. Kristus vandrar fram
emot korsets skam.
Också du skall korset bära,
skam med Kristus är en ära.
Följ din Herre helt,
inte halvt och delt.

4. Följ där Jesus går
och till korset når.
Långfredag ej evigt räcker,
snart en påskdagsmorgon bräcker
fylld av liv och glöd:
seger över död!

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Adam Drese

718 Vaka, själ, och bed

Alt. koralvariant:


1. Vaka, själ, och bed
och till strids dej red!
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran,
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

2. I begärens spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar,
sej till ljusets ängel skapar,
tills dej snärjd han får
i begärens spår.

3. Under världens larm
vägen till din barm
som en listig orm han hittar
och med flärd och otro smittar
hjärtat i din barm,
under världens larm.

4. Vaka, bed, min själ,
bli ej köttets träl
och låt världen dej ej köpa;
vad dess barn ses efterlöpa
är ett flyktigt väl.
Vaka, bed, min själ.

5. Lyckans falskhet känn.
Bäst den smilar än
ditt Uriebrev den skriver,
Joabs kyssar dej den giver,
dräpande sin vän.
Lyckans falskhet känn.

6. Vad är ärans prål?
Gift i gyllne skål,
dryck som törsten inte släcker,
resekost som inte räcker
fram till resans mål,
det är ärans prål.

7. Ack, i tidens hav
får det allt sin grav
likt Egyptens stolta härar;
men om du din Herre ärar
går du ej i kvav
här i tidens hav.

8. Se det goda land
på den andra strand,
dit Guds folk igenom strider,
genom hav och öknar skrider
vid sin Josuas hand.
Sök det goda land!

9. Arvet ej förspill
som nu hör dej till.
Följ då Jesus, bed och vaka,
världen och dej själv försaka.
Han ditt bästa vill.
Arvet ej förspill.

10. Vaka, bed och strid
än en liten tid.
Så ditt Kanaan du ska hinna,
kronan undfå, palmen vinna
i en evig frid.
Vaka, bed och strid!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2010

Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

J O Wallin:

553 Andens fattigdom

1. Andens fattigdom, 
vilken rikedom: 
att Guds hjälp och nåd behöva, 
inte mer behöva döva 
själens oro med 
det, som bryter ned. 

2. Fattig inför Gud 
och hans kärleks bud, 
varken lyckad eller värdig, 
inte ofelbar och färdig 
– innerst jag det vet: 
det är verklighet. 

3. Självbedrägeri 
är att tro sig fri 
ifrån livets fel och brister, 
och det gör att hjärtat mister 
möjlighet att få 
tron och målet nå. 

4. Utan hjälp och råd 
annat än Guds nåd 
– underbart att han vill skänka 
mera nåd än jag kan tänka. 
Nåden skall bestå, 
nåd för mig också. 

5. Nåden först och sist, 
nåd i Jesus Krist 
– nådens kraft kan mig förvandla 
till ett liv för Gud och andra. 
Den gör fattig rik 
och sin Herre lik. 

6. Genom nåden är 
jag för Fadern kär. 
Nåden öppnar himladörren, 
ger mig prov på lyckan förrän 
jag den evigt har 
i ett fullt förvar.

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

142 Du har skapat allt

 

Utjämnad form:

1. Du har skapat allt 
och gett oss gestalt; 
låt den mänskliga naturen 
av din Andes kraft bli buren 
från förgänglighet 
till fullkomlighet. 

2. Bilden, som vi haft 
av din godhets kraft 
blev av egensinnet skändad 
och vår vänskap med dig ändad. 
Kvar blev sorg och brist 
och en grav till sist. 

3. Allt vad vi har mist 
vinner Herren Krist 
åt oss och förnyar åter 
den som sig förnyas låter 
till vad mänskan var 
hos sin käre Far. 

4. Kom, Guds Ande, kom! 
Kom och skapa om! 
Gör vad bara du kan göra, 
när vi vågar dig tillhöra. 
Gör en verklighet 
av vår gudslikhet!

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

170 Himlens gryningsljus

1. Himlens gryningsljus
fyller kyrkans hus.
Evighet med tiden blandas,
själen lever och kan andas.
Bördorna lyfts av,
sänks i dopets grav.

2. Denna plats är till
just för dej som vill
finna Gud, få tro och mogna.
Han är här bland sina trogna
med sitt goda ord
och sin vänskaps bord.

3. Det som Herren ger
här är mycket mer
än vad Mose kunde tänka,
när han såg Guds moln sig sänka.
Här är mer ändå
än på krubbans strå.

4. Detta är Guds höjd.
Längtan, tro och fröjd
här med helig bävan enas.
I försoningsblodet renas
vi och blir ett hus
för Guds väsens ljus.

Text: Christian Braw [publ. med tillstånd]
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)