Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
1. Kom, helige Ande, från höjden, kom ned, bryt fram genom södern och norden. Dej sänk som i skapelsens morgon och bred ånyo ditt välde kring jorden. Kom, helige Ande, från höjden. 2. Kom, helige Ande, från himlen med ljus till nattens förlorade trälar. Tänd lågan på nytt i Guds helgedoms hus och elden i vaknande själar. Kom, helige Ande, från höjden. 3. Kom till oss på jorden, kom till oss med frid där hämnande vredesmod glöder. Vi bidar med längtan den saliga tid, då kämpande folken blir bröder. Kom, helige Ande, från höjden. 4. Kom, Ande, från Kristus, från honom som gav sitt liv till en evig försoning. Ja, kom från hans kors och hans öppnade grav och dana vår värld till din boning. Kom, helige Ande, från höjden.
Text: Johan Alfred Eklund 1934 (71 år), bearb. A.H.
Musik: Nordisk folkmelodi 1697 ("Himmelriket liknas vid tio jungfrur"),
1. Med Jesus fram i de bästa åren till Andens källa, till livets ljus, då själen ännu är ung som våren, fram till Guds tempel, till Herrens hus! Där får du del av Guds Andes råd, där växer visdom, där flödar nåd.
2. Med Jesus fram genom arbetsmödan, de många dagarna utan lön, den tid du bidar den stilla grödan, de väntans år utan svar på bön, i stilla lydnad och tro som hans, fast vinst ej vinkar i segerkrans!
3. Med Jesus fram, när Guds Ande tvingar att börja verket på kallets dag, i prövningstid, då dej Anden bringar till själens öknar, där matt och svag du börjar striden, en ständig strid, som mer ej lämnar en dag av frid!
4. Med Jesus fram att om rikets fröjder det budskap bära som själv han bar! Med Jesus upp på de livets höjder, där glans från Tabor än dröjer kvar! Med Jesus ned i den djupa dal, till kamp mot nöden, mot synd och kval!
5. Med Jesus fram bland de skaror unga som söker lyckan i Kristi vård, när män och kvinnor och barn vill sjunga sitt hosianna i tempelgård! Men byts den äran i hån och skam, än mer det gäller: med Jesus fram!
6. Med Jesus fram i den sista nöden, då viljans offer hans Fader får! Med Jesus fram, när du nalkas döden, den väg som slutar där korset står, fram till en sluten, förseglad grav, där det står skrivet: Sitt liv han gav!
7. Med Jesus fram ur de brutna banden, som bundit skapelsens liv i död! Med Jesus, levandegjord i anden, till nya skapelsens morgonglöd! Med Jesus fram till vår Faders hus, där Gud är sol och Guds Lamm är ljus!
Text: Johan Alfred Eklund 1909 (46 år), ngt bearb. Musik: Otto Nordlund 1937
1. Frälsarens kyrka i Sveriges land, del av hans kyrka på jorden, vida den famnar från strand till strand, fast är den grundad av Herrens hand, byggd till hans tempel i Norden! 2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn, i den Treenige Gudens, i Faderns och Sonens och Andens namn: dopnådens vatten och gravens hamn, brudgummens löfte och brudens. 3. Fäder och mödrar sej kämpat fram, Kristus var med dem på banan. Trofast är han trots vår synd och skam, seger han vunnit på korsets stam, därför finns korset på fanan. 4. Ädel är skaran, sen tusen år Gud i vår kyrka fått frälsa. Framåt vår hoppfyllda längtan går: ungdomen kristnad är Sveriges vår, Sveriges framtid och hälsa. 5. Villigt en skara som väckts av Gud kommer sin Konung till möte, klädd i hans helighets vita skrud, samlad som daggen på ljusets bud flödar ur morgonens sköte.
6. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl! Ta Herren Kristus på orden! Kämpa för frihet åt bunden träl, be om Guds frid över varje själ, himmelens frid över jorden! Text: Johan Alfred Eklund 1909, bearb. A.H. 2015 Musik: Gustaf Aulén 1909, alt. Jakob Sletten, alt. A.H. 2015
1. Är än min röst som änglars tunga och klingar än så skönt min psalm, kan ej min själ i kärlek sjunga, allt ljuder som den döda malm. All bön jag fram till Herren bär förutan kärlek inget är. 2. Jag må Guds verk profetiskt skåda och livets hemligheter se, fritt över Andens krafter råda och i min tro mej mäktig te: för Gud, som gåvorna beskär, jag utan kärlek inget är. 3. Om allt vad här jag kunnat vinna jag gåve dem som lider nöd och lämnade min kropp att brinna på bålet i martyrens död, hur än min gärning prisas här, den utan kärlek inget är. 4. Av högmod kärleken ej villas, men gläds åt sanning, rätt och frid. Där kärlek bor, all vrede stillas, ty den är tålig, mild och blid. Jag allt fördrar och hoppas, tror om kärlek i mitt hjärta bor. 5. Allt styckeverk förgår i tiden, som barnets tänkesätt förgår när barnaåldern är förliden. En gång, då allt fullkomnat står jag klart får se vad jag nu tror där oförgänglig kärlek bor. 6. Snart profetian ska försvinna, vår kunskap sina gränser nå och tungomålens tid förrinna: tron, hoppet, kärleken bestå. Men störst av dem, Gud lärt oss det, är kärleken, i evighet. Text: Johan Alfred Eklund efter S:t Paulus (1 Kor. 13), ngt bearb.
EN SKÖN BILD AV ETT HEM DÄR MAN TJÄNAR HERREN 1. Välsignat är det hem förvisst, som har sitt allt i Jesus Krist. Där han ej är, är världen tom, där han ej bor, är fattigdom. 2. Välsignat mer än allt på jord är varje hem, där Kristi ord om Faderns nåd och välbehag till alla talar dag från dag. 3. Välsignat är det stilla bo, där alla blivit ett i tro, där alla nu vill tjäna Gud och vandra i hans viljas bud. 4. Välsignad är den hemmets härd, där bönens helga offergärd som rökelse mot höjden går och Herren Gud tillbedjan får. 5. Välsignad är vår gärning all, om vi är trogna i vårt kall och var och en i kärlek bär den börda honom given är. 6. Välsignat varje folk består, där tron till nya släkten når, där Faderns nåd och Kristi frid regera får från tid till tid. 7. Så sluter jag i denna stund, jag och mitt hus, med dej förbund, o Gud, att dej jag tjäna vill och höra dej för evigt till. 8. Ja, du vår Fader, hos oss bliv, välsigna oss och nåd oss giv att skåda upp till dej i tro, och skänk oss sist en salig ro.
Denna psalm har funnits på svenska alltsedan 1911, då Johan Alfred Eklund översatte den för Förslag till reviderad psalmbok med anslaget "Välsignat är det hem förvisst / som har sitt allt i Jesus Krist". År 1983 presenterade Jan Arvid Hellström två (!) nya varianter, varav den ena ("Välsignad vår gemenskap är / om Jesus bor och lever där") hamnade i finlandssvenska psalmboken och den andra ("Välsigna, Herre, alla dem / som bygger ett gemensamt hem") i den rikssvenska (typiskt!). Och alla tre versionerna vore egentligen värda att stå i samma psalmbok, så fint kompletterar de varandra.
När det tyska originalet första gången trycktes var det i den s.k. Memminger Gesangbuch 1782, hela 36 år efter att den skrevs, men med författaren ännu kvar i livet. Den hade då överskriften "Älsklig bild av ett hem där man tjänar Herren" och angavs vara skriven 1746 på 1 sönd. efter trettondagen - man tror att författaren inspirerats av texten om Jesus vid 12 års ålder i templet (se Lukasevangeliet 2:41-52). Även Josua 24 och särskilt 24:15 tycks ha haft betydelse för originalversionen, i synnerhet dess avslutning.
1. När till Jordan vår Herre drog Guds vilja där fullgjordes: Han av Johannes dopet tog och med Guds Ande smordes. Ett nådens bad bereddes då, som vi må saligt kalla: han vill från synd oss rena två, han vill oss frälsa alla från att i domen falla. 2. Guds vilja där blir uppenbar i gärningen och orden. Guds röst från himlen ljuder klar och vittnar, att på jorden det Sonen är som frälsning ger och som hans själ behagar, och Anden som där sändes ner med helig kraft ledsagar hans gärning alla dagar. 3. Vi alla bör betänka det som Gud i Skriften säger, så varje kristen mänska vet vad i sitt dop hon äger. Ett livets bad det vattnet är, men vatten ej allena: med ordet är ju Anden där, som samvetet kan rena och oss med Fadern ena. 4. Vår Herre Krist de sina bjöd gå ut kring världen vida att ordet om hans liv och död till jordens ändar sprida. I dopet nåd av Gud vi får att synden övervinna, att i hans stränga dom bestå, att frid och frälsning finna och sist till himlen hinna. 5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt, i ordet hör vi lova åt den som tror och som blir döpt det nya livets gåva. Så må i tron vi fatta mod: oss inget ska fördärva, för Kristus kom att med sitt blod oss barnarätt förvärva. Guds rike får vi ärva!
Text: Martin Luther (1483-1546) "Christ unser Herr zum Jordan kam" , övers. Johan Alfred Eklund och Paul Nilsson, bearb. Musik: Wittenberg 1529
1. Du sanna vinträd, Jesus kär, ger liv åt grenarna du bär och näring åt det livet. Låt mej, du ädla, friska stam ur dej var dag få växa fram med allt som blev mej givet. Som grenen vissnar utan saft, är dej förutan ingen kraft, nej, utan dej är själen död och bidar dom och evig nöd. O Jesus Krist, bevara mej, bevara mej, så evigt jag förblir i dej.
2. O Fader, sanne vingårdsman, som trädets grenar rensa kan, så de kan frukter bära, från allt det onda gör mej ren, så jag kan bli en ädel gren, min vårdare till ära. Ja, håll mej du i ans och tukt, så jag kan ge dej mera frukt och en gång i ditt rike bär en frukt som oförgänglig är! O Jesus Krist, kom, ge mej liv ifrån ditt liv, i mej din vilja genomdriv.
Denna psalm är en parafras på inledningen till Johannesevangeliets 15 kapitel och har både i nuvarande och föregående psalmbok placerats bland nattvardspsalmerna. Den är dock innehållsligt på intet sätt bunden till nattvardsfirandet - även om den passar väl i det sammanhanget - utan kan i ett bredare perspektiv ses som en brinnande bönepsalm och en kraftfull Kristuspsalm.
Några lättare bearbetningar föreslogs i revideringsarbetet inför 1986 års psalmbok (bl.a. "från all min ondska gör mig ren" i st f "du göre mig från lustar" i v. 2), men upphovsrättsinnehavarna medgav inga ändringar i några som helst Eklund-psalmer, så därför har vi på gott och ont (oftast på gott, tror jag) kvar de gamla eklundska vändningarna än i dag.
Här har jag dock gjort ett eget bearbetningsförsök, 70 år efter författarens död. Ett försök som visserligen har sina uppenbara brister, men kan det (trots allt) bidra till att göra psalmen återupptäckt och åter sjungen, var det värt både besväret och bristerna.
1. Till den oförgängligt rika livets källa trår min själ. Hem från främlingslandets öknar trår förgänglighetens träl. Hän jag längtar till mitt hemland, till min vila och mitt väl. 2. Mot Jerusalem jag skådar och den helga stadens fröjd i den högtidssal där guldet strålar rent i himlens höjd, där av livets ädelstenar skönt är valvets båge böjd. 3. Där för alla uppenbaras livets dolda hemlighet, där vad djupt i själar dväljes varje själ i kärlek vet, en är viljan, en är anden i Guds stora menighet. 4. Kriste, konung över hären, som du för i helig strid, låt mej lösa krigarbältet och få ingå i din frid. Låt mej där i livets rike tjäna dej till evig tid.
Text: Petrus Damiani (1007-1072) "Ad perennis vitae fontem", sv. övers. Johan Alfred Eklund Musik: John Goss
Här har vi en rejäl doppsalm, som alltsedan 1986 dråpligt nog står både i den lutherska kyrkans psalmbok och i baptisternas Psalmer och sånger och i pingstvännernas Segertoner. Underliga äro Herrens vägar. Tyvärr sjungs den ju knappt på några dop i Svenska kyrkan längre (där sjungs väl mest "Du vet väl om att du är värdefull" och i bästa fall "Tryggare kan ingen vara), men det händer faktiskt att den sjungs på Första söndagen efter Trefaldighet, då temat är "Vårt dop".
Satsen "Jag är döpt i Jesu namn!" (orig. "Ich bin ein getaufter Christ!") upprepas från början i varje strofs andra rad, som en lösen eller ett glädjerop. Men i fjärde och sista strofen kommer utropet istället i näst sista raden, och bildar psalmens avslutning tillsammans med bönen: "Fader, tag mig i din famn!"
Psalmen trycktes första gången i samlingen Evangelischer Nachklang, das ist, Neue geistreiche Gesange uber die ordentlichen Sonn- und Festtags-Evangelia aufs ganze Jahr 1718 och översattes till svenska 1910 av Johan Alfred Eklund, som dock bearbetade den ganska mycket i psalmboksförslagen 1914 resp. 1917. Jag har här bearbetat den ytterligare, men ganska försiktigt.
1. Gud väg i dunkel ofta går, fördold men underbar. I havens djup vi ser hans spår, på stormens sky han far.
2. I outgrundlighetens schakt än gömd hans tanke är, men strålar fram en gång med makt som solen klar och skär.
3. Försagda helgon, fatta mod! Ur moln, där åskor går, snart nog hans rika kärleksflod välsignande er når.
4. Tro inte ögats matta syn, tro det som tro blott ser: bakom en mulen himmels bryn Guds fadersöga ler.
5. Blind otro kan blott vilse gå och klandra vad Gud gör. Han själv vill lära oss förstå de vägar han oss för. Text: William Cowper 1774 (43 år) "God moves in a mysterious way", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1934 (71 år), ngt bearb. Musik: "London new", alt. William Croft 1708 (30 år), alt. Gary Brumley, se nedan:
Detta är något av en engelsk motsvarighet till den svenska psalmen Hur underlig är du i allt vad du gör. Och om den svenske författaren främst led av kroppslig sjukdom, var den engelske drabbad av långvarig själssjukdom. Och när han efter en bättre period på 8 år, då han varit inneboende i prästgården i Huntingdon, stod i begrepp att gifta sej med den nyss avlidne kyrkoherdens goda hustru Mary Unwin, bröt själssjukdomen ut på nytt. Han tänkte nu (1773) t.o.m. ta sitt liv med den synnerligen överspända motiveringen att han "efter Abrahams exempel skulle företa en utomordentlig akt av lydnad och offra inte en son utan sig själv."
Men efter att ha räddats undan sin dåraktiga plan, enligt somliga källor av en droskkusk som låtsades köra vilse när Cowper ville ner till Themsen för att dränka sej, fick författaren själsstyrka och självbesinning nog att skriva denna fina psalm som idag sjungs över stora delar av världen. Den trycktes 1774 och översattes första gången till svenska 1859 för Pilgrims-Sånger ("På underbara vägar går"). Psalmbokens översättning är från J A Eklunds psalmbokförslag 1934, utförd av utgivaren själv.
(Cowper fick leva ända till år 1800 och gav ut flera uppskattade hymnsamlingar tillsammans med den berömde kyrkoherden i Olney, förre slavskepparen John Newton).
Det finns genom psalmhistorien många fina exempel på hur en författare och en musiker etablerat ett fruktbart samarbete. Vi har från vår egen tid bl.a. Britt G Hallqvist och Egil Hovland, från 1800-talet bl.a. Lina Sandell och Oscar Ahnfelt och från 1600-talet Paul Gerhardt och Johann Crüger. Ovanstående psalm är ett förnämligt exempel på de sistnämndas samarbete - den trycktes 1653 i Johann Crügers alltmer utvidgade sång- och koralsamling Praxis Pietatis Melica, som i sin tredje upplaga (1647) haft 18 psalmer av Gerhardt, men i sin tionde upplaga kom att ha hela 89 psalmer av honom (många med melodier av Crüger) och blev stilbildande för kommande tyska psalmböcker.
Med tacksam röst är en sannskyldig lov- och tacksägelsepsalm, som så ofta hos Gerhardt, och har genom århundradena sjungits vid många högtider i hem och församling, inte minst vid födelsedagar och skördefester. Märkligt nog fick psalmen dock inte behålla Crügers glada, rytmiskt markerade melodi när den 1937 kom med i den svenska psalmboken, utan försågs av någon anledning med Oskar Lindbergs i och för sej vackra melodi till "I öster stiger solen opp" (psalmen sattes f.ö. under rubriken "Ungdom"). Detta åtgärdades dock sedermera, så idag är parhästarna Gerhardt och Crüger åter förenade också i denna lovpsalm.
Paul Gerhardt:
Johann Crüger med titelsida i hans Praxis Pietatis Melica:
Men psalmen kan även, som Per-Arne Brandeborn förtjänstfullt upptäckt, med fördel sjungas till samma melodi som pingstpsalmen SvPs 52 "Herre, se vi väntar alla" (alltså samma som SvPs 285 "Det finns djup i Herrens godhet"):
1. Livets Ande, kom från ovan, kom och bär från himlen bud! Du kan ge den stora gåvan: tron på Ordet, tron på Gud. Till oss människor du talar än i dag kring all vår jord. Folk och själar du hugsvalar än i dag med Skriftens ord.
2. Oförgänglig sanning strålar än i dag från bibelns blad, än i klara drag den målar heliga gestalters rad. Så till döttrar och till söner genom tidevarven går än ett heligt arv av böner, än profetens röst oss når.
3. Giv att vi för Gud må vandra såsom Abraham i tro, till välsignelse för andra och till egen själaro. Oss med Stefanus låt skåda Mänskosonens härlighet, oss med Paulus än benåda rikt med trons rättfärdighet.
4. Livets Ande, du som danar Kristi kyrka på vår jord, kraftens Ande, du som banar henne väg med Herrens ord, nådens Ande, du som renar själar och i dem vill bo, fridens Ande, du som enar Herrens trogna, giv oss tro.
Text: Johan Alfred Eklund 1934 (71 år), ngt bearb. 2016
Musik: Gustaf Duben d.ä. 1674 (45 år)
Detta är en mycket pregnant psalm, en av Eklunds yngsta (skriven då den desto äldre författaren var i 70-årsåldern). Det är en bönepsalm, som samtidigt är mycket undervisande.
Författaren "målar heliga gestalters rad" i Bibelns efterföljd. Gamla testamentets troshjälte Abraham nämns allra först. Den kristna kyrkans förste martyr Stefanus nämns sedan. Och så kommer Paulus, hedningarnas apostel som på ett särskilt utförligt sätt fick förkunna budskapet om rättfärdiggörelsen genom tron, om "trons rättfärdighet" - läs särskilt Romarbrevet!
Ö.h.t. är detta en av mycket få psalmer i vår psalmbok som uttryckligen nämner Bibeln (annars talas ofta om Guds ord eller möjligen Skriften). Anden tilltalas i enlighet med äldre psalmtradition med många olika namn ("livets Ande", "kraftens Ande", "nådens Ande", "fridens Ande", jfr Helige Ande, låt nu ske).
Alt melodi: 1. Höga kors, du enda ädla bland de träd som vuxit här. Fast du ej bär blad och blommor, intet träd din like är. Ljuva stam med ljuva grenar som den ljuva bördan bär!
2. Sjung, min tunga! Sjung den hårda, höga, ärofyllda strid som på korset Herren kämpat till triumf och evig frid, stark som lejonet i öknen och som offerlammet blid!
3. All den dom som genom fallet över världen kommen var och från det förbjudna trädet låg på syndigt släkte kvar, ville han på trädet sona, på det kors som honom bar.
4. Honom plågar spö och gissel, spott och hån och övermod, törnets krans och korsets spikar pressar fram det dyra blod, att all världen skulle renas i den helga, djupa flod.
5. Kristi kors! Blott du är värdigt att dig hela världen ser. Du för Israel och folken är det rätta Guds banér, och den dig i tro har skådat dom och död ej rädes mer.
1. O Jesus kär, vad har väl du förbrutit, att sådan dom man över dig beslutit? När blev väl du till något brott förvunnen och skyldig funnen?
2. Jag ser dig fängslad, törnekrönt och smädad, med gissel slagen och av hopen hädad. Till korset dömd, du måste döden lida vid rövarns sida.
3. O skulle jag väl fråga vad du brutit? Det är för mig, för mig ditt blod har flutit. Din smärtas mått, o Jesus, själv jag fyllde. Allt jag förskyllde.
4. Hur underbart, att du tog på dig skammen! Den gode herden offrar sig för lammen. Den skuld, för vilken tjänarna bli fällda, vill Herren gälda.
5. Ofattlig kärlek, som ej jorden rymmer, drev dig den väg, där dödens skugga skymmer. Jag for blott efter lust i världen vida, och du får lida.
6. O höge Konung, hög för alla tider, ack, kunde jag dig tacka rätt omsider! Men ingen gåva, dyrbar nog att skänka, kan tanken tänka.
7. Dock vill, ditt namn till ära, allt jag våga, ej korset rädas eller skymf och plåga, ej världens ogunst lägga på mitt hjärta, ej dödens smärta.
8. O Konung i det rike som förbliver, en gång du segerns krona mig ock giver. Den lovets sång dig himlarna hembära får där jag lära.
Text: Johann Heermann 1630 (45 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år) Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)
1. O Gud, vår Skapare, vars råd gjort himlen till vårt fadershus, som klädde dagarna i ljus och gav åt natten sömnens nåd. 2. Vi slutar dagens verk med bön, med bön vi går till nattens ro. Låt oss i morgon i vårt bo få sjunga lovsång, klar och skön. 3. Till dig går vakna själars gång, dig lovar mänsklig stämmas röst, dig kärlek ren i troget bröst, dig hjärtedjupets tysta sång. 4. När dagens portar slutit sig, låt tron i natten ljuset se. Låt tron ej smaka mörkrets ve, men finna ljusets väg till dig. 5. O Fader, Son och Ande blid, dig av allt hjärta beder vi, att natt och dag du står oss bi och frälsar oss för evig tid. 6. Gud Faderns lov vi sjunger här för Sonens kärlek, Andens nåd. Treenige, din makt, ditt råd din kyrka pris och ära bär. Amen. Text: Aurelius Ambrosius (300-t.), sv. övers. Johan Alfred Eklund (1863-1945) Musik: 300-t.
Alt. dansk koral (anvisad till denna psalm i 1939 års koralbok):
1. Den dag du gav oss, Gud, är gången, och solen sänkes kring oss ned. Ditt lov steg upp i morgonsången, ditt lov skall signa nattens fred.
2. När jorden sig i rymden vänder och ljuset går från trakt till trakt, ditt lov väcks upp i nya länder. Din kyrka håller troget vakt.
3. Den sol som oss till vila viger för andra tänder arbetsdag. Ur andras hjärtan bönen stiger om kraft att vandra i din lag.
4. Pris vare dig som jordens bana igenom öde rymder sträckt och som av jordens folk vill dana en enda helig mänskosläkt.
Text: John Ellerton 1870 (44 år), Johan Alfred Eklund 1912 (48 år), Natanael Beskow 1936 (71 år) Musik: Clement Cotterill Scholefield 1874 (35 år), alt. Henrik Rung 1857 (50 år)
