Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
Visar inlägg med etikett Ehrenborg-Posse Betty. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ehrenborg-Posse Betty. Visa alla inlägg
Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551/1856, alt. Jonas Andersson i Ölsund 1875 (24 år)
Denna psalm bygger på och följer troget både Johannesevangeliet3:16 ("Lilla Bibeln") och 1 Johannesbrevet4:9-11. Därmed blev den en god sammanfattning av Nya testamentets budskap. Den trycktes med melodi 1856 i Andeliga Sånger för Barn, häfte nr 3. Precis som 1900-talets store svenske psalmförfattare, Anders Frostenson, förnyade "söndagsskolans moder" Betty Ehrenborg-Posse vår sång- och psalmskatt genom sånger som från början var tänkta för barn (man kan just i det avseendet även jämföra med H C Andersens Eventyr).
Psalmen var väckelseledaren Carl Olof Rosenius´ älsklingssång och är fortfarande Betty Ehrenborg-Posses mest sjungna och spridda psalm. Den fanns i 13 av 14 svenska samfundssångböcker innan den 1986, något bearbetad av Jan Håkan Åberg, togs med i den för nästan alla samfund gemensamma psalmboken.
Melodin är en ombildning av hugenottmelodin Or sus, serviteurs, som i mer ursprunglig form finns i psalmboken till texten Vår Gud, till dig du skapat oss. Alternativ melodi av bonden och kompositören Jonas Andersson i Ölsund. B Ehrenborg-Posse:
1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka! Ja, uppväck den och ge den liv och styrka! Din lära alltid i den ren bevara, föröka dina trogna vittnens skara.
2. Tack att du inte för vår kyrkas brister förkastat den - och att den än ej mister din omsorg, dina kallelser, din tuktan, att än den fostrar barnen i din fruktan,
3. att du mej rum i denna kyrka givit och att du inom den har skänkt mej livet i helga dopet, i ditt ord, det klara, och i din nådemåltid underbara.
4. Ja, tack att du på mej så nådigt tänkte och denna kyrka till ett stöd mej skänkte! Hjälp att jag henne som en moder vördar och bär mitt ax till hennes himlaskördar.
5. O läk du hennes skador, dej förbarma! Låt sanningen gå ut bland mänskor arma. Uppväck till liv, förjaga säkerheten och lär oss leva helt för evigheten!
6. Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina din gudom, din uppståndelse, din pina! Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena och tänd i oss din kärlekslåga rena! Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb. Musik: Strassburg 1542 B Ehrenborg-Posse:
1. Vid gryende dag Maria begav sej bort till sin Mästares grav. Men häpen hon hör av änglarna där: "Din Herre, din Herre han är inte här!"
2. Av talet förskräckt, bedrövad och stum hon vet varken tid eller rum. Och utan all tröst på jorden hon är, ty Jesus, ty Jesus hon finner ej där.
3. Med suckar och gråt i tankar hon står, från hjärtat de tårarna går. Ty stenen togs bort, men den hon höll kär, försvunnen, försvunnen ur graven han är!
4. Maria, skall du väl kunna få tröst av örtagårdsmästarens röst? Du hörde ditt namn, du vände dej om. "Maria, Maria!" Vem var det som kom?
5. Sjung halleluja, du himmel, du jord, och jubla med Psalmernas ord: "Förgängelsen ej Guds helige tär!" Uppstånden, uppstånden ur graven han är!
Text: John Newton 1779 (54 år), Betty Ehrenborg-Posse 1852 (34 år), bearb. A.H. 2000
Musik: Johann Adam Anthes 1824 (36 år), alt. Johann Christian Heinrich Rinck 1814 (44 år)
Det var länge oklart vem som skrivit denna populära morgonsång. Länge tillskrivs åtminstone melodin den tyske organisten och kompositören Karl H E Hauer, men nu har läget klarnat (se vidare Nisser/Selander/Bernsköld Psalmernas väg (Wessmans 2014), s. 170f): Texten återgår på en sång av den romersk-katolske prästen Christoph von Schmid (1768-1854) och melodin är komponerad av musikläraren Johann Adam Anthes (1788-1843). Men den blev tidigt spridd och sjungen även i andra länder, och ursprunget föll i glömska (lite som Stilla natt, utan alla jämförelser i övrigt). Pianoförsäljaren m.m., baptisten Horace Waters, tog in sången i sin söndagsskolsångbok The Sabbath School Bell, där den finns med i andra upplagan 1859 (oklart om den fanns i den första). Redan dessförinnan var den dock översatt till svenska, och i Amerika tycks den sedermera ha fallit i glömska.
Det var nog Betty Ehrenborg-Posses förtjänst att sången blev så populär som den blev just i Sverige, eftersom hon mycket snabbt introducerade den i vårt land genom söndagsskolan och sitt sånghäfte Andeliga sånger för barn (1852). Idag sjungs sången av alla åldrar även nere vid kusten - och inte bara på fjällvandringar eller skidläger (där den i kristna grupper ibland varit nästan obligatorisk vid morgonbönen).
Men att sången skulle få tas in i själva psalmboken, det var långt ifrån självklart 1937 (däremot 1986!). Den ansågs alltför barnslig och formellt undermålig. Jag citerar ur faluprosten Gunnar Ekströms bok: Den nya psalmboken - ett försvar och en lovsång (Falun 1938):
"En vän har förklarat sig anse att N 521, Morgon mellan fjällen, och N 520, Jesu kär, höra till det uslaste i psalmboken. Det var inte alls överraskande att få höra detta. Morgon mellan fjällen påtalades av gammalt förståndigt folk också i utskottet och i kyrkomötesdebatten. Och eftersom den kommit in i utskottets förslag på grund av min motion nr 39/1936, kände jag mig uppkallad att ingå i svaromål. (Texten har nu av R blivit tacknämligt bearbetad och är även i formellt avseende tillfredsställande). Ur mitt "försvarstal" citerar jag följande:
Det finns dock något i den nutida psykologiska forskningen och pedagogiken som heter barnpsykologi. Paulus säger: ´När jag var barn, talade jag som barn och hade barnsliga tankar, men när jag vart man, lade jag bort det barnsligt var'. De som tänka som barn och tala som barn, ha icke samma förmåga av det genomförda logiska tänkandet och koncentrationen som fallet är med de äldre. Någon menar sig ha kommit med en förkrossande kritik över den i motionen intagna mycket kära och populära barnpsalmen 'När han kommer, när han kommer att samla de sina' genom att påpeka, att i första versen barnen jämföras med morgonens stjärnor, i den andra med lamm och i den tredje med juveler: 'Vad är det för slags psalm?' - ja, så resonerar en gammal man, men för barnen ligger denna växling av bilder väl till, ty barnens fantasi låter tankarna flyga från det ena till det andra... Den store barnavännen skulle icke kritisera dessa psalmer, som sjungas av barnen med sådan hänförelse, utan han skulle säga till oss: Låten barnen komma till mig såsom barn, låten, mina kära gamla svenska kristna, barnen få komma in i kyrkan sjungande dessa sina enkla barnasånger, och förmenen dem det icke'.
Vad 'Morgon mellan fjällen' beträffar, har den än mäktigare försvarare, än jag kan vara det. Hela den svenska söndagsskolan försvarar den med generationers erfarenhet av huru just den sången framför de flesta andra är barnen kär och av dem gärna sjunges. Och vad som skall vara avgörande beträffande sånger för barn är icke vad de gamla tycka, att barnen borde sjunga - "kärnpsalmer" - utan vad barnen själva tycka om och glädjas åt, därför att det är präglat av barnasinne. Och varför skall det vara misshagligt, om barnet jublar ut sin enkla barnatro på Guds beskydd, hans kärlek och omvårdnad i ett återkommande Gud är god? Hör då icke Guds godhet till kärnan av evangelium? Eller måste det som skall sjungas av barn vara abstrakt, tungt, torrt och för barn tråkigt, ifall det skall kunna godkännas av lärda äldre herrar utan barnpsykologi? Ett typiskt exempel är psalmen 342 i W [Wallinska psalmboken, skr. anm.] 'O Gud som ej de spädas röst föraktar'. (Läs den!). Icke blott att den har åtta strofer. Utan de flesta raderna med sina elva versfötter äro så långa, att de i ett av de förslag, som utgjort förarbete till den nya psalmboken, måst tryckas på två rader. (Jag har anledning att tro, att det var kritiken i min junibroschyr 1936 av denna psalm såsom ämnad att ingå i psalmboken under rubriken 'Barn", som gjorde, att det icke vidare blev tal om den saken).
Ja, barnen sjunga i sin barnaoskuld med glädje i 'Morgon mellan fjällen' om Guds godhet. Och när de vuxit till och räknas till ungdomen, draga de jublande åstad och sjunga:
De gamla, de kloka må le, vi äro ej förståndiga som de, men vem skulle sjunga om våren den unga, om vi vore kloka som de?"
"EN BÖN I LIV OCH DÖD FÖR DEN HELIGASTE BLAND TROENDE I VÄRLDEN"
1. Klippa, du som brast för mej, låt mig gömma mej i dej! Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm, blive mej en dubbel bot emot synd och lagens hot.
2. Med min fromma möda jag aldrig fylla kan din lag. Om mitt nit blev aldrig matt,
om jag grät båd' dag och natt,
står dock syndens fläckar kvar. Blott i dej jag frälsning har.
3. Inget kan jag skänka dej. Till ditt kors jag sluter mej, naken dej om kläder ber, hjälplös upp till nåden ser. I din livsvåg låt mej tvås, Herre, annars jag förgås.
4. Vid vart flyktigt andedrag, och när jag ska dö en dag, när till okänt land jag går, när inför din dom jag står: Klippa, du som brast för mej, låt mej gömma mej i dej!
Denna psalm är en av de endast tio psalmer i nuvarande psalmbok som även före 1986 förekom i alla de psalmbokssamverkande samfundens sång- och psalmböcker. Men nästan varje samfund hade sin egen textversion, inalles tio versioner! Man enades om att behålla Linderholms version från 1937 års psalmbok, trots att den egentligen ligger ganska långt från originalet, och även från Betty Ehrenborg-Posses svenska översättning. Förmodligen uppskattades den helt enkelt för att den var så kort - i motsats till en del av de övriga versionerna!
Vad gäller det bibliska käll-materialet kan jag hänvisa till vad jag skrev om Bo Setterlinds psalm Guds källa har vatten tillfyllest. Men för Cowper stod ett annat bibelord i centrum, det som står hos profeten Sakarja 13:1: "Den dagen skall en källa rinna upp, som renar Davids hus och Jerusalems invånare från synd och orenhet." Det tolkade Cowper utan tvekan som syftande på Jesus´ försonande blod, det som utgöts på korset. Hans psalm publicerades första gången i Conyers´ Collection of Psalms and Hymns (1772). Den översattes till svenska första gången av Betty Ehrenborg-Posse för andra häftet av hennes Andeliga Sånger för barn (1854). Men den finns som sagt sedan dess i ett otal versioner, t.o.m. med olika versmått.
Den som - på goda grunder - misstänker att liberalteologen Linderholm helt enkelt ville göra sej av med de många verser om Jesus´ blod som finns i Cowpers original (och även Betty Ehrenborg-Posses översättning), bör dock notera att just Linderholm med en fin bearbetning såg till att passionspsalmen O huvud blodigt, sårat kom med i psalmboken 1937. Där det inte precis saknas referenser till blod, frälsande blod t.o.m.
1. Kom till mitt kalla, domnade sinne, avgudar alla för dig försvinne, kom att befalla ensam därinne! Kom, o min Jesus!
2. Kom, du min kära, mig att besöka. Tron må du nära, kraften föröka. Må du mig lära allt hos dig söka. Kom, o min Jesus!
3. Kom när jag glädes, kom ock i nöden. Kom när jag rädes eviga glöden. Kom, var tillstädes nu och i döden. Kom, o min Jesus!
4. Ja, du skall komma sist full av ära! Väl dina fromma, väl dina kära! Träden ses blomma, sommarn är nära. Kom, o min Jesus! Text: Betty Ehrenborg-Posse 1855 (37 år)
