426 Den sköna solens ljus gick ned

1. Den sköna jordens sol gick ned,
men stjärneskaror strålar. 
Ja, universums härlighet
den mörka kvällen målar. 

2. Se, rymden som en kyrka stor 
sej välver hög och trogen; 
i templet är Guds gröna jord 
ett litet blad från skogen. 

3. På minsta blad i största skog 
hör många storverk hemma; 
där finns det liv och lovsång nog,
fast vi ej hör en stämma.

4. Gud, i din hand allt stort är smått, 
men inget smått du glömmer. 
De barnasjälar har det gott, 
som i din nåd sej gömmer.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1838, sv. övers. A.H. 20/2 2016
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1838

404 O Kriste, du som ljuset är

 


1. O Kriste, du som ljuset är, 
dej kan ej mörker komma när. 
Vi skådar upp i tron till dej, 
när solens ljus fördöljer sej. 

2. Till tröst för alla är du satt. 
Beskydda oss i denna natt, 
så vi i dej kan ha vår ro 
och i din hägnad trygga bo. 

3. När våra ögon sluter sej, 
låt själen njuta frid i dej. 
Ditt ljus oss alltid lyse så, 
att vi i synd ej sova må. 

4. Du frälste oss från synd och skam
med korsets död, Guds rena Lamm. 
Du är vårt enda hopp, vår tröst: 
så hjälp nu dem du återlöst. 

*5. Gud, Fader, Son och Ande, var 
i natt och mörker vårt försvar. 
Dej, heliga Treenighet 
ske pris och lov i evighet!

Text: Christe, qui lux es et dies, före 534 (har ibland rent av tillskrivits Ambrosius från 300-talet), tysk övers. Wolfgang Meusslin 1526 (29 år) "Christ der du bist Tag und Licht", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år) "Christe! som ljus och dagen är", bearb. före 1921 (Severin Cavallin?)

Musik: Medeltida hymnmelodi / tysk bearbetning 1568

Den tyska översättningen av den omkring 1500 år gamla latinska hymnen lär Wolfgang Meusslin (sedermera reformert teolog) ha utfört redan som munk i Lixheim, där han börjat studera Luthers skrifter och året efter psalmens författande helt lämnade klostret (1527). Inte bara bibeln utan också mängder av gamla fornkyrkliga hymner översattes vid denna tid till folkspråken - tanken var ju att hela församlingen skulle kunna stämma in med själ och hjärta.

Snart fanns hymnen även på svenska. Så som nedan såg den ut i 1695 års psalmbok, där den svenska texten ganska nära följer den tyska förlagan, även denna med sju strofer:

Christe! som ljus och dagen är,
der mörkret ej kan blifwa när;
Guds Faders ljus det skin i dig,
och allestäds bewisar sig.

Allom till tröst är du uppsatt;
thy wakta oss i denna natt,
att wi må i dig hafwa ro,
och alltid trygge sammanbo.

Den swåra sömn tag oss ifrå,
att fienden oss ej skada må.
Låt ock wårt kött så warda späkt,
att det ju gör, som dig är täckt.

Till sömn wår´ ögon gifwa sig,
wårt hjerta wake dock till dig;
beskärme oss din högra hand,
och löse af wårt syndaband.

O Herre! låt dem icke få
sin wilje, som oss eftergå;
du hafwer ju löst oss igen
från döden med din blod, så ren.

O Herre! tänk ock deruppå,
att djefwulen will oss nederslå;
du är worden wår själatröst,
hjelp dem du hafwer återlöst.

Gif, Gud! det som wi bedje om,
genom din Ande och din Son.
Du är en sann Treenighet,
och regerar i ewighet.

Oscar Lövgrens uppgift i Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, att psalmen inte skulle ha funnits med i den karolinska psalmboken är alltså felaktig. Däremot stämmer det att den inte kom med i den wallinska, och i nyare tid återkommer den först i Severin Cavallins Förslag till revision av Swenska Kyrkopsalmboken 1882 och i psalmbokstillägget Nya Psalmer 1921. Därefter har den åter varit en etablerad i vårt land, numera liksom under medeltiden nära förknippad med Tidegärden.

I 1921 års psalmbokstillägg Nya psalmer och i 1937 års psalmbok såg texten ut som ovan (i storstil) - som synes ganska grundligt bearbetad jämfört med Olaus Petris text även om ingen bearbetare anges (kan det möjligen vara den flitige översättaren Severin Cavallin själv som givit oss denna version?). I 1986 års psalmbok har texten bearbetats ytterligare av Britt G Hallqvist.

Wolfgang Meusslin:

429 Bred dina vida vingar

"BARNETS AFTONBÖN"

1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mej,
och låt mej stilla vila
i ve och väl hos dej.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mej alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mej alla synder
och två mej i ditt blod.
Ge mej ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Ta i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Text: Lina Sandell 1860 (28 år), 1865, ngt bearb.

Musik: Svensk folkmelodi

Denna vår kanske mest kända aftonpsalm gavs under rubriken "Barnets aftonbön" ut i häftet Korn åt små fåglar (1865), som innehöll både sånger och berättelser för barn. Samma år trycktes den även i Lina Sandells kalender Korsblomman för 1866. Men hon hade gjort ett första utkast redan fem år tidigare i ett brev till en väninna. Då började psalmen så här:

Bred dina vida vingar,

o Jesu, över mig,

och låt din lilla kyckling

få gömma sig i dig.

Var fick Lina Sandell kycklingarna och Jesus-vingarna ifrån? Ja, ett svar, det viktigaste, är: Från det Jesus säger om sig själv i Lukasevangeliet 13:34! (Jämför vad David säger i sin grott-bön när han var jagad av Saul, Psaltaren 57:2: "I dina vingars skugga tar jag min tillflykt").

Ett annat svar är: Från Paul Gerhardt, som i näst sista strofen av sin berömda kvällspsalm Nun ruhet alle Wälder skriver så här:

Breit aus die Flügel beide,
o Jesu, meine Freude,
und nimm dein Küchlein ein!

Även om vissa förståsejpåare haft synpunkter på Sandells användning av denna bild (som dock alltså har starkt stöd hos Frälsaren själv) och mer eller mindre nedlåtande talat om "hönsapsalmen", så har psalmen i hela vårt land - och flera grannländer - blivit mycket känd och älskad. Lina Sandell bearbetade den själv något och tog bort uttrycket "din lilla kyckling", men Jesus fick behålla vingarna! Ytterligare något bearbetades texten för 1937 års psalmbok ("blott av nåd" i första strofen blev t.ex. "av din nåd") och för 1986 års psalmbok (då "och två mig" i andra strofen blev "mig rena"). Men i stort sett har sången vandrat oanfrätt genom 150 år av svensk psalmsång. Den har dessutom länge, trots de små irritationsmoment som de delvis olika textversionerna vållat, hört till det exklusiva antal psalmer som många lyckats lära sej helt utantill. Även efter det att psalmpluggandet i skolan upphört.

403 Så vill vi nu säga varandra farväl

1. Så vill vi nu säga varandra farväl
och önska Guds frid till varandra,
Guds frid både morgon och kväll åt var själ
som ber för sej själv och för andra
att Kristus blir kvar
hos oss när vi far,
och när vi från världen ska vandra.

2. O hjälp oss, Gud Fader,
och hjälp oss, Guds Son,
så lyckligt vi målet kan hinna!
Guds Ande, vår tröstare ovanifrån,
låt kärlekens eld i oss brinna!
Att kämpa oss lär
i prövningen här,
så vi livets krona kan vinna!

Text: Martha Clausen f. Rasmussen på Langeland 1843 (28 år) - död 1846 i Wisconsin
Melodi: Johan Christian Gebauer 1852 (44 år)

J C Gebauer på äldre dagar:

777 Jag vet en hälsning

FÖRSTA AFTONEN I DET NYA HEMMET

Jag vet en hälsning mera kär
än, värld, vad du kan ge.
Den heter frid, Guds frid det är,
och därom vill jag be.
Kom då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Bliv bästa, bästa gästen min!
//: Ty dagen skrider - det blir kväll,
och natten bryter in ://


Text och musik: Erik Gustaf Geijer 1837 (54 år)

420 Sin skugga natten målar

1. Sin skugga natten målar,
av gyllne stjärnor prålar
det mörkblå fästets grund.
Ur jorden dimman stiger,
i helig stillhet tiger
det vida fält, den skumma lund.

2. Naturen är så stilla
och vill oss inget illa.
Hon ler, i skymning klädd.
Hon ger oss rum. Därinne
den tunga dagens minne
vi slumrar bort på vilans bädd.

3. Se, månen vänligt myser!
Till hälften blott den lyser
och är dock rund och skön.
Ack, i vår blindhet fräcka
vi sanningen kan gäcka
för att den undflyr ögats rön.

4. Vi stolta barn av gruset
från helgelsen och ljuset
i öknar fjärran går.
Allt veta kan vi vilja,
men oss från målet skilja
just när vi söker målet nå.

5. O Herre, mot det höga
oss vända låt vårt öga
med tillförsikt och ro!
På jorden re'n beskär oss
en strimma ljus, och lär oss
att älska, hoppas och att tro. 


Text: Matthias Claudius, sv. övers. Erik Johan Stagnelius, ngt bearb. 2012
Musik: Johann Abraham Peter Schultz 

413 Stilla här i hemmets sköte

1. Stilla här i hemmets sköte
kommer enligt Guds behag
vilan åter till mitt möte
efter en förfluten dag.
Gud ske ära för allt gott
som har blivit här min lott!
O, jag önskar att jag gjorde
glad och tacksam allt jag borde!

2. Men vad finner jag väl skrivet
i min öppna samvetsbok?
Har jag glatt och undergivet
burit Jesu milda ok?
Har jag kärleksfullt och ömt
om min svaga like dömt?
Har jag understött min nästa
och ej sökt blott eget bästa?

3. Har med något gagn åt jorden
jag sökt gälda himlens lån?
Är väl världen bättre vorden
genom mej i någon mån?
Är vid denna dagens slut
själv jag bättre än förut,
eller finner du mej, Herre,
lika syndig, om ej värre?

4. Där ej mänskor skuld kan finna,
är för dig dock mycken skuld.
Lär mig rätt min frid besinna,
du som är av godhet full.
Jesu kors må bli mitt stöd,
må av hans förtjänst och död
tron i hjärtat ständigt verkas
och på goda frukter märkas.

5. Så av nåd jag tillgift äger,
så av nåd jag äger hopp
att i morgon från mitt läger
stiga än med glädje opp.
Och när det behagar dej,
Gud, att hädankalla mej,
du ej barnet från dej skjuter
som sej till ditt hjärta sluter.


Text: Johan Olof Wallin 1812 (33 år), ngt bearb.
Musik: Louis Bourgeois

J O Wallin:

412 O Gud, vår Skapare, vars råd

1. O Gud, vår Skapare, vars råd
gjort himlen till vårt fadershus,
som klädde dagarna i ljus
och gav åt natten sömnens nåd.

2. Vi slutar dagens verk med bön,
med bön vi går till nattens ro.
Låt oss i morgon i vårt bo
få sjunga lovsång, klar och skön.

3. Till dig går vakna själars gång,
dig lovar mänsklig stämmas röst,
dig kärlek ren i troget bröst,
dig hjärtedjupets tysta sång.

4. När dagens portar slutit sig,
låt tron i natten ljuset se.
Låt tron ej smaka mörkrets ve,
men finna ljusets väg till dig.

5. O Fader, Son och Ande blid,
dig av allt hjärta beder vi,
att natt och dag du står oss bi
och frälsar oss för evig tid.

6. Gud Faderns lov vi sjunger här
för Sonens kärlek, Andens nåd.
Treenige, din makt, ditt råd
din kyrka pris och ära bär. Amen.

Text: Aurelius Ambrosius (300-t.), sv. övers. Johan Alfred Eklund (1863-1945)
Musik: 300-t.

413 O Jesus, du som hemlös var

1. O Jesus, du som hemlös var,

lik pilgrim som ej hydda har,

kom in, kom in här i mitt tjäll,

och stanna kvar, snart är det kväll.

2. Blott ensamhet ger ingen ro,
o kom och i mitt hjärta bo!
Du vet det väl: du är den gäst
som där är efterlängtad mest.

3. Ja, dagen snart till ända går
och nattens mörker förestår.
Du som det sanna ljuset är,
förbli i mörkret hos mej här.

4. Allt vad av nåd du givit har
jag anförtror i ditt förvar.
Dej, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.

Text: Angelus Silesius (Johann Scheffler), sv. övers. Edvard Evers, ngt bearb. 2011
Musik: Från 500-talet ("Tack, Fader, för den dag du gav"), alt. Hakon Långström 1986 (40 år)

410 O Gud som allt med vishet styr

1. O Gud, som allt med vishet styr, 

ha tack för varje dag som flyr, 

vart steg, som mej i Jesu namn 

för närmare din fadersfamn. 

2. Se, jag en främling är och gäst, 

som inte här min boning fäst, 

men fristad i ditt hägn begär 

var gång en dagsled slutad är. 

3. Välsigna kroppens vilotid 

och gjut i själens djup din frid. 

Rannsaka mej, min Gud, och säg 

om jag är stadd på livets väg. 

4. O om jag rätt ödmjukat mej 

likt publikanen inför dej, 

likt samariten understött 

de slagna jag på vägen mött! 

5. O du som mina brister vet, 

jag flyr till din barmhärtighet 

och tror, att du för Jesu skull 

till mej än skådar kärleksfull. 

6. Låt mej i detta ljuva hopp 

få somna in och vakna opp 

och ledas troget vid din hand 

hem till mitt rätta fosterland. 

Text: Johan Olof Wallin 1812 (33 år), ngt bearb. 2011 Musik: Svensk 1697

414 Så går en dag än från vår tid

1. Så går en dag än från vår tid
och ko
och än en natt med Herrens frid
till jorden stiger ner.

2. Men du förblir ju den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3. Trygg i din vård jag lämnar mej,
när solen från oss flyr,
och glad vill jag få prisa dej,
när dagen åter gryr.

4. Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Text: Christoph Friedrich Neander 1766 (43 år), Johan Olof Wallin 1814 (35 år), bearb.

Musik: Adam Krieger 1656 (22 år)

427 I Herrens hand jag lämnar mig

1. I Herrens hand jag lämnar mej
när mina ögon sluter sej.
När jag ur sömnen vaknar opp
är Gud min glädje och mitt hopp.

2. Kär kommer nattens stilla ro
när jag mej Herren fått förtro,
och glad jag ser en dag igen,
när jag med Gud får börja den.

3. Min gode hjälpare är han,
som för all nöd mej skydda kan,
min väktare som hör och ser
när jag ej hör och skådar mer.

4. Jag vet, ja, jag är viss därpå,
att ingen ofärd ska mej nå,
om inte han ger lov därtill
och mej av kärlek pröva vill.

5. Min Gud är stark, min Gud är god.
Så är jag nöjd och vid gott mod.
Gud, Fader, Son och Ande vis
må alla folk ge lov och pris!

Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb. 2011
Musik: Carl Nielsen 1914 (49 år)

417 När nu natten snart är här

1. När nu natten snart är här,
dig jag beder, Fader kär:
giv mig ditt beskydd, så att
jag kan vila trygg i natt.

2. Skydda också alla dem
som är hos mig i mitt hem.
Alla som mig nära står,
giv att tryggt de vila får.

3. Tack för allt som jag har fått
under dagen som har gått,
krafter, bröd och stilla frid,
Ordets ljus i andaktstid.

4. För din närhet tackar jag,
för att jag här varje dag
genom bönen ständigt får
umgås med dig var jag går.

5. Gud, förlåt mig det jag gjort
som var ont, ej vad jag bort.
Låt för Jesu skull mig få
nu till sängs förlåten gå.

6. När min sista kväll är här
och till uppbrott tid det är,
tag min ande i din hand,
för mig till ditt himmelsland.

Text: Hakon Långström 1985 (39 år) - publicerad med tillstånd
Musik: Dalakoral

416 Till natt det åter lider

1. Till natt det åter lider
och solen från oss skrider.
Jag knäpper mina händer
och till min Gud mig vänder.

2. O Herre, du som varit
min tröst den dag som farit,
låt mig din nåd förnimma
också i nattens timma.

3. För Jesu blod, som flutit,
förlåt vad jag har brutit,
att ej min skuld mig gnager
och sömnens frid förtager.

4. När mina sinnen alla
i vila sammanfalla,
då låt din änglaskara
min vakt och hägnad vara.

5. Mig själv och vad i livet
mig kärt av dig är givet
jag ger liksom tillbaka
åt dig att övervaka.

6. O Gud, min bön jag slutar
och mot din nåd mig lutar.
Ej finnes ro i världen
som på den huvudgärden.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år)
Musik: Nicolaus Selnecker / Johann Cruger 1649 (51 år), jfr 1697 års koralbok nr 342!

415 Nu är en dag framliden

Nu är en dag framliden
och kvällen kom till sist.
Från oss är solen skriden,
bli kvar, o Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och oss av nåd bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.

Text: Okänd svensk författare 1682, Jesper Svedberg 1694, bearb. A.H. 2010

Musik: Lyon 1557 /Erfurt 1572

418 När allt omkring mej vilar

1. När allt omkring mej vilar,
till dej min ande ilar,
o Gud, och lovar dej.
När världens larm försvinner
och jag mej ensam finner,
är du, Barmhärtige, hos mej.

2. När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina,
i saligt ljus som ej går ner.

3. I natten mörk du ser mej,
din kärleks ljus omger mej,
i det jag somnar in.
I det jag vaknar åter,
allt medan du mej låter
här fostras att bli evigt din.

4. Låt mej din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna
där själv du solen är,
där jämt jag på dej aktar,
ditt anlete betraktar
och kommer dej alltmera när.


Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), 1818
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år)

F M Franzén:

Notmanuskript av Isaac:

419 Skönt det är i kvällens timma

1. Skönt det är i kvällens timma,
då all dagens oro dör,
att få Herrens röst förnimma
som det sista ljud man hör.
Skönt det är att sej få gömma
undan världens larm och strid
och som barnet ljuvligt drömma,
hägnad utav Herrens frid.

2. Tänk, att alla källor äga
i sin Gud och Fader kär
och av hjärtat kunna säga:
nog och över nog det är!
O, det är att lycklig vara,
det är vila, ljuv och skön.
Dock, det är en försmak bara
av de trognas nådelön.

Text (=PoS 1987 nr 552): Eric Bergquist 1890 (35 år)
Musik: Gunnar Wennerberg 1850 (33 år)

425 Vi tackar dig, o Herre Krist

1. Vi tackar dig, o Herre Krist,
som är vår Frälserman förvisst.
Du för oss alla omsorg bär
med dina helga änglars här.

2. Vi lägger oss till vila ned.
Åt själen ro och frid bered,
bliv när oss, Herre, var oss huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.

3. Bevara oss till kropp och själ,
och hjälp oss till vårt sanna väl:
dig hålla kär i lust och nöd,
dig höra till i liv och död.

4. O Gud, som dagens gränser satt,
oss giv en god och stilla natt.
Beskydda fränder, barn och bo.
I Jesu namn går vi till ro.

*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.
Amen.

Text: Nicolaus Selnecker 1578 (48 år), övers. 1610, Johan Alfred Eklund 1912, 1934
Musik: Hymnmelodi från 300-talet

431 Din sol går bort, men du är här

Alt. koral:


1. Din sol går bort, men du är här,
ja, Gud, du alltid hos oss är.
I mörkret ser du oss ännu,
och när vi sover, vakar du.

2. Allt vilar under Herrens hand,
som hägnar både stad och land,
och till de trötta barnens ro
hans goda änglar hos dem bor.

3. Sött sover den som fruktar Gud
och vandrar efter Herrens bud.
Med glädje står den upp igen
och prisar Gud, sin Far och vän.

Text: Frans Michael Franzén, ngt bearb.

Musik: Strassburg, alt dalakoral från Leksand

432 Dagen går nu från oss bort

1. Dagen går nu från oss bort,
är försvunnen inom kort.
Solen sjunker ner i väst,
svarta natten blir vår gäst.

2. En dag äldre jag nu blev,
skuggans gång så klart beskrev
hur jag med min vandringsstav
kommit närmare min grav.

3. Kära själ, minns Herrens bud,
och bekänn inför din Gud,
att du som ett Adams barn
fallit i den ondes garn.

4. Därför också denna dag
blev det nöd och nederlag.
Res dej upp, i bön gå fram
till din Frälsare, Guds Lamm.

5. Bed om nåd, gör ärlig bot,
vät med tårar Jesu fot,
grip hans hand och släpp den ej
förrän han välsignar dej.

6. Nu min Jesus, själens skatt:
stanna över här i natt!
Se, åt dej en enkel bädd
i mitt hjärta står beredd.

7. Låt din starka änglavakt
på min vilostad ge akt.
Mina vänner, barn och släkt
skydda under nattens väkt.

8. Stilla sjukas hjärteve,
tänk på de bedrövade,
var de faderlösas tröst,
hör de övergivnas röst.

9. Nu till sömnen trår mitt sinn´,
men förrän jag slumrar in
vill jag tänka lite på
hur det snart med mej ska gå.

10. Jag ska ner i dödens dal
med en skara utan tal,
ligga där den långa natt
- ja, så är det med oss fatt.

11. Fyra bräder är den prakt
varuti mitt stoft blir lagt
med ett lakan eller två
- mera äger jag ej då.

12. Alla världens ting förgår.
Jag till härlighet uppstår
när en dag basunens ljud
kallar mej till fröjd hos Gud!

Text: Dorothe Engelbretsdotter 1678, övers. A.H. 1994

Musik: Dalamelodi ("Lova Gud i himmelshöjd", i e-moll)

D Engelbretsdotter: