188 Upp ur vilda, djupa vatten

Text: Fred Kaan 1965, Britt G Hallqvist 1977

Musik: Darmstadt 1698

266 Höga kors, du enda ädla

Alt. melodi:

Alt melodi:


1. Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar
som den ljuva bördan bär!

2. Sjung, min tunga!
Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid!

3. All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar,
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.

4. Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod,
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.

5. Kristi kors!
Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.

Text (=SvPs1986 nr 456): Venantius Fortunatus (530-609) "Crux fidelis" ur Pange lingua, sv. övers. Johan Alfred Eklund (1864-1945)
Musik: Medeltida, alt. Darmstadt 1698, alt. Giovanni Pierluigi da Palestrina (1525-1594)

Giovanni Pierluigi da Palestrina:

274 Du bar ditt kors, o Jesus mild

1. Du bar ditt kors, o Jesus mild,

då dödens väg du trädde,

till frälsning för den värld som vild

och full av hat dej hädde.

O kärleks höjd!

Du blöder böjd

för dem som dej förföljer.

2. Du bar ditt kors. Då bar du ock

med världens skulder mina.

Och bland de otacksammas flock

som du vill nämna dina

är också jag,

fast dag från dag

din kärlek mej besöker.

3. Du bar ditt kors. Din härlighet,

som alla himlar prisar,

din makt som inga gränser vet

du avstod för att visa

att inget finns,

som inte vinns

av kärleken som lider.

4. Du bar ditt kors. Lär också mej,

o segerhjälte, vinna

och så på korsets väg med dej

till himlamålet hinna.

Då är min själ
förvarad väl
och lever i din kärlek.

Text: Erik Gustaf Geijer 1818 (35 år), tr. 1819, bearb A.H. 2019

Musik: Darmstadt 1600-t.

Detta är utan tvekan Geijers mest kända och sjungna psalm, med de bevingade orden om att "intet finns / som icke vinns / av kärleken som lider". Men den ingår inte i Geijers stora "psalmbukett" från oktober 1812, då han skrev till sin fästmö: "I morgon lämnar jag 16 psalmer, alla originaler, på trycket. De äro författade på 14 dagar, är det ej flitigt?"

Den är istället den sista kända psalm han skrev, om man inte räknar Första aftonen i det nya hemmet. Den kom till just före psalmboksutgivningen 1819, då han sedan något år tillbaka innehade den professur i historia vid Uppsala universitet som han blev trogen nästan fram till sin död. Och psalmens skenbara enkelhet kan inte dölja att det denna gång rör sej om verkligt inspirerad psalmkonst.

Upprepningen av inledningsorden "Du bar ditt kors" (Joh. 19:17) bidrar till att inprägla hela psalmen i minnet, och den har tidigare hört till de "stampsalmer" som konfirmander förväntades lära sej utantill. Det är kanske väl att "pluggtvånget" upphört, men det vore skada om psalmen fördenskull försvann ur den gemensamma, levande sångskatten.

Geijer kunde annars vara nog så "fritänkande" beträffande både Treenigheten och försoningen, men i denna psalm bekänner han att Jesus "bar med världens skulder mina." Och ö.h.t. hör Geijers psalmer intressant nog till de "rättrognaste" i 1819 års psalmbok, till de som likt Franzéns psalmer fick få eller inga anmärkningar förr irrlärighet av nyläsare och gammal-lutheraner.

E G Geijer:

294 Vad ljus över griften

*1. Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften,
o salighets höjd!
Från himmelen hälsad
han framgår i glans
och världen är frälsad
och segern är hans.
Se, bortvält är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt för
hans andes fläkt,
och avgrunden bävar.
Halleluja!

*2. Här var mellan ljuset
och mörkret en strid,
dock segrade ljuset
för evig tid.
Nedstörtad är döden
och tron står nu opp
bland jordiska öden
med himmelens hopp.
Ni sörjande kvinnor,
vem söker ni här?
Den levande ej
bland de döda är.
Uppstånden är Jesus.
Halleluja!

*3. Så himlen oss givit
försoning och gjort
att graven har blivit
till glädjen en port!
Ni huvun som böjdes
vid korset i bot,
höj blicken och fröjdas
trots fienders hot!
Kom, skingrade hjord,
till din herde igen!
Han lever, han lever
och följer dej än
osynlig från himlen.
Halleluja!

*4. Nu storma, o tider!
Hans kyrka står fast.
Som ljuset sej sprider
hans lära med hast.
Ut går i all världen
hans utsända bud
och vittnar bland svärden
och bålen om Gud,
och vittnar om honom,
o tröst i all nöd,
som, död för vår synd, ¨
blev genom sin död
en förstling till livet.
Halleluja!

*5. Ni fromma som klagar,
vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar
och nätter förbi.
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstår ni åter
likt korn som får gro.
Han själv som dem sådde
ska komma till slut
och samla in skörden,
men först skilja ut
allt ogräs från vetet.
Halleluja!

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), bearb. A.H. 2017

Musik: Dansk ca 1528

F M Franzén: