199 Vår Herres Jesu Kristi död

Mer ursprunglig melodiform:




1. Vår Herres Jesu Kristi död
ger hopp och tröst i all vår nöd,
ja, när i tro vi tänker så,
en hjärtans glädje får vi då.

2. Utplånat har han med sitt blod
den handskrift som emot oss stod.
Han ej med silver eller guld
men med sitt blod betalt vår skuld.

3. Att vi ska tro att det är sant
han givit oss en säker pant
i denna helga måltid, där
vi smakar, ser hur ljuv han är.

4. Ty hans lekamen, helig, sann,
liksom hans blod, som för oss rann,
vi mottar vid hans nattvardsbord,
som han har lovat i sitt ord.

5. En härlig dryck här delas ut
med nåd som aldrig ska ta slut,
ett himmelskt manna som vår själ
till evigt liv bevarar väl.

6. Säll är då varje nattvardsgäst
som sej vid Jesu löfte fäst,
för Jesus vill med kärlek bo
hos den som tar emot i tro

7. och gärna skulle vilja bli
från all sin synd och klentro fri,
i Kristus leva inför Gud
i lydnad för hans kärleksbud.

8. Men den som hit i otro kom,
som inte alls vill vända om,
den finner ingen frälsning här
men domen i sitt hjärta bär.

9. O Jesus Krist, vår broder kär,
du som för vår skull korsfäst är,
med dina sår du helar väl
en sargad och bedrövad själ.

10. Giv att med dej i denna stund
vi rätt förnyar vårt förbund.
Din nåd är rik, din makt är stor:
Amen, välsignad den som tror!

Text: Haqvin Spegel 1684 (39 år), bearb. A.H.
Musik: Bartholomäus Gesius 1603

261 Din godhet vill vi lova

1. Din godhet vill vi lova,
o Herre Jesus kär,
vårt hjärta är den gåva
som du av oss begär.
O må det skänka sej
nu i ditt blod helt renat
och genom tron förenat
//: för evig tid med dej! ://

2. Oss kan ej vederfaras
en större nåd och tröst,
än att oss uppenbaras
att du oss återlöst.
Ditt blod som för oss rann
har helgat denna dagen,
du, undergiven lagen,
//: förlossning för oss fann! ://

3. Fördenskull är dej givet
ett namn, som härligt är,
som saligheten, livet
allena innebär;
ty Jesus kallas du.
O Jesus, var vår Jesus
och i din godhet ge oss
//: allt vi dej ber om nu! ://

4. Dig Fadern velat skänka
åt oss till Frälsare,
o må vi det betänka
och alltid låta se
vårt hjärtas tacksamhet,
som vi därmed bevisar
att vi din kärlek prisar
//: med sann barmhärtighet! ://

5. Du nådigt velat frälsa
vår syndinsnärjda själ,
oss givit liv och hälsa,
bevakat allas väl,
så vi, av ditt behag,
förskonade från våda
med glädje nu kan skåda
//: och fira denna dag! ://

6. Vår första gärning denna
må alltså bli i år
att andaktsfullt bekänna
ditt namn, som allt förmår,
och glada samlas här,
där oss ditt ord förkunnas,
där oss den friden unnas,
//: som trygg och evig är! ://

7. Förnya du vårt sinne
i detta nya år,
så att vi oss påminner
hur tiden snart förgår.
Ja, lär oss tänka så,
att vi vårt hjärta vänder
till det som ej har ände
//: men evigt ska bestå! :// 

8. Så hjälp oss våra dagar
här leva så i ro,
att vi, som dej behagar,
i kärlek, hopp och tro
kan vandra livets väg.
Ja, Herre, oss förläna
att vi dej rätt må tjäna
//: och så få ro hos dej! ://

Text: Haqvin Spegel, bearb. A.H.
Musik: Heinrich Schütz 1628 (43 år)

607 Vi kristna bör tro och besinna

1. Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt;
ty den kan ej himmelen söka,
som blott vill det jordiska öka
och blott har det timliga kärt.

2. Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som Mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och vanvårda enderas bud.
O människa, välj till ditt bästa
vid vilken du tänker dej fästa,
och honom ditt hjärta tillbjud!

3. Misströstande sörj ej för livet:
nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dej av Skaparen givet,
han ser ditt behov och din nöd.
Han kan sina tjänare pröva,
men aldrig ska han dem beröva
sitt bistånd, sitt trofasta stöd.

4. Dej hela naturen må lära
för misstron att blygas med skäl.
Ej fåglar kan så eller skära,
men Herren försörjer dem väl.
Du mera än dessa ju skattas,
o skulle han låta dej fattas
din nödtorft, bekymrade själ?

5. Se, liljorna kan inte spinna,
dock livar dem himmelens fläkt.
Vad färger och fägring att finna
i all deras talrika släkt!
Själv Salomo, lycklig och mäktig,
bar inte en klädnad så präktig
som deras förtjusande dräkt.

6. Om Gud nu så gräset bekläder,
som blomstrar på marken så kort,
i dag med sin vällukt oss gläder,
i morgon är vissnat och torrt,
hur gör du dej oro och smärta?
Hur skulle, du klentrogna hjärta,
den Allgode glömma dej bort?

7. Sitt svar på din bön ska han skicka.
Spörj ej efter hedningars sed:
vad ska vi nu äta och dricka,
vad ska vi nu kläda oss med?
Gud lovar för detta att sörja.
Med hopp kan du arbetet börja,
i frid kan du lägga dej ned.

8. Så lämna all otidig möda
och var inte fåfängans träl.
Sörj inte för kläder och föda,
men sörj för din fattiga själ.
Sök ivrigt och flitigt Guds rike
och bistå din fattige like,
så får du det övriga väl.

Text: H Spegel 1686 (41 år), J O Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

Musik: Tysk? 1500-talet/Köpenhamn 1569/Kangasala 1624

H Spegel:

203 Gud, vår Gud, för världen all

1. Gud, vår Gud, för världen all 

högt din nåd förkunnas skall, 

att du oss en konung gett, 

som vår frälsning har berett. 

2. Se, han kommer, och hans fred 

sänker sej till jorden ned. 

Såsom regnet är hans ord, 

ger nytt liv åt törstig jord. 

3. Med rättfärdighet hans hand 

råda skall från strand till strand. 

Han förtryckaren slår ner, 

räddning åt de svaga ger. 

4. Lika långt som dagen går 

och som månens skimmer når 

skall hans ära spridas ut 

överallt till tidens slut. 

5. Mot oss alla är han god, 

åt betryckta ger han mod. 

Den som svag och hjälplös går 

stöd och hjälp av honom får. 

6. Himlen har han i sin makt, 

jorden han sig underlagt, 

världens ändar famnar han 

och allt djup han mäta kan. 

7. Men så långt hans välde når, 

utan gräns och utan år, 

lika långt i evighet 

räcker hans barmhärtighet. 

 

*8. Herrens nåd och härlighet 

prisas må i evighet. 

Alla skall vår konung se. 

Amen! Låt, o Gud, det ske!

Text: Haqvin Spegel 1694 (49 år) fritt efter Salomo Davids son (Psalt. 72), Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), bearb. för finlandssvenska psalmboken 1986

Musik: Ur 1697 års koralbok, alt. koral från 300-talet/Erfurt 1524 ("Världens Frälsare kom här)

810 Så ljuvligt och så gott det är

1. Så ljuvligt och så gott det är
när syskon lätt kan sämjas,
när en den andre håller kär
och allas välgång främjas!
Det ger en väldoft som består,
likt oljan som från Arons hår
längs skägg och kläder flyter. 

2. Som daggen ger stor fruktbarhet,
när den från Hermon rinner,
så kommer gott av enighet,
som allt i Herren finner.
Där ges välsignelse och fröjd
och allt som gör vår själ förnöjd,
ja, liv som varar evigt.    

Text: Haqvin Spegel 1694 efter kung David (Psalt. 133), bearb. A.H. 2010, 2016

Musik: Nürnberg 1524 "Var man må nu väl glädja sig"