6 Högste allsmäktige, allgode Herre (Solsången)

En mer dåtidsenlig alternativmelodi (1100-tal) är den nedanstående och enastående koralen till Veni veni Immanuel. Den kräver vissa rytmiska (eller orytmiska) anpassningar, men fungerar sedan riktigt bra även till min version av Solsången! 

 

1. Högste allsmäktige,

allgode Herre,

din är all härlighet, 

ära och makt.

Din är välsignelsen, 

din är all lovsång, 

ja, bara du ska 

prisas av oss.

Ingen av alla 

oss andra är värdig

att ens få nämna 

ditt dyrbara namn.

2. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

lovad för hela 

din skapade värld, 

särskilt för broder 

Sol i det höga, 

som under dagen

skänker oss ljus. 

Härlig han är i sin

väldiga strålglans,

vittnar, du allra

Högste, om dej. 

3. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

för syster Måne,

stjärnornas krans.

Du har ju gjort dem

lysande sköna,

gärna de strålar,

visar oss väg.

Ännu om natten

är du vårt ledljus,

ännu om natten

varar din nåd.

4. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för broder Vind och 

luften du gjort,

tack för att vi får

leva och andas,

tack för den klara

himmelens glans,

tack för all väderlek, 

regn liksom solsken,

årstiders växling,

sådd som blir skörd.

5. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre,

för syster Vatten, 

källa till liv,

tack för den kraft hon 

än får att sprida,

ödmjuk men mäktig, 

kysk, ja, men djärv,

kommer med bud om 

växt och om rening,

stor är den nytta och

glädje hon ger.

6. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

för broder Eld med 

värme och ljus.

Mitt i vårt mörker

tänder han hoppet,

för oss tillsammans

morgon och kväll.

Ännu i natten

brinner hans låga,

skön är han, lekfull,

brännhet och stark.

7. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för moder Jord som 

föder och bär,

hon som ju alstrar

alla slags frukter,

färgrika blomster, 

örter och gräs.

Bruka, bevara

är nu vårt uppdrag,

av jord vi kommit,

jord ska vi bli.

8. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för alla dem som 

av kärlek till dej

villigt och helt 

förlåter varandra,

tåligt sitt kors och

lidande bär.

Saliga de som 

går i din frid, Gud,

du ger dem livets 

krona till sist.

9. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre,

för den lekamliga 

Döden, som är 

allas vår syster 

som ingen kan undfly,

ve dem som dör i

dödssynd till slut!

Saliga de som i tro 

möter döden,

dem kan den andra

döden ej nå.

10. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

härligt ditt namn över

hela vår jord!

Lova och prisa, 

välsigna vår Herre,

tacka och tjäna

kungarnas Kung!

Gör det i ödmjukhet,

lär den av honom,

honom som ödmjukt

tjänade oss.

Text: Franciskus av Assisi 1225, A.H. 2023

Musik: Joel Blomqvist, alt 1100-tal ("Veni veni Immanuel" 

Franciskus:

910 När natten försvinner från skuggornas land

1. När natten försvinner från skuggornas land
och morgonen börjar att gry,
då skall jag förlossas av Frälsarens hand
och sjunga om seger på himmelens strand
och skåda en syn evigt ny.


2. När jordlivets töcken för alltid har flytt
och jag i Guds rike får bo,
då skall jag förnimma hur allting blir nytt,
hur döden i liv blir för evigt förbytt
och bävande hjärtat får ro.


3. Det blir ingen smärta, ej suckar, ej gråt
bland helgonen där i Guds stad;
när Lammet skall fira sitt bröllop med ståt
och vänner i Kristus ej mera skiljs åt,
då måste väl bruden bli glad!


4. Så hjälp oss, o Jesus, att aldrig ge opp
på resan till sällhetens hamn!
Oss hjälp att i tron här fullborda vårt lopp,
så skall vi, ja, det är vårt saliga hopp,
få vila till sist i din famn!

Text och musik: Joël Blomqvist, ngt bearb. 2012

69 Lova Herren, lova Herren

1. Lova Herren, lova Herren
över hela jordens ring!
Tacka honom, ty hans godhet
tränger på oss runt omkring.
Allt som liv och anda har,
prisa högt vår Gud och Far!

2. Han har skapat jord och himmel,
havet och vad däri är.
Om det lilla, om det stora
han en faders omsorg bär.
Lova honom varje stund,
högt och utav hjärtats grund.

3. Stjärnorna på himlafästet,
solen som strör ut sitt gull,
rymdens lätta fågelhärar,
maskarna i jordens mull,
allt han vårdar, allt, ja allt.
Pris ske honom tusenfalt!

4. Dock av allt som Gud har skapat
mänskan honom kärast är.
O du underbara kärlek
som jag helt ej fattar här,
dej jag vill på barnavis
sjunga ära, lov och pris.

5. Ty så älskade Gud världen,
han om mänskan var så mån,
att han oss till liv och frälsning
gav i döden ut sin Son.
Därför sjunger vi med fröjd:
ära vare Gud i höjd!

Text: Joël Blomqvist 1879, ngt bearb.

Musik: Svensk 1697 ("Hela världen fröjdes Herran")

271 Böjd under korset

1. Böjd under korset,
sargad och blodig
ledes till döden
Smärtornas man.
Se hur han tåligt
går under bördan!
Hånad av hopen
släpas han bort.

2. Se, hur han naglas
fast där på korset!
Solen förmörkas
vid denna syn.
Blodströmmar röda
flödar ur såren.
Mänska, besinna:
det är för dej!

3. Nattsvarta mörkret
djupt in i själen
griper Guds rena,
heliga Lamm.
Hatad av mänskor,
lämnad av Fadern,
ensam i döden
sjunker han ned.

4. "Det är fullbordat!"
ropar han högljutt,
huvudet böjer,
beder och dör.
Ära ske Herren!
Kampen är slutad.
Segern är vunnen,
dyrköpt den var.

5. Pris ske dej, Jesus,
Härlighetskonung!
Syndarn till godo
segern du vann.
Dödsfångar arma,
lösta med blodet,
med dej, o Jesus,
leva nu får.

Text: Joël Blomqvist 1879 (39 år), ngt bearb. 2010
Musik: Joël Blomqvist 1879

517 Lämna dej helt åt Jesus

1. Lämna dej helt åt Jesus!
Själv vill han helt bli din.
Se, med sin nåd och sanning
vill han till dej gå in.
Lämna dej helt åt Jesus!
Förr blir dock allt ej väl.
Villigt din Gud och Herre
giv både kropp och själ.

2. Lämna dej helt åt Jesus!
Han som är god och sann
leda, befria, bära,
trösta och hjälpa kan.
Lämna dej helt åt Jesus,
stilla för honom bliv.
Hela ditt hjärtas kärlek
honom, din Herre giv!

3. Lämna dej helt åt Jesus
nu, nu i denna stund!
Han skall dej aldrig svika,
evigt är hans förbund.
Lämna dig helt åt Jesus,
själv vill han helt bli din.
Se, med sin nåd och sanning
vill han till dej gå in.

Text och musik: Joël Blomqvist 1884 (44 år), ngt bearb. Sionstoner 1935

755 Hos Gud, min Gud, i nåd och kärlek stor

1. Hos Gud, min Gud, i nåd och kärlek stor,
det skiftar ej, han evigt trofast bliver.
//: Ju mera helt av honom jag beror,
dess mera frihet, helgelse och iver ://

2. Jag märker nu, att alltid bäst jag mår
när jag till slut blir inför honom stilla.
//: Han allt förstår, förmår, i allt förslår,
är han min hjälp, då slutar det ej illa ://

Text: Joël Blomqvist, ngt bearb.
Musik: Johan Alfred Hultman

761 Jesus, min Herre, dej vill jag älska

 

1. Jesus, min Herre, dej vill jag älska,
du som i döden älskade mej.
//: Dej vill jag lyda, dej vill jag tjäna,
lämna mej villigt, Herre åt dej. ://

2. Ge mej, o Jesus, mer av ditt sinne,
gör mej barmhärtig, ödmjuk och mild.
//: Ge mej mer kärlek, mod att försaka,
djupt i mitt hjärta prägla din bild. ://

3. Ta mina händer, ta mina fötter,
öga och öra ta, Herre kär.
//: Hela mitt hjärta vill jag få ge dej,
Jesus, min Herre, din jag nu är. ://


Text och musik: Joel Blomqvist 1879 (39 år), ngt bearb.

 

771 Älska helt och fullt varandra

1. Älska helt och fullt varandra,
syskon, det är Herrens bud!
Ej med ord blott, men av hjärtat,
ty så älskar Herren Gud!
Den som ej sin broder älskar
vandrar kvar i mörkret än
och går främmande för honom
som är själva kärleken.

2. Älska helt och fullt varandra,
ty vår Gud med välbehag
ser på barnen, när att älska
är dem alla lagars lag.
Änglarna vill gärna skåda
när Guds barn, i kärlek ett,
nu i tron på Herren delar
med varandra ljuvt och lett.

3. Älska helt och fullt varandra,
kära syskon, utan list!
Älska rent och varmt och trofast!
Kärlek både först och sist!
Kärlek, denna gudalåga,
brinna skall i evighet.
Den skall ock därhemma vara
summan av vår salighet.

Text: Joël Blomqvist, bearb. A.H. 2009

Musik ("Blaenwern"): William Penfro Rowlands

823 O hur saligt att få vandra

1. O hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand!
Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.

2. Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall brusa...

3. Intet mörker där skall vara,
inga tårar, ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall brusa...

4. Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall brusa...

5. O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld!
Må vi alla där få mötas
efter slutad pilgrimsfärd!
Härligt sången där skall brusa...

Text (=SvPs1986 nr 300): Joël Blomqvist 1876 (36 år), Per Ollén 1876 (32 år)

Melodi: Robert Lowry 1864 (38 år) "Shall we gather at the river"

Denna mycket populära "pilgrimssång" skrevs i september 1876 och trycktes i tidningen Sanningsvittnet nr 46 samma år. Den är till övervägande delen skriven av den borne poeten och kompositören Blomqvist; redaktör Olléns insatser torde mest ha varit just "redaktionella". "I någon mån behjälplig", skriver Oscar Lövgren lite vagt om Ollén. Nå, visst kan hans namn få stå kvar vid Blomqvists ändå.

För det är ju "saligt att få vandra / hemåt vid vår Faders hand". Fast sångens bildspråk är onekligen lite rör(l)igt - ömsom är vi på ökenvandring likt Israels folk på väg bort från slaveriet i Egypten, ömsom vistas vi vid "älvarna i Babel" (jfr Psalt. 137) likt de judar som var bortförda till fångenskap i Babylon 6-700 år senare. "Men vi väntar bättre dagar / i Jerusalem en gång" - där har vi både den längtan som de deporterade judarna kände en gång och den längtan till "det himmelska Jerusalem" som psalmen vill uttrycka idag. Kalla det ersättningsteologi eller ej, "det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder" säger aposteln Paulus i Galaterbrevet 4:28.

Kontrasten mellan "här" och "där" är ett genomgående tema i psalmen, och då blir det också logiskt att slutstrofen formar sej till en innerlig bön om att "ingen må bli tillbaka / här i denna mörka värld." Det behöver inte innebära oförmåga att se också de ljusa sidorna i den hitsides tillvaron ("Jorden är Herrens och allt som är därpå" enligt Psaltaren 24). Men det handlar om att allt här enligt både allmän erfarenhet och kristen tro är "underkastat förgängelsen" - och att det eviga livet enligt den kristna tron är knutet till Kristus och livsgemenskapen med honom.

Melodin skrevs till sången "Shall we gather at the river" (sv. "Får vi mötas vid den floden"), som innehållsligt ligger ganska nära "O hur saligt" utan att man kan säga att det på något sätt är samma sång. Själv tycker jag nog att "O hur saligt" med sitt pilgrims- och vandringstema passar bättre till den ganska marschartade melodin!

Här en variant för kör och orgel av A Söderberg:

R Lowry: