599 Jag nu den säkra grunden vunnit

Alt. koral:


Alt. koral:
           

Alt. koral:

1. Jag nu den säkra grunden vunnit,
som håller hoppets ankar kvar.
Jag i min Frälsare den funnit,
den lades innan världen var.
När himmel och när jord förgår
orubbligt fast den grunden står.


2. Det finns en Far som sej förbarmar
mer ömt än någon fatta kan,
som väntar oss med öppna armar
och ångerfulla tar sej an.
En ständigt öppen famn jag vet,
den heter Guds barmhärtighet.

3. O djup av nåd som synder våra
i Kristi död begravit har!
Han läker såren, djupa, svåra
och är i domen vårt försvar.
För Kristi blod i evighet
ska ropa om barmhärtighet.

4. När i vad bäst jag velat verka
med goda gärningar i mängd
jag idel brister måste märka,
berömmelsen är utestängd,
men tröst mot all min skröplighet
jag har i Guds barmhärtighet.

5. På denna grund jag vill förbliva,
så länge jag i livet är,
från den ska inget mej få driva
så länge jorden än mej bär.
Sist sjunger jag i evighet:
O djup av Guds barmhärtighet!

Text: Johann Andreas Rothe 1722, 1727, sv övers Carl David af Wirsen 1889, bearb. A.H.
Musik: Hamburg 1690, alt. Balthasar König 1738
 

807 Ett fostrarkall du, Gud, mej gav

1. Ett fostrarkall du, Gud, mej gav.
Jag ofta bävat för dess krav.
Men får jag med dess börda gå,
det större glädje gav ändå.

2. Jag glömmer livets tyngd och ve
och som ett barn jag själv kan le,
när denna späda mänskovår
så skön och daggfrisk runt mej står.

3. Men vårens liv som växer opp
av frosten hotas i sin knopp
och stormen stark vill bryta ned
och masken stinga bark och ved.

4. Så livets Herre, allas Far,
jag lämnar dem i ditt förvar.
Men lär mej leva bland dem så
att jag ditt ljus ej skymma må.

5. Välsigna varje hem och hus,
så att vi alla i ditt ljus
får växa här, ditt namn till pris,
och blomstra sist i paradis.

Text: Gustav Thorsell 1927 (40 år), ngt bearb. 2011

Musik: Carl Nielsen 1919