145 Kärleken och sanningen

1. Kärleken och sanningen,
med dess band du knyter än
jord och himmel samman -
Ande god, ge glädjen röst,
tänd idag i våra bröst
själva himlaflamman!

2. Där du lyser mörkret flyr,
hyckleri och svek dej skyr,
men du vill förlåta.
Sanning som den klara dag
mitt i glada vänners lag
kröner kärleks gåta.

3. I vårt dop, med eftertryck,
i vår nattvards mat och dryck
är du gudomskraften.
I var gren och i var kvist
på vår vinstock Jesus Krist
är du själva saften.

4. Med ett gott samvetes fred
till de små du kommer ned,
skapar nytt och gläder,
lyser upp och rensar ut
tills de står hos ljusets Gud
i snövita kläder.

5. Du som av en liten flock,
svag och blyg och ängslig, dock
kämpar kunde dana,
skapa nu av oss en här,
som törs svinga Andens svärd
under korsets fana!

6. Kärleken till pengar, makt,
själlös drift och skrytsam prakt
vållar svåra bränder,
släck dem med din dagg så mild,
men låt lågan växa till
som du själv här tänder.

7. Till sitt eget dag och natt
ser man lätt, blir trött och matt,
splittrar menigheten.
Lär oss se på Frälsaren,
se den sanna kärleken,
det ger enigheten!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers A.H. 6/8 2015
Musik. Christian Barnekow

N F S Grundtvig:

358 Du som går ut från vår levande Gud

Alt. koral:


1. Du som går ut från vår levande Gud,
andarnas Ande, du höga,
mänskor med hån mot Guds enfödde Son
stridande står för ditt öga.
Stanna av nåd ändå hos oss här,
skingra vårt mörker, din väg oss lär! 

2. Tungor av eld och en fröjd oförställd
ge dem du smörjer och sänder!
Ordet vi får i apostlarnas spår
följe dem vart de sej vänder,
så att dess saliga bud man hör
var än en människofot sej rör! 

3. Glädje och ljus med dem tänd i vart hus,
blomstra låt öknarna åter!
Ande så god, ge åt svagheten mod,
tröst åt de många som gråter!
Med evangeliets milda röst
medkänsla väck i varenda bröst.

4. Skin dagen lång som en morgon med sång,
morgon i maj när det grönskar!
Frukt med din saft give håglösa kraft,
så de Guds nåd alla önskar!
Toner så djupa i stilla kväll
röre ett hjärta så hårt som fjäll! 

5. Pingstdopets nåd enligt frälsningens råd
alla ånyo må föda!
Tal eller skrift om vår Herres bedrift
blomstre som rosorna röda!   
Livsträdet växer av Jesu blod,
låt alla smaka att Gud är god!    

Text: James Montgomery 1823, N F S Grundtvig 1836, sv. övers. A.H. 13/5 2016
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871, alt. Christian Barnekow 1858

158 Förunderligast på vår jord

1. Förunderligast på vår jord
är Jesu Kristi rike.
Dess härlighet är stor, så stor
att det ej har sin like.

2. Visst är det dolt som själ i kropp,
men lätt dess kraft du kände.
Som staden högt på bergets topp
det ses till världens ände.

3. Dess hemlighet är Herrens ord,
som skapar vad det nämner,
som höjer dalar på vår jord
och berg med marken jämnar.

4. Med det till dop vårt vatten blir,
välsignat vin vi dricker,
från dopet väller hopp och liv,
oss kalken vederkvicker.

5. Med det Guds kämpar krafter får
när de av trötthet snavar, 
så de kan le åt banesår
och springa över gravar.

6. Med det av vatten skapas vin
och paradis av öken,
med det går ljus i hjärtat in
fast världen går i töcken.

7. Låt höras ropet som nu går
att riket har lagts öde,
Gud kröner likafullt dess år
med fruktbarhet och gröda.

8. Dess glans går upp som ax ur vång,
som vår i vissna lunden,
ja, som Guds sol vid fågelsång
i kalla morgonstunden.

9. Det är den store kungens glans,
som korsets död fick lida,
för att vi livets segerkrans
ska bära vid hans sida.

10. Ja, när han kommer i det blå
är kristnas kamp till ända,
vad troende i spegeln såg
de saliga ska känna.

11. Ja, då är riket vi nu får
i synlig prakt tillstädes
i evighetens jubelår
med rätt och fred och glädje!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1829, 1853 (46, 70 år), övers. A.H. 8/8 2014, på sonen Jonatans 10-åriga dopdag
Musik: Chr Barnekow 1870 (33 år)

385 Morgonstund har guld i mun

1. Morgonstund 
har guld i mun,
för natten Gud vi lovar!
Han har oss lärt i Jesu namn,
att liksom barn i modersfamn
vi djupt och sött får sova.

2. Morgonstund 
har guld i mun,
vi till vårt verk får ila,
som fågeln glad ur skog och vång
sej svingar med sin morgonsång,
pånyttfödd av sin vila.

3. Morgonstund 
har guld i mun,
med glädje får vi börja.
Till glädje blir var stund och dag
som levs till Herrens välbehag,
om än vi måste sörja.

4. Gå då fritt,
envar till sitt!
På nåden får vi bygga!
Ja, vi får lust och lycka till
att göra gagn som Gud det vill,
när nåden gör oss trygga.

5. Sol sin led
går upp och ned,
i ljuset vill vi vandra.
Gud give, att vi värma må
som himlens ljus, om än så små,
i kärlek till varandra.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers.
Musik: Thomas Laub