1. Med pelarstoder tolv
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är
dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten,
där byggs det år från år,
till dess vid tidens slut
Guds hus fullkomnat står.
2. Därinne Anden bor.
Han steg i lågor neder;
med honom livets eld
från själ till själ sej breder.
Han är i ordets ljus,
i sakramentens tröst.
Av malmen bärs hans bud,
i psalmen hörs hans röst.
3. En ny och kostbar sten
med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn
i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd
vi känner såsom vår,
då spänns där nya valv,
och Herren ära får.
4. Liksom ett fadershem
i samma kärlek samlar
de barn som hemma bor
och det som fjärran famlar,
så för envar som tror
och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ
Guds kyrka öppen står.
5. Vårt hem hon vara vill
i livets glädjedagar
och när i sorgens tid
bekymrat hjärta klagar.
Hon reder oss ett rum
vid Herrens nattvardsbord,
hon viger oss till ro
i Herrens åkerjord.
6. Blott som en flyktig dröm
är mänskans dag i tiden.
Snart genomkämpad är
för varje släkte striden.
All jordens glans förgår,
all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå
till tidens sista stund.
Text: Edvard Evers 1914 (61 år), ngt bearb. 2012
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)
Redan på 1800-talet, i sina "Psalmer för Kyrkoårets Sön- och Helgedagar" (1899) hade Edvard Evers för Pingstdagen skrivit en psalm med samma versmått och med samma anslag ("Med pelarstoder tolv"). De tolv pelarstoderna syftar nog på de tolv apostlarna (som i enlighet med nytestamentligt språkbruk traditionellt setts som i eminent mening "pelare i Guds församling") och deras undervisning.
Det var dock inte förrän i 1914 års psalmboksförslag - efter att Evers´ publicerat två egna psalmboksförslag! - som psalmen fick nuvarande lydelse. Och under tiden hade ungkyrkorörelsen, inom vilken psalmens kyrkotanke var central, vuxit fram på bred front, och psalmen sjöngs med glädje och entusiasm till den kända Crügermelodin - tillsammans med Fädernas kyrka och andra psalmer av liknande slag.
För 1986 års psalmbok utfördes en varsam bearbetning av Britt G Hallqvist, som av upphovsrättsliga skäl inte kan återges här. Versionen ovan stämmer ganska väl överens med den i 1937 års psalmbok, frånsett några smärre ändringar i de två sista stroferna.
E Evers:
Crüger:
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är
dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten,
där byggs det år från år,
till dess vid tidens slut
Guds hus fullkomnat står.
2. Därinne Anden bor.
Han steg i lågor neder;
med honom livets eld
från själ till själ sej breder.
Han är i ordets ljus,
i sakramentens tröst.
Av malmen bärs hans bud,
i psalmen hörs hans röst.
3. En ny och kostbar sten
med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn
i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd
vi känner såsom vår,
då spänns där nya valv,
och Herren ära får.
4. Liksom ett fadershem
i samma kärlek samlar
de barn som hemma bor
och det som fjärran famlar,
så för envar som tror
och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ
Guds kyrka öppen står.
5. Vårt hem hon vara vill
i livets glädjedagar
och när i sorgens tid
bekymrat hjärta klagar.
Hon reder oss ett rum
vid Herrens nattvardsbord,
hon viger oss till ro
i Herrens åkerjord.
6. Blott som en flyktig dröm
är mänskans dag i tiden.
Snart genomkämpad är
för varje släkte striden.
All jordens glans förgår,
all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå
till tidens sista stund.
Text: Edvard Evers 1914 (61 år), ngt bearb. 2012
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)
Redan på 1800-talet, i sina "Psalmer för Kyrkoårets Sön- och Helgedagar" (1899) hade Edvard Evers för Pingstdagen skrivit en psalm med samma versmått och med samma anslag ("Med pelarstoder tolv"). De tolv pelarstoderna syftar nog på de tolv apostlarna (som i enlighet med nytestamentligt språkbruk traditionellt setts som i eminent mening "pelare i Guds församling") och deras undervisning.
Det var dock inte förrän i 1914 års psalmboksförslag - efter att Evers´ publicerat två egna psalmboksförslag! - som psalmen fick nuvarande lydelse. Och under tiden hade ungkyrkorörelsen, inom vilken psalmens kyrkotanke var central, vuxit fram på bred front, och psalmen sjöngs med glädje och entusiasm till den kända Crügermelodin - tillsammans med Fädernas kyrka och andra psalmer av liknande slag.
För 1986 års psalmbok utfördes en varsam bearbetning av Britt G Hallqvist, som av upphovsrättsliga skäl inte kan återges här. Versionen ovan stämmer ganska väl överens med den i 1937 års psalmbok, frånsett några smärre ändringar i de två sista stroferna.
E Evers:
Crüger:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar