362 När Kristus, Guds den högstes Son

1. När Kristus, Guds den Högstes Son,
just skulle fara härifrån
att himlens glans och lovsång få,
han sa till lärjungarna så:

2. Jag far nu upp till Gud, min Far,
men stanna här i staden kvar
till dess ni får Guds Ande god
som Fadern lovar ger er mod.

3. I hjärtat gömde de hans tal,
där de i husets övre sal
endräktigt, enligt Kristi bud,
i bönen ropade till Gud. 

4. På pingstens dag vid timme tre,
då fick de Herrens under se.
En häftig vind kom ovanfrån
och fyllde huset med ett dån.

5.Eldstungor kunde de nu se,
av Andens gåvor fylldes de,
så de Guds ord förkunnade
och många språk nu talade.

6. Från många länder fanns där folk
som nu förstod dem utan tolk,
som hörde modersmålet sitt
när lösta tungor rördes fritt.

7. En del som redan kände dem
och visste väg till deras hem,
de sa: Hur ska man alls förstå
att olärt folk kan tala så?

8. Fast andra gjorde spe av dem:
Det är ju bara druckna män!
Men Petrus sa: Ge noga akt
på allt det som nu här blir sagt!

9. Från Joels bok han texten tog,
från Davids psalmer verser drog,
hans tal till deras hjärtan gick
och många annat sinne fick.

10. Ni män och bröder, sporde de,
hur ska vi bli befriade
från synden som vi fångats i?
Ja, säg, vad gör vi, säg det ni!

11. Men Petrus svarade: gör bot,
i Jesu namn ta dopet mot,
som gåva ni då Anden får,
för er och barnen löftet står.


12. De följde Petrus´ goda råd,
de trodde Kristus och hans nåd.
Tre tusen blev med tro och dop
upptagna i Guds kyrkas hop.

13. Guds Ande, du som skänks oss fritt,
låt oss vart syndaband bli kvitt
på Kristi sanna kyrkas vis,
Gud, Fader, Son och dej till pris.

Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.
Musik: Görlitz 1648

219 Du har förordnat, store Gud

1. Du har förordnat, store Gud,
ett ämbete på jorden
som ska förkunna dina bud
och alla löftesorden,
så vi som detta hör och lär,
i tro vår broder håller kär,
i Kristus kristet lever.

2. Dem som arbetar i din säd,
som dyrbar är och mycken,
med kraft från höjden själv bekläd,
så de i alla stycken
må vara dina tjänare
och trogna skördarbetare,
så säden ej fördärvas. 

3. Förta, o Gud, den onda sed

som satan hit har drivit,

som är så stygg och är dej led

och skadar oss till livet,

att många löper mot ditt bud

till denna tjänst, o store Gud,

och så sin skuld förökar.

4. Så ge oss, Gud, en sådan nåd

som oss mot himlen riktar,

som håller kvar oss vid ditt råd,

vartill ditt ord förpliktar.

Ja, innerligt vi nu dej ber

att du i nåd och kärlek ger

oss herdar som dej fruktar. 

5. Din nåd dem ge, så de i allt
dej mer än mänskor lyder
och vad du bjudit och befallt
med nit och sanning tyder.
Det vare ljuvt, det vare tungt,
dock skall ditt ord till minsta punkt
för hög och låg förkunnas.

6. De på sej själva må ge akt
och själva buden hålla.
De står ju på sin Herres vakt,
så må de aldrig vålla
att mänskor blir förargade
av deras onda leverne.
Allt gott de oss må lära.

7. I högfärd och i yppighet,
o Gud, låt dem ej leva,
ej efter gods och världslighet
och fåfäng ära sträva.
Må de besinna, en och var,
att du ju dem förordnat har
till herdar, ej till herrar.

8. Ja, skicka herdar till din hjord,
som den för ulvar vaktar,
den spisar med ditt eget ord
och på dess bästa aktar.
Vi är ju dina egna får,
igenom Jesu dyra sår
från ulven återlösta.

Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.

J Svedberg:

313 Så är fullkomnat, Jesus kär

1. Så är fullkomnat, Jesus kär,
vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förutspått,
det har nu i fullbordan gått.

2. Du lydig var din Fader huld
till korsets död för mänskors skuld.
För mänskors skuld ditt blod utrann,
som all vår synd utplåna kan.

3. Nu döden dina ögon sövt,
din mun är tyst, ditt öra dövt,
men i din död oss liv du ger,
ej kan oss döden skada mer.

4. Oss graven synes mörk och kall,
men det vårt hopp ej störa skall:
när du i graven har lagts ner,
dess mörker vi ej fruktar mer.

5. Tack vare dej, o Jesus kär,
som för oss pint och dödad är!
Tack dej som gravens mörka port
har ljus med din begravning gjort!

6. Ja, vila, Jesus, bli och bo
nu i mitt bröst med ostörd ro.
Har du i mej din vilostad,
så far jag sist i graven glad.

7. Du som besegrat gravens makt,
du om min grav har vård och vakt,
och medan stoftet vilar sej
har själen fröjd och frid i dej.

8. Du som ur graven fick uppstå,
låt oss med lust ur graven gå
och följa dej med salig fröjd
till evig ro i himlens höjd. 

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb.
Musik: Svensk 1697 "Vår Herres Jesu Kristi död"

880 Med himlen det blir som för tio jungfrur

1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när storbröllopsdagen var inne.
Hos fem av dem ser vi vår tröga natur,
vårt sömniga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De andra fem lär oss att akta vår tid,
om vi i Guds rike vill vara
och leva med Kristus, vår Frälsare blid,
i glädjen han lovat sin skara.
Väl oss, om vi alltid är redo!

3. När brudgummen senast drog ut från sitt hus,
då bad han de tärnorna alla
att möta med brinnande oljelampsljus
när festföljets rop börjar skalla.
Men alla var inte beredda!

4. Då brudgummen dröjde föll ledet isär,
de somnade alla vid vägen.
Vid midnatt ljöd ropet: "Se, nu är han här!"
Då märkte varannan förlägen
att lamporna började slockna.

5. Det bränsle de haft var nu redan förtärt,
då ville de få av de andra.
Men svaret de fick var dem inte så kärt:
"Ni måste till säljaren vandra".
Så kom då de ovisa efter.

6. De visa med brudgummen kunde gå in
i himmelska salen att fägnas.
Där bjöds de till bords och fick obemängt vin,
men porten, den måste nu stängas.
De andra fick bulta förgäves.

7. De ropade: Herre, o Herre, låt opp!
Låt oss inte bli uteslutna!"
Men nu var för sent för den tro och det hopp,
som blivit så länge uppskjutna.
Han sade: "Jag känner er inte!"

8. Så låt oss då vaka och be med all flit,
att tro, hopp och kärlek må brinna!
Ja, låt oss i ljus följa brudgummen dit,
där ofattbar fröjd står att finna:

det himmelska bröllopet. Amen.


Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. A.H. 2010, v. 4 2012
Musik: Från Dalarna


J Svedberg:

4 Hela världen, hylla Herren

*1. Hela världen, hylla Herren,

fröjdas nu av hjärtans grund!

Kom nu hit från när och fjärran,

ni som står i hans förbund!

Tjäna Gud med lust och fröjd,

låt er lovsång nå sin höjd!

*2. Han har skapat små och stora

till sitt folk, till sina får,

frälsat det som var förlorat

och är den som med oss står,

som oss alla vill en dag

in i himlens glädje ta.

*3. Tacka honom i hans portar,

lovsjung i hans tempelgård,

samlas hit från alla orter,

prisa den om oss har vård.

Han är nådig, god och blid,

trofast intill evig tid.

Text: Johann Franck 1653 (35 år) efter Psalt. 100, Jakob Arrhenius 1691 (49 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. För versionen i 1986 års psalmbok, se Hela världen fröjdes Herran.

Musik: Troligen svensk 1676

Psalmen Hela världen fröjdes Herran heter i tyskt original Alle Welt, was kreucht und webet och publicerades på svenska första gången 1691 i professor Jakob Arrhenius Psalme-Profwer, samt togs slutligen in i psalmboken efter att ha bearbetats av dåvarande domprosten i Uppsala Jesper Svedberg.

Melodin är påträffad i Västerås´ universitetsbibliotek i en handskrift från 1676, och förmodades länge på oklara grunder vara tysk. Även den trycktes första gången 1691 i Psalme-Profwer, dock inte till denna lovpsalm utan till texten Ach! när skall det mig dock hända. Se vidare Lövgren Oscar: Psalm- och sånglexikon, sp. 201 (Gummessons 1964).

165 Dagar kommer, dagar flyktar

1. Dagar kommer, dagar flyktar,
håll dej vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och det ljus som leder mej.
Ha din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

2. Kristna, medan vi här vandrar,
låt oss på de gångnas vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens och de äldres ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet så nedkalla
över oss och över alla.

*3. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Gud, ditt ansikte och nåden
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dej till oss vänd
och din frid oss alla sänd.
O Gud Fadern, Sonen, Anden,
dej ske pris i alla landen!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-2) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 3) 1694 (41 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661

J O Wallin:

 

415 Nu är en dag framliden

Nu är en dag framliden
och kvällen kom till sist.
Från oss är solen skriden,
bli kvar, o Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och oss av nåd bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.

Text: Okänd svensk författare 1682, Jesper Svedberg 1694, bearb. A.H. 2010

Musik: Lyon 1557 /Erfurt 1572

535 Min Jesus, varmt välkommen var!

1. Min Jesus, varmt välkommen var!
Just efter dej jag längtat har.
Mitt hjärta för dej öppet står;
jag hoppas du det ej försmår.

2. Du finna skall, o Jesus kär,
att fast det många synder bär,
så vill det genom dej bli nytt,
med tro och hopp och kärlek prytt.

3. Så stig dit in, o Jesus kär!
Din ankomst mej så ljuvlig är.
Ikläd mej så, du fridens Gud,
rättfärdighetens sköna skrud.

4. Bered, bered så hjärtat mitt
till hus åt dej, för det är ditt.
Kom in och stanna kvar hos mej,
att jag må evigt äga dej.

Text: Christian Arnold (d. 1685), övers. Jesper Svedberg (?) 1694, ngt bearb. 2011.
(Nr 281 i den första svedbergska psalmboken av år 1694)

617 I dina händer, Fader blid

Sista strofen (med trefaldigt Amen):



Alt. koral (från Lima och Transtrand)
 

 

Alt. koral:
 

1. I dina händer, Fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mej med vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2. Mitt liv, min kropp och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dej tillhör,
att intet ont mej skada gör.

3. I dej är jag av hjärtat nöjd,
du är min enda tröst och fröjd.
I all min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4. Det är min tro, o Fader blid,
hjälp att jag alltid blir därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik,
att jag må ärva himmelrik. 

(Amen, amen, amen).

Text: Basilius Förtsch 1609, Håkan Ausius 1641, Jesper Svedberg 1694

Musik: Strassburg 1545, alt. dalakoral från Lima och Transtrand (medd. av kh W Sehman i Lima), alt. Albert Becker (1834-1899)

589 Jag lyfter mina händer

Alt. koral:
 

Dalakoral från Mora:



1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.

Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) efter Psalt. 121, Jesper Svedberg 1694 (41 år)

Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år), alt Johan Georg Lotscher 1795 (61 år) alt. dalakoral från Mora (upptecknad av kpr Axel Gustafsson)