480 Du all hälsas källa

Alt. koral:

Alt. koral:

1. Du, all hälsas källa, 
jag till dej vill ställa, 
Jesus, allt mitt hopp. 
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela 
så till själ som kropp,
så att jag, 
fast trött och svag, 
mitt i allt ditt bistånd finner 
och förbättring vinner. 

2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem.
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.

3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka 
som din dyra skänk,
må du därför dämpa 
våra kroppars krämpa, 
nådigt på oss tänk.  
Även rör
och skickliggör

dem som vårdar här sin nästa.

Styr allt till det bästa!

4. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från all smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!  

Text: Olof Kolmodin (1690-1753), bearb. A.H.

Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt Johann Crüger, alt Johan Lindegren

O Kolmodin:

393 Mitt hjärta, vak opp

Alt. koral:

Alt. koralvariant (dansk variant av föregående):

1. Mitt hjärta, vak opp,
vak opp, du min ande, min själ och min kropp!
Se, mörkret nu skingrats på natthimlens tält
och solen går fram på sitt klarnande fält.
Så sov inte längre, men tacksam du må
till Skaparen gå!

2. Till Gud, som så väl
i natt dej bevarat till kropp och till själ, 
som runt om ditt läger satt änglar till vakt,
dej skyddat med faderlig kärlek och makt.
För detta med glädje nu tacka du bör,
det första du gör.

3. Dej, Gud, vare lov,
som över mej vakade medan jag sov,
så ingen förskräckelse, frestelse, nöd,
sorg, eld eller sjukdom mej sömnen förbjöd.
Jag låg i ditt sköte och faderligt skött
sov fridfullt och sött.

4. Din Ande mej giv
som stärker med Ordet mitt andliga liv,
så aldrig jag, dövad av världsbullrets ljud,
förargar min nästa, förtörnar dej, Gud.
Låt girighet, okyskhet, lågsinnad harm
ej bo i min barm.

5. Men giv att jag kan
mitt kall och min uppgift med lust ta mej an.
Giv hälsa och krafter och vishet och mod,
låt verkets fullbordan bli salig och god.
Begynnelsen vare, o Gud, på ditt ord
i Jesu namn gjord!

Text: Olof Kolmodin, bearb.
Musik: Gustaf Aulén, alt. Ludvig Mathias Lindeman

O Kolmodin:

Två hälsobrunnspsalmer

Hälsobrunnar var populära rekreationsmiljöer under 17- och 1800-talen. Åtminstone två prästmän, tillika flitiga poeter, inspirerades av hälsobrunnsvistelsen till psalmförfattande. Först Olof Kolmodin:och hans "Surbrunnssång" ur sångsamlingen "Andelig Duvoröst" (här språkligt bearbetad):




DU ALL HÄLSAS KÄLLA

1. Du, all hälsas källa,
jag till dej vill ställa, 
Jesus, allt mitt hopp. 
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela 
så till själ som kropp,
så att jag, 
fast trött och svag, 
mitt i allt ditt bistånd finner 
och förbättring vinner. 

2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem!
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.

3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka 
som din dyra skänk,
må du därför dämpa 
våra kroppars krämpa, 
nådigt på oss tänk. 
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.

4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka 
får jag även bruka 
denna källas flod. 
O, så rör
och kraftiggör, 
så till mitt som andras bästa, 
detta vårt Betesda! 

5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!  


Sedan Anders Carl Rutström och hans glada sommarpsalm "Vid en hälsobrunn" ur sångsamlingen Sions Nya Sånger, även den språkligt något bearbetad:




GUDS LAMM, HÖR, HELA JORDEN





1. Guds Lamm, hör, hela jorden
vill hedra din person!
Din kyrka sjunger orden
i Andens kraft och ton,
med fågelskarors kvitter
är himlarymden full
och tusen blomsters glitter
betäcker jordens mull.

2. Du själv är hälsobrunnen
där livets flod upprann.
Dess like är ej funnen,
kom, drick här, alle man!
Här måste mörkret vika,
vi stärks till kropp och själ:
kom, fattiga och rika,
och må här evigt väl!

110 Mitt A och O, Immanuel

1. Mitt A och O, Immanuel,
min Jesus, själen i min själ,
du ljuva tröst för Israel,
liv, sanning, väg som leder väl.

2. Du är mej till försoning gjord,
du är mitt paradis på jord,
du dukar mej ett himmelskt bord,
du mättar mej med livets ord.

3. Du är min nådesol, mitt ljus,
du lyser upp mitt hjärtas hus.
Du är mitt lugn i vågors brus,
min pärla mitt i jordens grus.

4. Du är min friska morgondagg,
du är min ros vid törnetagg,
min läkedom vid samvetsagg,
mitt guld då världen ger mej slagg.

5. Du är min sköna blomsterdal,
på ökenstig min källa sval,
du är min tröst i dödens kval,
min port till himlens fröjdesal.


Text: Olof Kolmodin, ngt bearb. 2010

Musik: Svensk, ur 1697 års koralbok


O Kolmodin:

693 Korset är de kristnas broder

1. Korset är de kristnas broder,
törnebusken rosens moder,
mörka moln ger grönska god.
Guldet skall av hammarn smidas,
druvan under pressen vridas,
mänskan lära tålamod.

2. Ljust och mörkt i världen blandas,
lätt och tungt man ömsom andas,
lust och jämmer följs här åt.
Här är fröjd och sorgetimma,
solsken växlar om med dimma,
glada leenden med gråt.

3. Varför vill jag då på jorden
sitta jämt vid glädjeborden?
Om jag vill bli Jesus lik,
bör jag fostran väl fördraga
utan att i otid klaga,
ty hans kärlek gör mej rik!

Text: Olof Kolmodin, bearb. A.H. 2012
Musik: Henry Weman 1937 (40 år)

O Kolmodin:

536 Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag

Alt. koral:



PUBLIKANENS SKRIFTERMÅL

1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mej nära och fjärran.
Hur ska jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herren?
Gud, var mot mej syndare nådig!

2. Jag bävar då jag upp mot himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och om jag mot jorden min blick vänder ner,
se, där är de alla bedrivna.
Gud, var mot mej syndare nådig!

3. Vart ska jag mej vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mej slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud, var mot mej syndare nådig!

4. O Gud, mej ej bort från ditt ansikte driv
och ta ej ifrån mej din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud, var mot mej syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset du ger mej,
giv att det på mej ej må vara förspillt.
På dej jag förtröstar och ber dej:
Gud, var mot mej syndare nådig.


Text: Olof Kolmodin 1734 (44 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Franzén Frans Michael 1814 (42 år), bearb. A.H.
Musik: Nordisk folkmelodi 1624


O Kolmodin:

707 Gå varsamt, min kristen

Dalakoral från Rättvik:
   

Dalakoral från Malung:

 

1. Gå varsamt, min kristen, giv akt på din gång! 
Den väg är så smal och den port är så trång 
som leder till livet, och de är så få 
som finner den vägen och vill på den gå. 

2. Man bygger sej själv sin bedrägliga bro 
av otrogen kärlek och kärlekslös tro. 
På den vill man komma till himmelens port, 
men faller, och fallet blir evigt och stort. 

3. Man tror ej att vägen kan vara så smal, 
som leder till bröllop i himmelens sal. 
Man vill den i ostörd bekvämlighet gå, 
ej världen försaka, ej synden försmå. 

4. Men nej, man bedrar sej, man löper ej rätt. 
Till hemmet i himlen det går ej så lätt. 
Den vägen är smal som till salighet bär, 
och uppfylld av törne, av kors och besvär. 

5. Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, 
i bön och i vaksamhet vandra därpå. 
Blott ett steg på sidan dej bringar i nöd:
din köttsliga frihet, din andliga död. 

6. Här gäller att kämpa mot djävul och värld, 
att inte bedåras av högmod och flärd, 
allt själviskt och syndigt försaka i grund 
och hålla sej redo att lida var stund.

7. Din klädnad gör vit i din Frälsares blod, 
det ger till den dagliga bättringen mod. 
Ja, fly för ditt liv undan synder och last, 
bed Gud att han gör din utkorelse fast. 

8. Gå troget och stadigt i Frälsarens spår,
och kraft till din vandring av honom du får!
Hans börda är ljuvlig, åt honom dej giv. 
Han ger dej sin nåd till evinnerligt liv. 

Text: Olof Kolmodin, bearb. 
Musik: Svensk-norsk folkmelodi, alt dalakoral från Rättvik