301 Med sin alabasterflaska

Alt. koral:



1.  Med sin alabasterflaska,
fylld med bästa smörjelsen, 
ville kvinnan överraska
Mästaren, sin bäste vän.
Hon som sett sin synd med smärta
gick med varmt och tacksamt hjärta
dit där Jesus låg till bords.

2. Kvinnan rodnande om kinden
flaskan genast sönderbröt,
oljan lätt och snabbt som vinden
över Herrens fötter göt,
heta tårar samma kvinna
lät på Herrens fötter rinna,
torkade dem med sitt hår.

3. Även jag ibland, likt henne,
känner sorg och bävan stor,
käre Herre, när jag vänder
mej till dej vid nådens bord,
rodnar, bleknar i min vånda,
bönesuckarna blir många:
ta mej än en gång emot!

4. Himlen sej till jorden böjde,
när du blev en kvinnas son,
du som henne så upphöjde,
synd och död lyft upp mej från!
Du som gav ditt liv för alla,
döm mej ej med läppar kalla,
göm mej i din kärlek stor!

5. Mina synder, svarta, tomma, 
bottenlösa tycks de stå,
men din nåd och dina domar
dem i djuphet övergår.
Du som ger mej livet åter
och så mycket mej förlåter,
evigt vill jag älska dej! 

Text: Kassiani ca 800, dansk övers. N F S Grundtvig 1837, sv. övers. A.H.
Musik: Johann Schop 1642, alt. Poul Raaby 2017

Kassiani:

554 Oändlig nåd

Text: John Newton, sv övers Anders Frostenson
Musik: Amerikansk 1831

293 Det heliga kors vår Herre själv bar

1. Det heliga kors vår Herre själv bar,
hans blodiga sår och död för envar,
den bittra pina som han fick lida,
därav allena allt gott vi får bida.
Vi blir inte saliga på annat vis.

2. Ja, S:ta Maria, Frälsarens mor,
och alla de helgon i himmelen bor,
av idel nåd har saliga blivit
för Kristi skull, som för oss sej utgivit.
Vi blir inte saliga på annat vis.

3. Ja, människor alla, lyssna och vet
att hela Skriften vittnar om det,
att om ni vill himmelens salighet vinna,
för Kristi skull endast kan ni den finna.
Vi blir inte saliga på annat vis.

4. Guds helige Ande, du sanningens tolk,
uppliva och upplys din kyrka, ditt folk,
och led oss alla på ljusets bana
från självgjord vishet och syndig vana.
Vi blir inte saliga på annat vis.

5. All ära och pris ske Herren, vår Gud,
som sände sin Son med fridens bud.
I nåd han lede oss allesamman
att frukta och älska honom. Amen.
//: Vi blir inte saliga på annat vis ://

Text: Morten Hegelund 

561 Gud, en syndare jag är

1. Gud, en syndare jag är,
full av synd och ont begär.
Ja, ditt öga rent och klart
ser hur synden uppenbart
över huvudet mej går,
så jag ingen vila får.

2. Ja, en syndare jag är,
men du har mej ändå kär.
Du vill ingen mänskas död
men att alla i sin nöd
ska från synden vända om,
ja, du ropar till oss: "Kom!"

3. Jag mej böjer vid din fot,
ropar under bön och bot:
"Gud, var nådig emot mej!
Trots min synd förbarma dej!"
Skamsen slår jag ögat ned,
dömd av samvetet som sved.

4. Du som våra synder bar
har till syndaren ett svar:
du ett ord om frid och fred
i mitt hjärta andas ned
och i tro på detta ord
går jag hem rättfärdiggjord.

Text: Elias Blix, sv. övers. A.H. 5/5 2015
Musik: Thomas Hastings


E Blix:


Th Hastings:

568 Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus

1. //: Låt oss vandra i ljuset
liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
//: Vandra i Guds ljus ://
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds kärleks ljus.

2. //: För då har vi en sann
gemenskap med varann,
gemenskap med varann ://
//: gemenskap med varann ://
gemenskap med varann,
en sann gemenskap med varann.

3. //: Och då renar oss Jesu blod
från all vår synd,
renar från all synd ://
//: renar från all synd ://
renar från all synd,
renar oss från all vår synd.

Text: Johannes (1 Joh. 1:7)

Musik: Okänd

553 Andens fattigdom

1. Andens fattigdom, 
vilken rikedom: 
att Guds hjälp och nåd behöva, 
inte mer behöva döva 
själens oro med 
det, som bryter ned. 

2. Fattig inför Gud 
och hans kärleks bud, 
varken lyckad eller värdig, 
inte ofelbar och färdig 
– innerst jag det vet: 
det är verklighet. 

3. Självbedrägeri 
är att tro sig fri 
ifrån livets fel och brister, 
och det gör att hjärtat mister 
möjlighet att få 
tron och målet nå. 

4. Utan hjälp och råd 
annat än Guds nåd 
– underbart att han vill skänka 
mera nåd än jag kan tänka. 
Nåden skall bestå, 
nåd för mig också. 

5. Nåden först och sist, 
nåd i Jesus Krist 
– nådens kraft kan mig förvandla 
till ett liv för Gud och andra. 
Den gör fattig rik 
och sin Herre lik. 

6. Genom nåden är 
jag för Fadern kär. 
Nåden öppnar himladörren, 
ger mig prov på lyckan förrän 
jag den evigt har 
i ett fullt förvar.

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

520 Nåden, nåden den är fri

1. Nåden, nåden den är fri,
alla vill den bjuda, kalla.
Vem som helst kan salig bli,
nåden räcker till för alla.
Märk blott, att vid nådatronen
är ej fråga om personen.

2. Den som här fått namn av lärd,
mycket verkat, tänkt och skrivit,
och den som i denna värld
dömd från liv och ära blivit,
måste båda, märk det ena,
frälsas av Guds nåd allena.

3. Den som mer än tjugo år
under Moses aga sutit
och mång´ bitter bättringstår
uppå magra kinder gjutit,
måste i sin otro lida.
Rövarn frälsas vid hans sida.

4. Egen änglaärbarhet,
som för syndens utbrott fasat,
och den största gudlöshet,
som i synden hejdlöst rasat,
måste för att frälsning vinna
samma nåd hos Jesus finna.

5. Den som här med verk och ord
sej på Herrens barn försyndat,
liksom den som Kristi hjord
jämt till hjälp och bistånd skyndat,
måste inför Herren ligga
och om samma nåd få tigga.

6. Den som Gud och salighet
efter mänskotankar mäter
och i sin förmätenhet
Ordets ledstång helt förgäter,
måste låta Skriften råda,
måste låta Gud benåda.

7. Den som sett Guds härlighet
och som värmts av nådesolen,
men numer av hövlighet
ej går fram till nådastolen
utan kvar på förgårn sitter,
gör sin tid i otid bitter.

8. Den som ser sin fattigdom
och är över synden vaken,
men vill se sej mera tom,
mera fattig, arm och naken,
förrän nåden tro han vågar
- o hur fåfängt han sej plågar!

9. Ingen självförsakelse,
ingen smälek, ingen ära,
inget eget arbete,
vad slags namn det månde bära,
kan förvärva själen prydnad.
Det kan endast Sonens lydnad.

10. Salig den som då går fram
och på nåden dristigt vågar
och som endast med Guds Lamm
sej i denna sak befrågar.
Ty det är för alla skrivet
att den Sonen har, har livet.  

Text: Lars Thorstensson Nyberg 1748 (28 år), bearb. 1860, 1985, 2010
Musik: Johann Rudolph Ahle 

569 Som en härlig gudomskälla

FÖR BLODETS SKULL

(PÄRLEPORTEN)

1. Som en härlig gudomskälla,
rik och mäktig, djup och stor,
är den kärlek, nåd och sanning
som i Jesu hjärta bor.
Han har öppnat pärleporten,
så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig
och bevarat mig som sin.

2. En gång som en jagad duva,
som en sårad hjort jag var,
men ett djupt förkrossat hjärta
Jesus ej förskjutit har.
Han har öppnat pärleporten...

3. Under över alla under!
Allt förlät han mig en gång.
Om hans underbara godhet
glad jag sjunger nu min sång.
Han har öppnat...

4. När en gång i livets morgon
till den gyllne port jag når,
då för Jesu stora kärlek
ock för mig den öppen står.
Han har öppnat...

Text (=SvPs1986 nr 235): Fredrik Arvid Bloom 1917 (50 år), bearb. 1929

Musik: Alfred Olsen Dulin före 1917 (22 år)

Tillsammans med Den blomstertid, Härlig är jorden och Tryggare kan ingen vara är nog "Pärleporten" (som ovanstående text brukar kallas) den psalm i psalmboken som flest svenskar känner till. I motsats till de övriga kan den sjungas och skrålas i de mest oväntade sammanhang, ungefär som ansvarskännande 1600-teologer upplevde att de lutherska psalmerna utnyttjades (på krogen et c). Den glada, "hejiga" melodin inbjuder naturligtvis till detta, men man får nog hoppas att själva texten till "Pärleporten" - som ju är centralt evangelisk - ändå på något sätt fortfarande väcker gensvar i folks inre, även om den (med sedvanlig svensk prydhet inför allvarliga andliga frågor) mest parodieras och/eller görs till föremål för ganska vänligt gyckel.

Bloom var en rörlig för att inte säga orolig själ, både geografiskt och på flera andra sätt. Efter att ha avlagt navigationsexamen och levat på haven som sjöman gick han i land och blev frälsningsofficer i Amerika. (Eventuellt efter att ha försökt lyckan som guldgrävare, jfr Guldgrävarsången). Han gifte sej också med en frälsningsofficer, som dock inte levde länge. Sedan gick han (1901-04) pastorsutbildning vid North Parks pastorsseminarium i Chicago (samtidigt som han i Sverige obefintligförklarades 1902!) och arbetade som pastor i några församlingar i USA. Men han övergick snart till att bli försäljare och ansåg sej själv ha förlorat livet i Gud.

År 1917, vid 50 års ålder, fick han en ny "frälsningsupplevelse" på Frälsningarmén och återvände till pastorskallet. Hans äktenskap med andra hustrun upplöstes dock snart därefter och han återvände 1921 till Sverige. Där gifte han åter om sej och arbetade som missions- och baptistpastor i bl.a. Säter, Rättvik och Uddevalla, där han avled i blindtarmsinflammation strax före sin 60-årsdag.

Sången om "Pärleporten" skrevs på svenska just efter Blooms återkomst till kristen tro och kristet arbete, och den är tillsammans med Guldgrävarsången författarens överlägset mest kända. Den finns även på engelska under titeln "Love divine, so great and wondrous". Och så här låter tydligen den nederländska varianten:




Och en fri improvisation över samma koral (den skulle Dulin och Bloom ha fått höra!):

 

573 Nämn mig Jesus, han är livet

Alt. koral:
´

1. Nämn mig Jesus, han är livet,
han är min rättfärdighet.
Han sitt liv för mig har givit,
mig förvärvat salighet.

2. Egen fromhet intet gäller
inför den som hjärtat ser,
mänsklig visdom icke heller
tröst och frid i själen ger.

3. Intet annat än allena
Jesu nåd, förtjänst och blod
kan från all min synd mig rena,
göra saken för mig god.

4. Milde Jesus, nådens källa,
du mitt liv, min salighet,
låt i domen för mig gälla
din förtjänst och helighet.

5. Döm mitt hjärta här i tiden,
innan världen döms av dig;
och när tiden är förliden,
i ditt domslut fria mig.

Text (=SvPs1986 nr 356): Matteus Gottfried Hehl o 1750 (45 år) "Sagt mir anders nicht als Jesum", övers. Peder Håkansson Syréen 1826 (50 år), Wilhelmina Söderström 1907 (62 år)
Musik: Herrnhut efter 1735 / Berlin 1786

"Den artikel med vilken kyrkan står eller faller" kallade Martin Luther läran om rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus. Och ingen psalm i psalmboken uttrycker nog den läran så klart och pregnant som denna psalm, som skrevs av M G Hehl strax innan han vigdes till biträdande biskop för den herrnhutiska s.k. Brödraförsamlingen i Amerika.

Den hade ursprungligen en inledningsstrof "Sünder bin ich, ja das weiss ich", som ströks vid den första översättningen till svenska 1795, trol. utförd av Anders Dahlström, som detta år utgav Samling af Äldre och Nyare Sånger och Werser där psalmen fanns med. Sista strofen hade i denna samling ett särskilt nummer, och angavs i ett ex. av sångboken vara författad av Nikolaus Ludvig von Zinzendorf. Men boktryckaren Syréen sammanställde båda sångerna för Christelig Sång-Bok ("Syréens sånger") som han utgav 1826, och tillade strofen "Milde (Söte) Jesu, nådens källa". Östervålaprosten Johan Dillner återgav psalmen med någon liten bearbetning i Tillfällighetsstycken från landsbygden 1858.

I Johannes Johanssons Förslag till psalmbok 1907 togs sången med i en version av Wilhelmina Söderström ("Jesus Kristus, han är livet"), vars omarbetning främst berörde andra strofen. Den lydde tidigare så här (jfr Sionstoner 1935 m.fl. sångsamlingar): "Varken det att självfromt vandra, / sig med kunskap fylla opp, / eller det att lära andra / ger mig tillförsikt och hopp".

551 När frid som en flod strömmar fram på min väg

1. När frid som en flod strömmar fram på min väg,
när sorger som havsböljor slår,
vad än som mej sker har du lärt mej att tro:
det är väl, det är väl med min själ.
Det är väl med min själ.
Det är väl, det är väl med min själ.

2. Fast Satan mej frestar och prövning mej når,
må denna försäkran stå fast:
att Kristus grep in i min hjälplöshet svår
då han utgöt sitt blod för min själ.
Det är väl...

3. O väldiga nåd att med visshet få tro:
min synd, inte delvis men helt,
är spikad till korset och frigjord jag får
prisa Herren vår Gud med min själ!
Det är väl...

4. Må Kristus då vara mitt liv och mitt hopp.
När dödsflodens stränder jag når 
jag slipper försmäkta; i liv och i död
ska du skänka din frid till min själ.
Det är väl...

5. Vår Gud har berett sina kära ett hem
i himlen, där frigjord från grav
jag en gång når målet, hör änglarnas sång.
O välsignade hopp för min själ!
Det är väl...

6. Välkommen du dag, då jag slipper få tro,
då slöjor ej hindrar min blick!
Basunen ska ljuda och Herren vi ser.
Även då är det väl med min själ.
Det är väl... 

Text: Horatio G Spafford ("It is well with my soul"), övers. Johan Åström (publ. med tillstånd)
Musik: Philip Paul Bliss

H G Spafford:


Philip Paul Bliss:

97 Du som med Guds fred mej hälsar

Du som med Guds fred mej hälsar,
jag som felar, du som frälsar,
du Guds Son som hör mitt rop,
du med nåden, jag med skammen,
jag med bönen, du med amen
- o så väl vi går ihop!

Text: Christian Richardt 1880 (49 år), övers. A.H. 1993, 2007, 2022
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)

C Richardt:

550 I Jesu Kristi smärta stor

1. I Jesu Kristi smärta stor
den själ som fast på honom tror
kan målet för sin längtan nå
och mättnad för sin trängtan få.

2. Hans smärta aldrig glömmer vi,
i troget hjärta gömmer vi
den törnekrona Kristus bar,
det kors där fast han naglad var.

3. Nu väg till himlen öppen står
för den med Kristus troget går.
För Kristi nöd Gud skonar oss,
hans helga död försonar oss.

4. Dig ärar vi, som korsfäst var
och alla världens synder bar.
Du från all smitta renar oss,
med helgonen förenar oss.

5. Högt prisad vare Kristi nåd,
som lät sig efter Faderns råd
till offerdöd på korsets stam
i helig lydnad föras fram.

*6. Din, Fader, är all härlighet,
all makt i tid och evighet,
med Sonen, vår rättfärdighet,
och Anden, som förklarar det.

Text: Bonaventura 1221-1274 ("In passione Domini"), sv. övers. Johan Alfred Eklund, v. 6 bearb. 2011

ATT LEVA AV TRO: SKULD OCH FÖRLÅTELSE

560 Hos min Jesus är jag helt trygg

Hos min Jesus är jag helt trygg,
han är klippan, han är min frid,
han är klippan, han är min frid,
han är klippan, han är min frid.

1. Jag har ingen tröst för min synd,
men jag ser i Bibeln ett lamm
som har burit allt på sin rygg.
Jag ska inte komma på skam.
Hos min Jesus är jag helt trygg...

2. Om än vågorna kring mej slår,
om jag inte något förmår,
Jesu kors det är en Guds kraft
som helt upp till himmelen når.
Hos min Jesus är jag helt trygg...

Kwake Yesu nasimama

Ndiye Mwamba ni salama,

Ndiye Mwamba ni salama,

Ndiye Mwamba ni salama.

552 Genom Jesus är jag fri

Genom Jesus är jag fri, 

genom Jesus är jag fri 

ifrån synden, döden och mitt gamla jag. Genom Jesus är jag fri, 

genom Jesus är jag fri, 

han har gjort mej fri från skuld och dom och lag. 

Halleluja, halleluja, 

genom Jesus är jag fri. 

Halleluja, halleluja, 

genom Jesus är jag fri varenda dag.

570 Han har kastat alla mina synder bak sin rygg

1. Han har kastat alla mina synder bak sin rygg,
ja, bakom sin rygg,
ja, bakom sin rygg.
Han har kastat alla mina synder bak sin rygg.
Han ser dem aldrig mer.

2. Såsom öster är från väster är de långt från mej,
är de långt från mej,
är de långt från mej.
Såsom öster är från väster är de långt från mej.
Han ser dem aldrig mer.

574 Från Frälsaren på korsets stam

SÅ HELT FÖRLÅTER GUD
Fem trösterika bilder ur Skriften

1. Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt,
då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han tvår mej snövit i sitt blod.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

2. Min synd låg mellan mej och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min, nu är jag trygg.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

3. Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt,
min synd, som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

4. I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl
att aldrig mer den når din själ.
Så helt förlåter Gud.
Så helt förlåter Gud.

5. Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar,
som himlen strålar klar och ren
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på all min vånda slut.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.

Text: Kämpe Gleerup 1913 (42 år) 

Musik: Artur Eriksson 1955 (37 år) 

576 Ej silver, ej guld

1. Ej silver, ej guld har förvärvat mej frälsning, 

ej jordiska skatter har friköpt min själ. 

Nej, blodet på korset är priset jag kostat,

den enfödde Sonen gavs ut för mitt väl.

Friköpt jag är, men ej med silver, 

återlöst, men ej med guld. 

O vilket pris: med dyra blodet 

han betalat all min skuld. 

2. Ej silver, ej guld har mitt skuldbrev utplånat, 

nej, därtill min skuld var för stor och för svår. 

Men blodet på korset den kunde borttaga,

blott däri förlossning från synden jag får.

Friköpt jag är... 

3. Ej silver, ej guld kunde då jag var fjärran

mej tillträde vinna till Gud och hans nåd.

Men blodet på korset det förde mej nära,

vad djup och vad höjd i den Eviges råd!

Friköpt jag är... 

4. Ej silver, ej guld kan förskaffa mej ingång 

i himlen, som synden mej utstängt ifrån. 

I blodet på korset försoning dock vinnes

och hem kommer Faderns förlorade son. 

Friköpt jag är...

Text: J M Gray 1900 (49 år), Anna Ölander 1908 (47 år), bearb.

Musik: Daniel Brink Towner 1900 (50 år)

577 Så finns det nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus

[Av upphovsrättsliga skäl kan Eva Cronsioes melodi ännu ej publiceras här]

Så finns det nu ingen fördömelse
för dem som är i Kristus Jesus.
Så finns det nu ingen fördömelse
för dem som är i Jesus Krist.
//: Ty livets Andes lag har i Kristus gjort mej fri
från syndens och dödens lag ://
Så finns det nu ingen fördömelse
för dem som är i Kristus Jesus.
Så finnes nu ingen fördömelse
för dem som är i Jesus Krist.

Text: Paulus (Rom. 8:1-2)

Musik: Eva Cronsioe

578 Om din synd än är blodröd

1. //: Om din synd än är blodröd
ska den bli så vit som snö ://
Om den är röd som purpur,
ska den bli som ull.
Om din synd än är blodröd,
om din synd än är blodröd
ska den bli så vit som snö,
ska den bli så vit som snö.

2. //: Hör den röst som dej kallar
och kom åter till din Gud! :b//
Är ej hans nåd oändlig
som hans kärleks djup?
Hör den röst som dej kallar,
hör den röst som dej kallar,
och kom åter till din Gud
och kom åter till din Gud.

3. //: Han förlåter dej synden
och han minns den aldrig mer. ://
Vänd er till mej, ni alla,
säger Herren Gud.
Han förlåter dej synden,
han förlåter dej synden
och han minns den aldrig mer,
och han minns den aldrig mer.


Text: Fanny J Crosby (1820-1915) efter profeten Jesaja
Musik: William Howard Doane (1832-1915)