302 Jesus gråter, världen ler

1. Jesus gråter, världen ler.
Vanvett sjunger mellan gravar.
Syndens vän ej faran ser,
döden dansar med dess slavar.
Hund till spyan vänder åter,
världen ler men Jesus gråter.

2. Slutet kommer - ve, o ve!
Vill du dej vid satan länka?
Kan du Jesu gråt ej se?
Kan du på din frid ej tänka?
Grät förgäves han som dömer,
ve dej, ve, när slutet kommer!

3. Jesus gråter - smält, vart bröst,
vakna, du som synden söver!
Bäva för din falska tröst,
det är dej han gråter över.
Till din Frälsare vänd åter,
smält, vart hjärta, Jesus gråter!

Text: Bernhard Severin Ingemann, sv övers A.H. 19/3 2014

Musik: J R Ahle

B S Ingemann:

426 Den sköna solens ljus gick ned

1. Den sköna jordens sol gick ned,
men stjärneskaror strålar. 
Ja, universums härlighet
den mörka kvällen målar. 

2. Se, rymden som en kyrka stor 
sej välver hög och trogen; 
i templet är Guds gröna jord 
ett litet blad från skogen. 

3. På minsta blad i största skog 
hör många storverk hemma; 
där finns det liv och lovsång nog,
fast vi ej hör en stämma.

4. Gud, i din hand allt stort är smått, 
men inget smått du glömmer. 
De barnasjälar har det gott, 
som i din nåd sej gömmer.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1838, sv. övers. A.H. 20/2 2016
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1838

17 Till himlarna når din barmhärtighet, Gud

1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,
din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,
din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,
där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,
där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 36:6-10), övers. A.H. 2012
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år)


B S Ingemann: 


J P E Hartmann:

155 En Fader oss förenar

1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist:
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år) "Een Gud og alles Fader", Edvard Evers 1902 (49 år)

Musik: 1400-talet Hans Kugelmann 1540 (45 år)

Denna vackra psalm av Sorö-lektorn Ingemann verkar otroligt nog inte finnas med i den senaste danska psalmboken (2002). Men här i Sverige har den haft en stark ställning under 1900-talet och gärna sjungits som avslutningspsalm.

Psalmens första strof utgår ifrån Efesierbrevet 4:3-6, där Paulus skriver: "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: 4en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."

Med tanke på andra strofen kan psalmen mycket väl placeras under rubriken "Pilgrimsvandringen", precis som författarens mest kända psalm Härlig är jorden.

B S Ingemann: 

265 Jesus, du som segern vinner

1. Jesus, du som segern vinner, 
i Guds stad du rider in. 
Nu är palmsöndagen inne, 
nu är folkets hyllning din. 
Nu är fred och harmoni, 
"hosianna!" sjunger vi. 
Ja, men bakom hyllningsglansen 
skymtar ändå törnekransen. 

2. Många, som du vägen visar
till ditt rike, ändrar sej. 
Många som i dag dej prisar 
kommer snart att håna dej. 
Gröna palmblad vi nu ser 
vissnar alltför tidigt ner. 
Snart där hosianna klingar 
skränet dej till korset bringar. 

3. Du som rider lugnt och stilla 
på en åsna vägen fram, 
inget jubel kan förvilla 
dej, Guds Son, vårt påskalamm. 
Bredda mantlar, fagra tal 
döljer inte dödens kval, 
ändå du av glädje lyser, 
kärlek till oss alla hyser. 

4. Fridens Konung, du ej dröjer 
fastän Golgata du ser.
Himlens Konung, vi oss böjer 
och din kärleks makt tillber. 
"Korsfäst!" ropar många än, 
men du frigör syndaren. 
Där du med din nåd får stanna
ljuder evigt "Hosianna"! 

Text: Bernhard Severin Ingemann 1825 (36 år) "Jesus, store seiervinner", sv. övers. A.H. 2012
Musik: Ludvig Mathias Lindeman

B S Ingemann:


L M Lindeman:

824 Härlig är jorden

1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Text (=SvPs1986 nr 297): Bernhard Severin Ingemann augusti 1850 (61 år) "Dejlig er jorden", övers. Cecilia Bååt-Holmberg 1884 (27 år)

Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842

Detta är en av psalmbokens absolut mest välkända psalmer, ja, en av dem som många svenskar kan utantill. Så kär och insjungen är själva ordalydelsen, att det 1986 inte gick att i sista strofen byta ut "Änglar den sjöngo" mot "Änglarna sjöng den" (sången). Trots att verbformen och ordföljden då skulle bli både begripligare och trognare mot originalet, där det heter just att "englene sang den"!

Psalmen skrevs på sensommaren 1850, då lektor Ingemann fick besök av kyrkoherden Johannes Ferdinand Fenger, som hittat psalmen Schönster Herr Jesu i marsnumret av en tysk missionstidskrift. Där uppgavs den vara en "korsfararhymn" från 1200-talet, och Fenger önskade en text med närmare anknytning till korsfarar- och pilgrimsmotivet.

Lyckligtvis fylldes psalmen inte av någon våldsförhärligande riddarromantik, utan snarare tvärtom: det är en mycket fridfull pilgrimsstämning som genomsyrar texten. Oscar Lövgren påpekar: "Den folkförsoningens freds- och fridston som färgar hymnen, hängde väl också samman med det krig som denna sommar pågick mellan Danmark och Preussen. Efter det blodiga slaget vid Isted 25.7.1850 skrev Ingemann: 'Gud give nu, att den stora fiendskapen måtte ha förblött och en rättfärdig fred vara tillkämpad.'" Och den psalm han skrev senare samma år lät han sluta med orden: "Frid över jorden Herren bjöd". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 315).

Psalmen "Dejlig er jorden" publicerades samma år i tidskriften Dansk Kirketidende (den 8 september). Den unga svenska folkhögskoleläraren Cecilia Bååth-Holmberg (sju år yngre än psalmen) hörde den första gången sjungas i Seljord i norska Telemarken och samtidigt med berättelsen om denna upplevelse publicerade hon sin översättning av psalmen (C. B-H. i Folkhögskolebladet 15 nov. 1884). Texten översattes något decennium senare även av Erik Nyström, men den översättningen slog aldrig igenom.

I övriga Norden är psalmen placerad bland julpsalmerna (väl framför allt p.g.a. tredje strofen), men i Sverige bland pilgrimspsalmerna (här sjungs den kanske mest vid begravningar). Den hör dock till våra mest användbara psalmer, och kan lika gärna sjungas exempelvis en vacker sommardag eller en stilla höstkväll.

B S Ingemann: