221 Ni präster, Jesu sändebud

1. Ni präster, Jesu sändebud,

hans evangelium sprid ut

i dessa bistra tider!

Gå ut, men Hjälten låt gå främst,

blodsvittnen låt gå fram därnärmst,

så ljuset bäst sej sprider!

Se, nu är

tiden här!

Fäll ej modet,

men om Blodet

ni predike

även här i Sveriges rike!

2. Se, Lammet är allsmäktig Gud!

De faller för hans allmaktsljud

som honom fängsla vågar.

Han gör väl än så stor bedrift,

han är för helvetet ett gift,

för döden själv en plåga.

Så välan!

Gud, vår man,

du oss värje

här i Sverige,

styr i norden,

Gud, ja, över hela jorden!

3. Tryck värmen av din nådesol

hit upp till nordens kalla pol,

och låt nu livets Ande,

som du i ett profetiskt brev

till judafolket fordom skrev,

få vila i nordlanden!

Ymnigt strö

livets frö -

alla ställen

upp till fjällen,

låt dem bära

Sarons blomster, Lammets ära!

Text: Anders Carl Rutström (1721-72), ngt bearb AH 2021

Musik: Philipp Nicolai, bearb.

A C Rutström:

P Nicolai:

770 Vår Herres Jesu Kristi Gud

1. Vår Herres Jesu Kristi Gud 
och härlighetens Fader, 
lär oss i tid ta nådens bud  
med himlens lönegrader.
Ja, led oss du från världens torg 
till verket i din vingårdsborg,  
där vi din godhet möter. 

2. Lär oss din nåd och kärlek se 
och blott på nåden yrka.
Låt oss som svaga syndare 
få motta liv och styrka  
av livets träd, du Jesus själv, 
som står vid nådens klara älv 
till hela världens hälsa. 

3. Behåll ditt trogna arbetsfolk 
av idel nåd vid grunden! 
Din helge Ande, nådens tolk, 
erinre dem den stunden, 
när du som en husbonde from
vill ge envar den nåd och dom
som du har lovat. Amen!

Text: Anders Carl Rutström till avslutning på sin högmässopredikan i Storkyrkan (S:t Nikolai), Septuagesima 15/2 1756 (34 år), bearb. A.H.

Musik: Wittenberg 1525

A C Rutström:

Två hälsobrunnspsalmer

Hälsobrunnar var populära rekreationsmiljöer under 17- och 1800-talen. Åtminstone två prästmän, tillika flitiga poeter, inspirerades av hälsobrunnsvistelsen till psalmförfattande. Först Olof Kolmodin:och hans "Surbrunnssång" ur sångsamlingen "Andelig Duvoröst" (här språkligt bearbetad):




DU ALL HÄLSAS KÄLLA

1. Du, all hälsas källa,
jag till dej vill ställa, 
Jesus, allt mitt hopp. 
Jag nu ber dej hela
allt vad mej kan fela 
så till själ som kropp,
så att jag, 
fast trött och svag, 
mitt i allt ditt bistånd finner 
och förbättring vinner. 

2. Vill vi sådant bruka
som mest gör oss sjuka,
hela våra hem!
Du, vår enda hälsa,
kan från döden frälsa
både liv och lem.
Råd först bot
för själens sot,
och om kroppen något späkes
hjälp att anden läkes.

3. Men din kropp, din kyrka,
ser ju kroppars styrka 
som din dyra skänk,
må du därför dämpa 
våra kroppars krämpa, 
nådigt på oss tänk. 
Giv din kraft
till jordens saft,
låt din allmakt källan stärka,
låt oss verkan märka.

4. Själens sår och skada
får jag saligt bada,
Jesus, i ditt blod,
men för kroppens sjuka 
får jag även bruka 
denna källas flod. 
O, så rör
och kraftiggör, 
så till mitt som andras bästa, 
detta vårt Betesda! 

5. Skall jag sjukdom bära,
låt den, dej till ära,
mej till fostran bli,
men vill du förläna
nåd att här dej tjäna
från min smärta fri,
skall min mun,
du livets brunn,
dej för hälsans ädla gåva
nu och evigt lova!  


Sedan Anders Carl Rutström och hans glada sommarpsalm "Vid en hälsobrunn" ur sångsamlingen Sions Nya Sånger, även den språkligt något bearbetad:




GUDS LAMM, HÖR, HELA JORDEN





1. Guds Lamm, hör, hela jorden
vill hedra din person!
Din kyrka sjunger orden
i Andens kraft och ton,
med fågelskarors kvitter
är himlarymden full
och tusen blomsters glitter
betäcker jordens mull.

2. Du själv är hälsobrunnen
där livets flod upprann.
Dess like är ej funnen,
kom, drick här, alle man!
Här måste mörkret vika,
vi stärks till kropp och själ:
kom, fattiga och rika,
och må här evigt väl!

20 Vem är en sådan Gud som vår?

Alt. koral:

1. Vem är en sådan Gud som vår?
Var finner man hans like?
Hur hög och underbar han står
mitt i sitt allmaktsrike,
när han med kraften i sitt ord
har skapat himmel, hav och jord,
ja, allt som rörs och lever!

2. Och detta Herrens storverk var
fullkomligt, gott och härligt,
men ack, en dag av lögnens far
det skövlades förfärligt!
Då blev det ont, som förr var gott,
och genom Adams fall och brott
har världen syndig blivit.

3. Men vi behöver ej förgås,
ty Gud är mänska bliven
och i hans liv och död för oss
är evig lösen given.
"Fullbordat", ropte han till slut:
så strök han hela skulden ut.
Den detta tror är salig.

4. Ja, salig såsom Adam själv
och lika ren som Eva
han tvagen är i nådens älv
och får i Kristus leva.
Så har han en befriad själ
till skänks av sin Immanuel,
sin Skapare och frände.

5. Så sjunge den som salig är
och glad i tron kan sjunga,
så sjunge hela himlens här
och varje mänskotunga
dig, Jesus, evigt lov och pris,
att du på så fullkomligt vis
från döden oss har frälsat!

Text: Anders Carl Rutström, (nr 2 i Sions Nya Sånger, "En punkt i evighetens längd"), bearb. O Ahnfelt (?, publ. i Ahnfelts sånger), ngt bearb A.H. 2009

Musik: Finsk koral, alt. Jan-Olof Kulander 1993 ("När dagen fylls av fågelsång")

A C Rutström:

67 Fördolde Gud och ursprungskälla

1. Fördolde Gud och ursprungskälla
till allt i himmel och på jord.
Vi ser dig styra än och ställa
med makten i ditt blotta ord.
Men outgrundlig är din sed:
än måste allt din vilja följa,
och än tycks du din allmakt dölja
- du vänder allting upp och ned.

2. Ett obegripligt kungavälde
din allmaktshand på jorden för.
Men vi blev häpnast, när det gällde
vad här med dina barn du gör,
då vi med undran skåda fått,
hur du gudomligt oss ledsagar.
Att det är bäst, vad dig behagar,
vi först i efterhand förstått.

3. När något vidrigt sig tilldrager
och hotar med förskräckligt slut,
strax det all ro ifrån oss tager,
ty vi kan ej se vägen ut.
Men händer det att allt går till
så väl och vackert som oss lyster,
då är vi nöjda och förtröstar
på dig så mycket som vi vill.

4. Ett tålamod förutan ände,
Förbarmare, med oss du har.
Vi felar utan återvändo,
men du förblir dock den du var.
Din nåd och tuktan är ju ett.
Fast de så helt olika smakar,
så har du, när vi ser tillbaka,
ment lika väl med ljuvt och lett.

5. Vår käre Far, vårt allt i alla,
du är densamme alla dar.
Inför din tron ska nederfalla
allt det som liv och anda har.
Men i din hand är redan nu,
då vi ska ta dig helt på orden,
all makt i himlen och på jorden.
För evigt prisad vare du!

Text: Anders Carl Rutström 1759 (37 år), bearb. A.H. 1991, 2007
Musik: Svensk folkmelodi

A C Rutström:

142 Lammets folk och Sions fränder

1. Lammets folk och Sions fränder,
lilla hop av köpta får,
som till himlens arveländer
ofta törnestigar går,
Salems barn och Guds församling,
lilla skepp och klena hjord,
som i världen är en främling
och ett mål för våld och mord,

2. du dig skattar dock lycksalig
och ditt öde aldrig tungt.
Frälsaren, med nåd otalig,
är din sällhets medelpunkt.
Låt ock honom detta vara,
han allena är det värd.
Sedan är det ingen fara
med ditt liv och hädanfärd.

3. Ljuvligt månde nu oss falla
under livets träd vår lott.
Herren, Herren, allt i alla,
är vårt tempel och vårt slott.
Där har fågeln funnit näste,
svalan funnit har sitt bo,
skrämda flyktingen sitt fäste,
trötta trälen sabbatsro.

4. Tro och älska, det är saken!
Allt på kärlek kommer an.
Kärleken uppfyller lagen,
tron ej annat göra kan.
Den som tror skall salig bliva,
den som älskar livet får.
Gode Jesus, värdes giva
att din kärlek om mig rår!

5. Ja, på denna helga grunden,
nu med dig, min Gud och man,
göre Anden mig förbunden
och oss alla med varann.
Låt, som grenarna i stammen,
oss tillsammans trivas väl.
Jesus, låt i alla lammen
bli ett hjärta och en själ!  

Text: Anders Carl Rutström 1767 (46 år), ngt bearb.
Musik: Okänd

A C Rutström:

185 Min Jesus ifrån Nasaret

1. Min Jesus ifrån Nasaret,
min bäste vän i evighet,
som blev för mej på korset död
och friat mej från synd och nöd!

2. Nu går jag på ditt löftesord
till nya testamentets bord.
Så full med tusende besvär
jag kommer till dej, Herre kär.

3. Du är mitt liv, min hälsas Gud,
rättfärdighetens dyra skrud,
min frihet är du, Jesus Krist,
från dödens våld och satans list.

4. Så vet jag inget annat råd
än be om nåd som idel nåd
för mej, den störste syndare,
till syndernas förlåtelse.

5. Upplys mitt mörka själahus
med nådens ord, ditt rika ljus,
som sagt och evigt säga skall
hur du har botat Adams fall.

6.Förändra allt, som inom mej
med viljan din ej passar sej.
En salig del och styrka giv
i din försonings död och liv.

7. Som du är gjord av Gud till min,
så gör mej evigt ock till din!
Du vare all min sol och dag,
din helga vilja mitt behag.

8. Välan, så träder jag nu fram
till hela världens påskalamm,
som blev för mej och världen död
men nu är livets brunn och bröd.

9. Jag tager, äter, dricker dej
och du förenar dej med mej.
Min Skapare, min Frälserman,
ej större nåd mej hända kan!

10. O vilken höjd av nåd för mej!
Min tankekraft förlorar sej.
Du, Gud och människa, skall ha
ett evigt tack. Halleluja!

Text: Anders Carl Rutström (ur Sions Nya Sånger 1778), ngt bearb.

Musik: Svensk 1697, alt. Waldemar Rudin 1889 (56 år)


A C Rutström: