28 Min själ ska lova Herren

 


1. Min själ ska lova Herren,
och allt som är i mej hans namn.
Han är ej från oss fjärran,
han möter oss med öppen famn.
Han all vår synd förlåter
och helar all vår brist,
till nåder tar oss åter,
hans ord är fast och visst.
Vår ungdomstid han mättar
med glädje utan tal
och ålderns börda lättar
och hjälper oss i dödens kval.

2. Var dag han oss förkunnar
sin helga lag, sin vilja god,
och i sin nåd förunnar
oss till det goda kraft och mod.
Han kärlekslöst ej tuktar
och sen till vrede är,
mot dem som honom fruktar
hans nåd oändlig är,
han den så högt befäster
som himlens ljusa bloss;
som öster är från väster,
så långt tar han vår synd från oss.

3. Som sej en far förbarmar
och barnens fel förgäter snart,
så Gud i sina armar
oss tar och tröstar underbart.
Han vet vårt svaga väsen,
av stoftet är det gjort,
vi blomstrar såsom gräsen
och vissnar lika fort.
När blåsten blomman hinner
den mister all sin prakt, 
så människan försvinner,
här hjälper inte konst och makt.

4. Men Herrens nåd, den varar
i både tid och evighet
mot dem som honom svarar
och söker hans rättfärdighet.
Allt hör ju till hans välde,
hans tron i himlen står,
ni änglar som er ställde
till Herrens tjänst och vår,
allt jorden fått att bära
på Herrens skaparbud,
kom, sjung till Herrens ära,
ja, låt oss alla prisa Gud! 

Text ("Nun lob, mein Seel, den Herren"): Johann Gramann (Poliander) 1530, 1540 (43, 53 år), efter David Isaisson (Psalt. 103), övers. Laurentius Petri Nericius? 1562 (63 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. 1986, 2016

Musik: 1400-talet, Hans Kugelmann 1540 (45 år ca), ngt bearb.
Lyssna till hur psalmen sjungs i Gedächtniskirche, Berlin, 2009:

Denna reformatoriska lovpsalm, som alltigenom bygger på Psaltaren 103, utgavs första gången år 1540 genom ett separattryck i Nürnberg. I Then Swenska Psalmboken 1567 fanns en svensk översättning, som troligen utförts av psalmbokens utgivare ärkebiskop Lars (Laurentius Petri). I den formen togs den också in i 1695 års psalmbok som nummer 85 (se nedan), men bearbetades för 1819 års psalmbok, i vilken form den fördes vidare till 1937 års psalmbok. För 1986 års psalmbok gjordes en ny bearbetning (även en i Finland), men psalmen har alltså en så stark ställning att den funnits med i alla svenska psalmböcker sedan 1500-talet.

Detta beror naturligtvis i grunden på att förlagan i Psaltaren är så älskad - den är en riktig tröstepsalm, ett gammaltestamentligt evangelium. Men det beror säkert också på den medryckande valsmelodin. Denna melodi trycktes samma år som originalpsalmen i Hans Kugelmanns körverk Concentus novi trium vocum accomodati. Här i Sverige har vi lagt till två toner i sista takten eftersom vi (av någon anledning) har två stavelser extra i strofernas slutrader.

Så här såg den svenska texten ut före 1819:

Min själ skall lofwa Herran;
mitt hjerta skall ock prisa hans namn;
han gör stor mon och ära
sin christenhet i alla land.
Synderna han förlåter
och helar wår swaghet all:
med nåde han oss omfattar
och hjelper af dödsens qwal.
Rikeliga han oss mättar,
förnyar ock andans kraft,
beskärmer med lag och rätter
de oskyldiga ifrån straff.

Han låter oss förkunna
sin´ herrliga werk och wilje god,
och allt godt han oss unnar
af blotta nåd och kärlighets mod.
Hans wrede hafwer snart en ända
och straffar oss icke efter wåra skuld:
sin mildhet han till oss wänder,
dem blödigom är han huld.
Hans nåd är högt befästad
öfwer dem, honom frukta rätt:
som öster är långt ifrån wäster,
så gör han oss wåra synder qwitt.

Som sig en fader förbarmar
och barnens brott förgäter snart,
så gör Gud med oss arma,
som lita till hans faderliga art.
Han känner wårt swaga wäsend´,
att wi äre mull och stoft;
wår lifstid liknas wid gräset,
som blomstrar med herrliga lukt.
När wädret blås derunder,
förfalnar allt dess prål;
menniskan snart förswinner;
här hjelper hwarken makt eller wåld.

Men Herrans nåd allena
blifwer stadig och fast i ewighet,
när man af trone rena
åstundar hans rättfärdighet,
så ock hans bud behåller:
han hafwer i himmelen satt sin stol.
I englar och starke hjeltar,
som fören hans kraftiga ord,
hans lof skolen j utsprida
bland alla hans kreatur.
Min själ i alla tida
skall lofwa Herran, wår Gud.

155 En Fader oss förenar

1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist:
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år) "Een Gud og alles Fader", Edvard Evers 1902 (49 år)

Musik: 1400-talet Hans Kugelmann 1540 (45 år)

Denna vackra psalm av Sorö-lektorn Ingemann verkar otroligt nog inte finnas med i den senaste danska psalmboken (2002). Men här i Sverige har den haft en stark ställning under 1900-talet och gärna sjungits som avslutningspsalm.

Psalmens första strof utgår ifrån Efesierbrevet 4:3-6, där Paulus skriver: "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: 4en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."

Med tanke på andra strofen kan psalmen mycket väl placeras under rubriken "Pilgrimsvandringen", precis som författarens mest kända psalm Härlig är jorden.

B S Ingemann: 

159 Upp, psaltare och harpa!

1. Upp, psaltare och harpa!
Upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa,
ur dvalan väck en syndig värld!
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
alltsom en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.

2. Han för de kvistar torra
ej hugga vill sitt vinträd ner.
Han skonar ett Gomorra
där tio fromma blott han ser.
Där två och tre allena
i Jesu Kristi namn
sin bön och sång förena,
han öppnar nådens famn
och glädjen återväcker
och skänker frid och ro
och med sin sköld betäcker
sin frälsta kyrkas hopp och tro.

3. Så kom i helig prydnad,
o Sulamit, du Kristi brud!
Hans lydnad är din lydnad,
din helighet och sköna skrud.
Han är din brudgum bliven,
att frälsa dig från fall,
och är för dig utgiven,
att han dig helga skall.
I trohet och i renhet
giv hjärtat med din hand
och vårda Andens enhet
med kärlekens och fridens band.

4. Ej evigt är du vorden
i dessa Kedars hyddor fäst.
En liten tid på jorden
du går som främling och som gäst.
Var trogen, o, var trägen
i lov och bönesång,
så blir dig himlavägen
ej slipprig eller lång.
De frommas samljud tvingar
till tystnad kvalens röst.
När Davids harpa klingar
det stormar ej i Sauls bröst.

5. Men glad som Moses skådar
från öknens land, från mödans ban
det land som Herren bådar
på andra sidan av Jordan,
så själen sig förnöjer
av salighetens hopp
och tjust från jorden höjer
sin blick mot himlen opp.
I tron hon ser och smakar
hur ljuvlig Herren är,
när helig andakt vakar
på alla känslor och begär.

6. Kom, Israel, att dyrka
din Gud på varje tid och ort,
men blive dig hans kyrka
ett heligt rum och himlens port!
Ej störe mänskofunder
och jordiskt känsloprål
de helga sabbatsstunder,
de höga föremål,
att Herren i ditt öra
ej ropar inom kort:
"Jag vill ditt spel ej höra,
hav dina visors buller bort!"

*7. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
i kärlek, hopp och tro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. A.H.

Musik: Johannes (Hans) Kugelmann 1540 (45 år) "Concentus novi trium", efter mel. från 1400-t. Jfr Sibeliusakademins version av koralen ur 1697 års psalmbok. 
Alt. koral upptecknad efter Velanes Anna i Gnarp, Hälsingland, av Pelle Schenell 1875.

Johan Olof Wallin:

Första gången publicerad i Wallins Förslag till Svensk psalmbok 1816. S.k. "ingångspsalm" i både 1819 års och 1937 års psalmbok. Och den inleder ju, om än i stympat skick, även den för Svenska kyrkan specifika andra delen av 1986 års psalmbok.

Den ståtliga sjustrofiga psalmen är dock värd att bli sjungen i sin helhet - vilket den dock förmodligen ytterst sällan har blivit. När 1937 års psalmbok togs i bruk, skedde det visserligen i en del församlingar - men i allmänhet har psalmen, trots det uppfordrande anslaget, blivit vilande. Ett undantag är sista strofen "Dig skall ditt Sion sjunga" som funnits med som separat sång i exempelvis EFS:s sångbok Sionstoner.

Anslaget är hämtat från Psaltaren 57:8b, där psalmisten sjunger: "Upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden." Och hela psalmen är fullkomligt späckad av bibelreferenser - det skulle bli för utrymmeskrävande att gå igenom dem alla: t.ex. Andens svärd, Sions gårdar, vinträdets torra kvistar, Gomorras, två och tre, sin sköld, Sulamit, Kristi brud, Kedars hyddor, Davids harpa, Moses skådar, andra sidan av Jordan, dina visors buller, havets sand m.fl. Men ett bibelstudium utifrån psalmen är givande!

229 Han kommer i sin kyrka

1. Han kommer i sin kyrka
vid psalmers lov och fröjdeljud,
min andes tröst och styrka,
min konung och min frälsnings Gud.
I dag han lovar vara
densamme som igår
och ännu uppenbara
ett nådigt Herrens år.
På nytt mej längtan leder
att sitta vid hans fot,
ett bord han mej bereder
och tar mej där som gäst emot.

2. Han nådens gåvor rika
ger den i anden fattig är,
han frälsning ska predika,
han mättar allt min själs begär.
Det hjärta som var krossat
blir läkt av Jesu hand,
från trälen oket lossat,
från fången bojans band,
den som i blindhet famlar
han skänker evigt ljus
och vilsna barn församlar
och leder till sin Faders hus.

3. O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned,
i dina helga gårdar
oss för din ankomst själv bered,
ge nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl,
lös varje bunden tunga
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud.

Text: Paul Nilsson 1905 (39 år), bearb. A.H. 2017   
Musik: 1400-talet / Hans Kugelmann 1540 

805 Vår Herre, du som sagt oss

  

1. Vår Herre, du som sagt oss:
"Låt barnen komma fram till mej",
nu i din hand vi lagt oss
med dem som vi har fått av dej.
I kärlek gör oss trygga,
vår håg, vår vilja stärk;
om också du vill bygga
välsignat blir vårt verk.
Vår ingång nu bevara,
ge växt och visdom här,
och i din barnaskara
uppta oss alla, Herre kär.

2. Åt skilda håll i livet
ska våra vägar sträcka sej,
men vad oss än blir givet
vårt rätta hem vi har hos dej.
Din sanning må förklara
den uppgift här vi får,
ditt ord må stjärnan vara
som leder oss vart år,
så ska du sist oss samla
i härlighetens ljus,
de unga som de gamla,
som barn där i vår Faders hus. 

Text: Karl Alfred Melin 1880 (31 år), bearb. A.H. 2016
Musik: Hans Kugelmann 1540 (45 år)