Visar inlägg med etikett Åström Johan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Åström Johan. Visa alla inlägg

lördag 7 september 2013

518 Till den himmel som blir allas




1. Till den himmel som blir allas
som hör Jesus Kristus till,
ingen är som inte kallas,
ingen han förlora vill.

Till hans hjärta en och var
lika öppen tillgång har.
Samma röst till alla ljuder,
samma frälsning han dem bjuder.

2. "Kom ni alla som arbetar,
allt är redo", ropar han.
"Nåden, friden, saligheten
jag åt tyngda själar vann.
Och du vilseförde, kom!
Vill du leva, o vänd om!
Överge den breda vägen."
Så han ropar, god och trägen.

3. Den som ändå hjärtat sluter
för hans kallelse och nåd,
den som honom så förskjuter
i ett tanklöst överdåd,
som ej vänder om och tror,
men i synden säker bor,
livets källa övergivit
och sin egen dödsdom skrivit.

4. Jesus, gör mej angelägen
om vad evigt gagnar mej.
Du till himlen själv är vägen,
låt mej alltid följa dej.
Du mej frälst från synd och last,
gör min kallelse så fast
att jag, skyddad i all fara,
din i liv och död må vara.

Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Store Gud, vad skall jag göra", bearb.  A.H. 2013
Musik: Svensk 1697 

Denna psalm var i 1819 års psalmbok den första under rubriken "Nådens ordning" och hade underrubriken "Nådavalet". Där fanns tre inledande strofer som plockades bort i 1937 års psalmbok och därefter, men som återges här nedan. De ger starka uttryck för en grundlig brottning med den s.k. predestinations- eller utkorelseläran, som många sökande själar fastnat i (man kan om man vill jämföra med brottningen mellan existensialism och determinism):

Store Gud, vad skall jag göra,
att jag salig varda må?
Är jag vald att dig tillhöra,
eller dömd från dig att gå?
Står i livets bok mitt namn?
Öppnas eller sluts din famn,
när mig döden snart skall fälla
och mig för din domstol ställa?

O min Gud, mitt hjärta bävar;
outforskligt är ditt råd.
Mellan liv och död jag svävar.
Vågar jag väl hoppas nåd?
Ack, det finnes ju hos mig
intet, gällande för dig?
Månn´, en gång av synden dårad,
jag kan vara en utkorad?

Ja, du vid dig själv har svurit,
att du ej vill syndarns död.
Denna ed har Jesus burit
till en syndig värld i nöd.
Den är skriven med hans blod:
o min själ, så fatta mod!
Den till änden trogen bliver,

honom Herren livet giver.

Till den himmel, som blir allas...

Ja, så följer den psalm som är känd och sjungen från och med 1937 års psalmbok under titeln Till den himmel som blir allas. De fyra kvarvarande verserna utgör det evangeliska svaret på utkorelsens problem, som dock förblir ett tankekors för alla reflekterande kristna (varför blir en del saliga men, om man får tro Jesus, inte alla?).

Den mjuka, fina melodin har tillsammans med det centralt kristna textinnehållet gjort psalmen till en av de mest välbekanta äldre psalmerna.

J Åström:

måndag 1 februari 2010

131 Du som från gudomsskötet går

 

Alt koral:


DEN HELIGE ANDES NÅD

1. Du som från gudomsskötet går
att mänskor återföra
till Gud ifrån fördärvets spår
och syndens makt förstöra,
kom, helge Ande, fyll mitt bröst,
mitt hjärta rena, stäm min röst
att dina under sjunga!

2. När blinda vi av överdåd
oss i fördärvet kastar,
så förekommer oss din nåd,
du till vårt möte hastar
och ropar: "Stanna, syndens träl!
Sök räddning för din kropp och själ!
Stå upp och fly från faran!"

3. Vi vaknar av din nåderöst,
vår synd oss nu förskräcker.
En stråle tränger till vårt bröst
och ångerns känsla väcker.
Vårt öga öppnas och vi ser
var lagens ljungeld faller ner,
var nådesolen skiner.

4. Förkrossade av lagens hot
vi av din hand kan ledas
till nådens tron vid korsets fot,
för salighet beredas.
Här renas vi i Jesu blod
här kan vi åter fatta mod,
här liv i tron du ger oss.

5. Hur blir vårt tillstånd nu förbytt!
Förvandlat blir vårt sinne,
av sanningsordet fött på nytt
med Herrens frid därinne.
Förlåten blir vår synd och skuld,
vi hos vår Fader kärleksfull
på nytt blir barn i huset.

6. Nu den som så av dej blir ledd
till himlen ställer loppet,
av Jesus och hans nåd beredd
med kärleken och hoppet
i tron vill följa i hans spår,
förlåtelse och styrka får 
och därför seger vinner.

7. Du ger Guds barn i faran skydd
och himmelsk frid i nöden,
då du gör Jesus trodd och lydd
och älskad intill döden.
I himlen själen härliggörs
och stoftet som till graven förs
en gång står upp förklarat.

8. O gode Ande, led du mej
till sanningen och livet!
Skriv i mitt hjärta vad av dej
i livets ord är skrivet.
Styrkt av din kraft, ledd av din nåd,
jag vill ditt kärleksfulla råd
i ord och gärning prisa!


Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Du som av gudomsskötet går", bearb. A.H. april 2021
Musik: Strassburg 1545 / Johann Crüger 1653 (55 år), aalt Johann Crüger


Denna Åström-psalm trycktes första gången i 1814 års psalmboksförslag och fick nr 150 i 1819 års psalmbok. Den sista raden löd ursprungligen "med helig vandel prisa" men bearbetades 1986 till nuvarande lydelse, där även lovsången i ord fick sin plats. Antagligen upplevdes det vackra ordet "vandel" som alltför föråldrat och obegripligt, trots stående uttryck som exempelvis "en oförvitlig vandel" eller för den delen "tvivelaktig vandel".

På den tiden man fortfarande använde s.k. "predikstolspsalmer" var den sista lilla versen vanlig i det sammanhanget. Den ensam blev kvar i 1937 och 1986 års psalmbok. Numera torde den nästan ha kommit ur bruk, trots sitt behändiga format. Men den är väl värd att återupptäcka och lära utantill också för enskild andakt. (Jodå, längre är den inte än att man bör klara det).  

J. Åström:

Johann Crüger:

söndag 31 januari 2010

369 I himmelen, i himmelen


Alt. koral:




1. I himmelen, i himmelen,
där Herren Gud själv bor,
hur härlig blir ej sällheten,
hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte
jag evigt, evigt Gud får se,
se Herren Sebaot.

2. I himmelen, i himmelen,
vad klarhet, hög och ren!
Ej själva solen liknar den
uti sitt middagssken.
Den sol som aldrig nedergår
och evigt oförmörkad står
är Herren Sebaot.

3. I himmelen, i himmelen,
vad sälla utan tal!
Av änglarna och helgonen
vad glans i ärans sal!
Min själ skall bliva dessa lik,
av evighetens skatter rik,
hos Herren Sebaot.

4. I himmelen, i himmelen
man inga tårar ser.
Ej döden, ej förgängelsen
där skall få härja mer.
Där skänkes fröjd och härlighet
och frid och oförgänglighet
av Herren Sebaot.

5. I himmelen, i himmelen
en sällhet du berett,
som inget öra hörde än
och inget öga sett,
ej njuten av ett dödligt bröst,
ej sjungen av en dödligs röst,
o Herre Sebaot.

6. I himmelen, i himmelen
själv alla väsens Far
med Sonen och Hugsvalaren
en evig boning har.
Ett trefalt helig sjunges där,
då himlaskaran offer bär
för Herren Sebaot.

*7. O Fader, Son och Ande, dej
ske evigt lov och pris.
Ack, öppna ock en gång för mej
din himmels paradis!
Ja, när jag fast i tron består,
jag av din hand min krona får,
o Herre Sebaot.

Text: Lars Larsson Laurinus 1620 (47 år), 1651 (78 år) "I himmelen, i himmelen, der Gud sjelfwer bor", förkortad och bearb. av Johan Åström 1814, 1816 (47-49 år), ngt bearb. 2016

Ännu ett alternativ (som inte finns i psalmboken) är en norsk folkmelodi i sättning av Grieg, hör nedan:


Denna himmelspsalm har, särskilt med sin dalamelodi från Skattunge, blivit en mycket omtyckt allhelgonapsalm. Kyrkoherden Laurinus i Häradshammar tycks ha skrivit den i samband med sin hustru Margareta Larsdotters död den 22 juli 1620. Den trycktes 1622 tillsammans med ytterligare några psalmer och den likpredikan ("En Christeligh Lijkpredikan") som hölls av kyrkoherde Isak Erici före avfärden från hemmet på Margaretas begravningsdag den 30 juli 1620. Psalmen hade från början endast fem strofer (likpredikan var desto längre).

Psalmtexten bearbetades och utvidgades rejält några decennier senare, troligen av författaren själv, och togs med i ett Manuale (en kyrkohandbok) från år 1651. I ungefär denna form togs den också in i 1695 års psalmbok, tillsammans med ännu en psalm av Laurinus. Med sina nu 17 verser uttryckte psalmen inte bara himmelens härlighet utan även något av evighetens längd. Men språket är trots den lite knaggliga rytmen ganska lättsamt, inte minst genom att strofernas sjätte rad är en upprepning av den femte, och genom att varje strof, liksom än i dag, avslutas med "Herre(n) Sebaot". Så här kunde det låta:

Ej finnes någon tunga,
den rätt utsäga må,
hur' de med lust der sjunga,
de store med de små.
O Herre Gud! hwad lust der är,
o Herre Gud! hwad lust der är,
när Herran Sebaoth.

Exempel kan ej gifwas,
mer än det Petrus sett har,
allt såsom det beskrifwes,
då han på berget war,
och Christi klarhet litet såg,
och Christi klarhet litet såg,
i Herran Sebaoth.

Men inför upptagandet i 1819 års psalmbok kortades psalmen igen och bearbetades även i övrigt av Johan Åström, både i 1814 och i 1816 års psalmboksförslag. Åströms version togs oförändrad in i 1937 års psalmbok och även i 1986 års!

Den mer "koralaktiga" melodin är tidigast känd från 1697 års koralbok och troligen svensk, liksom den folkmelodi som senare upptecknades i Skattungbyn och trycktes i Dala-Harpan 1914. Men kär psalm har många melodier, och på Nuckö i Estland upptecknades ännu en melodi år 1931 (Eva Blees f. 1863 sjöng, källa Folkliga koraler, Verbum 1985).

måndag 18 januari 2010

724 Upp, kristen, upp till kamp och strid




1. Upp, kristen, upp till kamp och strid!
Med Andens kraft dej rusta
mot ondskan i en farlig tid
och egen självisk lusta.
Den ej med allvar kämpa vill
hör inte Herren Jesus till,
som seger oss beredde.

2. Är mödan tung och striden svår,
dess större blir ju lönen.
Med varje prövning som du får,
ny kraft ger Gud i bönen.
För den till Gud om bistånd flyr
blir segern viss, om också dyr,
och ljuv ju mer den kostat.

3. Här gäller liv, här gäller död,
och vill du livet vinna
så strid! I Gud, som striden bjöd,
du alltid hjälp ska finna.
Men skyr du mödan, feg och svag,
så förestår dej nederlag
och fångenskap och döden.

4. Ta tron som sköld,
bind Andens svärd,
o kristen, vid din sida,
och gå att så mot kött och värld
med heligt allvar strida.
Den intill döden trofast är
en gång den livets krona bär
som Herren Jesus skänker.



Text: Johan Åström 1816 efter Johannes Scheffler (Angelus Silesius) 1668, bearb.
Musik: Tysk folkvisa / Wittenberg 1533