164 Hjälp, Gud, de trogna är så få

 1. Hjälp, Gud, de trogna är så få 
och tycks var dag bli färre.
Allt ont som stora här och små
bedriver, ser du, Herre.
Man dyrkar makt och tomma ting,
och lögn och skrymtan griper kring
bland mänskors barn allt värre.

2. De ense blir i fåfäng flärd
när orätt ska befrämjas
och när den fromme ska bli snärd;
de endast så kan sämjas.
Gud, hindra deras onda råd,
låt deras hjärtans överdåd
nu av din tuktan tämjas.

3. De frågar: Vem är Herren Gud,
vars röst vi skulle lyda?
Vi inte något annat bud
än vårt begär kan tyda.
Vem kan vår svada stå emot?
Vi bryr oss ej om trug och hot
från hämmade och pryda.

4. Men Herren säger: Jag ska snart
förtryckarna förfära,
allt högmod hejda i dess fart,
föraktade ge ära,
om de till mej har satt sin lit
och visat trofasthet och nit
i både liv och lära.

5. Se, Herrens ord är rent och klart
som guld i degeln skärat.
I nåd och sanning uppenbart
det blivit oss förärat.
Och därför bland betryck och brist
vårt hopp till Gud är fast och visst,
vårt hjärta oförfärat.

6. Oss lyser nådens klara sken
när vi Guds ord bevarar
i våra hjärtan var och en,
Guds Ande det förklarar. 
Med honom under all vår strid
vi vinner seger, väntar frid
som evigt, evigt varar.

Text: Wolfgang Dachstein, sv. övers. 1695,  bearb. A.H.
Musik: Martin Luther 1524

727 Den tro som Jesus famnar

1. Den tro som Jesus famnar,
som vandrar vid hans hand,
den tro varmed vi hamnar
i himlens fröjdeland,
den tron är stark och må
till offer sej bereda
och, vart Gud än må leda,
sin prövning väl bestå.

2. För vore tro att munnen
försäkrar att den tror,
fast hjärtat ej i grunden
har tagit mot Guds ord,
då funnes fromma nog,
då låge tron i tiden
och kunde hålla friden
med allt som i oss drog.

3. Men gör dej inga tankar
om tro i själen din,
om du med vilje vankar
i världens lustar in!
Vill du ha fred och ro
och slippa strider heta
mot synden, ska du veta:
du har alls ingen tro!

4. Den tro som vill med lämpa
och utan rustning fram,
den tro som ej vill kämpa
sin strid så mödosam,
den tron är död och kall,
ej värd att tro få nämnas,
den måste maktlös lämnas
i skam och syndafall.

5. Men om vår tro är liten,
så är den dock av Gud.
Stå därför stark i striden,
trots satans fredsanbud.
Vår tro den seger är
som övervinner världen,
som tyglar djärvt begären
och satan vika lär.

6. Tron kan väl också släckas
sist helt och hållet ut,
när viljan ej vill väckas
men viker bort från Gud.
Men vill du, fastän svag,
din Jesus aldrig släppa,
så står du som en klippa
mot storm och upprört hav.

7. Ja, hör, du svaga hjärta,
stå upp och fatta mod,
om än det kostar smärta,
ja, ära, liv och blod!
Om du vid korset är
hos Kristus alla stunder,
så ligger satan under
med hela mörkrets här.

8. Det är en sak att märka
till tröst i kampens tid:
de svaga ska Gud stärka
mitt i den största strid.
Ju värre det går till,
ju mera ska du vinna
och större styrka finna,
om blott du kämpa vill.

9. O du min lust och ära,
o Jesus, du är min!
Ditt tecken vill jag bära,
för evigt vara din!
Låt komma vad som vill,
må satan rycka, slita,
på Jesus vill jag lita,
för jag hör honom till.

Text: Hans Adolph Brorson 1735 (41 år) i "Nogle Psalmer om Troens Kamp og Sejr"

694 Ett eldprov skall vi genomgå

1. Ett eldprov skall vi genomgå
och dela Kristi lidande,
blott så kan vi till glädjen nå
vid Sonens uppenbarelse.

2. Ja, salig är du, om du här
för Kristi skull får skymf och spe,
ty härlighetens Ande är
då nära för att tröst dig ge.

3. Det kristuslidande som Gud
har gett dig blir till härlighet
den dag, när domsbasunens ljud
skall blåsa in Guds evighet.

4. Ty tiden är nu här för dom,
den börjar med Guds eget hus;
hur går det då för världen, som
förkastat Jesus, världens ljus?

5. Så skall då den som lida får
sin plåga lägga i Guds hand
och göra gott den dag han går
i detta prövningstidens land.

6. Och ge med tillförsikt ditt liv
åt Herrens nåd och trofasthet.
Din skymf och glädje honom giv
som leder allt till härlighet.

Text och copyright: Christian Braw, fritt efter Petrus (1 Petr. 4:12-19), publicerad med tillstånd

710 Vad tar jag mej till

1. Vad tar jag mej till
när ingenting går som jag önskar och vill,
när tvivel och hopplöshet tränger sej in
och lägger sej tungt över tillvaron min,
när slutet sej närmar fast livet står still,
//: vad tar jag mej till? ://

2. Var finner jag fred
när tankarna tynger och böjer mej ned?
För frestelser ofta mej ryckte och drev
och synder och sorger, de tryckte och rev,
så foten blev sårad och frid jag ej fick
//: på vägen jag gick ://

3. Det finns inte en
som läker vart sår och får undan var sten,
av alla de stora och visa på jord
som granskar de doldaste krafter och ord,
för alla har synder och blödande sår,
//: nej, ingen förmår ://

4. Min Herre och Gud!
Du ensam kan trösta din sörjande brud.
Du ser hennes tårar, du ser hennes sorg
och visar en väg ifrån frestarens borg.
Den vägen har brudgummen märkt med sitt blod,
//: det ger henne mod ://

5. Om vägen ger sår,
om frestaren ofta min undergång spår,
då för det mej bara till Frälsarens famn,
där stillnar min strid och där har jag min hamn.
Min sköld och mitt svärd och min rustning han är,
//: min Frälsare kär ://

6. Låt drömmarna dö
och planerna vissna som blommor och hö,
om bara min själ kan få vinna sitt slag
och står på sin vakt till förlossningens dag.
Då får jag min krona och skinande skrud
//: av Herren, min Gud :// 


Text: Bernt Støylen 1900 (42 år), sv. övers. A.H. 4/7 2013
Musik: Norsk folkmelodi från Østerdalen 

B Støylen:

709 Kom, hjälp mej du som hjälpa kan!

BÖN

1. Kom, hjälp mej du som hjälpa kan! 
Du ser hur svårt jag strider. 
Mitt hjärta trött av tunga band
i hopplös kamp sej vrider. 
Mitt kval i ord jag ej får sagt, 
det onda fick så väldig makt,
som brand i bröstet svider. 

2. Ja, hjälp mej du som hjälpa kan,
till dej min bön jag vänder. 
Du stred ju själv och övervann,
så mörkrets makt du känner.
Min nöd är stor, i natt min själ: 
kom till mej du som vill mej väl 
och räck mej dina händer.

Text: Arne Garborg 1895 (44 år)
Musik: Wittenberg 1536

A Garborg:

702 När vi i högsta nöden står

I STORA LANDSPLÅGOR

1. När vi i högsta nöden står
och mänsklig hjälp ej mer förslår,
när ingen lösning vi får fatt
fastän vi grubblar dag och natt,

2. så är den enda tröst vi har
att gå till dej, vår Gud och Far,
och så i tro tillsammans be
om hjälpen bara du kan ge.


3. O Gud, vår Gud, vars ord vi fick,
till dej vi lyfter upp vår blick.
Du bäst vår nöd och fara vet,
vill visa oss barmhärtighet.

4. Du lovat höra dem som ber
i Jesu namn, ja, göra mer
än vi kan tänka eller be
för Jesu skull, vår Frälsare.


5. Förlåt vår synd, vårt överdåd,
ja, Herre, tänk på oss i nåd.
Till oss i vårt elände se,
och skynda att din hjälp oss ge.

6. Då ska vår glädje visa sej
när vi tillsammans prisar dej.
Gud, ge oss trohet mot ditt ord
och låt din vilja här bli gjord!


Text: Paul Eber o 1566 (55 år), Andreas Holmberg 9/10 2017.
Musik: Strassburg 1545, jfr 1697 års koralbok nr 307!

719 Ni kristna, rusta er till strid

1. Ni kristna, rusta er till strid,
låt sömn och dvala fara. 
Ni måste kämpa denna tid
och inga krafter spara.
Stå upp och se
Guds fiende!
Han hotar stark och vaken.
Så gå med lust
till denna dust,
ty Herrens Guds är saken.

2. Träd fram med Kristus, bli ej blek, 
var djärv, fast ej förveten. 
Här gäller ej en vansklig lek, 
här gäller evigheten. 
Förgås du här, 
förgås du där, 
där evigt, här i tiden.
Men får du vinst, 
får döden minst: 
så är det med den striden. 

3. Var stark, men var än mera vis, 
och vaka alla stunder; 
den, som vart orm i paradis, 
han sparar inga funder: 
där våld ej rår, 
till list han går, 
blir hal att se och höra, 
ja, klär sej käckt 
i ängladräkt, 
att så din själ förföra. 

4. Ja, Gud, vår starkhet, var oss när 
i dessa strider svåra. 
De är ju dina, så du lär,  
så sant som de är våra.
Beskärma du 
ditt folk ännu 
på alla håll och trakter,
och tro och bön 
med seger krön 
mot alla ondskans makter.

Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb. A.H. 27/9 2014
Musik: Andreas Peter Berggreen 1844 (43 år)

717 Ut med dej, du mörka makt

1. Ut med dej, du mörka makt!
Hädan ska du vika!
Jag har hört vad Jesus sagt,
vill ej honom svika.
Bort från mej!
Jag vill ej
låta dej regera,
lyssna på dej mera.

2.Skulle väl min själ och kropp,
som blev Gud så dyra,
åt begären offras opp?
Nej, jag vill mej styra.
För jag vet,
hör du det,
var den leken slutar:
bakom satans knutar.

3. Är mitt hjärta ej för gott
för den ondes sinne?
Har min Jesus inte fått
kungamakt därinne?
Han mej är
alltför kär,
alltför god att mista,
vad som än ska brista.

4. Är ej varje kroppens lem
något Gud ska äga?
Skulle jag då bruka dem
på den ondes vägar?
Nej, jag vill
allting till
Herren överlämna,
allt för honom nämna.

5. Om än ej min kraft är stor,
frestaren ska vika
när jag håller fram Guds ord,
Jesus ska ej svika.
Av hans sår
kraft jag får,
så jag seger vinner
och en utväg finner.


6. Att min livstid slösa bort,
himlens fröjd förspilla
och för syndens fröjd så kort
må för evigt illa
som bisarr
satansnarr,
som hin själv fått skruda
- det ska Gud förbjuda!

Text: Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H. 15/2 2016

716 Kom nu, syskon, och se på

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
han som jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.

Text: Abela Berglund-Gullbransson, 1775-1822, bearb. A.H.
Musik: Finsk, alt. svensk 1697

720 Kvinna, vad din tro är stor!

1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!

2. Det var Herrens ord en gång
till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.

3. Det är ännu Herrens ord
till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.

4. Gärna liknar det sej då
vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.

5. Smulor av det livets bröd
som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.

6. Sjung då, varje själ som tror
på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"

7. När det sker som hjärtat vill,
spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.

8. Det vill också Frälsaren.
Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.

9. Själv är Jesus livets bröd,
den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1853 (70 år) efter Matt. 15:21-28
Musik: Johann Horn 1544

692 Du vet det nog, mitt hjärta

1. Du vet det nog, mitt hjärta,
du vet att stor är Gud,
men stor är också satan,
som ständigt byter skrud.

2. Nåväl, så får du kämpa
och tro trots brutna bud
att stor är mörkrets furste,
men större är dock Gud.

Text: Kaj Munk 1938 (40 år), övers. A.H. 6/3 2014
Musik: Melchior Vulpius

K Munk:

856 Jag går i fara var jag går

Alt. koral:



1. Jag går i fara var jag går,
jag måste alltid tänka
att Satan invid vägen står
med färdigsmidda länkar.
Hans dolda helvetsbrand
mej lätt förvilla kan
när inte på min vakt jag står.
Jag går i fara var jag går.

2. Jag går i trångmål var jag går,
mot synden ska jag strida.
Om Herren lägger korset på,
då ska jag tåligt lida.
Rätt ofta jag ej ser
en väg att vandra mer,
när motgångsdimman blir för svår.
Jag går i trångmål var jag går.

3. Jag går mot döden var jag går
vart än jag här mej vänder.
Förrän jag vet det, klockan slår
och döden bud mej sänder.
Ett litet andetag,
så slutar livets dag
och jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

4. Jag går bland änglar var jag går
och de ska mej bevara.
Alls inget Satans makt förmår
mot denna himlaskara.
Bort, världens suck och sorg,
jag går i änglaborg
och Herren räknat mina hår.
Jag går bland änglar var jag går.

5. Jag går med Jesus var jag går,
han har mej vid sin sida.
Han läker mej med sina sår
och hjälper mej att strida.
Där han står ondskan mot,
jag sätter ner min fot.
Om allting än min ofärd spår,
jag går med Jesus var jag går.

6. Jag går till himlen var jag går,
så fatta mod, mitt hjärta!
I himlen du en ände får
på all din nöd och smärta.
Bort, världens lust och prakt,
ni hör vad jag har sagt:
all världens ära jag försmår,
jag går till himlen var jag går.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. 2013 A.H.
Musik: Tysk koral efter J S Bach, alt. norsk koral

H A Brorson:

700 Glad och oförfärad gå

1. Glad och oförfärad gå
som din Gud styr färden,
om du också skulle få
kämpa mot all världen.

2. Var ej rädd för mörkrets hot!
Gud ditt ljus ska vara.
I hans kraft du står emot
frestelse och fara.

3. För allt gott du kämpa må,
dö om så det gäller.
Tungt blir livet inte då,
inte döden heller.

Text: Christian Richardt 1867 (36 år) "Altid frejdig, når du går"

Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1839 (65 år)

En av de mer kända danska psalmerna. Har i Danmark ofta sjungits vid begravningar och fick en särskild betydelse för den danska motståndsrörelsen 1940-45.

 

C Richardt:

C E F Weyse:

691 Aldrig är jag utan fara

1. Aldrig är jag utan fara,
kan dock alltid säker vara;
alltid någon nöd, men se:
alltid ock en Frälsare!

2. Aldrig fri från syndens smärta,
men dock tröstad vid Guds hjärta;
aldrig utan kamp och strid,
alltid dock på djupet frid.

3. Ofta jagad, ofta fången,
men dock aldrig helt förgången;
ofta utan kraft och råd,
aldrig utan hjälp och nåd.

4. Alltid täck för Faderns öga,
Jesus, fast jag tror det föga;
aldrig rätt tillfreds med mej,
alltid salig blott i dej.

5. Så du sorg och glädje delar,
att mej ingetdera felar:
sött och surt i livets skål,
just så mycket som jag tål.

6. Men, o Jesus, när jag gråter,
giv, att hoppets glädje åter
trots all synd och nöd ändå
måtte övervikten få!

Text: Thomas Kingo 1681 (47 år), Lina Sandell 1861 (29 år, med tillägg av v. 4)

Musik: Folkmelodi (jfr skivan "Blott en dag" med Carola), alt. svensk 1691, alt. dansk koral (se nedan) Andreas Petter Berggreen 1852 (51 år), alt. norsk koral Ludvig Mathias Lindeman

Alt. dansk koral (Berggreen): 

Alt. norsk koral (Lindeman):

T Kingo:

769 Utrannsaka mej, min Gud

Alt. koral

Utrannsaka mej, min Gud,
känn mitt hjärtas tankar.
Pröva mej, o Gud, i nåd,
kom och känn min oro.
Se om vägen som jag går
bort från dej mej leder.
Led mej då, o Herre, du
på den goda vägen.

Text: David Isaisson (Psalt. 139:23-24)

Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år)

G Wennerberg:

689 Be för oss, Herre, i vår nöd

1. Be för oss, Herre, i vår nöd,
så tron står stark och fast,
i kors och trångmål, liv och död,
i lidande och plåga,
ja, om än världen brast!

2. All världens form och färg förgår
och skiftas om i hast.
Vad vet vi om vår framtids år?
Men ingenting ska skada
den tro, vars grund står fast.

3. Du, Herre, du är själv dess grund,
dess upphovsman och mål!
Du härdar den i farans stund,
ja, just när vi är svaga
gör du den stark som stål.

4. O Gud, ett under är vår tro!
När andra stöd försvann
dess vittnesbörd, dess kraft bestod.
Den är din egen seger
som över världen vann.

5. Gå, du Guds Ande, med ditt bud
till denna jämmerns jord!
Ja, skapa tro hos oss, o Gud,
och säg till den som tvivlar
att frälst blir den som tror!  

Text: Ronald Fangen 1941 (46 år) i fängelse, övers. A.H. 1991

Musik: Olav Mo 1954 (47 år)

R Fangen:

690 Ingen hinner fram till den eviga ron

Alt. koral:




SÅNG OM ELDIGT BEMÖDANDE

ATT VINNA EVIG SÄLLHET

1. Ingen hinner fram till den eviga ron,
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
varpå dess salighet hänger.
Porten kallas trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.

2. Hindren är så många. Gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,
överge grumliga brunnar.
Lyd ej varje röst som ropar: följ med oss!
Ty, min dyra själ, då måste du förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.

3. Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
kronan förtjänar din trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om,
gör dig väl beredd till Herrens stora dom.
Bröllopskläder fordras av var och en själ,
som in i staden skall komma.

4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
tro mig, o själ, vad jag säger,
aldrig kastas ankar på himmelens strand,
om du sann tro icke äger.
Tron skall rädda dig, såframt du räddas skall;
därför, käre, hör och res dig från ditt fall,
omvänd dig och tro Jesu ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.

5. Hela vida världen Gud bjuder och ber:
Kämpa för sällhetens krona.
Herren dig av nåd denna skatt gärna ger,
låt dig med honom försona!
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl,
nådens helge Ande vill störa din sömn.
Salig är du, om du vaknar.  

Text: Lars Linderot 1798 (37 år), ngt bearb.
Musik: Svenska folkmelodier

I 1937 års psalmbok fanns det massvis av psalmer som hade samma nummer som i föregående psalmbok, 1819 års psalmbok. I 1986 års psalmbok finns det bara en psalm som har samma nummer som i den tidigare, nämligen denna psalm (som inte fanns med i 1819 års psalmbok).

Psalmen är en riktig "väckelsepsalm" och den grundar sig på Jesus ord i Luk 13:24 "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många ska försöka ta sej in utan att lyckas." Kanske också Matt 11:12 har föresvävat författaren: "Sedan Johannes Döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sej det med våld".

I andra strofen återklingar profeten Jeremias´ ord om de usla brunnarna (se Jeremia 2:13) och Salomos varningar för dåligt sällskap (Ordspråksboken 1:10ff). I strof tre återklingar Jesus´ ruskiga berättelse om mannen utan bröllopskläder (se Matteus 22:11). Sista strofen är både inbjudande och väckande - avslutningen låter hela den gudomliga Treenigheten träda fram för att rädda den sovande människan ur fördärvet.

Psalmen trycktes första gången 1798 i Karlskrona tillsammans med sånger av andra författare i ett häfte som kallades Fem Andeliga Wisor. Sången har i Linderots sångbok (utg. 1815) rubriken "Sång om eldigt bemödande att vinna evig sällhet".

Den nu mest använda melodin förekommer i novembernumret av J A Josephsons musiktidskrift Zion 1870 med uppgiften att den är "meddelad såsom den sjunges i Skåne". Jag bifogar även en annan folkmelodi, som fanns med som alternativ i 1939 års koralbok och i Norge är standardkoral till denna psalm (i en norsk melodivariant).

L Linderot:

715 Jesus själv har frestad blivit

  

1. Jesus själv har frestad blivit,
vad kan annat vänta mej?
Världens furste säger sej
vad som helst mej snart ha givit,

ja, så snart jag honom vill
tillbe, tjäna, höra till.

2. Frestad till en brottslig möda
vill jag ofta i min nöd
göra stenarna till bröd
och min själ en usel föda
leta i det stoft, som än
aldrig kunnat mätta den.

3. Ofta jag mej ej besinnar
förrän, stolt att kallas from,
stolt av dygd och kristendom,
jag blir förd till templets tinnar,
varifrån jag blint på nåd
störtar mej i överdåd.

4. Men du, Jesus, seger vunnit
över satans makt och list.
Herre, under all min brist
i din kärlek kraft jag funnit
att hans smicker och hans hot
med förtröstan stå emot.

Text: Olof Rönigk (1710-1783), Christopher Dahl, Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2010

Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)

718 Vaka, själ, och bed

Alt. koralvariant:


1. Vaka, själ, och bed
och till strids dej red!
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran,
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

2. I begärens spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar,
sej till ljusets ängel skapar,
tills dej snärjd han får
i begärens spår.

3. Under världens larm
vägen till din barm
som en listig orm han hittar
och med flärd och otro smittar
hjärtat i din barm,
under världens larm.

4. Vaka, bed, min själ,
bli ej köttets träl
och låt världen dej ej köpa;
vad dess barn ses efterlöpa
är ett flyktigt väl.
Vaka, bed, min själ.

5. Lyckans falskhet känn.
Bäst den smilar än
ditt Uriebrev den skriver,
Joabs kyssar dej den giver,
dräpande sin vän.
Lyckans falskhet känn.

6. Vad är ärans prål?
Gift i gyllne skål,
dryck som törsten inte släcker,
resekost som inte räcker
fram till resans mål,
det är ärans prål.

7. Ack, i tidens hav
får det allt sin grav
likt Egyptens stolta härar;
men om du din Herre ärar
går du ej i kvav
här i tidens hav.

8. Se det goda land
på den andra strand,
dit Guds folk igenom strider,
genom hav och öknar skrider
vid sin Josuas hand.
Sök det goda land!

9. Arvet ej förspill
som nu hör dej till.
Följ då Jesus, bed och vaka,
världen och dej själv försaka.
Han ditt bästa vill.
Arvet ej förspill.

10. Vaka, bed och strid
än en liten tid.
Så ditt Kanaan du ska hinna,
kronan undfå, palmen vinna
i en evig frid.
Vaka, bed och strid!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2010

Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

J O Wallin:

830 Här är sorg. I sorgens hydda

Alt. koral:



EN BLICK PÅ LIVET

1. Här är sorg. I sorgens hydda
räknar hjärtat sina sår.
Av de dagar som är flydda
endast saknad återstår.
Hjälp oss, Jesus, korset taga
utan att vår lott beklaga.
I ditt fotspår vägen bär
dit, där ingen sorg mer är.

2. Här är fruktan. Tanken famlar
mot en tid för ögat skymd,
vet ej vilka moln sig samlar
kring dess obekanta rymd.
Led oss, Jesus, stöd och värna,
lys oss, klara morgonstjärna,
på vår dunkla vandringsstig
fram till målet, hem till dig.

3. Här är väntan. Hjärtat brinner
av begär som flammar högt,
söker vad det icke finner,
finner vad det icke sökt.
Lär oss, Jesus, att oss nöja
med din nåd och hoppet höja
mot den evighet, där först
stillad blir vår sällhetstörst.

Text: Johan Olof Wallin efter Syrak 40:2, bearb. A.H. 2012, 2013
Muaik: Jacob Hintze 1678 (arr. Johann Pachelbel)