650 Sjung lovsång, alla länder

//: Sjung lovsång, alla länder,
och prisa Herrens namn! ://

//: Så väldig är hans godhet,

i evig trofasthet! ://

//: Sjung lovsång, alla länder,

och prisa Herrens namn! ://

//: Laudate omnes gentes,
laudate Dominum ://

Text: Taizé efter Psaltaren 117

Musik: Taizé

658 Guds pånyttfödda och uppväckta själar

Alt. koral:


1. Guds pånyttfödda och uppväckta själar, 
möt nu vår Fader i sjungande hop! 
Herrens nyskapade, friköpta trälar, 
kom nu med lovsång och jublande rop! 
Låt nu vår Fader och världen få höra 
hur vi hans nåd mera känd vill få göra. 
Halleluja! Halleluja! 

2. Gudlösa var vi och döda som stenar, 
hårda i hjärtat som marmor och stål. 
Det var Guds mäktiga styrka allena 
som fick oss frälsta och nådde sitt mål, 
lät oss av Anden i ordet förnimma 
Frälsarens levandegörande stämma. 
Halleluja! Halleluja! 

3. När vi vi fick höra vad Skaparen tänkte, 
då han bjöd hem oss som brutit hans bud, 
hur han oss allting i Medlaren skänkte, 
som gav sitt liv för sin Kyrka, sin brud, 
hur han oss älskar, trots synder så svåra, 
smälte vårt hjärta i kärlekens tårar! 
Halleluja! Halleluja! 

4. Vem vill nu Herrens utvalda anklaga? 
Gud oss i Kristus rättfärdiga gjort. 
Här finns välsignelsens fullhet att smaka, 
här är Guds nåd, här är himmelens port! 
Tron bröt igenom trots ångestens pilar, 
fann under korset sin fristad och vila. 
Halleluja! Halleluja! 

5. Inget kan änglar förundrade göra 
så som den frälsning som Herren kom på. 
Det var för alla så härligt att höra, 
himlens församling, den ropade då: 
Amen! Halleluja! Seger vi vunnit, 
Jesus sitt får, det förlorade, funnit! 
Halleluja! Halleluja! 

6. Upp då, ni troende, Herrens utvalda! 
Njut av den kärlek som Fadern oss ger! 
Gud är så god, era skulder betalda, 
håll er till honom, ja, vad som än sker! 
Tacka för nåden, den helt ofattbara: 
söner och döttrar till Gud får vi vara! 
Halleluja! Halleluja!

Text: Hans Adolph Brorson 1735 (41 år), sv. övers. A.H. 9/8 2018
Musik: Ansbach 1664

652 Guds Son har gjort mej fri

Alt. variant:
 


1. Guds Son har gjort mej fri
från Satans tyranni,
från synd som vann,
från lagens bann,
från dödens skräck och helvetsbrand.
Min Goel tog på sej
den dom som låg på mej,
sej undergav
Guds viljas krav
till pina, död och grav.
Jag där Guds kärlek ser och tror,
den är så obegripligt stor,
så god
emot
en ond från topp till rot,
som ingenting var till behag,
förutom den förbjudna smak,
och som han fann
med håg och hand
i satans hårda band.

2. Jag ger mej Gud i våld,
och de i ormens sold
ska klart förstå
att jag vill gå
i friheten Gud lät mej få!  
Det glädje ger och tröst
att följa Jesu röst,
att gå förbi
försåten fri,
mot himlens harmoni!
Den värld som här far efter vind
får aldrig mera ta mej blind
med sej,
o nej,
till gropen går jag ej!
Jag vet mej alltför dyrköpt för
att tro att synden lyckliggör,
jag fnyser åt
dess fröjd och ståt -
till himlen går min stråt.

3. Mitt hjärta i mej ler
när jag min grav beser.
Ej blomsteräng,
ej furstlig peng
kan bädda mej så ljuvlig säng.
Min död är färjeman
till livets fasta land,
Gud Sebaot
har där sitt slott,
och där är evigt gott!
Om vinden här går hårt emot
och späker mej från hår till fot -
all kur
känns sur
för människans natur -
den gör dock tränat, raskt och lätt
vart sinne som vill kämpa rätt,
ja, korset än
ger friheten
som är från himmelen!

Text: Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H. 29/8 2017
Musik: Norsk folkmelodi

108 Sjung i himlens ljusa höjder

1. Sjung i himlens ljusa höjder,
sjung Guds lov, du änglahär!
Allt vad liv och anda äger
prise den som Livet är.
Stäm nu upp en mäktig världskör,
ingen stämma svike här.

2. "Tig!" åt stormens brus han sade,
när dess vreda hot han såg,
såg mot bräcklig farkost välvas
upp det dunkla djupets våg;
strax det näpsta vädret lydde: 
som en spegel havet låg.

3. När en son, av döden rövad
i sin ungdoms sköna vår,
bäres ut, och modern gråter
sorgens tårar vid hans bår,
"unge man, stå upp!" han bjuder.
Ynglingen står upp och går.

4. O, låt stämman ljuvligt klinga,
tungan röras utan tvång,
sjung om lidandet som frälste,
uppstäm påskens segersång,
sjung om honom, livets furste,
som skall väcka oss en gång!

5. Vilken syn, när lemmar växer
ur förtorkad aska opp,
när det kalla stoftet livas
än en gång av blodets lopp,
och av hudens täcke höljes 
ben och kött på nydant kropp!

6. Sist, när dödens makt betvingad,
människan förlossad var,
han, att himlens tron bestiga,
återvände till sin Far,
tidens kval åt korsets hjälte
evig äras frukter bar.

7. Honom gamla män och unga,
mödrar, jungfrur, späda mör
prisar med sin själ och tunga,
barns och dibarns röst man hör,
allas toner i förening
brusar fram i väldig kör.

8. Flodens snabba silvervågor
och den höga strandens svall
dag och natt och luft och skogar,
sol och snö och vattenfall,
allt i seklers alla sekler
Herrens lov förkunna skall.

Text: Aurelius Prudentius, sv. övers. Johan Bergman, bearb. A.H.
Musik: Henry Smart

657 Sjungom nu av hjärtans grund

1. Sjungom nu av hjärtans grund,
lovom Gud i denna stund,
som bevisat oss sin nåd,
mättat oss ur sitt förråd,
djur och fåglar har han närt,
rundhänt också oss beskärt
det som vi idag förtärt!

2. Lovom Gud, vår Herre mild,
att vi skapats till hans bild.
Också kroppen vittne bär
om att Herren har oss kär. 
Den av kött och ben och hud
konstfullt hopsatt blev av Gud
för att växa på hans bud.

3. Ja, så snart vi livet får
oss ett kök tillhanda står.
Vi i ljuvligt moderliv
matas utan sked och kniv.
Fast en ringa spis det är,
likväl fattas inget där,
tills vi föds i världen här.

4. Gud har jorden väl berett,
även djuren näring gett.
Berg och dal bevattnar han,
så att grönska växer fram.
Frukt från jorden, bröd och vin,
skänker han av nåden sin,
stärker kroppen din och min.

5. Fisk från vattnet med sitt ord
ger oss Gud till våra bord,
ägg av fåglar, stora, små,
ungar kan där bli också,
älg och hare, hjort och får
ur Guds skaparhänder går,
ger oss föda år från år.

6. Tack, vår Gud, för skapelsen!
Må du ge din Ande än,
så din godhet vi förstår,
ödmjukt går i dina spår.
Vi ditt namn lovsjunga vill,
stämma in i fågelns drill,
äran hör dej, Herre, till.

Text: Hans Vogel 1554 (29 år), sv. övers. tr. 1594, bearb. A.H. 2016
Musik: 1400-talet / Böhmiska bröderna 1544

17 Till himlarna når din barmhärtighet, Gud

1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,
din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,
din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,
där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,
där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 36:6-10), övers. A.H. 2012
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år)


B S Ingemann: 


J P E Hartmann:

10 Min Gud, när jag betänker

 

1. Min Gud, när jag betänker

vad du har gjort för mej,

den nåd som du mej skänker,

jag får ju allt av dej,

då blir jag hjärtligt glader,

då lockas lovet fram:

jag tackar dej, min Fader,

jag tackar dej, Guds Lamm.

2. Du döden för mej smakat,

du mina synder bar,

och över mej du vakat

i alla mina dar.

Vad hade av mej blivit

om du ej handlat så?

Om du ej nåd mej givit

jag måst i döden gå.

3. Nu är jag redan salig

och går till himmelen.

Jag njuter fröjd otalig

i Gud, min bäste vän.

Han själv ska mej bevara,

hans nåd är alltid ny,

och hotar någon fara

till honom får jag fly.

4. O, skulle jag då sörja

som har en sådan Gud?

Nej, hellre må jag börja

att höja lovets ljud.

Ja, Herren vill jag prisa:

hans nåd och trofasthet

ska bli min nya visa

i tid och evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb. 1986, 2017

Musik: Ur Hemlandssånger 1877

Sången skrevs ca ett år efter att folkskolläraren Frykman hade återvänt till hembygden Sunne efter att i yngre år verkat som lärare i Grums och Norrköping. Just 1876-1877 gick en kraftig väckelse fram över Sunne-bygden, och Frykman höll skola om dagarna och predikade kvällar och helger.

Samtidigt blev han sångförfattare, och alldeles särskilt blev han, som det har sagts, "den kristna glädjens sångare"; han ville ge uttryck för den frälsningsglädje som både han själv och så många nyomvända värmlänningar kände vid denna tid.

Inte minst gäller detta ovanstående lovpsalm, som alltså är en av Frykmans tidigaste sånger och trycktes i Wermlands Allehanda den 24 maj 1876. I fortsättningen komponerade han även ofta melodier till sångerna, men melodin till denna är skapad av signaturen "B" som ingen ännu har lyckats identifiera.

Så här kan psalmen låta med moderna instrument på Hönökonferensen, men de olika textdelarna är hopfogade med musiken på ett lite märkligt sätt jämfört med psalmboken (jag vet inte hur de får till det egentligen):

654 Kristna, sjung var än ni bor

Kristna, sjung var än ni bor:
Gud, vår Gud är evigt stor,
helig, mäktig, god och vis,
honom tillhör lov och pris!
Evig glädje får vi ha,
Gud är stor, halleluja!
Alla himlar svarar: Ja!

Text: Birgitte Cathrine Boye (1742-1824), övers. A.H. 2012
Musik: Tysk koral, alt. Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

Birgitte Cathrine Boye:


A P Berggreen:

657 Guds menighet, sjung till vår Skapares lov

Alt. koral:

1. Guds menighet, sjung till vår Skapares lov
- änglar sjunger med -
han gav oss till frälsning sin enfödde Son.
Vi spelar och sjunger för Herren!

2. Slå harpan, du fromme psalmist på vår jord,
- strängen är av guld -
för Jesus, vår Konung, Guds levande Ord.
Vi spelar och sjunger för Herren!

3. Då hör vi de glödande tungornas röst
- Anden själv är här -
som ger oss sin eviga glädje och tröst.
Vi spelar och sjunger för Herren!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 2012
Musik: Dansk folkmelodi, alt. Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

N F S Grundtvig:


A P Berggreen:

355 Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga

1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.

Text: Paul Nilsson 1907, 1908 (42 år), ngt bearb. 1986. 
Musik: Stralsund 1665 

Så här berättar Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) om psalmens tillkomst:

"Hösten 1907 hade diktaren gått i skördestämning på Gudhems vallar och kom några dagar senare upp till Stockholm. När han på sin vandring genom staden kom till Hötorget, stod den poetiska synen klar för honom. I flera dagar hade han haft en föraning om att en psalm ville födas, och nu kunde han nynna psalmens melodi och ge den en textlig form."

Ja, visst är även Hötorgets torghandel (ovan avbildad 30 resp. 100 år senare) en god inspirationskälla till en jublande tacksägelsepsalm?

Samma år (1907) trycktes den i Nilssons Tilläggsförslag till 1819 års psalmbok med anslaget "Nu är det tid att vi samlas båd´ gamla och unga". Men innan psalmen året därpå trycktes i Nilssons fullständiga psalmboksförslag hade den omarbetats avsevärt (det är väl därför 1908 oftast anges som psalmens ursprungsår). Ytterligare något bearbetades den 1986.

356 Gud över oss förbarmar sej

1. Gud över oss förbarmar sej
och kallar oss för sina.
I kärlek stor mot dej och mej
hans ansikte ses skina,
så vi hans vägar känna må,
hans helga vilja lära,
så hela jorden ska förstå
hans frälsning och hans ära
och lovets offer bära.

2. Så må vi glada lova dej,
o Gud, med själ och tunga!
Må hela världen fröjda sej,
med lust och glädje sjunga!
För, Herre, du är allas hopp,
fast vi i synd sågs falla.
Du skyddar, stärker själ och kropp, 
ditt namn får vi åkalla,
du gode Far för alla!

3. Ja, Herre, tack att du igen
gav lön för mångas möda!
Se, jorden burit rikligen
sin frukt och goda gröda.
Välsigna varje folk och land,
och hjälp oss glada dela
allt gott du givit med varann,
förlåt vad vi setts fela
och jordens sår nu hela!


Text: Psaltaren 67, Martin Luther 1524 (41 år), Olaus Petri 1536 (43 år) "Gud vare oss barmhärtig och mild", Johan Olof Wallin 1819 (40 år), bearb. A.H. 2012
Musik: Magdeburg 1524

M Luther:

652 Lovsjung nu, alla länder, Gud

1. Lovsjung nu, alla länder, Gud
och prisa högt med jubelljud
den som all världens grund har lagt
och ännu håller allt vid makt.

2. Hans tron är hög, hans namn är stort,
dock till sitt folk han oss har gjort
och drar oss närmare till sig
var dag i kärlek innerlig.

3. Så träd till Herrens portar fram
och sjung hans lov, var jordens stam.
Sjung i Guds helgedom hans pris,
ty han är ensam god och vis.

4. Hur livets dagar än må fly,
hans godhet är var morgon ny.
Hans ord är ljuset på vår stig,
hans nåd förblir evinnerlig.

Text (=finl.sv. psb 1986 nr 283): Théodore de Béze (Beza) 1562 (43 år) efter Psalt. 100, Alfons Takolander 1927 (52 år)
Musik: Lois Bourgeois 1551 (41 år)

46 Allena Gud i himmelrik

Alt. folklig koral (OBS finns ej i SvPs1986):


*1. Allena Gud i himmelrik

må lov och pris tillhöra

för all den nåd han kärleksrik

med oss har velat göra.

Han jorden skänkt stor fröjd och frid.

Så låt oss alltid glädjas vid

Guds nåd och goda vilja.

*2. O Jesus Krist, Guds ende Son,

du såg vår nöd och fara.

All himlens glans du avstod från,

att oss till räddning vara.

Du med ditt blod, din bittra död

befriar oss från synd och nöd.

Förbarma dig, o Jesus.

*3. O helge Ande, gör mig from,

förnöjd och oförfärad.

Gör hjärtat till en helgedom,

där Gud i allt blir ärad.

Giv stöd, giv tröst i all vår brist,

och hjälp oss tro på Jesus Krist

i dag och alltid. Amen.

Text (=SvPs1986 nr 18): Nikolaus Decius (Tech) 1526 (41 år)("Allein Gott in der Höh´ sei Ehr´), Arvid Pedersen 1529 (30 år ca), Övers. 1567, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb.

Musik: Gammalkyrklig / N Decius 1539 (54 år), jfr 1697 års koralbok nr 192, alt. koral upptecknad efter Karl Lindqvist i Höör 1895

Hör Bachs orgellek med denna koral (Trio super, BWV 664)

Denna psalm är en omdiktning av den latinska texten Gloria in exelsis Deo från 400-talet, inspirerad av änglasången i Lukas 2 och en morgonbön från den österländska kyrkan. Nicolaus Tech (eller Decius) skrev sin text på plattyska, Allene Gott jn der höye sey eer, och den trycktes först i en psalmbok som utgavs i Rostock. År 1529 översattes den till danska av Arvid Pedersen (som lade till en strof om Jesus) och år 1539 till högtyska. År 1568 fanns den översatt i Then Swenska Psalmeboken, och i ungefär samma skick (se nedan!) togs den in i 1695 års psalmbok, den s.k. karolinska. (OBS att vi haft psalmböcker på svenska ända sedan reformationen, även om vi inte hade någon officiellt stadfäst och för hela riket gemensam psalmbok förrän 1695).

Den i evangeliska kyrkor kända formen av melodin (som bygger på en urgammal Gloria-melodi) trycktes i Geistliche Lieder 1539, utg. av Valentin Schumann i Leipzig.

Psalmens första strof sjöngs länge som stående lovpsalm i Svenska kyrkans söndagsgudstjänster och var då, med John Ronnås´ ord, "den mest sjungna av alla psalmer i Svenska kyrkan". På den tiden hade psalmen i sin helhet fem strofer i psalmboken, men den förkortades 1986 till tre strofer, samt bearbetades något även språkligt.

I praktiken innebar det dock en förlängning, för de gånger psalmen numera sjungs - vilket inte blir lika ofta som tidigare - använder man alla tre verser i stället för som tidigare (oftast) bara en. Och sången blir då uttryckligen, som den var tänkt, en lovpsalm till hela Treenigheten.

För den som undrar varför psalmtexter så ofta bearbetas i samband med nya psalmboksutgåvor, kan det kanske vara tankeväckande att höra hur psalmen lät i den karolinska psalmboken av år 1695. Maken till knagglig text får man leta efter, vilket nog ställde stora krav på både försångare (cantor) och församling men också måste ha bidragit till ett ganska luftigt och fritt framförande, långt från de mer stela och rytmiskt utjämnade koralerna i den haeffnerska koralboken 1820:

Allenaste Gud i himmelrik´
ware lof och pris för alla sina nåder,
som han hafwer gjort i jorderik´
i dessa här nådeliga dagar.
På jorden är kommen stor glädje och frid,
menniskan må wäl glädjas wid
Guds ynnest och goda wilja.

Wi lofwe, wi prise och bedje dig,
wi tacke dig för dina herrlighet,
o Herre, Gud Fader i himmelrik´!
Du hafwer oss gjort stor kärlighet;
allting hafwer du uti ditt wåld,
hwad du will hafwa fram kan ingen förhålla;
wäl den, som dig kan frukta.

O Jesu Christ, Guds ende Son!
Som när Gud Fader sitter,
som hafwer frälst allt människokön,
och oss med Gudi förlikat.
Genom ditt blod och hårda död
hafwer du oss löst af synd och nöd;
gif nåden i trone blifwa.

Du är allena wår Frälserman,
som oss will himmelriket gifwa;
du är Guds Faders menlösa lamm,
som för oss wille döden lida.
Du är allena wår salighet,
stor nåde hafwer du oss betett,
allsmäktige Jesu Christe!

O Helge And´, wår tröstare from!
som oss all sanning lärer,
hjelp, att wi blifwe wid din lärdom,
Gud Fader, Son och dig äre.
Beskärm´ oss ifrån djefwulens falska list,
hjelp, att wi tro på Jesum Christ,
både nu och alltid! Amen.

69 Lova Herren, lova Herren

1. Lova Herren, lova Herren
över hela jordens ring!
Tacka honom, ty hans godhet
tränger på oss runt omkring.
Allt som liv och anda har,
prisa högt vår Gud och Far!

2. Han har skapat jord och himmel,
havet och vad däri är.
Om det lilla, om det stora
han en faders omsorg bär.
Lova honom varje stund,
högt och utav hjärtats grund.

3. Stjärnorna på himlafästet,
solen som strör ut sitt gull,
rymdens lätta fågelhärar,
maskarna i jordens mull,
allt han vårdar, allt, ja allt.
Pris ske honom tusenfalt!

4. Dock av allt som Gud har skapat
mänskan honom kärast är.
O du underbara kärlek
som jag helt ej fattar här,
dej jag vill på barnavis
sjunga ära, lov och pris.

5. Ty så älskade Gud världen,
han om mänskan var så mån,
att han oss till liv och frälsning
gav i döden ut sin Son.
Därför sjunger vi med fröjd:
ära vare Gud i höjd!

Text: Joël Blomqvist 1879, ngt bearb.

Musik: Svensk 1697 ("Hela världen fröjdes Herran")

4 Hela världen, hylla Herren

*1. Hela världen, hylla Herren,

fröjdas nu av hjärtans grund!

Kom nu hit från när och fjärran,

ni som står i hans förbund!

Tjäna Gud med lust och fröjd,

låt er lovsång nå sin höjd!

*2. Han har skapat små och stora

till sitt folk, till sina får,

frälsat det som var förlorat

och är den som med oss står,

som oss alla vill en dag

in i himlens glädje ta.

*3. Tacka honom i hans portar,

lovsjung i hans tempelgård,

samlas hit från alla orter,

prisa den om oss har vård.

Han är nådig, god och blid,

trofast intill evig tid.

Text: Johann Franck 1653 (35 år) efter Psalt. 100, Jakob Arrhenius 1691 (49 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. För versionen i 1986 års psalmbok, se Hela världen fröjdes Herran.

Musik: Troligen svensk 1676

Psalmen Hela världen fröjdes Herran heter i tyskt original Alle Welt, was kreucht und webet och publicerades på svenska första gången 1691 i professor Jakob Arrhenius Psalme-Profwer, samt togs slutligen in i psalmboken efter att ha bearbetats av dåvarande domprosten i Uppsala Jesper Svedberg.

Melodin är påträffad i Västerås´ universitetsbibliotek i en handskrift från 1676, och förmodades länge på oklara grunder vara tysk. Även den trycktes första gången 1691 i Psalme-Profwer, dock inte till denna lovpsalm utan till texten Ach! när skall det mig dock hända. Se vidare Lövgren Oscar: Psalm- och sånglexikon, sp. 201 (Gummessons 1964).

11 Jag vill tacka Herren

Jag vill tacka Herren

av hela mitt hjärta,

förtälja alla dina under

och lovsjunga ditt namn.

Jag vill tacka Herren

av hela mitt hjärta

och vara glad och fröjdas i dej.

Halleluja!

Text: Psalt. 9:2-3

23 Välsignad Gud, som har sitt folk förlossat

SAKARIAS LOVSÅNG

1. Välsignad Gud, som har sitt folk förlossat,
har oss besökt och våra bojor krossat!
Han salighetens horn upprättat har
i Davids släkt i dag för alla dar.

2. Vad heliga profeter har förkunnat
för länge sedan, har han nu oss unnat.
Han frälsar oss från fiendernas hot
och ifrån dem som hatfullt står oss mot.

3. Han tänker på förbundets rika gåva,
på den barmhärtighet han velat lova.
Han minns den ed som i förgångna dar
vår fader Abraham han svurit har.

4. Oss alla vill han göra fria, rena
att utan fruktan villigt honom tjäna
i helighet, rättfärdighet och frid
inför hans ögon all vår levnads tid.

5. Han sänt Johannes till att väg bereda
och Israel till Herren Kristus leda,
som bär vår skuld, oss renar i sitt blod.
Ja, Gud är nådig, kärleksfull och god.

6. Rättfärdighetens sol ska uppenbaras
och här för oss i dödens natt förklaras,
på fridens väg oss leda fram till sej.
O Gud i himlen, ära vare dej!


Text: Sakarias (Luk. 1:68-79), Lars Stenbäck 1865, bearb. Jfr även Marias lovsång och Simeons lovsång.
Musik: Genéve 1542

Ängeln Gabriel och Sakarias:

L Stenbäck:

26 Lova Herren Gud, min själ

Lova Herren Gud, min själ, lova Herren Gud,
och allt det i mej är hans heliga namn.

1. Han som förlåter dej alla dina missgärningar
och helar alla dina brister.
Lova Herren Gud, min själ...

2. Han som förlossar ditt liv från graven
och kröner dej med nåd och barmhärtighet.
Lova Herren Gud, min själ...

3. Ära vare Fadern och Sonen
och den helige Ande.
Lova Herren Gud, min själ...

4. Såsom det var av begynnelsen,
nu är och skall vara
från evighet till evighet. Amen.
Lova Herren Gud, min själ...

Text: Psalt. 103

Musik: Från Kamerun

74 Med tacksam röst och tacksam själ

1. Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2. Min Gud, ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3. Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4. Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5. Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6. Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7. Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

8. Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9. Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun danket all und bringet Ehr", Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), alt. "House of the rising sun"

Det finns genom psalmhistorien många fina exempel på hur en författare och en musiker etablerat ett fruktbart samarbete. Vi har från vår egen tid bl.a. Britt G Hallqvist och Egil Hovland, från 1800-talet bl.a. Lina Sandell och Oscar Ahnfelt och från 1600-talet Paul Gerhardt och Johann Crüger. Ovanstående psalm är ett förnämligt exempel på de sistnämndas samarbete - den trycktes 1653 i Johann Crügers alltmer utvidgade sång- och koralsamling Praxis Pietatis Melica, som i sin tredje upplaga (1647) haft 18 psalmer av Gerhardt, men i sin tionde upplaga kom att ha hela 89 psalmer av honom (många med melodier av Crüger) och blev stilbildande för kommande tyska psalmböcker.

Med tacksam röst är en sannskyldig lov- och tacksägelsepsalm, som så ofta hos Gerhardt, och har genom århundradena sjungits vid många högtider i hem och församling, inte minst vid födelsedagar och skördefester. Märkligt nog fick psalmen dock inte behålla Crügers glada, rytmiskt markerade melodi när den 1937 kom med i den svenska psalmboken, utan försågs av någon anledning med Oskar Lindbergs i och för sej vackra melodi till "I öster stiger solen opp" (psalmen sattes f.ö. under rubriken "Ungdom"). Detta åtgärdades dock sedermera, så idag är parhästarna Gerhardt och Crüger åter förenade också i denna lovpsalm.

Paul Gerhardt:

Johann Crüger med titelsida i hans Praxis Pietatis Melica:

159 Upp, psaltare och harpa!

1. Upp, psaltare och harpa!
Upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa,
ur dvalan väck en syndig värld!
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
alltsom en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.

2. Han för de kvistar torra
ej hugga vill sitt vinträd ner.
Han skonar ett Gomorra
där tio fromma blott han ser.
Där två och tre allena
i Jesu Kristi namn
sin bön och sång förena,
han öppnar nådens famn
och glädjen återväcker
och skänker frid och ro
och med sin sköld betäcker
sin frälsta kyrkas hopp och tro.

3. Så kom i helig prydnad,
o Sulamit, du Kristi brud!
Hans lydnad är din lydnad,
din helighet och sköna skrud.
Han är din brudgum bliven,
att frälsa dig från fall,
och är för dig utgiven,
att han dig helga skall.
I trohet och i renhet
giv hjärtat med din hand
och vårda Andens enhet
med kärlekens och fridens band.

4. Ej evigt är du vorden
i dessa Kedars hyddor fäst.
En liten tid på jorden
du går som främling och som gäst.
Var trogen, o, var trägen
i lov och bönesång,
så blir dig himlavägen
ej slipprig eller lång.
De frommas samljud tvingar
till tystnad kvalens röst.
När Davids harpa klingar
det stormar ej i Sauls bröst.

5. Men glad som Moses skådar
från öknens land, från mödans ban
det land som Herren bådar
på andra sidan av Jordan,
så själen sig förnöjer
av salighetens hopp
och tjust från jorden höjer
sin blick mot himlen opp.
I tron hon ser och smakar
hur ljuvlig Herren är,
när helig andakt vakar
på alla känslor och begär.

6. Kom, Israel, att dyrka
din Gud på varje tid och ort,
men blive dig hans kyrka
ett heligt rum och himlens port!
Ej störe mänskofunder
och jordiskt känsloprål
de helga sabbatsstunder,
de höga föremål,
att Herren i ditt öra
ej ropar inom kort:
"Jag vill ditt spel ej höra,
hav dina visors buller bort!"

*7. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
i kärlek, hopp och tro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. A.H.

Musik: Johannes (Hans) Kugelmann 1540 (45 år) "Concentus novi trium", efter mel. från 1400-t. Jfr Sibeliusakademins version av koralen ur 1697 års psalmbok. 
Alt. koral upptecknad efter Velanes Anna i Gnarp, Hälsingland, av Pelle Schenell 1875.

Johan Olof Wallin:

Första gången publicerad i Wallins Förslag till Svensk psalmbok 1816. S.k. "ingångspsalm" i både 1819 års och 1937 års psalmbok. Och den inleder ju, om än i stympat skick, även den för Svenska kyrkan specifika andra delen av 1986 års psalmbok.

Den ståtliga sjustrofiga psalmen är dock värd att bli sjungen i sin helhet - vilket den dock förmodligen ytterst sällan har blivit. När 1937 års psalmbok togs i bruk, skedde det visserligen i en del församlingar - men i allmänhet har psalmen, trots det uppfordrande anslaget, blivit vilande. Ett undantag är sista strofen "Dig skall ditt Sion sjunga" som funnits med som separat sång i exempelvis EFS:s sångbok Sionstoner.

Anslaget är hämtat från Psaltaren 57:8b, där psalmisten sjunger: "Upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden." Och hela psalmen är fullkomligt späckad av bibelreferenser - det skulle bli för utrymmeskrävande att gå igenom dem alla: t.ex. Andens svärd, Sions gårdar, vinträdets torra kvistar, Gomorras, två och tre, sin sköld, Sulamit, Kristi brud, Kedars hyddor, Davids harpa, Moses skådar, andra sidan av Jordan, dina visors buller, havets sand m.fl. Men ett bibelstudium utifrån psalmen är givande!