Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
Visar inlägg med etikett Stillhet bön och meditation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stillhet bön och meditation. Visa alla inlägg
En liten pärla till bönepsalm. En psalm för oss alla som ofta känt hur svårt det är att få "tro och liv" någorlunda samstämmiga, att leva som man lär. Och som märkt hur lätt det är att skjuta upp saker som faktiskt inte borde skjutas upp, alltifrån själva omvändelsen och tron till hjälpen åt en behövande människa i ens närhet.
1. Du, all hälsas källa, jag till dej vill ställa, Jesus, allt mitt hopp. Jag nu ber dej hela allt vad mej kan fela så till själ som kropp, så att jag, fast trött och svag, mitt i allt ditt bistånd finner och förbättring vinner. 2. Vill vi sådant bruka som mest gör oss sjuka, hela våra hem. Du, vår enda hälsa, kan från döden frälsa både liv och lem. Råd först bot för själens sot, och om kroppen något späkes hjälp att anden läkes. 3. Men din kropp, din kyrka, ser ju kroppars styrka som din dyra skänk, må du därför dämpa våra kroppars krämpa, nådigt på oss tänk. Även rör och skickliggör
dem som vårdar här sin nästa.
Styr allt till det bästa!
4. Skall jag sjukdom bära, låt den, dej till ära, mej till fostran bli, men vill du förläna nåd att här dej tjäna från all smärta fri, skall min mun, du livets brunn, dej för hälsans ädla gåva nu och evigt lova!
Text: Olof Kolmodin (1690-1753), bearb. A.H.
Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt Johann Crüger, alt Johan Lindegren
Text ("Wohlauf, mein Herz, zu Gott"): Johannes Olearius 1665 (54 år), Gustaf Ållon 1694 (48 år), Ragnar Holte 1985 (58 år) Musik: Johann Crüger 1647 (49 år) [Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än. För den äldre svenska texten, se här!] Denna psalm publicerades första gången 1665 i Olearius´ "Christliche Betschule" och sedan i hans "Singelust" under rubriken "Daglig uppmuntran till andakt". Gustaf Ållon översatte den för 1694 års svedbergska psalmbok, och den kom även med i 1695, 1819, 1937 och nu 1986 års. En gärna sjungen psalm, som i sekler fungerat just som en "daglig uppmuntran till andakt", som rubriken löd i Olearius´ "Singenlust". Det är alltså en psalm som, särskilt med Crügers härliga melodi, väcker både "Singenlust" och "Betenlust" (lust till både sång och bön). J Olearius: J Crüger:
1. Minns du hur den lame bars av fyra män? Också du är kallad att bli sådan vän, bära med andra nöden till det hus där ni finner Jesus i hans kärleks ljus. 2. Inte kan du ensam bära världens nöd, i din bön behöver själv du andras stöd. Flera som ber i Jesu Kristi namn når i bönekampen fram till Faderns famn. 3. Hinder skall er möta, porten spärrad är. Över alla hinder tron på löftet bär: "Kan vi till Jesus med vår börda nå, skall vad vi behöver av vår Gud vi få." 4. Nöden bakom nöden Herren ensam ser, och i sin försoning boten han oss ger. Dit där försonings- ordet in får nå strömmar också hälsa: "Res dig upp och gå!" Text och copyright: Christian Braw, fritt efter Mark. 2:1-12, publicerad med tillstånd. Musik: Fransk folkmelodi
1. Att be till Gud han själv oss bjöd, det är en utväg i all nöd. Den som med troget hjärta ber blir hörd av Gud, som hjärtat ser. Kan någon lycka likna den att gå till Gud som till en vän? 2. Ge akt på allt som gjort dej gott, vad har du som du inte fått? Allt kom som gåva eller lån, allt blev dej tillsänt ovanfrån, mer än du själv förstår och vet, och först och sist din salighet.
3.
Be träget, be i Jesu namn, se, öppen står Guds fadersfamn! Han ger dej då sin Andes nåd till ljus och hjälp i råd och dåd, till hopp och tröst i sorgens tid, till kraft och mod i andlig strid. 4.
Be ödmjuk, be förtröstansfull, att Gud för dina synders skull ej vägrar lyssna utan ger dej vad du ber om, så det sker. Ja, be med ånger och med tro, så får du i ditt hjärta ro! 5. I förbön fall för Herren ner, ja, be för andra mer och mer! Försonlig, omtänksam och öm i bönen ej din nästa glöm: hans vånda som din egen känn, han vare ovän eller vän! 6. Vår Fader, vilken förmån skön att komma nära dej i bön! Låt Anden driva oss därtill, ja, lär oss leva som du vill! Gud, må vår bön från hjärtat gå och ej i tomma ord bestå! Text: v. 1-2 okänd svensk författare 1767, v. 3-6 Johan Olof Wallin 1816, bearb. A.H. 1/5 2016 Musik: Martin Luther(?) 1539 (56 år)
1. Ja, kände du, Herre, den darrande hand som rörde din mantelfåll, då folket en gång vid Tiberias´ strand dej trängde från alla håll, //: då känner du också den hand, som ännu sej sträcker i nöden till dej! :// 2. Och hörde du bönen som saknade ord, men dock som ett nödrop ljöd, och skådar du ännu kring hela vår jord med hjärta för all dess nöd, //: du hör också bön som ur djupaste djup än stiger till dej utan ord :// 3. Och sa du då: "Gå nu, min dotter, i frid, din tro har fått hjälpa dej!" så viskar du än med din ljuvliga röst de orden jämväl till mej, //: och bördan som nyss ner till jorden mej tryckt du lyfter, ja, själv du den bär :// 4. Tack, käraste Herre och Frälsare god för så outsäglig nåd! Ja, tack för ditt renande, helande blod och tack för ditt frälsningsråd! //: Allt gott är av dej och du gör allting väl - pris, ära och tack tillhör dej! ://
BARNENS BÖN FÖR ALLA 1. Du gav mej, Herre, ditt överflöd, ett älskat hem och ett dagligt bröd, frid, hälsa, glädje och helga orden. Nu vill jag be för all sorg på jorden:
2. för de olyckliga utan tal, för dem som kvider i hungerns kval, för dem som fryser i vinternatten, för dem som sjunker i havets vatten,
3. för dem som smäktar i ökensand, för dem som flyr ifrån eld och brand, för dem som vandrar med tiggarstavar, för dem som gråter på käras gravar,
4. för alla sjuka i sömnlös kväll, för alla fångar i järn och cell, för de landsflyktiga, de fördrivna, de faderlösa, de övergivna,
5. för dem som dej, Herre Jesus Krist, har aldrig känt eller tidigt mist, för alla sorgsna, för alla arma, Gud, över dem dej i nåd förbarma! Text: Zacharias Topelius (1818-1898), bearb. Musik: Nanny Rinman 1920 (76 år)
//: Led mej, Gud, led mej i rättfärdighet, låt mina ögon se din väg :// //: Ty endast du, Gud, endast du låter själen få ro och trygghet :// Text: David (Psalt. 5:9, 4:8)
1. Att bedja är ej endast att begära, att själviskt ropa: Giv mej, Herre, giv! Att bedja är att komma Gud så nära att han blir livet i vårt eget liv.
2. Att bedja är att helt sej själv förglömma i bönen: "Ske din vilja, inte min", att låta nådens rika källsprång strömma i egen tomhet, eget armod in.
3. Att bedja, det är kraften att försaka, att mitt i stormen vara trygg och still och visa alla "varför" fast tillbaka, i lugn förtröstan på att Gud så vill.
4. Gud redo är att nådens port upplåta för varje nödställd själ som klappar på i ödmjuk bön att livets dunkla gåta i evighetens ljus förklarad få. Text: Stina Anderson 1922 (45 år), ngt bearb 2012 Musik: Erkki Melartin alt. Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)
1. Ta tid till att bedja, sök stillhet och ro! I Frälsarens närhet du alltid ska bo. När tillvaron uppfylls av stress och av strid, sök vila hos Jesus! Han själv är din frid. 2. Ta tid till att bedja när morgonen grytt, ja, innan all ro och all avskildhet flytt. Sök tidigt Guds åsyn, och du ska gå ut med glädje till verket, välsignad av Gud! 3. Ta tid till att bedja i vardagens kall, lyd Anden, som vet när du frestas till fall. Gå genast till Jesus, hans kraft ska du få! Ja, mera än seger du upplever då. 4. Ta tid till att bedja, i nåden bli rik! Se mycket på honom, som du vill bli lik! En stråle av klarhet från Jesus du bär, tills evigt du ser honom sådan han är. Text: Anna Jonassen, övers. A.H. 2009
1. Långt bortom rymder vida, längre än solar går, högre än stjärnor tindrar, den bedjandes suckar når. Anden från stoftets världar lyfter sitt vingepar, klappar på himlaporten och söker sitt hem, sin Far.
2. Trång är all världen vida, hjälplös var jordisk vän. Själen får ro och fäste allena i himmelen. Mörkaste natt ska ljusna, bittraste kval få ro, lär du dej blott att vandra på bönernas himlabro.
3. Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar når.
Text: Augusta Lönborg 1895 (33 år) Musik: Julius Dahlöf 1906 (35 år)
1. Vår Fader som i himlen är, du vet vad vi behöver här. Men milt du bjuder oss att be dig om allt det som du vill ge. Så må vår bön av hjärtat gå och inte blott i ord bestå.
2. Giv att din sanning ren och klar med kraft må läras hos envar, så att vi falska läror skyr och bort från syndens snaror flyr. Ditt namn blir helgat bland oss här var gång vi lever som du lär.
3. Ditt rike komme till oss nu men också när vårt liv är slut. Kom, led oss med din Ande god, i oss förnya håg och mod, så att vi helt må frälsta bli från satans våld och tyranni.
4. Din vilja, Herre, ske nu den på jorden som i himmelen, så vi i lydnad tåligt står hur än det oss i livet går. Avvärj och hindra kött och blod som står din helga vilja mot.
5. Giv oss idag ett dagligt bröd och hjälp oss i all brist och nöd. Bevara oss för kiv och strid, för sjukdom och för olyckstid. Till arbete och bön oss stärk, välsigna våra händers verk.
6. Förlåt oss, Gud och Fader huld, vår stora synd och svåra skuld, som också vi vill utan knot förlåta dem som ont oss gjort, så vi din frid i hjärtat får och frid ibland oss alla rår.
7. I frestelse oss ej inled men hjälp oss mot vår ovän vred, så vi mot honom fasta står och ej från dina budord går. Beväpna oss med stadig tro och med din Andes tröst och ro.
8. Från allt den onde kan och vet fräls oss av din barmhärtighet. Bistå oss i vår sista nöd och rädda oss från evig död. Vår arma själ tag hem och giv av nåd hos dig ett evigt liv.
9. Amen, det är: det skall så ske! Stärk du vår tro att den som ber i Jesu namn och på ditt ord får höra: Ske dig som du tror! Ja, allt varom vi nu dig bett är lika visst, som om det skett.
Text: Martin Luther 1534, övers., bearb. A.H. 2008
1. Så stilla, så sval, så läkande skön är din närhet, o Jesus, min Gud. Besvarar så ljuvt min ordlösa bön med din närhet du gör, o min Gud.
2. O mäktige Herre, änglarnas kör får du höra vid tronen var dag. De svagaste böner ändå du hör och du kommer till den som är svag.
3. När du är mig nära vila jag kan i den frid som du giver så rikt. Låt strömma från dig en läkande kraft, när jag fattar din mantelfålls flik. Text och musik: Hakon Långström 1987 (41 år) [psalmen publicerad med tillstånd]
1. En liten stund med Jesus, o vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt! När jag är trött av vägen och allt som möter mej, en liten stund med Jesus, och allt förändrar sej.
2. En liten stund med Jesus, när synden gör mej ve och otron vill mej hindra att blott på ordet se. En liten stund med Jesus, och bördan lyftes av och faller från min skuldra i Kristi öppna grav.
3. En liten stund med Jesus, och hjärtats oro flyr, och blicken vändes åter från jordens små bestyr till livets verkligheter, de ting som ej förgås när himlarna och jorden av sin förvandling nås.
4. En liten stund med Jesus, vad frid den har med sej, när kärlekslösa domar av mänskor sårar mej. Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går, en liten stund med Jesus dock helar alla sår.
5. En liten stund med Jesus, vad kraft den har med sej, vad lust den ger att vandra den väg han visar mej, vad mod den ger att leva och lida för hans namn, en ljuvlig försmak redan av vilan i hans famn.
6. Så ge mej, käre Herre, ja, ge mej ofta då en liten stund med Jesus i hemmets tysta vrå. Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott: en evighet med Jesus - och allt, ja, allt är gott.
På svenska utgavs denna psalm för första gången 1879 i Lina Sandells poesikalender Korsblomman för år 1880. Den blev snart mycket omtyckt och togs in i många sångböcker, till den något decennium tidigare tryckta melodin från Ahnfelts sånger (som först blivit känd till den norska psalmen "Hos Gud är idel glädje"). Översättningen är mycket fri och det är inte att undra på om Lina Sandell betraktade sången som "sin egen", men anslaget är alltså hämtat från en engelsk författarinna (från Sheffield).
Texten är skriven i jag-form och uttrycker mycket personliga erfarenheter ("när missförstådd och sargad / från vänners krets jag går"), men har ändå gärna sjungits också som församlingssång. Någon har i andra strofen tyckt sej se en påverkan från John Bunyans berömda allegori Kristens resa: i den boken låter Bunyan nämligen pilgrimens tunga börda falla av vid korset och rulla ner i den öppna graven.
Psalmen hade i många frikyrkliga sångböcker länge anslaget "En stilla stund med Jesus", eftersom man inte ville betona stundens korthet (en andakt skulle ju gärna vara rejäl). Men poängen i sången, redan i det engelska originalet, är ju att betona hur redan en liten stund med Jesus har stor välsignelse med sej. För att då inte tala om en längre stund eller en hel evighet!
1. Jesus kär, gå ej förbi mej. Låt mej bönhörd bli. Då åt andra nåd du skänker, gå ej mej förbi. Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli. Och då andra du välsignar, gå ej mej förbi.
2. Låt ock mej vid nådatronen finna himmelsk ro. Då jag sjunker ned förkrossad, Herre, lär mej tro. Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli...
3. Blott på din förtjänst jag kommer och din nåd begär. Intet i mej själv jag äger, fräls mej som jag är. Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli...
Denna psalm påminner mycket om berättelsen om Bartimeus i Markusevangeliet 10:46. Den är ett rop på hjälp, ett rop som inte låter sej tystas av omgivningens hyssjanden. Refrängens upprepade "Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli!" är som en kortversion av den s.k. Jesusbönen: Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dej över mej syndare."
Även Abrahams mer lugnt hövliga bön i 1 Moseboken 18:3 kan ha tjänat som inspiration, och är ju dessutom nästan ordagrant återgiven i raden "gå ej mig förbi".
Som bönepsalm i många fri- och lågkyrkliga kapell och bönhus har denna sång sjungits mycket flitigt. Den är ju på en gång en väckelsesång och en lovsång (se v. 4) och skulle inte passa illa vid t.ex. nattvardsfirande.
Psalmen är en av Fanny Crosbys mest kända, hör här hur nederländarna sjunger och spelar den! Men den blinda lärarinnan och författarinnan har skrivit över 8000 sånger till, varav många översatts till svenska. I glädjen över honom, som inte bara gick förbi.
