228 Här har du mig, Herre, den minste du fann

1. Här har du mig, Herre, den minste du fann, 
den svagaste kämpen i skaran. 
Jag ber om en plats där jag tjäna dig kan, 
och följer du räds jag ej faran. 

2. Här har du mig Herre - jag tror dig, Guds Son,
fast lätt jag förtvivlar och syndar, 
men rustar med kraft du mig ovanifrån 
till strids för ditt rike jag skyndar. 

3. Här har du mig, Herre - du känner mitt jag 
som aldrig vill bli vad du menat. 
Men ta mig att tjäna och kämpa idag, 
ja, sänd mig, när helt du mig renat! 

4. Här har du mig, Herre, ett barn av den jord, 
vars ande det timliga binder. 
Men möter jag dig och ditt kallande ord 
blir världen ej mera ett hinder. 

5. Jag själv är ju intet. Men ge mig din glöd, 
med tjänandets kärlekseld tänd mig 
och låt mig få strida din strid till min död. 
Här har du mig, Mästare, sänd mig!

Text: Tore Nilsson 1945 (25 år), ngt bearb. A.H. 2014, med tillstånd
Musik: J P E Hartmann

199 Ert hus ska ni bygga på Ordets fasta grund

Alt. melodi:


1. Ert hus ska ni bygga på Ordets fasta grund!
Då rubbas ej muren i stormarnas stund.
Låt hemmet få stå i skydd av Kristi kors!
Då viker ej väggen för frestelsers fors.
Där korset står vakt,
tappar mörkret sin makt.

2. Låt Herren välsigna er ande, själ och kropp,
låt honom er fylla med kärlek, tro och hopp.
Ja, morgon och kväll, det redan nu bestäm,
sänd bönens vita duva med bud från ert hem.
Där bön hålls vid makt,
står Guds änglar på vakt.

3. Be honom som inbjöds till Kanas bröllopsfest
att under alla skiften bli kvar som hedersgäst!
Välsignad var plats, som Jesus kallar sin,
där Herren själv får stanna kan vatten bli vin,
och friden står vakt
över hjärtanas pakt. 

4. Gud signe er båda tills livets sol går ned!
Det lyser på vägen av Herrens frid och fred.
Han före er fram till fest i himmelen,
där inga som möts måste skiljas igen,
där kärlekens makt
uppnått allt som Gud sagt.

Text: Jacob Peter Mynster Paulli 1878 (34 år), sv. övers. A.H.  7/8 2014
Musik:  Johan Peter Emilius Hartmann 1870 (65 åt), alt. Alice Tegnér

17 Till himlarna når din barmhärtighet, Gud

1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,
din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,
din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,
där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,
där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 36:6-10), övers. A.H. 2012
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år)


B S Ingemann: 


J P E Hartmann:

65 Kärlek från vår Gud

1. Kärlek från vår Gud

flödar till oss ut

som en källa, frisk och ren.

I dess vatten klart,

stilla, underbart

glimmar livets ädelsten.

2. Kärlek från vår Gud

som en smyckad brud

kommer ljuvlig till oss ner.

Öppna blott din famn,

kom i Jesu namn!

Himlens glädje den dig ger.

3. Kärlek från vår Gud

är det stora bud.

Intet större finns än den.

Bliv däri alltid,

och du har Guds frid,

ty Gud själv är kärleken.

Text (=1986 års psalmbok nr 29): Jens Nicolai Ludvig Schjørring juni 1854 (28 år) "Kjaerlighed fra Gud", övers. Sven Johan Ögrim (?) 1900, ngt bearb. 1986
Musik: Henry S Thompson o 1850

Denna danska psalm om kärlek, ofta använd som vigselpsalm, har verkligen ett mycket romantiskt ursprung. Författaren, prästen Jens Schjørring, var i sin ungdom kaplan i Lyderslev på Stevn. Piga i prästgården där var lärardottern Marie Olsen (d. 1889), och då Jens en tid blev sjuk skötte hon om honom. De unga tu blev kära i varandra, och på våren 1854 förlovade de sej. Kort tid därefter, i juni, växte psalmen om kärleken fram. Schjørring berättar i minnesskriften över sin hustru ("Pastorinde Marie Schjørring):

"Sången är född i stillhet. Den är skriven till min Marie utan andra tankar än att den skulle bli henne till glädje, samt enkelt och rakt på sak uttala, vilka känslor som rörde sej hos mej under vår kärleks första möte och framväxt."

Det här med kärlek är inte alltid helt lätt att utreda. Man vill ju gärna skilja mellan Guds kärlek och vår kärlek (jfr 1 Johannesbrevet 4:10), samt mellan den "andliga" och osjälviska kärleken och den mera "sinnliga", jfr Anders Nygren: Den kristna kärlekstanken genom tiderna. Eros och Agape. I-II(1930-36). Schjørrings psalm har ibland setts som oklar här: är "kärlek från vår Gud" den kärlek Gud har till oss och visar mot oss, eller är det den gudagivna kärlek man och kvinna känner inför varandra?

Schjørring betonar själv Guds kärlek och den självutgivande agape-kärleken: "Det som förde oss tillsammans var vår längtan efter Guds kärlek och vår önskan att få tjäna Herren i hans församling." Det finns ingen anledning att misstro honom på den punkten. En djup själslig och andlig gemenskap är en god grund för ett äktenskap. Men det borde inte heller finnas någon anledning för en kristen att förneka Eros-inslaget: att även den i skapelsen gudagivna, fysiska attraktionen mellan en ung man och en ung kvinna förde Jens och Marie samman. Annars kunde han ju lika gärna ha gift sej med en from 80-årig gumma.

Brud och brudgum i Höga Visan (illustration från 1100-talet):

Ska man följa aposteln Paulus i Efeserbrevet 5:32 är äktenskapets hemlighet stor och syftar även på förhållandet mellan Kristus och kyrkan. Både själslig och fysisk förening, både mänsklig och gudomlig kärlek, kan alltså vara ett uttryck för Guds goda vilja och outgrundliga mysterium. Se t.ex. Höga Visan som ju helt uppenbart besjunger en kärlek med många erotiska inslag, men som samtidigt tolkats allegoriskt som syftande på kärleken mellan Gud och hans folk. (En sådan tolkning behöver inte förneka sångsamlingens uttryck för kärleks- och kroppsglädje, utan ger den bara en vidare dimension). Jämför Paulus ord i 1 Timoteusbrevet 4:4: "Allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse: det blir rent genom Guds ord och genom bön." Alltså: Hela Guds skapelse - inkl attraktionen mellan man och kvinna - är i princip något gott och gudagivet, har visserligen smutsats och skadats genom synden (vilket ej är lika med sex), men renas och helgas på nytt genom Guds ord och bönen.

Den originella och livfulla andra strofen i Schjörrings psalm skildrar "kärleken från Gud" som en smyckad brud, som kommer oss till mötes. "Öppna blott din famn - kom i Jesu namn!" sjunger Schjørring. Annars skildras ju människan och församlingen i Bibeln och kyrkans teologi oftast som "bruden" som öppnar sin famn för den himmelske brudgummen, men här är rollerna ombytta, säkert under påverkan av den kärlek författaren upplever till och från Marie. Sången är en kallelse- och inbjudningssång, men det är ju heller ingen tillfällighet att den så ofta sjungits vid bröllop. Eros och Agape har här ingått en lycklig förening.

Så till slut några ord om melodierna. Dansken Hartmanns melodi är i Danmark så gott som allenarådande. Men även amerikanen Thompsons melodi, som i Sverige varit mycket vanligare, kom till oss via Danmark (dit den kommit genom mormonpredikanter!) och har ibland angivits vara en dansk folkmelodi. Den är en vismelodi som kallats Lilly Dale och skrevs till texten ´Twas a calm still night. (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, sp. 623, Gummessons 1964).

708 Bort till era dunkla trakter

1. Bort till era dunkla trakter,
bort, ni falska andemakter,
med ert svek, er orenhet,
ni som kan allt gott förställa
och den starkaste kan fälla
och var mänskas svaghet vet.

2. Starka är ni, ändå tvingar
er den Starkare och bringar
er ifrån ert byte bort.
Honom högg ni djupt i hälen
men besegrade ej själen
och han vände ont till gott.

3. Tacksamhetens lovsång tvingar
er till tystnad, när den svingar
sig till kraftens Gud och Far.
Era bilders makt är borta,
lögnen kommer helt till korta
inför lovsångens försvar.

4. I hans Namn jag kraften finner,
som er alla övervinner.
I hans Namn jag gömmer mig.
Inför tron och lovets sånger
skall ni flykta många gånger,
när till Gud de höjer sig.

5. Sist skall ni er slagna finna.
Ingenting skall mera minna
om det välde ni har haft.
Natten ljusnar, och på tronen
sätter sig då Mänskosonen,
fylld av godhet och av kraft.

6. Läkta, lättade och fria
ser vi Andens kraft förnya
sargad kropp och sårad själ.
Kroken lossas, hårda banden
löses av den milda handen,
som vet alla mänskors väl.

7. Bort går lögnens mörka andar,
halvhetens demoner blandar
grämelse med klagotjut.
Men från Kristi ögon glänser
godhet över alla gränser
mot Guds vänner – utan slut.

Text: Christian Braw (publicerad med tillstånd)

Musik: Henry Weman ("Fader, du som livet tänder")