789 Sänd av himlens sol en strimma

   

Text: Oscar Ahlén 1934 (28 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år) [En annan bearbetning med delvis annan melodiform finns i 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 467]

Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år)

Till de yngsta psalmisterna i 1937 års psalmbok hörde Oscar Ahlén, som kom igång med sitt psalmskrivande ett par år före den jämngamle Frostenson. Liksom Frostenson fick han även uppleva följande psalmboksarbete och psalmboksutgivning. Men hans psalm bearbetades inte av honom själv utan av Hallqvist (däremot tillfogade han en vers till Hallqvists De skall gå till den heliga staden - tjänster och gentjänster, ni vet).

I sin originalform var denna psalm ganska "manligt" betonad. I andra strofen talades det t.ex. om "det som binder man vid man". Och "bröder, ur Guds kärlek ösen", hette det t.ex. i sista strofen. Dels skrevs ju psalmen skrevs i en tid då det fortfarande oftast var män som gjorde avlönade "dagsverkstimmar". Dels kanske psalmen frånsett detta i första hand var avsedd för just män. Den har ofta blivit omtalad som "Kyrkobrödrapsalmen", och den organisationen (som idag heter Svenska kyrkans lekmannaförbund) var länge minst sagt manligt dominerad.

Men psalmen har, inte minst i Britt G Hallqvists förtjänstfulla bearbetning, många kvaliteer som gör den omtyckt av många (även kvinnor). Några av uttrycken har närmast blivit bevingade, t.ex. "Kraft till tjänst är tjänstens lön". Vardagsperspektivet och pregnansen, liksom den livfulla 1600-talskoralen, har gjort den sjungen även vid orgellösa tillfällen.

Som morgonpsalm är den t.ex. alls inte oäven.

398 Ljus av Ljus, o Morgonstjärna

1. Ljus av Ljus, o morgonstjärna,
Kristus, sanna sol och dag!
Vi nu ser den solen gärna
framgå efter ditt behag,
som med rosenstrålars ljus
fyller himmel, hem och hus,
det som varit gömt avtäcker
och till dagens tjänst oss väcker.

2. Låt din Andes morgonstrimma
skina i vår mörka själ.
Låt oss livets väg förnimma
och förstå vårt sanna väl.
Gör vår vandring med ditt sken
från all villsam dimma ren,
låt oss nåden känna lära
och din kärlekseld få bära.

3. Styr din kyrkas svaga skara
med den gyllne fridens band
och i trofasthet bevara
konung, folk och fosterland.
Avvärj tvedräkt, sorg och strid,
främja endräkt, fröjd och frid.
Hunger, pest, allt ont förjaga
och oss med din hand ledsaga.

4. Låt vår lampas olja brinna
när du dömer världen vid.
Låt vår levnad så förrinna
denna korta vandringstid,
att du oss från sorgens dal
till din ljusa fröjdesal
och vårt rätta land kan föra,
att oss evigt saliggöra.

Text: v. 1-2 Martin Opitz 1634, v. 3-4 Johannes Melartopaeus 1664
Musik: Finländsk koralvariant

397 Den gyllene solen

1. Den gyllene solen
ger glädje åt jorden
och mörkret nu flyr.
Det stela nu veknar
och månen den bleknar
när morgonen gryr.

2. Vår Gud vill vi lova
för att vi fått sova
så trygga i natt.
Än vill han bevara
för missmodets mara,
för helvetets makt.

3. Så kom, låt oss sjunga,
låt stämband och tunga 
förkunna Guds pris,
och be att han för oss
och dugliga gör oss
på himmelens vis.

4. Det bästa i livet
ska honom bli givet,
ja, allt vad vi gör.
Han gett oss förmåga
att pröva och våga,
ja, komma oss för.

5. I allt vad vi lär oss
hans trofasthet bär oss
idag liksom förr.
Han sinnena skärper,
i arbetet hjälper
och öppnar en dörr.

Text: Philipp von Zesen, sv. övers. A.H. 18/9 2017
Musik: Johann Georg Ahle

P v Zesen:

396 Morgonrodnaden ska väcka

 

1. Morgonrodnaden ska väcka
mej till helga sångers ljud.
Tidigt vill jag händer sträcka
upp till Herren Gud, min Gud,
och med hjärta och med tunga
den Allsmäktige lovsjunga.
Han min lovsång ej försmår,
när till nådens tron den går.

2. Sol från världens gryningstimma,
som i Edens lunder brann,
för vars strålar nattens dimma
från en nyfödd jord försvann,
se, hon ännu härlig brinner,
ännu milt hon oss påminner
att med samma nåd och makt
Herren på sitt verk ger akt.

3. Herren Gud i alla tider
är de sinas ljus och tröst.
Frid och salighet sej sprider
från hans ord till alla bröst.
Han i alla evigheter
över allt vad fader heter
är i himmel och på jord
som den rätte Fadern spord.

4. Därför vill jag hoppfull möta
allt vad han mej förelagt,
och mitt kall med trohet sköta
och förbida vad han sagt.
Glad som fågeln skall jag sjunga,
när jag går i dagens tunga,
trygg i Herrens skugga bo,
när jag går till nattens ro.

5. Och när solen mer ej röjer
sej för jordisk blick en gång,
örat hör och tungan höjer
här ej mera bön och sång,
då ska öga, tunga, öra
bättre skåda, sjunga, höra
Herrens nåd och härlighet
i en salig evighet.

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), bearb. A.H. 16/7 2014
Musik: Christoph Anton 1642 ca

J O Wallin:

395 Stig upp, min själ, och lova

1. Stig upp, min själ, och lova 
vår Gud för livets gåva! 
Han som sitt goda ger oss, 
med evig kärlek ser oss. 

2. I frid jag gick och la mej, 
för i sin vård han har mej. 
Fast satan mej begärde, 
Gud mej förtröstan lärde. 

3. Ja, Fader, när jag trodde
jag hos den onde bodde,
du famnen mot mej räckte,
med vingarna mej täckte.

4. Du sa: "Mitt barn, ligg stilla,
jag vill dej inget illa.
Sov gott vid nådastolen,
imorgon ser du solen."

5. Ja, Gud, du mej benådat, 
på nytt jag solen skådat; 
från nöd du mej befriat 
och liv och hopp förnyat. 

6. Jag kan ej rätt dej lova, 
men bär dock fram min gåva.  
Min rökelse jag ger dej: 
ta mot min sång, jag ber dej. 

7. Du aldrig den föraktar,
din kärlek den betraktar.
Den är vad jag förmådde,
jag längre än ej nådde.

8. Så må du själv fullända 
ditt verk i mej och sända  
den som mej alla dagar 
på vägen hem ledsagar. 

9. Min gärning nådigt skåda, 
du som så väl kan råda. 
Dess upphov, fortgång, ände, 
du till din ära vände. 

10. Välsigna mej och skydda, 
mitt hjärta ta till hydda;  
ditt ord min mat låt vara, 
till dess jag hän ska fara. 

Text ("Wach auf, mein Herz, und singe"): Paul Gerhardt, sv. övers. 8/7 2014 A.H.

394 Min Gud och Fader käre

Text: Johan Kohlros 1535 (48 år), sv övers. 1601, bearb. Anders Frostenson 1977

Musik: Strassburg 1539

393 Mitt hjärta, vak opp

Alt. koral:

Alt. koralvariant (dansk variant av föregående):

1. Mitt hjärta, vak opp,
vak opp, du min ande, min själ och min kropp!
Se, mörkret nu skingrats på natthimlens tält
och solen går fram på sitt klarnande fält.
Så sov inte längre, men tacksam du må
till Skaparen gå!

2. Till Gud, som så väl
i natt dej bevarat till kropp och till själ, 
som runt om ditt läger satt änglar till vakt,
dej skyddat med faderlig kärlek och makt.
För detta med glädje nu tacka du bör,
det första du gör.

3. Dej, Gud, vare lov,
som över mej vakade medan jag sov,
så ingen förskräckelse, frestelse, nöd,
sorg, eld eller sjukdom mej sömnen förbjöd.
Jag låg i ditt sköte och faderligt skött
sov fridfullt och sött.

4. Din Ande mej giv
som stärker med Ordet mitt andliga liv,
så aldrig jag, dövad av världsbullrets ljud,
förargar min nästa, förtörnar dej, Gud.
Låt girighet, okyskhet, lågsinnad harm
ej bo i min barm.

5. Men giv att jag kan
mitt kall och min uppgift med lust ta mej an.
Giv hälsa och krafter och vishet och mod,
låt verkets fullbordan bli salig och god.
Begynnelsen vare, o Gud, på ditt ord
i Jesu namn gjord!

Text: Olof Kolmodin, bearb.
Musik: Gustaf Aulén, alt. Ludvig Mathias Lindeman

O Kolmodin:

377 Den signade dag

Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):

Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):


Koral från Boda:
 

Alt. dalakoral:  
 

1. Den signade dag som vi nu här ser
från himmelen ner till oss komma,
må sprida sitt ljus ibland oss alltmer,
oss alla till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare!

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då frälsningens sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöng om att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
med synderna, världens och mina,
jag sätter mot satan till värn och försvar,
förtröstar på Frälsarens pina.
Det blod, som på korset till bot för oss rann,
har utplånat skulderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sej lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sej svingar,
så lyfter sej själen i innerlig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Så låt oss då lova och bedja vår Gud,
när stunderna växlar och skrider,
så ska vi få styrka att hålla hans bud
och tålamod om vi än lider.
Ja, låt oss då verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att inte dess afton ska stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
det må vi med allvar begrunda.
Då blir vi utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud att vi honom så tjänt
med allt vad han låtit oss äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till oss alla kan säga:
Gå in i din Herres glädje, gå in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi så ska hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

Text: Den kristliga dagvisan 1400-tal, bearb J O Wallin, A.H.

Musik: Medeltida nordisk

385 Morgonstund har guld i mun

1. Morgonstund 
har guld i mun,
för natten Gud vi lovar!
Han har oss lärt i Jesu namn,
att liksom barn i modersfamn
vi djupt och sött får sova.

2. Morgonstund 
har guld i mun,
vi till vårt verk får ila,
som fågeln glad ur skog och vång
sej svingar med sin morgonsång,
pånyttfödd av sin vila.

3. Morgonstund 
har guld i mun,
med glädje får vi börja.
Till glädje blir var stund och dag
som levs till Herrens välbehag,
om än vi måste sörja.

4. Gå då fritt,
envar till sitt!
På nåden får vi bygga!
Ja, vi får lust och lycka till
att göra gagn som Gud det vill,
när nåden gör oss trygga.

5. Sol sin led
går upp och ned,
i ljuset vill vi vandra.
Gud give, att vi värma må
som himlens ljus, om än så små,
i kärlek till varandra.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers.
Musik: Thomas Laub 

386 Se, nu stiger solen ur havets famn

Alt. koral:

Alt. koral:

1. Se, nu stiger solen ur havets famn,
luft och böljor blossar i glöd och brand.
Vilket saligt jubel där allt var tyst,
sedan ljuset landat och världen kysst!

2. Jag vill andas luften i fulla drag,
sjunga Gud en sång för den ljusa dag, 
tacka för en morgon med liv och glöd,
att mej dagen gläder, trots synd och död,

3. tacka Gud som just när hans sol gick opp,
lät mej känna morgon i själ och kropp,
så att mörkret rymde med hjärtats ve
och jag kunde be: låt din vilja ske!

4. Ja, jag vill få omfamna dej, min dag,
värma mej vid dej, vid Guds välbehag,
kalla dej vid namn, vid allt gott jag vet,
mor och syster, älskade, hör du det?

5. Ljusets vågor visar i himlen in,
varifrån jag nås av en morgonvind,
just som om av ljuset den andats ut,
o du milde Skapare, Far och Gud!

6. En gång ska jag segla på nattmörkt hav,
sakta stäva fram mot min svarta grav.
Livets Gud mej skyddar, jag är hans barn,
milt hans hand mej löser från dödens garn.

7. Se, då stiger sol upp ur hav på nytt,
alla dödens skuggor för evigt flytt!
Vilket segerjubel med liv och lust:
ljuset lyser evigt på himlens kust! 


Text: Jakob Knudsen 1891 (33 år), övers. A.H. 2013
Musik: Lars Nielsen 1891, alt. Oluf Ring 1915, alt. Siv Lindström Wik

387 Sjung i stilla morgonstunder

Alt koral:

Alt. koral:

1. Sjung i stilla morgonstunder,
prisa Herren uppmärksam!
Se, han gör på nytt ett under:
kallar ljus ur mörkret fram!
Se, hans sol vår värld förgyller,
allt med liv och lovsång fyller!
Se, han ler i himlens sky,
varje dag hans nåd är ny!

2. Lär oss, Gud, vad oss är givet,
innan aftonen tar vid.
Lär oss du att välja livet,
medan det ännu är tid.
Än i dag du vill oss kalla,
snart kan mörker på oss falla.
Lär oss, medan dagen är,
följa Andens dragning här.

3. Gud, som skapat sol och stjärna,
dej vi sjunger tack och lov
för att oss du ville värna
medan vi i mörkret sov.
Lys och led oss, ljusets Fader,
tills vi myllas ner i rader,
väck oss så till morgon ny,
solsken utan aftonsky!

Text: Elias Blix 1891 (55 år) "Syng i stille morgonstunder", övers. A.H. 2013
Musik: Norsk folkmelodi, alt. Ludvig Mathias Lindeman, alt. Wolfgang Wessnitzer

E Blix:


L M Lindeman:

378 Du som är morgonrodnadens klarhet

1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar misskund och nåd ifrån dej.

2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd kan få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.

Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010, 2023
Musik: Joël Blomqvist 

Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):

390 Herrens nåd är det

//: Herrens nåd är det
att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut på hans barmhärtighet:
den är var morgon ny ://

Text: Jeremia (Klag. 3:22-23)

389 Herrens nåd är var morgon ny

1. Herrens nåd är var morgon ny!
Varför skulle vi sörja?
Jordens skuggor så snart ska fly,
må vår lovsång då börja!
Pris ske Gud! Vi mot målet ilar,
Jesus följer oss trofast än idag,
bjuder här allt Guds välbehag
och därhemma sin vila.

2. Herrens nåd är var morgon ny!
Bort med tvekan och fruktan!
Herrens röst mitt i stormens gny
blandar nåd i hans tuktan.
Nåd, ja, nåd hur han än den kläder,
nåd som fostrar för himmelriket opp,
nåd som livar vår tro, vårt hopp,
nåd som tröstar och gläder.

3. De som gråter, de vare då
såsom gräte de icke.
De som fröjdas och ler också
såsom gladdes de icke.
Herren kommer! Hans dag är nära.
Må vi bida den längtansfullt i tron,
höja redan vår lovsångs ton:
Honom, honom ske ära!

Text: Lina Sandell 1865 (33 år), ngt bearb. 

Musik: Oscar Ahnfelt 1874 (61 år) - jfr Carolas framförande.

L Sandell:

O Ahnfelt:

386 Tack, käre Far, för än en natt

 


1. Tack, käre Far, för än en natt 
av vila i din famn. 
För morgonljus och glada skratt 
välsignar jag ditt namn. 

 2. I nådens tid nu önskar jag 
att helt dej höra till, 
att leva som du vill idag, 
ja, vara som du vill. 

3. Då står jag trygg där du befallt, 
vad än jag tar mej an, 
din ära söker jag i allt, 
gör allt i Jesu namn. 

4. För Jesu skull nu din är jag: 
mej helt och hållet äg 
och led mej med din nåd idag 
på helighetens väg.


Text: Henry Williams Baker 1875 (54 år) "My Father, for another night", sv. övers. A.H. 8/7 

Musik: Carl Nielsen

380 Han väcker var morgon mitt öra

1. Han väcker var morgon mitt öra
att lyssna på lärjungasätt.
Han väcker mej upp till att höra
det ord som ska leda mej rätt.
Det finns inget budskap på jorden
som är mej mer dyrbart än orden 
från Frälsarens välkända röst.

2. Han vet att var timme på dagen
ska frestaren lägga försåt.
Han känner hur lätt jag blir dragen
långt bort på den villande stråt.
Men han som har krafter för andra,
min Frälsare, med mej vill vandra
från morgon till afton var dag. 

3. Så väcks varje morgon mitt öra
av Frälsarens ljuvliga röst,
som bjuder mej uppmärksamt höra
vad han har att säga till tröst,
till maning och varning och tuktan,
att Gud jag må tjäna med fruktan,
med kärlek, med tro och med hopp. 

Text: Kämpe Gleerup, bearb. A.H. 2012
Musik: Kangasala 1624

383 Din klara sol går åter opp

1. Din klara sol går åter opp,
jag tackar dej, min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

2. Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mej;
o, må jag så i tålamod
och kärlek likna dej.

3. O, hjälp mej lyda dina bud
och ha din vilja kär,
förnöjd och glad i dej, min Gud,
var dag jag lever här.

4. Då ska jag, trygg i råd och dåd,
till dej, o Fader fly
och än förnimma att din nåd
är varje morgon ny.

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), bearb.

Musik: Tysk 1710

Denna psalm var under många år på 1800- och 1900-talet förknippad med skolornas morgonböner. Dess korthet och melodins enkelhet gjorde den passande för ändamålet, men den något pliktbetonade situationen har kanske inte bidragit till att göra den helt älskad. Tredje strofen löd tidigare: O, må jag så med flit och dygd / och måtta i begär / än kunna glädjas i ditt skygd / var dag, du mig beskär. Psalmkommitténs fina bearbetning kan förhoppningsvis bidra till att psalmen fortlever och verkligen sjungs med "glädje i Gud."

Johan Olof Wallin:

384 Välsignat vare Herrens namn

1. Välsignat vare Herrens namn,
som mej i natt bevarat!
Ännu en dag i nådens famn
hans kärlek åt mej sparat.

2. Låt bön och arbete gå väl,
o Gud, som gett mej tiden!
Bevara både kropp och själ
i nåden och i friden.

3. Ge mej en trogen, flitig hand,
ett gott och vänligt öga,
ge mej din kärlek ren och sann
och kraft ifrån det höga.

4. Din kärlek ger mej ödmjukhet
att med min nästa vandra,
gå i mitt kall med ärlighet
och inte avundas andra.

5. All fara, sjukdom, synd och nöd
från mej och världen vike!
Ge oss för varje dag vårt bröd,
men först och sist ditt rike!

Text: Dorothe Engelbretsdatter (1634-1716), övers. A.H. 2008

Musik: Tjeckisk 1576 ("Op, al den ting som Gud har gjort") - hos Michael Praetorius 1620 (39 år).

D Engelbretsdatter:

379 Jag lever och upphöjer

1. Jag lever och upphöjer
min själ igen till dej,
o Gud, vars vård jag röjer
i allt, som omger mej:
i dagens nya ljus,
i lugnet kring mitt läger,
i allt vad kärt jag äger
bevarat i mitt hus.

2. Lov ske ditt ord i tiden,
som bjöd att ljuset är!
Och tack för ron och friden
som natten till oss bär!
Så ljuvt att i dess famn
sitt trötta huvud gömma
och dagens sorger glömma
och somna i ditt namn!

3. Så skönt att åter träda
förnyad på din jord
och åt din sol sej gläda
och livas av ditt ord
och gå med hälsans fröjd
till sina plikters övning,
beredd till kamp och prövning
och med din vilja nöjd.

4. Ej blott att kroppen stärka
du gav oss vilan, Gud,
nej, må den hos oss verka
ny håg för dina bud!
Om på min gårdag nu
jag ser med skam tillbaka,
hjälp mej idag att vaka
och älska liksom du.

5. Hjälp mej att aldrig kränka
min nästas minsta rätt,
ej tala eller tänka
på falska vänners sätt,
att ej för stundens ro
förspilla samvetsfriden,
ej håglös dräpa tiden,

men tjäna dej i tro.

6. Kanhända snart jag saknar
den tid du nu mej ger.
Jag bäddas ner och vaknar
till jordens dag ej mer.
O Jesus, giv mej då
den frid som du blott skänker,
till dess den dagen blänker,
vars sol ej ner ska gå!

Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år), bearb. 2011
Musik: Hamburg 1598, jfr versionen i Haeffners koralbok 1820!

F M Franzén:

385 Tack, Gud, för ljusa morgonstunder

1. Tack, Gud, för ljusa morgonstunder,
tack, Gud, för varje nyfödd dag.
Tack, Gud, för alla livets under
ödmjukt tackar jag.

2. Tack, Gud, för alla goda vänner,
tack, Gud, för din förlåtelse.
Tack, Gud, om andras ord mej bränner,
hjälp mej för dem be.

3. Tack, Gud, för arbetsdagens möda,
tack, Gud, för varje glädje rik.
Tack, Gud, du låter toner flöda,
tack för skön musik.

4. Tack, Gud, för sorg som fostran ger mej,
tack, Gud, för varje vänlighet.
Tack, Gud, med gränslös kärlek ser mej
du i evighet.

5. Tack, Gud, att jag ditt ord fått lära,
tack, Gud, att du din Ande ger.
Tack, Gud, du är mej alltid nära,
vart jag mej beger.

6. Tack, Gud, din frälsning gäller alla,
tack, Gud, att också jag den fann!
Tack, Gud, din gåva vill jag kalla
att jag tacka kan! 

Text och musik: Martin Gotthard Schneider 1961 (31 år), sv. övers.