Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
1. Allvetande, ditt öga mej rannsakar, du ser mej om jag sover eller vakar, och ingen längtan eller oro värker, som du ej märker. 2. På alla mina vägar du mej följer, du är här även när mej skuggor höljer. Också det onda som jag gör, dessvärre, ser du, o Herre! 3. Gud, var kan jag mej för din åsyn dölja? Vart ska jag fly, dit inte du kan följa? For jag till himmelen är du där redan, ja, förr och sedan. 4. Och for jag ner i havets djupa grunder då är du lika nära därinunder. Och for jag dit där morgonsol upprinner, du strax mej finner. 5. Och om jag mej till nattens mörker vände, så blev den ljus lik dagen som du tände, ty mörkret inför dej som allting märker är inget mörker. 6. Låt denna tanke tröst och visdom väcka, men mej för synd och själviskhet förskräcka. Mitt hela liv jag vill till dej frambära, dej, Gud, till ära! Text: Birgitte Cathrine Boye, fritt efter David Isaisson (Psalt 139), sv. övers. A.H. 17/3 2016 Musik: Johann Crüger B C Boye:
För en oändlig musikslinga, lyssnahär! 1. Min gode herde Herren är, mej inget fattas mer. På gröna ängar han mej för, vid vatten ro han ger. 2. Han ger mej liv och kraft igen, så kärleksfull och vis. På rätta vägar leder han, sitt stora namn till pris. 3. Ja, inte ens i mörkrets dal jag nu går skrämd och skygg, för du är med; din käpp och stav, de gör mej lugn och trygg. 4. Ett bord du dukar än för mej rakt framför fienden. Mitt huvud rikligt smörjer du och fyller bägaren. 5. Din godhet och din nåd, o Gud, ska ständigt följa mej, ja, nu och i all evighet ska jag få bo hos dej. Text: David Isaisson (Psalt. 23), William Whittingham 1500-t., Francis Rous 1650, sv. övers. A.H. 1/5 2017 Musik ("Crimond"): Jessie Seymour Irvine 1871 (35 år)
//: Bara i dej har min själ sin ro, bara i dej, min Gud :// Från honom kommer mitt hopp, bara han är min klippa, min frälsning och min borg, jag ska inte vackla. Bara i dej har min själ sin ro, bara i dej, min Gud. Text: David (Psalt. 62:2-3) Musik: Bengt Johansson
1.
Himlars rymd sin konung ärar, himlars härar prisar den dem väsen gett. Fästet Skaparns namn förkunnar, stjärnemunnar sjunger utan vila det. 2.
Dagen spegla vill för dagen anletsdragen av den sol som evig är. Natt som var, åt natt som bliver budskap giver att den Högste spiran bär. 3.
Vill du livets visdom finna, vill du vinna för ditt hjärta frid och tröst, lyft mot Herren i det höga upp ditt öga, se hans verk och hör hans röst. 4.
Genom sekler, år och dagar Herrens lagar skall med samma kraft bestå. Herrens löften gäller lika, kan ej svika. Vis är den som tror därpå. 5.
Herrens bud är uppenbara, lyser klara på den väg vi har att gå. Herrens fruktan hjärtan renar, ädelstenar kan oss icke smycka så. 6.
Herre, vi har lätt att falla. För oss alla ligger frestarn i försåt. Fast så ofta håg vi byter, buden bryter, fräls oss, Herre, och förlåt! 7.
Ära vare Gud i höjden, friden, fröjden, saligheten är ju hans! Han har oket sönderkrossat, oss förlossat som om ingen synd mer fanns. Text: Johan Ludvig Runeberg efter David (Psalt. 19) Musik: Finsk
1. Min själ ska lova Herren, och allt som är i mej hans namn. Han är ej från oss fjärran, han möter oss med öppen famn. Han all vår synd förlåter och helar all vår brist, till nåder tar oss åter, hans ord är fast och visst. Vår ungdomstid han mättar med glädje utan tal och ålderns börda lättar och hjälper oss i dödens kval. 2. Var dag han oss förkunnar sin helga lag, sin vilja god, och i sin nåd förunnar oss till det goda kraft och mod. Han kärlekslöst ej tuktar och sen till vrede är, mot dem som honom fruktar hans nåd oändlig är, han den så högt befäster som himlens ljusa bloss; som öster är från väster, så långt tar han vår synd från oss. 3. Som sej en far förbarmar och barnens fel förgäter snart, så Gud i sina armar oss tar och tröstar underbart. Han vet vårt svaga väsen, av stoftet är det gjort, vi blomstrar såsom gräsen och vissnar lika fort. När blåsten blomman hinner den mister all sin prakt, så människan försvinner, här hjälper inte konst och makt. 4. Men Herrens nåd, den varar i både tid och evighet mot dem som honom svarar och söker hans rättfärdighet. Allt hör ju till hans välde, hans tron i himlen står, ni änglar som er ställde till Herrens tjänst och vår, allt jorden fått att bära på Herrens skaparbud, kom, sjung till Herrens ära, ja, låt oss alla prisa Gud! Text ("Nun lob, mein Seel, den Herren"): Johann Gramann (Poliander) 1530, 1540 (43, 53 år), efter David Isaisson (Psalt. 103), övers. Laurentius Petri Nericius? 1562 (63 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. 1986, 2016
Musik: 1400-talet, Hans Kugelmann 1540 (45 år ca), ngt bearb. Lyssna till hur psalmen sjungs i Gedächtniskirche, Berlin, 2009:
Denna reformatoriska lovpsalm, som alltigenom bygger på Psaltaren103, utgavs första gången år 1540 genom ett separattryck i Nürnberg. I Then Swenska Psalmboken 1567 fanns en svensk översättning, som troligen utförts av psalmbokens utgivare ärkebiskop Lars (Laurentius Petri). I den formen togs den också in i 1695 års psalmbok som nummer 85 (se nedan), men bearbetades för 1819 års psalmbok, i vilken form den fördes vidare till 1937 års psalmbok. För 1986 års psalmbok gjordes en ny bearbetning (även en i Finland), men psalmen har alltså en så stark ställning att den funnits med i alla svenska psalmböcker sedan 1500-talet.
Detta beror naturligtvis i grunden på att förlagan i Psaltaren är så älskad - den är en riktig tröstepsalm, ett gammaltestamentligt evangelium. Men det beror säkert också på den medryckande valsmelodin. Denna melodi trycktes samma år som originalpsalmen i Hans Kugelmanns körverk Concentus novi trium vocum accomodati. Här i Sverige har vi lagt till två toner i sista takten eftersom vi (av någon anledning) har två stavelser extra i strofernas slutrader.
Så här såg den svenska texten ut före 1819:
Min själ skall lofwa Herran; mitt hjerta skall ock prisa hans namn; han gör stor mon och ära sin christenhet i alla land. Synderna han förlåter och helar wår swaghet all: med nåde han oss omfattar och hjelper af dödsens qwal. Rikeliga han oss mättar, förnyar ock andans kraft, beskärmer med lag och rätter de oskyldiga ifrån straff.
Han låter oss förkunna sin´ herrliga werk och wilje god, och allt godt han oss unnar af blotta nåd och kärlighets mod. Hans wrede hafwer snart en ända och straffar oss icke efter wåra skuld: sin mildhet han till oss wänder, dem blödigom är han huld. Hans nåd är högt befästad öfwer dem, honom frukta rätt: som öster är långt ifrån wäster, så gör han oss wåra synder qwitt.
Som sig en fader förbarmar och barnens brott förgäter snart, så gör Gud med oss arma, som lita till hans faderliga art. Han känner wårt swaga wäsend´, att wi äre mull och stoft; wår lifstid liknas wid gräset, som blomstrar med herrliga lukt. När wädret blås derunder, förfalnar allt dess prål; menniskan snart förswinner; här hjelper hwarken makt eller wåld.
Men Herrans nåd allena blifwer stadig och fast i ewighet, när man af trone rena åstundar hans rättfärdighet, så ock hans bud behåller: han hafwer i himmelen satt sin stol. I englar och starke hjeltar, som fören hans kraftiga ord, hans lof skolen j utsprida bland alla hans kreatur. Min själ i alla tida skall lofwa Herran, wår Gud.
Utrannsaka mej, min Gud, känn mitt hjärtas tankar. Pröva mej, o Gud, i nåd, kom och känn min oro. Se om vägen som jag går bort från dej mej leder. Led mej då, o Herre, du på den goda vägen.
Text: David Isaisson (Psalt. 139:23-24)
Musik: Gunnar Wennerberg 1869 (52 år) G Wennerberg:
1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud, din trofasthet når dina skyar, din rättfärdighet är som väldiga berg som omgärdar städer och byar. 2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud, din rättvisa är såsom haven. Du hjälper och hör både mänskor och djur, går med oss från vaggan till graven. 3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud, där människobarnen får bygga! Ja, över oss breder du vingarna ut och värmer och stärker de skygga. 4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus, där glädjen i strömmar får välla. Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus, du livets och kärlekens källa. Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 36:6-10), övers. A.H. 2012 Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år) B S Ingemann: J P E Hartmann:
//: Led mej, Gud, led mej i rättfärdighet, låt mina ögon se din väg :// //: Ty endast du, Gud, endast du låter själen få ro och trygghet :// Text: David (Psalt. 5:9, 4:8)
1. Så ljuvligt och så gott det är när syskon lätt kan sämjas, när en den andre håller kär och allas välgång främjas! Det ger en väldoft som består, likt oljan som från Arons hår längs skägg och kläder flyter.
2. Som daggen ger stor fruktbarhet, när den från Hermon rinner, så kommer gott av enighet, som allt i Herren finner. Där ges välsignelse och fröjd och allt som gör vår själ förnöjd, ja, liv som varar evigt.
Text: Haqvin Spegel 1694 efter kung David (Psalt. 133), bearb. A.H. 2010, 2016
Musik: Nürnberg 1524 "Var man må nu väl glädja sig"
