Visar inlägg med etikett Sandborg-Westerberg Amanda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sandborg-Westerberg Amanda. Visa alla inlägg

måndag 26 november 2012

221 Gör det lilla du kan



1. Gör det lilla du kan,
gör det villigt och glatt,
snart de dyrbara tillfällen flyr.
Efter vår kommer höst
och på dag följer natt,
då kanhända ej morgonen gryr.
O var flitig att så,
medan ännu är tid,
så att skörden kan mogna i frid!

2. Gör det lilla du kan
och se inte därpå
att så ringa, så litet det är.
För hur skulle du då
väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dej här?
Är det uppdrag du fått
än så ringa i sej,
o, var nöjd att han gav det åt dej!

3. Gör det lilla du kan,
lägg ditt hjärta däri,
gör det allt för din Frälsare blott,
och var viss att han ska
inte döma som vi,
blir det fråga om stort eller smått!
Se, han själv gör ju allt,
vad betyder det då
om han ställt dej i led med de små?

4. Gör det lilla du kan

och besinna att Gud
hos oss alla blott trohet vill se!
O så gläds att få gå
med hans ringaste bud
och att själv han all hjälp vill dej ge!
Vilken fröjd, om en dag
han ock säger till dej:
"Vad du gjorde, det gjorde du mej!"


Text: Lina Sandell 1885 (53 år)

Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg 1887 (45 år)

söndag 31 januari 2010

371 Vem är skaran, som syns glimma



Alt. koral:


1. Vem är skaran, som syns glimma
uti livets morgontimma
uppå Sions sälla höjd?
Det är Lammets förstlingsskara,
som från jordens nöd och fara
går till himmelrikets fröjd.

2. Trogen genom jordens öden
här hon följde in i döden
Lammets blodbestänkta spår.
Nu hon får i himlen stanna,
Faderns namn på varje panna
uti evig klarhet står.

3. O vad strålglans, o vad toner
brusa ned från himlens troner
över bergets ljusa kam!
Harpor klinga, orglar brusa,
sånger dåna, vingar susa
kring det heliga Guds Lamm.

4. Vad är det för sång, som brusar
likt en flod och sinnet tjusar
med de helga toners fröjd?
O det är den nya sången,
som, ur frälsta hjärtan gången,
fyller alla himlars höjd.

5. Herre, lös och stäm min tunga,
att ock jag må kunna sjunga
i förklaring denna sång!
Giv min själ den vita dräkten,
då den stora morgonväkten
bryter fram i glans en gång!



Text: Carl Boberg 1884 (25 år)
Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg 1884 (42 år), ngt bearb.