Alt. koral:
SÅNG OM ELDIGT BEMÖDANDE
ATT VINNA EVIG SÄLLHET
1. Ingen hinner fram till den eviga ron,
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
varpå dess salighet hänger.
Porten kallas trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.
2. Hindren är så många. Gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,
överge grumliga brunnar.
Lyd ej varje röst som ropar: följ med oss!
Ty, min dyra själ, då måste du förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.
3. Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
kronan förtjänar din trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om,
gör dig väl beredd till Herrens stora dom.
Bröllopskläder fordras av var och en själ,
som in i staden skall komma.
4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
tro mig, o själ, vad jag säger,
aldrig kastas ankar på himmelens strand,
om du sann tro icke äger.
Tron skall rädda dig, såframt du räddas skall;
därför, käre, hör och res dig från ditt fall,
omvänd dig och tro Jesu ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.
5. Hela vida världen Gud bjuder och ber:
Kämpa för sällhetens krona.
Herren dig av nåd denna skatt gärna ger,
låt dig med honom försona!
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl,
nådens helge Ande vill störa din sömn.
Salig är du, om du vaknar.
som sig ej eldigt framtränger.
Själen måste utstå en kamp för den tron,
varpå dess salighet hänger.
Porten kallas trång, och vägen heter smal,
hela Herrens nåd är ställd uti ditt val,
men här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
annars är himlen förlorad.
2. Hindren är så många. Gör motstånd, min själ,
Satan dig nåden ej unnar.
Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl,
överge grumliga brunnar.
Lyd ej varje röst som ropar: följ med oss!
Ty, min dyra själ, då måste du förgås.
Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber:
Strid i Guds kraft för din krona.
3. Härlighetens himmel är värd all din flit,
värd all din bön och din längtan.
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit,
kronan förtjänar din trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om,
gör dig väl beredd till Herrens stora dom.
Bröllopskläder fordras av var och en själ,
som in i staden skall komma.
4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land,
tro mig, o själ, vad jag säger,
aldrig kastas ankar på himmelens strand,
om du sann tro icke äger.
Tron skall rädda dig, såframt du räddas skall;
därför, käre, hör och res dig från ditt fall,
omvänd dig och tro Jesu ljuvliga ord.
Detta, ja, detta är vägen.
5. Hela vida världen Gud bjuder och ber:
Kämpa för sällhetens krona.
Herren dig av nåd denna skatt gärna ger,
låt dig med honom försona!
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl,
nådens helge Ande vill störa din sömn.
Salig är du, om du vaknar.
Text: Lars Linderot 1798 (37 år), ngt bearb.
Musik: Svenska folkmelodier
I 1937 års psalmbok fanns det massvis av psalmer som hade samma nummer som i föregående psalmbok, 1819 års psalmbok. I 1986 års psalmbok finns det bara en psalm som har samma nummer som i den tidigare, nämligen denna psalm (som inte fanns med i 1819 års psalmbok).
Psalmen är en riktig "väckelsepsalm" och den grundar sig på Jesus ord i Luk 13:24 "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många ska försöka ta sej in utan att lyckas." Kanske också Matt 11:12 har föresvävat författaren: "Sedan Johannes Döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sej det med våld".
I andra strofen återklingar profeten Jeremias´ ord om de usla brunnarna (se Jeremia 2:13) och Salomos varningar för dåligt sällskap (Ordspråksboken 1:10ff). I strof tre återklingar Jesus´ ruskiga berättelse om mannen utan bröllopskläder (se Matteus 22:11). Sista strofen är både inbjudande och väckande - avslutningen låter hela den gudomliga Treenigheten träda fram för att rädda den sovande människan ur fördärvet.
Psalmen trycktes första gången 1798 i Karlskrona tillsammans med sånger av andra författare i ett häfte som kallades Fem Andeliga Wisor. Sången har i Linderots sångbok (utg. 1815) rubriken "Sång om eldigt bemödande att vinna evig sällhet".
Den nu mest använda melodin förekommer i novembernumret av J A Josephsons musiktidskrift Zion 1870 med uppgiften att den är "meddelad såsom den sjunges i Skåne". Jag bifogar även en annan folkmelodi, som fanns med som alternativ i 1939 års koralbok och i Norge är standardkoral till denna psalm (i en norsk melodivariant).
L Linderot:
L Linderot:
