363 Kom regn ifrån höjden

Alt. koral:



Alt. koral:


1. Kom regn ifrån höjden, låt jorden upplivas
som liljornas dal,
så allt vad oss Jesus har lovat må givas
i tusendetal! 
Han vill ju vårt arma, förtorkade mod
förfriska och läska
med himmelens vätska
//: från lustgårdens flod :// 

2. Kom, himlarnas källa, låt strömmarna flyta
i vårmånad blond,
så blomster och frukter din trädgård må pryda
och sätta i stånd! 
Ja, se hur ett hjärta, mer nedstämt än glatt,
bland gravar och bårar
med suckar och tårar
//: vill famna sin skatt ://

3. Kom tröstare ljuva, kom, sinnenas styrka,
mitt hjärtas behag!
Kom, vin, att oss läska i ångestens torka
med himmelens smak!
Så kan jag till bönen frimodigt gå fram,
ja, strax till dej hinna
att utrustning finna
//: och nåd från Guds Lamm ://

4. Kom, heliga olja, och smörj mina krafter,
ja, allting i mej,
så allt jag ska tänka och göra härefter
må verkas av dej,
så dina lycksaliga frukter må stå
som skönaste gröda
och dagligen döda
//: all självisk åtrå ://

5. Kom, duva, låt kärlekens värme få finnas
i hjärta och hand!
Låt allt vad dej känner alltmera förbindas
med kärlekens band,
så aldrig vi vrider oss in eller ut,
men trofast vill vandra
och så med varandra
//: når himlen till slut ://

6. Kom, Barnaskapsande, mej "Abba" lär ropa
med hjärta och mun.
Ge visshet om arvet Guds barn allihopa
ska få om en stund.
Ja, må du mej alltid, min salighets pant,
om himlen erinra,
där kronan ses tindra
//: som Jesus oss vann ://

Text: Hans Adolf Brorson, sv övers A.H. 3/12 2014

362 När Kristus, Guds den högstes Son

1. När Kristus, Guds den Högstes Son,
just skulle fara härifrån
att himlens glans och lovsång få,
han sa till lärjungarna så:

2. Jag far nu upp till Gud, min Far,
men stanna här i staden kvar
till dess ni får Guds Ande god
som Fadern lovar ger er mod.

3. I hjärtat gömde de hans tal,
där de i husets övre sal
endräktigt, enligt Kristi bud,
i bönen ropade till Gud. 

4. På pingstens dag vid timme tre,
då fick de Herrens under se.
En häftig vind kom ovanfrån
och fyllde huset med ett dån.

5.Eldstungor kunde de nu se,
av Andens gåvor fylldes de,
så de Guds ord förkunnade
och många språk nu talade.

6. Från många länder fanns där folk
som nu förstod dem utan tolk,
som hörde modersmålet sitt
när lösta tungor rördes fritt.

7. En del som redan kände dem
och visste väg till deras hem,
de sa: Hur ska man alls förstå
att olärt folk kan tala så?

8. Fast andra gjorde spe av dem:
Det är ju bara druckna män!
Men Petrus sa: Ge noga akt
på allt det som nu här blir sagt!

9. Från Joels bok han texten tog,
från Davids psalmer verser drog,
hans tal till deras hjärtan gick
och många annat sinne fick.

10. Ni män och bröder, sporde de,
hur ska vi bli befriade
från synden som vi fångats i?
Ja, säg, vad gör vi, säg det ni!

11. Men Petrus svarade: gör bot,
i Jesu namn ta dopet mot,
som gåva ni då Anden får,
för er och barnen löftet står.


12. De följde Petrus´ goda råd,
de trodde Kristus och hans nåd.
Tre tusen blev med tro och dop
upptagna i Guds kyrkas hop.

13. Guds Ande, du som skänks oss fritt,
låt oss vart syndaband bli kvitt
på Kristi sanna kyrkas vis,
Gud, Fader, Son och dej till pris.

Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.
Musik: Görlitz 1648

361 Gud, när du andas över vår jord

Text: Anders Frostenson 1974 efter en refräng av Didier Rimaud 1969
Musik: Joseph Gelineau 1969

360 Herre, lär oss troget vänta

1. Herre, lär oss troget vänta
som apostlarna, när de
samlades i nattvardssalen
för att vaka och att be,
be med jungfrun, Herrens moder,
och med dem som följde med,
när från Galileens ängar
du till Juda land drog ned.

2. Lär oss vänta som de gjorde
efter vad du lovat har,
vänta Andens kraft att vittna
och ge hela världen svar
om den seger Gud har vunnit
över all förgängelse,
och det liv som han har gett oss
genom din uppståndelse.

3. Tänk att kunna tala öppet
in i andras hjärtan så
att de lyssnar och de följer
på den väg vi fått att gå!
Herre, ge åt oss den nåden
att nå ut men också in
till den okända och stora
skara Fadern gjort till din.

4. Låt oss vänta, låt oss hoppas
på vad Gud har lovat ge
och som heliga apostlar
med Maria ständigt be:
Kom, Guds Ande! Kom, Guds Ande
som ett regn i torkans vår,
ge oss mod och kraft att vittna,
så att alla det förstår.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd
Musik: Paderborn

359 Herre, se, vi väntar alla

1. Herre, se, vi väntar alla
att du våra böner hör
och att du med oss som fordom
än ett pingstens under gör.
Gjut din Ande, gjut din Ande
över varje törstig själ
och i allas våra hjärtan
nu ditt verk fullborda väl.

2. Låt den helga elden falla
uti våra hjärtan så
att den där må helt förbränna
vad som finns av hö och strå.
Gjut din Ande...

3. Andens gåvor till oss dela
och låt under bland oss ske.
Med din kraft de sjuka hela
och din frälsning låt dem se.
Gjut din Ande...

Text: v. 1-2 Eric Bergquist 1904 (51 år), v. 3 Elias Hane 1910 (42 år)

Musik: Tysk (?), Paderborn 1765

Ibland har en psalm en mycket invecklad tillkomsthistoria. Den här psalmen tillkom från början som en fri översättning av John Newtons hymn Saviour, visit Thy plantation/Jesus, se till din plantering. med en refräng från Frälsningsarmén ("Gjut din Ande"). Sen gjorde Eric Bergquist (sign. "Onkel Eric" eller bara "Eric") om sin egen översättning till en ren pingstpsalm, kanske inspirerad av refrängen.

Inspirerad av Bergquists sång diktade Elias Hane sedan ytterligare några verser - man gjorde ofta så förr i världen - och publicerade alltsammans i sin sångsamling Grundtoner. I Svenska psalmboken fick vi så 1986, efter att sången kortats något, två verser av Bergquist och en av Hane. Så kan det gå.

Oavsett tillkomsthistoria är psalmen en ivrig pingstbön, en bön om den helige Andes gåva och gåvor. En bön om att Andens kraft ska visa sej nu i vår egen tid.

Melodin från Paderborn är numera väl insjungen, framför allt till psalmen Det finns djup i Herrens godhet, som också den råkat få tre strofer med vidhängande refräng...

358 Du som går ut från vår levande Gud

Alt. koral:


1. Du som går ut från vår levande Gud,
andarnas Ande, du höga,
mänskor med hån mot Guds enfödde Son
stridande står för ditt öga.
Stanna av nåd ändå hos oss här,
skingra vårt mörker, din väg oss lär! 

2. Tungor av eld och en fröjd oförställd
ge dem du smörjer och sänder!
Ordet vi får i apostlarnas spår
följe dem vart de sej vänder,
så att dess saliga bud man hör
var än en människofot sej rör! 

3. Glädje och ljus med dem tänd i vart hus,
blomstra låt öknarna åter!
Ande så god, ge åt svagheten mod,
tröst åt de många som gråter!
Med evangeliets milda röst
medkänsla väck i varenda bröst.

4. Skin dagen lång som en morgon med sång,
morgon i maj när det grönskar!
Frukt med din saft give håglösa kraft,
så de Guds nåd alla önskar!
Toner så djupa i stilla kväll
röre ett hjärta så hårt som fjäll! 

5. Pingstdopets nåd enligt frälsningens råd
alla ånyo må föda!
Tal eller skrift om vår Herres bedrift
blomstre som rosorna röda!   
Livsträdet växer av Jesu blod,
låt alla smaka att Gud är god!    

Text: James Montgomery 1823, N F S Grundtvig 1836, sv. övers. A.H. 13/5 2016
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871, alt. Christian Barnekow 1858

357 Pingstsöndagen

1. Pingstsöndagen
kyrkohagen,
kyrkohagen bär sommarskrud.
Blommorna många
doftande ånga,
doftande ånga sänt upp till Gud.
Pingstsöndagen
kyrkohagen,
kyrkohagen bär sommarskrud.

2. Kristus sådde,
hit han nådde,
frön han sådde som skjuter ax,
Anden och ordet,
kraft är i kornet,
kraft är i kornet, det såg vi strax.
Kristus sådde,
hit han nådde,
frön han sådde som skjuter ax.

3. Mänskor glada
i Guds lada,
i Guds lada idag kom in.
Tretusen vänner
Jesus bekänner,
Anden de känner som sommarvind.
Mänskor glada
i Guds lada,
i Guds lada idag kom in.

4. Vittnesskaror
trotsar faror,
trotsar faror och sår Guds ord.
Livet ska flöda,
ordet ge gröda,
ordet ge gröda runt all vår jord.
Vittnesskaror
trotsar faror,
trotsar faror och sår Guds ord.

5. Åkern lyser,
axen hyser,
axen hyser en skörd så stor,
korn genom Anden
många som sanden,
många som sanden från syd till nord.
Åkern lyser,
axen hyser,
axen hyser en skörd så stor.

6. Helge Ande,
kyrkan blande, 
kyrkan blande sin sång med bön:
Sänd dem som vittnar,
markerna vitnar,
markerna vitnar till skörd så skön.
Helge Ande,
kyrkan blande,
kyrkan blande sin sång med bön!

Text: Elias Blix 1871 (35 år), sv. övers. A.H. 10/5 2016
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1864 (52 år)

356 Apostlarna satt i Jerusalem

Alt. koral:



1. Apostlarna satt i Jerusalem
och väntade Herrens timma,
då liksom en stormvind han kom till dem,
som dån de hans röst fick förnimma.

2. Det rörde dem alla förunderligt,
de hade ej sådant erfarit.
Från himlen de syntes med klaraste sikt,
där länge de inskrivna varit.

3. Där såg man på dessa som livets ord
nu skulle med kraft få förkunna,
om himmelens glädje vid Herrens bord
som Herren åt jorden vill unna.

4. Det hördes på Sion ett sus och brus,
när firad blev Sinailagen,
med kraft ifrån höjden ett jordiskt hus
uppfylldes på pingstsöndagen.

5. Då sågs där tungor som eld och glöd,
de flög Guds vänner i munnen,
på olika modersmål ordet nu ljöd,
fast ett och detsamma i grunden.

6. Så tändes på jorden det ljus från Gud
som givit all världen en stråle,
där levande röster Guds frälsningsbud
förkunnat på modersmålet.

7. Och om vi tills nu detta stora ord
som småbarn har jollrat och stammat -
av himmelens eld, som kom till vår jord
vi har dock en gnista anammat.

8. Den gnistan, den glöder hos oss ännu
och blossar nog upp i Guds timma.
Det minns vi så glada idag, jag och du,
när himmelens klockor hörs ringa!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv. övers. A.H. 23/5 2015
Musik: Viggo Kalhauge alt. Ludvig Mathias Lindeman

355 Från himlen Herrens Ande kom

1. Från himlen Herrens Ande kom,
halleluja, halleluja,
och våra tungor stöpte om,
halleluja, (halleluja).

2. Han kom som Jesu Kristi tolk,
halleluja, halleluja,
med Herrens ord till alla folk,
halleluja, (halleluja).

3. Han kom med eld och kraft från Gud,
halleluja, halleluja
till alla Herrens sändebud,
halleluja, (halleluja).

4. Och där de talar kring vår jord,
halleluja, halleluja,
ges liv och Ande med Guds ord,
halleluja, (halleluja).

5. Till örat når då Faderns röst,
halleluja, halleluja,
till hjärtat både dom och tröst,
halleluja, (halleluja).

6. Då äras Jesus runt vår värld,
halleluja, halleluja,
för både påsk och himmelsfärd,
halleluja, (halleluja).

7. Guds Ande då till Herrens pris,
halleluja, halleluja,
på jorden skapar paradis,
halleluja, (halleluja).

8. Där är Guds boning på vår jord,
halleluja, halleluja,
med Herrens bad och Herrens bord,
halleluja, (halleluja)!

9. Där lyfter sej en lovsång ny,
halleluja, halleluja,
som fågeln upp mot himlens sky,
halleluja, (halleluja)!

10. Där tackar Kristi kyrka Gud
halleluja, halleluja,
för eld och kraft och glädjebud:
halleluja, (halleluja)!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1840, 1845 (57 år, 62 år) "Fra Himlen kom den Helligånd", sv. övers. A.H. Annandag Pingst 16 maj 2016 

Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)

Det passar bra att vi nu har flera pingstpsalm av Grundtvig, eftersom han ofta beskrivits som pingstens store besjungare. Inte för att Grundtvig med sina 1500 psalmer (de flesta liksom denna skrivna i mycket mogen ålder) på något sätt försummade julens och påskens budskap, men för att få som han förmått att lyfta fram också den tredje av kyrkoårets stora högtider, den som kallats "kyrkans födelsedag".

Denna psalmtext är verkligen smittande glad och trots de tio stroferna inte över hövan lång eller svår (egentligen bara 20 textrader med 40 hallelujan utströdda däremellan). Inledningsraden är skriven i dåtid, men mycket snart är psalmen helt inriktad på pingstens under i nuet, på Andens verk hos oss i dag. Typiskt grundtvigskt men även äktlutherskt är också att författaren lyfter fram ordet och sakramenten, "Herrens bad och Herrens bord".

Den lika glada svenska melodin (som inte används i Danmark) är komponerad av Johan Alfred Ahlström, som bl.a. 1875-1890 var organist i S:ta Eugenias katolska kyrka i Stockholm och även arrangerat många Bellmanvisor.

Psalmen har med annan melodi länge funnits på svenska, i Metodistkyrkans psalmbok ("När pingstens dag begynte gry"), men det är i Jan Arvid Hellströms version i 1986 års psalmbok den funnit vägen till nästan alla svenska samfund. Här publiceras en ny översättning från 2016.

N F S Grundtvig:

J A Ahlström:

354 Kom, syskon, denna dag

1. Kom syskon, denna dag 
blir helgad när vi prisar
vår Herres stora verk,
den nåd han oss bevisar.
Idag kom Anden hit
att Andens gåvor ge,
så låt oss då om dem
Guds gode Ande be.

2. Ja, du Guds Ande god,
vår tröst i nöd och fara,
vi ber att du oss än
välsignar och bevarar.
Du genom dop och ord 
och ordets ämbete
har gjort oss till ditt folk;
din frukt oss alla ge!

3. Du kära himlagäst, 
låt rätta kärleksflamman
få värma varje själ
och så oss foga samman.
Ja, du som kommer än
med eld till kyrkan din,
låt Kristi sinnelag
hos alla präglas in.

4. I Kristi kropp vi blir
av andra lemmar stödda,
de genom Andens kraft
i Kristus pånyttfödda.
Så ge oss, Ande god,
av dina gåvors mängd,
så Kristi kärlek märks,
dess bredd och djup och längd.

5. Den som Guds Ande fått 
och fötts på nytt till livet,
som fått hans kärleksbud
i själ och hjärta skrivet,
besjunge nu med oss 
den nåd dit vi får fly,
som är vid pingstens fest 
och varje morgon ny.

Text: Valentin Ernst Löscher, sv. övers. A.H. 26/5 2015
Musik: Johann Sebastian Bach

V E Löscher:



J S Bach:

353 Du låga som Guds kärlek ger

Du låga som Guds kärlek ger,
du visdom från det höga
som kom till dina vittnen ner,
lys upp vårt inre öga!
Kring livets ord vi samlats här,
så visa oss att Kristus är
Guds löftens Ja och Amen!
Vår himlafarne Frälsare
har lovat oss vad du vill ge,
så fyll oss allesamman!

Text: Birgitte Cathrine Boye 1778 (36 år), övers. A.H. 3/6 2014
Musik: Medeltida "Dies est letitiae"

B C Boye:

140 Helige Ande, sanningens Ande

1. Helige Ande, sanningens Ande,
kom att oss ledsaga.
Låt oss ej falla eller oss förvilla,
men till målet draga
i ordets ljus, förtröstande och stilla.
Vishet, o Herre, giv oss av höjden.

2. Helige Ande, kärlekens Ande,
kom och var oss nära.
Din kärleks kraft all rädsla övervinne,
frukter må den bära
i goda verk, ett gott och ödmjukt sinne.
Helighet, Herre, giv oss av höjden.

3. Helige Ande, pingstglädjens Ande,
liva upp de svala,
låt hoppets röst bland sorger och bekymmer
till vår ande tala,
och giv oss frid, när livets afton skymmer.
Salighet, Herre, giv oss i höjden.


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H.
Musik: Antonio Scandelli 1568 (51 år) "Lobet den Herren, denn er ist sehr freundlich".

Denna psalm har av hymnologen Oscar Lövgren blivit kallad "en av våra bästa och kraftfullaste pingstpsalmer." Denna höga uppskattning verkar inte många dela, eftersom psalmen knappast sjungs särskilt flitigt. Men visst är både texten och den mycket passande 250 år äldre koralen ståtliga, om än kanske en smula tunga.

Koralen trycktes dock ursprungligen i Scandellis Newe Teutsche Liedlein 1568 till en lovpsalm, så visst tycks den molltonande melodin vara tänkt att uttrycka glädje! Annars gjorde en koralbokskommitté (!) 370 år senare en ljusare melodi, som dock inte kom med i den senaste koralboken.

Innehållsligt är de tre stroferna tematiskt väl avgränsade och stringent komponerade. Sanningens Ande ledsagar oss och ger oss vishet, kraften(e)s Ande upplivar oss och ger oss helighet, glädjen(e)s ande hugsvalar oss och ger oss salighet. Även tro, kärlek och hopp resp. ljus, dygd och frid är "trioler" som bär upp psalmen.

Observera att formerna "kraftenes" och "glädjenes" inte var gängse ens på Wallins tid, utan ett avsiktligt försök att ge psalmen en klang av gångna tider (s.k. arkaiserande stil). Metriska skäl har säkert också bidragit till Wallins vokalutfyllnad. Här har jag hursomhelst försökt ge texten en något mer nutida form.

Johan Olof Wallin:

Antonio Scandelli (el. Scandello):

141 Kom, Guds Ande, styr vår hand

Alt. koral (där stroferna sjungs ihop parvis)

1. Kom, Guds Ande, styr vår hand,
led med ljus från himlens land,
tänd de helga tungors brand.

2. Kom, de fattigas Försvar,
Hjälpare så underbar,
du som själens natt gör klar.

3. Tröstare i all vår nöd,
du som mänskoanden bjöd
nådens ljuva himlabröd,

4. efter mödan ger du ro,
under hettan skuggat bo,
tårat öga hoppfull tro.

5. Ljus, gjut ut din salighet
över hem och menighet,
fyll med fröjd din kristenhet.

6. Utan dig, ditt klara sken,
ingen människa är ren,
intet fritt från skuld och men.

7. Rena vad som orent är,
vattna vad ej frukter bär,
läk vad läkedom begär.

8. Lys i hjärtats mörka vrår,
värm vad ingen värme får,
vägled dem som vilse går.

9. Dig vi beder nu i tro:
giv oss nåd och låt oss bo
i ditt himmelrikes ro.

10. Giv oss vishet, helighet,
in i döden trofasthet,
ja, en evig salighet.

Text ("Veni Sancte Spiritus, Et emitte"): Stephen Langton (?), d. 1228. 
Sv. övers. Paul Nilsson, bearb. A.H.  2012
Musik: Medeltida sekvensmelodi, alt. Thomas Laub (1852-1927) efter den medeltida sekvensmelodin

S Langton:

347 I all sin glans nu solen strålar

1. I all sin glans nu solen strålar
och livets ljus försoning målar,
när pingstens liljor får sin tid
och sommar nalkas ljus och blid. 
Nu mer än änglars röst bär bud
om gyllne skörd från livets Gud.

2. När sommarnatten svalka bjuder,
en näktergal i lunden ljuder.
I Guds beskydd vi har vårt bo
och vilar där i fred och ro,
i ljuvlig dröm om paradis,
och vaknar till vår Herres pris.

3. Som vinden smeker blad och grenar,
med jorden himlen sig förenar.
Nu paradiset öppet står,
dess ljuvlighet vi smaka får.
Vid ängen porlar bäcken klar
från livets källa underbar.

4. Guds Ande, som sig ned har svingat,
har detta verkat och oss bringat,
ej från sig själv, men – oss till tröst,
i kärlek och med sannings röst –
från Ordet som blev kött och blod
och nu är hos sin Fader god.

5. Så vakna upp i mänskors boning,
och tacka den som skänkt försoning!
Församlas, alla tungomål,
i jubelsångens offerskål!
Stäm in omkring vår Herres bord
i Guds församlings hyllningsord!

6. Se, tungorna av Anden glöder
hos alla folk i norr och söder!
I Jesusnamnets offerskål
nedsmälter alla modersmål.
I evighet höjs lovsångs ljud
i Jesu namn från oss till Gud.

7. Vår Gud och Fader utan like!
Då blommar rosen i ditt rike. 
Som solar vi i evighet
får ljus av Sonens härlighet.
För hjärtat som vi dig har gett
ditt himmelrike du berett.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843 (60 år), 1853, sv. övers. David Termén 2004, 2019, publ. med tillstånd
Musik: Henrik Rung 1859 (52 år)

352 O att den elden redan brunne

1. O att den elden redan brunne,
som du, o Jesus, tända vill!
O att all världen redan funne
den frid som hör Guds rike till!

2. Visst glimmar det i mörka natten
en liten gnista här och där,
visst är den stora frälsningsskatten
för månget hjärta dyr och kär.

3. Men låt den elden spridas vida
och gör den skatten vida känd!
I tron ditt löfte vi förbidar,
att Anden rikligt blir oss sänd.

4. Kom snart, o Jesus, till oss alla
och värm oss med din kärleks glöd!
Låt oss ej längre gå så kalla
för egen och för andras nöd.

5. Låt nådens bud till alla föras,
giv åt ditt rikes framgång fart,
så att ditt lov dock måtte höras
från alla världens ändar snart!

6. Och stärk din eld i våra hjärtan,
bränn bort, bränn bort allt eget slagg,
men lindra även luttringssmärtan
med din hugsvalans ljuva dagg.

7. Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna,
då blir du ensam Gud till slut!

8. Du, du är värdig, du allena
att få all ära, lov och pris.
Ack, håll oss alltid vid det ena,
att du är ensam god och vis.

9. Men dina svaga lemmar, Herre,
ack, låt dem inte söndra sej!
De är ju få - så mycket värre
om inte de är ett i dej!

10. De är så få, de är så svaga,
men håll dem med din starka hand.
Lär dem att älska och fördraga,
knyt till, knyt till ditt kärleksband.

11. Smält allt vad åtskilt är tillsamman,
gör varmt vad nu är ljumt och kallt!
Blås liv i svaga kärleksflamman
och bliv du själv vårt allt i allt!

Text: Georg Friedrich Fickert 1812 (54 år), Lina Sandell 1861 (29 år)
Musik: C C Scholefield

348 Eld från himlen, kom!

1. Eld från himlen, kom!
Hjärtats helgedom
väntar på din glöd och kraft.
Fyll min själ med liv,
Jesu kärlek giv
vida mer än förr jag haft!

2. Bränn bort allt i mej
som ej gläder dej,
gör mej ren i Jesu blod.
Låt allt själviskt dö,
brännas bort som hö.
Sänk mej djupt i nådens flod.

3. Håll mej fast var stund
i ditt fridsförbund,
med din kärleks starka band,
så jag aldrig går
bort från dina spår.
Led mej med din starka hand.

4. I din himmels höjd
blir det idel fröjd,
synd och smärta finns ej där.
Lovet brusar fram:
Ära ske Guds Lamm!
Evig, evig glädjen är.

Text: Thomas Ball Barratt 1906 (44 år)
Musik: Henry S Thompson 1850-talet

T B Barratt:

349 Nu stunden är kommen, o saliga fröjd

1. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd,

den stund som bebådad är vorden,

då Anden sej sänker från himmelens höjd

att bygga Guds kyrka på jorden.

Vad tröst och vad trygghet det budet oss bär,

att Hjälparen, sanningens Ande, är här,

som lovats i mästareorden!

2. De fromma som bidat i längtan och hopp

får skåda Guds väldiga under.

Ej löftena glömts under tidernas lopp,

de vilar på klippfasta grunder.

Med tungor av eld ger nu himmelen svar

på brinnande böner och suckan, som var

så tung under tvivlande stunder.

3. Så lyssna till ordet, ni länder och folk -
Guds Ande sej riktar till alla!
När Petrus förkunnar är Anden sin tolk 
och språkliga skrankor får falla.
Trots Babels förbistring man ordet förstår,
och pingstens predikan till själarna når
att väcka och trösta och kalla.

4. Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst

som bot i Jerusalem bjuder.

Det går likt ett styng genom tusentals bröst,

när Petri förkunnelse ljuder.

Guds kyrka nu föds i den heliga stund,

och än står hon fast på sin eviga grund,

hur tiden än stormar och sjuder.

5. Du människa, gläd dej och prisa din Gud,

som dej med sin Ande hugsvalar,
och var inte träl under bokstav och bud,

när nåden från himmelen talar.

I ordet och bönen din tillflykt du får

och mod i ditt hjärta, om vägen än går

igenom de mörkaste dalar.

6. O Jesus, din helige Ande oss sänd

att väcka vårt domnade sinne!

Och giv att din sanning av oss blir bekänd,
bevarad i hjärta och minne.

Försmäktar vår själ under ångest och strid,

låt Anden få komma med strömmar av frid,

där glädje och styrka vi finner. 

Text: O Bergqvist 1932 (70 år), bearb.

Melodi: Svensk folkmelodi ("Om sommaren sköna")

345 En salig fröjd den dagen ger

1. En salig fröjd den dagen ger,
som åter vi nu hos oss ser,
då Anden med sin nåd och fred
från himlens sköte strömmar ned.

2. Ett mäktigt dån från himlen ljöd:
då flammar eld ur helig glöd,
då flödar genom öppen barm
en flod av kärlek, ren och varm.

3. Kring skaran som blev Andens tolk
en skara stor från många folk
får lyssna i Guds tempelsal
till nya tungors nya tal.

4. Med vittnesbörd om synd och nåd,
om Kristi död och Faderns råd,
med dopets bad och livets ord
Guds kyrka grundas på vår jord.

5. Din kyrka, Gud, i stoft är böjd.
Oss åter giv från himlens höjd
en dag, den första pingsten lik,
på Andens kraft och gåvor rik!

6. Ånyo våra hjärtan vig
till tempel, helgade åt Dig!
Förlåt vår synd och giv oss frid
och salig fröjd till evig tid.


Text: Johan Alfred Eklund 1911 (48 år), ngt bearb (v. 1).
Musik: Görlitz 1648

351 Helige Ande, kom till oss från ovan

1. Helige Ande, kom till oss från ovan,
du som med Fadern och Sonen är Gud.
Kom att oss skänka den himmelska gåvan,
möt din församling, din längtande brud.
Du är det ljus som kan Jesus förklara,
bygga Guds kyrka och leda hans folk,
hela Guds sanning för oss uppenbara,
vara den himmelska kärlekens tolk.

2. Jesus, du sänder från himmelens boning
Anden som nådens och frälsningens pant.
Härligt förklarad blir så din försoning,
världen får veta att ordet är sant.
Eldstungor flammar, hör, gamla och unga
vittnar i jubel om undret som hänt.
Lösta från fruktan igen kan vi sjunga
lovsång till Gud som sin Ande har sänt.

3. Himmelska Tröstare, du som kan gjuta
läkande olja i svidande sår,
styrk oss och led oss så att vi får njuta
frukt av din frälsning som allting förmår.
Skapa du i oss förnyade hjärtan,
led oss i sanning och hjälp oss ur nöd.
Tålamod skänk oss i striden och smärtan,
var du vår levande kraft i vår död.

Text: Johan Nordahl Brun 1786 (41 år), Alfons Takolander 1927, bearb.

350 Vi lovar dej i stad och land

1. Vi lovar dej i stad och land, 
Guds kärleks eld, Guds godhets hand! 
Till allt som är du sträcker dej 
och dina gåvor sinar ej. 

2. När sorgen vill oss tynga ned 
och hjärtat bävar utan fred, 
du närmar dej med råd och tröst 
och lyfter bördan från vårt bröst. 

3. Och trampas vi i stoft och mull 
för Guds och för hans sannings skull, 
och ställer världen vakter ut 
att göra på vår tro ett slut, 

4. då blir du inom oss en eld, 
som bryter fram där man blir fälld, 
du styrker oss med mod och hopp 
och lyfter våra blickar opp. 

5. Till varje plats på denna jord 
du banar väg för Herrens ord. 
Så övergiven ingen är 
att inte du kan vara där. 

6. All vishet, tro och kärlek sann, 
allt mod som rätt så kallas kan, 
all endräkt, frid och glädje ljuv, 
o helge Ande, verkar du. 

7. Vi ber dej nu i denna stund:
behåll oss kvar i ditt förbund, 
och för oss sist till evig fröjd 
och evig frid i himlens höjd.

Text: Johan Ludvig Runeberg, bearb. A.H. 2012, 2017
Musik: Görlitz 1648