42 Herre Gud, ditt dyre navn

1. Herre Gud, ditt dyre navn og ære
over verden høyt i akt skal være,
og alle sjele,
de trette træle,
alt som har mæle,
de skal fortelle din ære.

2. Gud er Gud, om alle land lå øde.
Gud er Gud, om alle mann var døde.
Om slekter svimler
- blant stjernestimler
i høye himler
utallig vrimler Guds grøde.

3. Høye hall og dype dal skal vike,
jord og himmel falle skal tillike,
hvert fjell, hver tinde
skal brått forsvinne,
men opp skall rinne,
som solen skinne
Guds rike!

Text: Petter Dass 1698 (51 år), Gustav Jensen 1909 (64 år)
Musik: Norsk folkmelodi från Romedal

Se även Salmeboka minutt for minutt!

6 Högste allsmäktige, allgode Herre (Solsången)

En mer dåtidsenlig alternativmelodi (1100-tal) är den nedanstående och enastående koralen till Veni veni Immanuel. Den kräver vissa rytmiska (eller orytmiska) anpassningar, men fungerar sedan riktigt bra även till min version av Solsången! 

 

1. Högste allsmäktige,

allgode Herre,

din är all härlighet, 

ära och makt.

Din är välsignelsen, 

din är all lovsång, 

ja, bara du ska 

prisas av oss.

Ingen av alla 

oss andra är värdig

att ens få nämna 

ditt dyrbara namn.

2. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

lovad för hela 

din skapade värld, 

särskilt för broder 

Sol i det höga, 

som under dagen

skänker oss ljus. 

Härlig han är i sin

väldiga strålglans,

vittnar, du allra

Högste, om dej. 

3. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

för syster Måne,

stjärnornas krans.

Du har ju gjort dem

lysande sköna,

gärna de strålar,

visar oss väg.

Ännu om natten

är du vårt ledljus,

ännu om natten

varar din nåd.

4. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för broder Vind och 

luften du gjort,

tack för att vi får

leva och andas,

tack för den klara

himmelens glans,

tack för all väderlek, 

regn liksom solsken,

årstiders växling,

sådd som blir skörd.

5. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre,

för syster Vatten, 

källa till liv,

tack för den kraft hon 

än får att sprida,

ödmjuk men mäktig, 

kysk, ja, men djärv,

kommer med bud om 

växt och om rening,

stor är den nytta och

glädje hon ger.

6. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

för broder Eld med 

värme och ljus.

Mitt i vårt mörker

tänder han hoppet,

för oss tillsammans

morgon och kväll.

Ännu i natten

brinner hans låga,

skön är han, lekfull,

brännhet och stark.

7. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för moder Jord som 

föder och bär,

hon som ju alstrar

alla slags frukter,

färgrika blomster, 

örter och gräs.

Bruka, bevara

är nu vårt uppdrag,

av jord vi kommit,

jord ska vi bli.

8. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för alla dem som 

av kärlek till dej

villigt och helt 

förlåter varandra,

tåligt sitt kors och

lidande bär.

Saliga de som 

går i din frid, Gud,

du ger dem livets 

krona till sist.

9. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre,

för den lekamliga 

Döden, som är 

allas vår syster 

som ingen kan undfly,

ve dem som dör i

dödssynd till slut!

Saliga de som i tro 

möter döden,

dem kan den andra

döden ej nå.

10. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

härligt ditt namn över

hela vår jord!

Lova och prisa, 

välsigna vår Herre,

tacka och tjäna

kungarnas Kung!

Gör det i ödmjukhet,

lär den av honom,

honom som ödmjukt

tjänade oss.

Text: Franciskus av Assisi 1225, A.H. 2023

Musik: Joel Blomqvist, alt 1100-tal ("Veni veni Immanuel" 

Franciskus:

41 Jesaja fick en uppenbarelse

Folklig koral:



Jesaja fick en uppenbarelse
och såg sin Herre, ja, sin Skapare,
i templet sitta på en upphöjd tron,
hans mantelsläp uppfyllde varje zon.
Serafer stod där inför Skaparen,
sex vingar kunde ses på var och en.
De skylde sina ansikten med två,
höll två för sina fötter likaså,
med två de flög, och dessa tjänare
nu tydligt till varandra ropade: 
"Helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot
och av hans härlighet är jorden full!"
Då skälvde husets trösklar på sin grund,
av rök blev templet fullt i samma stund.

Text: Martin Luther 1526 (Sanctus i hans Deutsche Messe) efter Jesaja 6. 

Sv övers A.H. 18/10 2016

Musik: Martin Luther (?)

43 Så rörde Anden Sakarias´ tunga

1. Så rörde Anden Sakarias´ tunga! 
Den stumme prästen muntert kunde sjunga 
sin lovsång med en hög och tydlig röst: 
Lov ske dej, Gud, du Israels rätte Herre, 
att du ditt folk från synd som tyngt allt värre 
har återlöst! 

2. Ett frälsningshorn så många här till glädje 
du reste upp i Davids hus och säte 
som du genom profeterna har sagt. 
Du frälsar oss från alla som oss hatar, 
från synd och värld, från helvetet och satan,
trots deras makt. 

3. Din pakt och ed till Abraham med flera 
du håller troget, ja, du gör än mera: 
Du rycker oss ur fiendernas hand 
och vill oss i din kärleks tjänst få städsla, 
en tjänst för hela livet utan rädsla 
och träldomsband. 

 4. Och du, min son, som nyfödd är och liten, 
du ska få bli en Guds profet med tiden, 
bereda väg och plats för Herren här. 
Du för ditt folk hans frälsning ska förkunna, 
så de förstår att deras synder tunga 
förlåtna är. 

5. Lär dem då också, att de ej förtjänar 
sitt barnaskap med dygd, att Gud förlänar 
det av sin mildhet och barmhärtighet. 
Han själv ska komma ner till oss från höjden, 
ja, Jesus, du vars väg Johannes röjde 
har gett oss det, 

6. så du för alla som i mörker tvinar, 
med evigt ljus och klarhet ska få skina 
- det är ditt ord och evangelium -
och så oss in på fridens vägar styra. 
Ja, där din kärlek allt ska genomsyra 
du ger oss rum!

Text: Petter Dass 1680 ca, sv övers A.H. 9/11 2018
Musik: Harald Gullichsen 1977

P Dass:

*9 Gud, vår Gud, vi lovar dig

Text: Ignaz Franz 1771 efter Te Deum (400-talet), sv övers Olov Hartman 1980
Musik: Tysk-österrikisk Sagan 1772/Wien 1774

368 Det går en väg mot framtiden

Text och musik: Urban Ringbäck

5 Halleluja! Sjung om Jesus

Text: William Chatterton Dix 1866 (29 år), övers. Anders Frostenson 1967 (61 år). Musik: Rowland Huw Prichard 1831 (19 år), ngt reviderad 1855 (44 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan den svenska texten inte läggas ut här än, men du kan ta del av den engelska texten här].

Psalmen publicerades första gången 1867 i Al­tar Songs, Vers­es on the Ho­ly Eu­cha­rist, och även om den i Sverige vanligtvis sjungs och placeras som en allmän lovsång, är anknytningen till nattvarden (den helige eukaristin) tydlig, särskilt i sista strofen men också i den andra: "Halleluja, du som bjuder syndare till bords med dig!"

Särskilt bra passar psalmen på Kristi Himmelsfärds dag (då dock mässan sällan firas p.g.a. gökotta) eller på Söndagen före Pingst.

Flera andra melodier har komponerats och använts för denna psalm, bland annat en av Samuel Sebastian Wesley, men Prichards ungdomsverk är den allra mest spridda och förknippas numera starkt med just denna text, om än den ursprungligen skrevs till en helt annan.

W C Dix:

R H Prichard:

29 Krön honom, himlens Kung

1. Krön honom, himlens Kung, 
din Frälsare, Guds Lamm!
I hela himlen brusar nu
en mäktig lovsång fram!
Så sjung, ja, sjung hans lov, 
som döden för dej led, 
och hylla honom som din Kung 
för tid och evighet. 

2. Krön Honom, Livets Gud, 
som över döden vann.
I tron på honom också vi 
nu övervinna kan. 
Vi sjunger nu hans lov
för påsk och himmelsfärd,
hans offerdöd nu ger oss liv,
all ära är han värd.

3. Krön honom, Fridens Gud, 
ja, fridens Furste krön!
Han ska på ondskan göra slut,
fall ner i sång och bön!
Ja, på hans rike ska
ej någon ände bli,
och vid hans genomstungna fot
sej böjer också vi.

4. Krön själva Kärleken,
hans hand och sida se!
Se såren som han bär för oss,
som stjärnor lyser de!
Tack, Herre, jag är din,
för du har dött för mej!
I både tid och evighet
vill jag få prisa dej! 

Text: Matthew Bridges 1851 (51 år), sv. övers. A.H. 19/5 2017
Musik: George J Elvey 1868 (52 år)

G J Elvey:

12 Att prisa dej är underbart

1. Att prisa dej är underbart,
dej, Herre, vill vi lova.
Ja, vi vill samstämt, rent och klart
dej tacka för din gåva,
för livets sköna blomstringstid,
för seger i vår kamp och strid,
för trygghet vid din sida. 

2. Du ger oss i ditt eget ord
av livets friska vatten.
Du mättar oss vid nådens bord
och lyser oss i natten.
Du kom ju till oss i vår nöd
med liv, ja, liv i överflöd,
med himlens rikedomar.

3. Vår psalm är ännu alltför svag
och fattiga blir orden
om himlens nåd och välbehag
till människor på jorden.
Vi kan dej aldrig prisa nog,
som bland oss levde, led och dog
och uppstod till vår frälsning.

4. Vi ber dej: stanna hos oss kvar
med frälsning och försoning.
Oss värm med Andens låga klar,
ja, gör oss till din boning.
Oss fyll med kärlek, hopp och tro,
och låt oss nå en evig ro,
du nådens rika källa. 

Text: Mikael Nyberg 1892 (21 år), A.H. 9/5 2016
Musik: Finsk koralvariant

M Nyberg:

28 Min själ ska lova Herren

 


1. Min själ ska lova Herren,
och allt som är i mej hans namn.
Han är ej från oss fjärran,
han möter oss med öppen famn.
Han all vår synd förlåter
och helar all vår brist,
till nåder tar oss åter,
hans ord är fast och visst.
Vår ungdomstid han mättar
med glädje utan tal
och ålderns börda lättar
och hjälper oss i dödens kval.

2. Var dag han oss förkunnar
sin helga lag, sin vilja god,
och i sin nåd förunnar
oss till det goda kraft och mod.
Han kärlekslöst ej tuktar
och sen till vrede är,
mot dem som honom fruktar
hans nåd oändlig är,
han den så högt befäster
som himlens ljusa bloss;
som öster är från väster,
så långt tar han vår synd från oss.

3. Som sej en far förbarmar
och barnens fel förgäter snart,
så Gud i sina armar
oss tar och tröstar underbart.
Han vet vårt svaga väsen,
av stoftet är det gjort,
vi blomstrar såsom gräsen
och vissnar lika fort.
När blåsten blomman hinner
den mister all sin prakt, 
så människan försvinner,
här hjälper inte konst och makt.

4. Men Herrens nåd, den varar
i både tid och evighet
mot dem som honom svarar
och söker hans rättfärdighet.
Allt hör ju till hans välde,
hans tron i himlen står,
ni änglar som er ställde
till Herrens tjänst och vår,
allt jorden fått att bära
på Herrens skaparbud,
kom, sjung till Herrens ära,
ja, låt oss alla prisa Gud! 

Text ("Nun lob, mein Seel, den Herren"): Johann Gramann (Poliander) 1530, 1540 (43, 53 år), efter David Isaisson (Psalt. 103), övers. Laurentius Petri Nericius? 1562 (63 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. 1986, 2016

Musik: 1400-talet, Hans Kugelmann 1540 (45 år ca), ngt bearb.
Lyssna till hur psalmen sjungs i Gedächtniskirche, Berlin, 2009:

Denna reformatoriska lovpsalm, som alltigenom bygger på Psaltaren 103, utgavs första gången år 1540 genom ett separattryck i Nürnberg. I Then Swenska Psalmboken 1567 fanns en svensk översättning, som troligen utförts av psalmbokens utgivare ärkebiskop Lars (Laurentius Petri). I den formen togs den också in i 1695 års psalmbok som nummer 85 (se nedan), men bearbetades för 1819 års psalmbok, i vilken form den fördes vidare till 1937 års psalmbok. För 1986 års psalmbok gjordes en ny bearbetning (även en i Finland), men psalmen har alltså en så stark ställning att den funnits med i alla svenska psalmböcker sedan 1500-talet.

Detta beror naturligtvis i grunden på att förlagan i Psaltaren är så älskad - den är en riktig tröstepsalm, ett gammaltestamentligt evangelium. Men det beror säkert också på den medryckande valsmelodin. Denna melodi trycktes samma år som originalpsalmen i Hans Kugelmanns körverk Concentus novi trium vocum accomodati. Här i Sverige har vi lagt till två toner i sista takten eftersom vi (av någon anledning) har två stavelser extra i strofernas slutrader.

Så här såg den svenska texten ut före 1819:

Min själ skall lofwa Herran;
mitt hjerta skall ock prisa hans namn;
han gör stor mon och ära
sin christenhet i alla land.
Synderna han förlåter
och helar wår swaghet all:
med nåde han oss omfattar
och hjelper af dödsens qwal.
Rikeliga han oss mättar,
förnyar ock andans kraft,
beskärmer med lag och rätter
de oskyldiga ifrån straff.

Han låter oss förkunna
sin´ herrliga werk och wilje god,
och allt godt han oss unnar
af blotta nåd och kärlighets mod.
Hans wrede hafwer snart en ända
och straffar oss icke efter wåra skuld:
sin mildhet han till oss wänder,
dem blödigom är han huld.
Hans nåd är högt befästad
öfwer dem, honom frukta rätt:
som öster är långt ifrån wäster,
så gör han oss wåra synder qwitt.

Som sig en fader förbarmar
och barnens brott förgäter snart,
så gör Gud med oss arma,
som lita till hans faderliga art.
Han känner wårt swaga wäsend´,
att wi äre mull och stoft;
wår lifstid liknas wid gräset,
som blomstrar med herrliga lukt.
När wädret blås derunder,
förfalnar allt dess prål;
menniskan snart förswinner;
här hjelper hwarken makt eller wåld.

Men Herrans nåd allena
blifwer stadig och fast i ewighet,
när man af trone rena
åstundar hans rättfärdighet,
så ock hans bud behåller:
han hafwer i himmelen satt sin stol.
I englar och starke hjeltar,
som fören hans kraftiga ord,
hans lof skolen j utsprida
bland alla hans kreatur.
Min själ i alla tida
skall lofwa Herran, wår Gud.

38 Sanctus (Helig, helig, helig)

* Helig, helig, helig
Herre Gud Sebaot.
Himlarna och jorden är fulla
av din härlighet.
Hosianna i höjden.
Välsignad vare han som kommer
i Herrens namn.
Hosianna i höjden.

Text: Medeltida
Musik: 1544 (Påskserien)

101 Dej, o Jesus, vill vi prisa

1. Dej, o Jesus, vill vi prisa,
du och bara du är god.
För att nåd oss alla visa
offrar du din kropp, ditt blod.

2. Dej, o Jesus, vill vi lova,
ty vår frälsnings hopp du är.
Du oss ger din största gåva,
ger dej själv, o Herre kär.

3. Herre Jesus, du som vunnit
frid åt alla med din död,
tack att vi i dej har funnit
nådens källa, livets bröd.

Text: Från den romersk-katolska psalmboken Cecilia 1902, bearb.
Musik: Finsk

17 Till himlarna når din barmhärtighet, Gud

1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,
din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,
din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,
där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,
där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 36:6-10), övers. A.H. 2012
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år)


B S Ingemann: 


J P E Hartmann:

35 Var min vision och mitt hjärtas regent

1. Var min vision och mitt hjärtas regent,
du som ditt ansikte till oss har vänt!
Var nu min tanke i vardagens brus,
var under dagen och natten mitt ljus!

2. Får jag ej rikedom, ära och makt
är du mitt arv, min merit och min vakt.
Ingen som du tar i hjärtat mej fatt,
himlarnas konung, ja, du är min skatt.

3. Var nu min visdom, du eviga Ord,
låt som i himlen din vilja bli gjord.
Mitt hjärtas hjärta, hur tiden än flyr
var min vision, du som världarna styr.


Text: Dallán Forgaill? (530-598) "Rop tú mo baile", eng. övers. av Mary Elizabeth Byrne 1905 (25 år), versifiering Eleanor Hull 1912 (52 år) "Be Thou my Vision", sv. övers. Andreas Holmberg 2012

Målning som föreställer Dallán Forgaill:

10 Min Gud, när jag betänker

 

1. Min Gud, när jag betänker

vad du har gjort för mej,

den nåd som du mej skänker,

jag får ju allt av dej,

då blir jag hjärtligt glader,

då lockas lovet fram:

jag tackar dej, min Fader,

jag tackar dej, Guds Lamm.

2. Du döden för mej smakat,

du mina synder bar,

och över mej du vakat

i alla mina dar.

Vad hade av mej blivit

om du ej handlat så?

Om du ej nåd mej givit

jag måst i döden gå.

3. Nu är jag redan salig

och går till himmelen.

Jag njuter fröjd otalig

i Gud, min bäste vän.

Han själv ska mej bevara,

hans nåd är alltid ny,

och hotar någon fara

till honom får jag fly.

4. O, skulle jag då sörja

som har en sådan Gud?

Nej, hellre må jag börja

att höja lovets ljud.

Ja, Herren vill jag prisa:

hans nåd och trofasthet

ska bli min nya visa

i tid och evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb. 1986, 2017

Musik: Ur Hemlandssånger 1877

Sången skrevs ca ett år efter att folkskolläraren Frykman hade återvänt till hembygden Sunne efter att i yngre år verkat som lärare i Grums och Norrköping. Just 1876-1877 gick en kraftig väckelse fram över Sunne-bygden, och Frykman höll skola om dagarna och predikade kvällar och helger.

Samtidigt blev han sångförfattare, och alldeles särskilt blev han, som det har sagts, "den kristna glädjens sångare"; han ville ge uttryck för den frälsningsglädje som både han själv och så många nyomvända värmlänningar kände vid denna tid.

Inte minst gäller detta ovanstående lovpsalm, som alltså är en av Frykmans tidigaste sånger och trycktes i Wermlands Allehanda den 24 maj 1876. I fortsättningen komponerade han även ofta melodier till sångerna, men melodin till denna är skapad av signaturen "B" som ingen ännu har lyckats identifiera.

Så här kan psalmen låta med moderna instrument på Hönökonferensen, men de olika textdelarna är hopfogade med musiken på ett lite märkligt sätt jämfört med psalmboken (jag vet inte hur de får till det egentligen):

657 Guds menighet, sjung till vår Skapares lov

Alt. koral:

1. Guds menighet, sjung till vår Skapares lov
- änglar sjunger med -
han gav oss till frälsning sin enfödde Son.
Vi spelar och sjunger för Herren!

2. Slå harpan, du fromme psalmist på vår jord,
- strängen är av guld -
för Jesus, vår Konung, Guds levande Ord.
Vi spelar och sjunger för Herren!

3. Då hör vi de glödande tungornas röst
- Anden själv är här -
som ger oss sin eviga glädje och tröst.
Vi spelar och sjunger för Herren!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, övers. A.H. 2012
Musik: Dansk folkmelodi, alt. Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

N F S Grundtvig:


A P Berggreen:

31 Lovsjung vår Herres Jesu kärlek

1. Lovsjung vår Herres Jesu kärlek, 
som trofast intill korsets död 
för oss har utstått hån och smälek, 
ja, avgrundskvalens hemska nöd. 
O Jesus, hjärtans Jesus kära, 
till dej vi frambär tack och ära. 

2. Här är det sanna livets källa, 
som flödar starkt i evighet, 
som gör oss outsägligt sälla, 
uppfyllda med Guds salighet. 
Hur ljuvt att alla sorger glömma, 
sej i Guds kärleks famn få gömma. 

3. Så vill jag din, min Jesus, bliva
i liv och död, allenast din. 
Ack, låt din Ande djupt få skriva 
din kärlek i mitt hjärta in. 
Så skall min ande och min tunga 
i evighet ditt namn lovsjunga. 

4. Lär mej att till din kärleks ära 
uppoffra mej med liv och allt, 
att troget bliva vid din lära 
och i den kärlek du befallt. 
Så vill jag dej, min Jesus kära, 
ett evigt lov och pris frambära.

Text: Fredrik Gabriel Hedberg 1847 (36 år), ngt bearb. (=finl.sv.psb 1986 nr 299:1,4-6)
Musik: Dmitri Bortnianski 1796 (45 år) "Kol slaven" ("Paul anthem"), alt. Ludvig Mathias Lindeman

F G Hedberg: 

D Bortnianski:

19 I din glädje, o Gud, vill vi sjunga

1. I din glädje, o Gud, vill vi sjunga,
om din glädje, o Gud, vi ber.
I din glädje, o Gud, vill vi sjunga,
låt oss sjunga i all evighet.
Hosianna, hosianna,
hosianna till vår Herre sjung!
Hosianna, hosianna,
hosianna till vår Kung!

2. I din frid, o vår Gud, vill vi vila,
om din frid, o vår Gud, vi ber.
I din frid, o vår Gud, vill vi vila,
låt oss vila där i evighet.
Hosianna, hosianna...

3. I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna,
om din kärlek, o Gud, vi ber.
I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna,
låt oss tjäna dej i evighet.
Hosianna, hosianna...

4. Av din Ande, o Gud, vill vi tändas,
om din Ande, o Gud, vi ber.
Av din Ande, o Gud, vill vi tändas,
låt oss lysa klart i evighet.
Hosianna, hosianna...

Text och musik: Eng. trad., övers. A.H. 2010

24 Helig, helig, helig Herre Gud allsmäktig

*1. Helig, helig, helig

Herre Gud allsmäktig.

När den nya dagen gryr

vår lovsång till dig går.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig,

dig vi nu tillber,

Gud och Fader vår.

*2. Helig, helig, helig,

sjunger helgon alla,

sänker sina gyllne kronor

för din härlighet.

Ned för dig keruber

och serafer faller.

Du var och är

och blir i evighet.

*3. Helig, helig, helig,

hög och otillgänglig

är din glans den klara

som ej syndigt öga ser.

Evig är din nåd,

din kärlek oförgänglig.

Allgod till stoftets barn

du skådar ner.

*4. Helig, helig, helig,

Herre Gud allsmäktig.

Över himlar, jord och hav

ditt herravälde når.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig.

Dig vi nu tillber,

Gud och Fader vår.

Text: Reginald Heber 1826 (43 år), se hans engelska text på Hymnalonline.

Sv. övers. Johan Alfred Eklund 1934 (70 år), bearb. 2016

Musik: John Bacchus Dykes 1861 (38 år).

(Lyssna till Hillsong Uniteds version på Youtube - och Mormonska Tabernakelkören).

Denna ståtliga hymn, som i många kyrkor är stående lovpsalm på Alla helgons dag, utgavs första gången posthumt 1827. Anslaget, Holy, holy, holy Lord God Almighty, är ordagrant hämtat från Uppenbarelseboken 4:8, men anknyter även till Jesaja 6:3, liksom det fornkyrkliga Sanctus.

Första översättningen till svenska är, såvitt känt, Anna Ölanders i Förbundstidningen jan. 1896. Men i Svenska psalmboken 1937 och 1986 infördes Johan Alfred Eklunds översättning från hans Förslag till psalmbok 1934.

Melodin är klart yngre än psalmen men komponerades just till denna av J. B. Dykes för Hymns ancient and modern 1861. Den bearbetades för 1939 års koralbok, i enlighet med dåtida svenska stilideal, men restaurerades 1986 till sin ursprungliga form.

R Heber:

John Dykes:

39 O låt oss, Herre Gud

1. O låt oss, Herre Gud,
bli dina änglar lika
i lovsång inför dej,
och låt oss aldrig svika
i ödmjuk tjänst hos dej,
men vandra i ditt råd,
förbli i kärleken
och helgas av din nåd.

2. Då skall ditt lov alltjämt
vårt hjärtas glädje vara
i tiden här och sist
bland dina änglars skara,
när kring din allmakts tron
vart knä ska böja sej.
Ja, i all evighet,
o Herre, pris ske dej!

Text: Johann Friedrich Starck 1734 (54 år), övers. Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb.

Musik: Ahasverus Fritsch 1679 (50 år), arr. J S Bach (1685-1750)