363 Kom regn ifrån höjden

Alt. koral:



Alt. koral:


1. Kom regn ifrån höjden, låt jorden upplivas
som liljornas dal,
så allt vad oss Jesus har lovat må givas
i tusendetal! 
Han vill ju vårt arma, förtorkade mod
förfriska och läska
med himmelens vätska
//: från lustgårdens flod :// 

2. Kom, himlarnas källa, låt strömmarna flyta
i vårmånad blond,
så blomster och frukter din trädgård må pryda
och sätta i stånd! 
Ja, se hur ett hjärta, mer nedstämt än glatt,
bland gravar och bårar
med suckar och tårar
//: vill famna sin skatt ://

3. Kom tröstare ljuva, kom, sinnenas styrka,
mitt hjärtas behag!
Kom, vin, att oss läska i ångestens torka
med himmelens smak!
Så kan jag till bönen frimodigt gå fram,
ja, strax till dej hinna
att utrustning finna
//: och nåd från Guds Lamm ://

4. Kom, heliga olja, och smörj mina krafter,
ja, allting i mej,
så allt jag ska tänka och göra härefter
må verkas av dej,
så dina lycksaliga frukter må stå
som skönaste gröda
och dagligen döda
//: all självisk åtrå ://

5. Kom, duva, låt kärlekens värme få finnas
i hjärta och hand!
Låt allt vad dej känner alltmera förbindas
med kärlekens band,
så aldrig vi vrider oss in eller ut,
men trofast vill vandra
och så med varandra
//: når himlen till slut ://

6. Kom, Barnaskapsande, mej "Abba" lär ropa
med hjärta och mun.
Ge visshet om arvet Guds barn allihopa
ska få om en stund.
Ja, må du mej alltid, min salighets pant,
om himlen erinra,
där kronan ses tindra
//: som Jesus oss vann ://

Text: Hans Adolf Brorson, sv övers A.H. 3/12 2014

751 Korset vill jag aldrig svika

Alt. koral:



1. Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt?
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.

2. Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.
Tornar hoten upp sej höga,
väger de ändå så föga
mot att sjunga jubelsånger
hemma vid Guds högra hand.
Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H.
Musik: Norsk folkmelodi, alt. ur Ahnfelts sånger

727 Den tro som Jesus famnar

1. Den tro som Jesus famnar,
som vandrar vid hans hand,
den tro varmed vi hamnar
i himlens fröjdeland,
den tron är stark och må
till offer sej bereda
och, vart Gud än må leda,
sin prövning väl bestå.

2. För vore tro att munnen
försäkrar att den tror,
fast hjärtat ej i grunden
har tagit mot Guds ord,
då funnes fromma nog,
då låge tron i tiden
och kunde hålla friden
med allt som i oss drog.

3. Men gör dej inga tankar
om tro i själen din,
om du med vilje vankar
i världens lustar in!
Vill du ha fred och ro
och slippa strider heta
mot synden, ska du veta:
du har alls ingen tro!

4. Den tro som vill med lämpa
och utan rustning fram,
den tro som ej vill kämpa
sin strid så mödosam,
den tron är död och kall,
ej värd att tro få nämnas,
den måste maktlös lämnas
i skam och syndafall.

5. Men om vår tro är liten,
så är den dock av Gud.
Stå därför stark i striden,
trots satans fredsanbud.
Vår tro den seger är
som övervinner världen,
som tyglar djärvt begären
och satan vika lär.

6. Tron kan väl också släckas
sist helt och hållet ut,
när viljan ej vill väckas
men viker bort från Gud.
Men vill du, fastän svag,
din Jesus aldrig släppa,
så står du som en klippa
mot storm och upprört hav.

7. Ja, hör, du svaga hjärta,
stå upp och fatta mod,
om än det kostar smärta,
ja, ära, liv och blod!
Om du vid korset är
hos Kristus alla stunder,
så ligger satan under
med hela mörkrets här.

8. Det är en sak att märka
till tröst i kampens tid:
de svaga ska Gud stärka
mitt i den största strid.
Ju värre det går till,
ju mera ska du vinna
och större styrka finna,
om blott du kämpa vill.

9. O du min lust och ära,
o Jesus, du är min!
Ditt tecken vill jag bära,
för evigt vara din!
Låt komma vad som vill,
må satan rycka, slita,
på Jesus vill jag lita,
för jag hör honom till.

Text: Hans Adolph Brorson 1735 (41 år) i "Nogle Psalmer om Troens Kamp og Sejr"

658 Guds pånyttfödda och uppväckta själar

Alt. koral:


1. Guds pånyttfödda och uppväckta själar, 
möt nu vår Fader i sjungande hop! 
Herrens nyskapade, friköpta trälar, 
kom nu med lovsång och jublande rop! 
Låt nu vår Fader och världen få höra 
hur vi hans nåd mera känd vill få göra. 
Halleluja! Halleluja! 

2. Gudlösa var vi och döda som stenar, 
hårda i hjärtat som marmor och stål. 
Det var Guds mäktiga styrka allena 
som fick oss frälsta och nådde sitt mål, 
lät oss av Anden i ordet förnimma 
Frälsarens levandegörande stämma. 
Halleluja! Halleluja! 

3. När vi vi fick höra vad Skaparen tänkte, 
då han bjöd hem oss som brutit hans bud, 
hur han oss allting i Medlaren skänkte, 
som gav sitt liv för sin Kyrka, sin brud, 
hur han oss älskar, trots synder så svåra, 
smälte vårt hjärta i kärlekens tårar! 
Halleluja! Halleluja! 

4. Vem vill nu Herrens utvalda anklaga? 
Gud oss i Kristus rättfärdiga gjort. 
Här finns välsignelsens fullhet att smaka, 
här är Guds nåd, här är himmelens port! 
Tron bröt igenom trots ångestens pilar, 
fann under korset sin fristad och vila. 
Halleluja! Halleluja! 

5. Inget kan änglar förundrade göra 
så som den frälsning som Herren kom på. 
Det var för alla så härligt att höra, 
himlens församling, den ropade då: 
Amen! Halleluja! Seger vi vunnit, 
Jesus sitt får, det förlorade, funnit! 
Halleluja! Halleluja! 

6. Upp då, ni troende, Herrens utvalda! 
Njut av den kärlek som Fadern oss ger! 
Gud är så god, era skulder betalda, 
håll er till honom, ja, vad som än sker! 
Tacka för nåden, den helt ofattbara: 
söner och döttrar till Gud får vi vara! 
Halleluja! Halleluja!

Text: Hans Adolph Brorson 1735 (41 år), sv. övers. A.H. 9/8 2018
Musik: Ansbach 1664

652 Guds Son har gjort mej fri

Alt. variant:
 


1. Guds Son har gjort mej fri
från Satans tyranni,
från synd som vann,
från lagens bann,
från dödens skräck och helvetsbrand.
Min Goel tog på sej
den dom som låg på mej,
sej undergav
Guds viljas krav
till pina, död och grav.
Jag där Guds kärlek ser och tror,
den är så obegripligt stor,
så god
emot
en ond från topp till rot,
som ingenting var till behag,
förutom den förbjudna smak,
och som han fann
med håg och hand
i satans hårda band.

2. Jag ger mej Gud i våld,
och de i ormens sold
ska klart förstå
att jag vill gå
i friheten Gud lät mej få!  
Det glädje ger och tröst
att följa Jesu röst,
att gå förbi
försåten fri,
mot himlens harmoni!
Den värld som här far efter vind
får aldrig mera ta mej blind
med sej,
o nej,
till gropen går jag ej!
Jag vet mej alltför dyrköpt för
att tro att synden lyckliggör,
jag fnyser åt
dess fröjd och ståt -
till himlen går min stråt.

3. Mitt hjärta i mej ler
när jag min grav beser.
Ej blomsteräng,
ej furstlig peng
kan bädda mej så ljuvlig säng.
Min död är färjeman
till livets fasta land,
Gud Sebaot
har där sitt slott,
och där är evigt gott!
Om vinden här går hårt emot
och späker mej från hår till fot -
all kur
känns sur
för människans natur -
den gör dock tränat, raskt och lätt
vart sinne som vill kämpa rätt,
ja, korset än
ger friheten
som är från himmelen!

Text: Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H. 29/8 2017
Musik: Norsk folkmelodi

841 Ur djupet av mitt hjärta

Text: Hans Adolph Brorson 1764, sv övers Anders Frostenson.
Musik: Ur Ahnfelts sånger, ngt bearb.

506 Vem vill med till himlens rike?

Rytmisk originalkoralform:


1. Vem vill med till himlens rike?
Kom, för Jesus kallar nu!
Kom nu, fattige och rike,
här ryms både jag och du.
Vänd dej ifrån synden bort,
kom, för tiden är så kort!
Inte vill du Jesus neka
för att med begären leka?

2. Jesus Kristus är vår enda
väg till himlens härlighet.
Den som inte vill sej vända
till Guds Son förstår ej det.
Egen konst och visdom ej
räcker för att rädda sej.
Den som vill till himlen hinna,
måste detta väl besinna.

3. Du som vrider dej och vänder,
vet du inte vad du vill?
Syndens tjänst må få en ände,
snart kan himlen stängas till.
Du som säger: visst, jag vet,
den som bara kunde det -
be i Jesu namn om kraften,
om du hittills inte haft den.

4. Erkänn först din själavåda,
som i lagens ljus du ser.
Låt så Jesus dej benåda,
sänk dej i hans kärlek ner!
Av allt hjärta lägg dej vinn
om att Jesu håg blir din,
att hans gärningar få göra
och på andras böner höra.

5. Det är dags att börja vandra,
evigheten nära är.
Be och sjung och styrk varandra,
muntra, mana, lyft och bär.
Kom, ni stora, kom, ni små,
kom nu och ta korset på!
Alla följe, ingen svike,
kom, följ med till himlens rike!

Text: Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H. 3-4 juni 2016
Musik: Strassburg 1525

717 Ut med dej, du mörka makt

1. Ut med dej, du mörka makt!
Hädan ska du vika!
Jag har hört vad Jesus sagt,
vill ej honom svika.
Bort från mej!
Jag vill ej
låta dej regera,
lyssna på dej mera.

2.Skulle väl min själ och kropp,
som blev Gud så dyra,
åt begären offras opp?
Nej, jag vill mej styra.
För jag vet,
hör du det,
var den leken slutar:
bakom satans knutar.

3. Är mitt hjärta ej för gott
för den ondes sinne?
Har min Jesus inte fått
kungamakt därinne?
Han mej är
alltför kär,
alltför god att mista,
vad som än ska brista.

4. Är ej varje kroppens lem
något Gud ska äga?
Skulle jag då bruka dem
på den ondes vägar?
Nej, jag vill
allting till
Herren överlämna,
allt för honom nämna.

5. Om än ej min kraft är stor,
frestaren ska vika
när jag håller fram Guds ord,
Jesus ska ej svika.
Av hans sår
kraft jag får,
så jag seger vinner
och en utväg finner.


6. Att min livstid slösa bort,
himlens fröjd förspilla
och för syndens fröjd så kort
må för evigt illa
som bisarr
satansnarr,
som hin själv fått skruda
- det ska Gud förbjuda!

Text: Hans Adolph Brorson, sv. övers. A.H. 15/2 2016

856 Jag går i fara var jag går

Alt. koral:



1. Jag går i fara var jag går,
jag måste alltid tänka
att Satan invid vägen står
med färdigsmidda länkar.
Hans dolda helvetsbrand
mej lätt förvilla kan
när inte på min vakt jag står.
Jag går i fara var jag går.

2. Jag går i trångmål var jag går,
mot synden ska jag strida.
Om Herren lägger korset på,
då ska jag tåligt lida.
Rätt ofta jag ej ser
en väg att vandra mer,
när motgångsdimman blir för svår.
Jag går i trångmål var jag går.

3. Jag går mot döden var jag går
vart än jag här mej vänder.
Förrän jag vet det, klockan slår
och döden bud mej sänder.
Ett litet andetag,
så slutar livets dag
och jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

4. Jag går bland änglar var jag går
och de ska mej bevara.
Alls inget Satans makt förmår
mot denna himlaskara.
Bort, världens suck och sorg,
jag går i änglaborg
och Herren räknat mina hår.
Jag går bland änglar var jag går.

5. Jag går med Jesus var jag går,
han har mej vid sin sida.
Han läker mej med sina sår
och hjälper mej att strida.
Där han står ondskan mot,
jag sätter ner min fot.
Om allting än min ofärd spår,
jag går med Jesus var jag går.

6. Jag går till himlen var jag går,
så fatta mod, mitt hjärta!
I himlen du en ände får
på all din nöd och smärta.
Bort, världens lust och prakt,
ni hör vad jag har sagt:
all världens ära jag försmår,
jag går till himlen var jag går.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. 2013 A.H.
Musik: Tysk koral efter J S Bach, alt. norsk koral

H A Brorson:

50 Vår Fader, låt ditt starka ord

Alt koral:

1. Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Kom hit och se din örtagård
som full av tistlar står!
Visst finns din gröda där,
men o så tunn den är!
Så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!

2. Kom, Jesus, du som frälsa vill
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort!

3. O helge Ande, du vår skatt,
dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!

Text: H A Brorson före 1764, övers. A.H. 1989, 2007, 2024

Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år), alt. norsk folkmelodi

70 Upp, alla ting som Gud har gjort

1. Upp, alla ting som Gud har gjort,
hans härlighet att prisa!
Det minsta av hans verk är stort
och kan hans allmakt visa.

2. Om alla kungar gick på rad
i all sin makt och vilja,
det kunde dock det minsta blad
ej sätta på en lilja.

3. De minsta gräs i dal och skog
och högt på bergets hjässa,
var skulle jag få visdom nog
att rätt beskriva dessa?

4. Vad ska jag säga när jag ser
den djupa skogens vimmel,
de vingar små som sej beger
upp under bladgrön himmel?

5. Vad ska jag säga när jag går
på sommarns blomsterängar
och fågelsången örat når
som lek på harposträngar?

6. Vad ska jag säga när jag ser
så många munnar gapa
när jag i vattnet kikar ner?
O tänk vad Gud kan skapa!

7. Vad ska jag säga när jag opp
mot solens rike kisar?
Den vida rymden, ljusets lopp
Guds stora kraft bevisar.

8. Vad ska jag säga när jag ser
hur skönt mej Gud har danat?
Fastän jag är en nypa ler
har jag hans storhet anat.

9. Vad ska jag säga? Gud är här,
fast inte orden räcker.
O Gud, så stor din visdom är,
din godhet lovsång väcker!

10. Upp, alla som på jorden bor,
slå era stämmor samman:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och himlen svarar: Amen.

Text: Hans Adolph Brorson 1734 (40 år), övers. A.H. 1989
Musik: Tjeckisk 1576 / hos Michael Praetorius 1610 (39 år), alt. Andreas Peter Berggreen 1844 (43 år)

Psalmen publicerades i Nogle Psalmer om Troens Grund (1734) och hör alltså till Brorsons tidigaste psalmer. Den översattes på 1800-talet till svenska av prästen Johan Michael Lindblad och trycktes 1848 i hans Andeliga Sånger. I sin danska språkdräkt ingår den i 1986 års psalmbok som nummer 642, under rubriken "Psalmer på andra nordiska språk".

Till "Troens Grund" hör alltså enligt Brorson även trosbekännelsens s.k. första artikel, den om Gud Fader och skapelsen. Psalmen är en livlig lovsång till Skaparen, även om den inte mer än på något enstaka ställe vänder sej direkt till honom. Den kan också ses som en sommarpsalm.

Det finns en anekdot om att kung Kristian VI ska ha utnämnt Brorson till biskop i Ribe, då han fick veta att Brorson författat just psalmen Op, al den ting.

214 Den gamle Adam sej med mänskofruktan plågar

1. Den gamle Adam sej

med mänskofruktan plågar.
Bekänna Kristi namn

är mera än han vågar.
Men denna feghet svår

vi undertrycka må
och bedja Gud att vi

frimodighet ska få.

2. Guds vittnen ska av nåd

i rikligt mått belönas,
med livets krona de

i himmelen skall krönas.
Men du som alltid är

så aktsam om ditt skinn
ska aldrig tro att du

kan smyga dej dit in.

3. Den gamle Adam vill

ej världens gunst försaka,
går fram ett litet steg

och så ett steg tillbaka.
Han ängslas och han räds

för allting utom Gud,
han vill nog synas from

men tummar på Guds bud.

4. Vad Jesus för oss gjort

får många aldrig veta,
bland allsköns budskap de

förgäves måste leta.
Att för vår frälsnings skull

Guds Son till världen kom,
tycks ingen anse värt

att säga något om.

5. Han höll sej ej för god

att vårt elände bära,
han miste för vår skull

all heder och all ära,
det straff vi skulle få

tog han som helig är
- men säg den människa

som håller honom kär.

6. Märk: "den som för mej blygs,

för honom ska jag blygas",
det av vår Frälsare

i Skriften klart betygas.
Gud skrive detta in

med eldskrift i vår själ
- o att vi denna dag

besinnade vårt väl.

7. Då skulle vi ej se

åt någon annan ära
än att i Jesu spår

vårt kors med trohet bära.
Då blev hans börda lätt,

hans ok blev milt och sött,
man blev då ej så fort

på himlavägen trött.

8. Den väg Guds Son oss lärt,

den må vi alltid följa
och aldrig någonsin

med ord och gärning dölja.
Ty många vaknar upp

ur säkerhetens natt,
om varje litet ljus

på staken nu blir satt.

9. Stå upp! Nu är det dags

att sej till Herren vända,
att sin försumlighet

och Jesu nåd bekänna!
Ty vad betyder väl

vår livstids korta ve,
mot glädjen att till slut

vår Frälsare få se!

Text: Hans Adolph Brorson, A.H. 1991
Musik: Fäbodpsalm från Sollerön ("Visa från Utanmyra"), alt. A.H. 1991

236 På grund av Jesu blod och sår

1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

2. På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.

4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.

5. Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!

7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär!


Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1989

Musik: John Bacchus Dykes

251 Förunderligt och märkligt

Alt. koral:




1. Förunderligt och märkligt,
omöjligt att förstå,
men dock så ljust och verkligt
och ljuvt att tänka på:
inunder öppen himmel,
på bädd av strå och blad,
du finner, Herre Jesus,
din första vilostad.

2. En fågel har sitt näste,
sin kula varg och lo,
var blomma har ett fäste,
var humla har ett bo,
men fursten i Guds rike,
det levande Guds ord,
får bli en hemlös´ like
sin första natt på jord.

3. Men kom! Jag vill upplåta
mitt hjärta, själ och sinn
och bedja, sucka, gråta:
Kom, Jesus, till mig in!
Här är din egen hydda,
du köpt den dyrt åt dig,
mitt hjärta skall dig skydda,
ack, giv mig jul med dig!

Text: Hans Adolf Brorson 1732 (38 år), ("Mitt hjerte alltid vanker") N F S Grundtvig 1837 (54 år) Oscar Mannström 1934 (59 år)

Musik: Carl Nielsen 1919 (54 år) alt. folkmelodi i moll (jfr "Till Betlehem mitt hjärta"):

260 Saligheten är nu här

Alt. svensk:



1. Saligheten är nu här!
Upp, mitt hjärta, upp, min tunga,
nu ska ni om Jesus sjunga,
om hans namn, hur stort det är!
Allt som är i mej ska röras
till min Herres lov och pris,
så min jubelsång kan höras
ända in i paradis!

2. Jesus ville kärleksfull
detta namn på jorden bära.
Tidigt måste han sej lära
lida smärta för vår skull.
Ja, till blods han måste strida
för det frälsarnamn han fick.
Vad han för vår synd fick lida
honom djupt i själen gick.

3. Å, min synd är gränslöst stor!
Större än jag själv kan bära,
inte törs jag nåd begära
när jag hör på lagens ord.
Men då du har JESUS blivit
och min synd på korset tog,
tror jag, Herre, att du skrivit
in mitt namn i livets bok!

Text: Hans Adolf Brorson 1732 (38 år), sv övers. A.H.

Musik: Ludvig Mathias Lindeman, alt. dansk folkton, alt. Herman Fredrik Lundberg 1889 (38 år)

329 Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå

Alt. koral:


1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång
är ämnet för dess sång.

4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H.

Musik: Norsk folkmelodi, alt. Johannes Brahms

704 Stå upp och be

1. Stå upp och be,
så du kan se
och undgå syndens faror!
Plötsligt kan du falla ner
i den ondes snaror!

2. Med Ordets makt
ge noga akt
på var ditt hjärta vankar.
Lär dej hålla helig vakt
över dina tankar.

3. Ett litet grand
av surdeg kan
all degen genomsyra.
Kommer gnistan väl i brand
är den svår att styra.

4. En tanke som
i hjärtat kom
och inte genast kvävdes
gjorde ofta själen tom,
friden undergrävdes.

5. Ett lögnens ord
i Adam for,
det vände världens öde.
Synden tycktes inte stor
men drog med sej döden.

6. När Satan slår
han ofta går
igenom dolda gångar.
Dem som inte vakna står
gör han fort till fångar.

7. Erfarenhet
bekräftar det
hos alla Herrens vänner.
Bort med sömn och säkerhet,
du som Jesus känner!

8. Ta dej i akt,
ja, stå på vakt!
Så Jesus hälsa låter.
Be och vaka, som han sagt,
tills han kommer åter.

Text: Hans Adolf Brorson 1735 (41 år) övers. A.H. 1993

Musik: Friedrich von Spee 1628 (37 år)