1. Helge Ande, du som samlar,
lyser, tröstar med ditt ord
en förvillad släkt, som famlar
kring en olycksalig jord,
sanningens och nådens tolk,
som av jordens alla folk
gör en kyrka, där de alla
Gud i Kristus Far får kalla,
2. vittna ständigt med min anda,
att ock jag av samme Gud
är ett barn, som vågar blanda
rösten med de frälstas ljud,
att till mej han även såg,
när jag i det tysta låg,
att till mej hans famn ock sträcktes,
när jag ur det tysta väcktes.
3. När du fordom lik en duva
sänkts till Jordanflodens brädd,
hördes orden, sköna, ljuva,
strömma ner ur molnens bädd:
"Se min Son, till vilken jag
evigt har ett gott behag!"
Ack, ännu med dessa orden
öppnas himlen över jorden!
4. Ja, ännu, o gudaflamma,
du dej sänker, ljus och mild,
över mänskors barn i samma
frihetens och fridens bild.
Även jag ur nådens bad
gick, pånyttfödd, ren och glad,
min Försonare till möte
i hans helga kyrkas sköte.
5. Du som troget mej påminner
om vårt heliga förbund,
giv, att där jag styrka vinner
under varje livets stund!
Visa än, jag beder dej,
att en Fader leder mej.
Bland besvären, plågan, bristen
säg mej, att jag är en kristen!
Text: Johan Olof Wallin, bearb.
Musik: Johann Schop
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar