söndag 23 september 2007
Fadern, vår Skapare och Uppehållare
BLOTT EN DAG
1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
så av möda som behag.
2. Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft och vara",
detta löfte gav han mig.
3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
Text: Lina Sandell-Berg 1865, 1872, ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt
DIG SKALL MIN SJÄL SITT OFFER BÄRA
1. Dig skall min själ sitt offer bära,
o Fader, Skapare och Gud.
Dig vill jag med mitt hjärta ära
och dig med mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd,
din makt, ditt underfulla råd.
2. Du liv och varelse har givit
åt allt i himmel och på jord.
Ditt stora, milda namn du skrivit
så i naturen som ditt ord.
I allt du dig förklarat har,
o Skapare och Gud och Far.
3. Du stadgat ordningen för tingen,
du satt en gräns för prövningen,
men för vårt hopp, vår sällhet ingen,
ty du, o Gud, är kärleken.
Du allt på fadershänder bär
och bönhör varje fromt begär.
4. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar
att se och vörda dina fjät.
Var stjärna, som på fästet tindrar,
är vittne om ditt majestät,
och minsta lilja på min stig
är, Gud, ett tröstfullt ord från dig.
5. Därför, o Fader i det höga,
jag i din hand mitt väl förtror.
Jag vet ditt hulda fadersöga
ser ock den mask i stoftet bor.
På glädjens eller sorgens stig
du leder mig dock sist till dig.
6. O Herre, dig jag vill åkalla,
när aftonstjärnan framgår skön.
När morgondaggens pärlor falla,
till dig jag höja skall min bön
och aldrig glömma dina bud,
o Fader, Skapare och Gud.
Text: Arvid August Afzelius 1814
FÖRDOLDE GUD OCH URSPRUNGSKÄLLA
1. Fördolde Gud och ursprungskälla
till allt i himmel och på jord.
Vi ser dig styra än och ställa
med makten i ditt blotta ord.
Men outgrundlig är din sed:
än måste allt din vilja följa,
och än tycks du din allmakt dölja -
du vänder allting upp och ned.
2. Ett obegripligt kungavälde
din allmaktshand på jorden för.
Men häpnast blev vi, när det gällde
vad här med dina barn du gör,
då vi med undran skåda fått,
hur du gudomligt oss ledsagar.
Att det är bäst, vad dig behagar,
vi först i efterhand förstått.
3. När något vidrigt sig tilldrager
och hotar med förskräckligt slut,
strax det vår ro ifrån oss tager,
ty vi kan ej se vägen ut.
Men händer det att allt går till
så väl och vackert som oss lyster,
då är vi nöjda och förtröstar
på dig så mycket som vi vill.
4. Ett tålamod förutan ände,
Förbarmare, med oss du har.
Vi felar utan återvändo,
men du förblir dock den du var.
Din nåd och tuktan är ju ett.
Fast de så helt olika smakar,
så har du, när vi ser tillbaka,
ment lika väl med ljuvt och lett.
5. Vår käre Far, vårt allt i alla,
du är densamme som du var.
Inför din tron ska nederfalla
allt det som liv och anda har.
Men i din hand är redan nu,
om vi får ta dig helt på orden,
all makt i himlen och på jorden.
För evigt prisad vare du!
Text: Anders Carl Rutström 1759, bearb. A.H.
GLÄDJE UTAN GUD EJ FINNES
1. Glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.
Tom den lycka är som vinnes,
om vi glömmer Gud därvid.
Men ej högsta nöd skall rycka
glädjens källa ur vårt bröst
om i både nöd och lycka
vi förnimmer Herrens röst.
2. Molnen våra blickar stänger,
vanmakt tecknar våra spår,
men till allt hans blickar tränger,
över allt hans blick förmår.
Fadershjärtat i det höga
vårdar barnahjärtats rätt:
fadershand och fadersöga
heter Guds regeringssätt.
3. Låt oss därför glada sträva
genom tidens dunkla lopp,
och ej tröttna eller bäva,
men till Herren ha vårt hopp.
I hans fruktan låt oss vandra
på den väg som blivit vår,
och den högre väg ej klandra
där han själv i vishet går.
4. Stilla är hans gång och säker
som hans milda stjärnors gång.
Våra hjärtans sår han läker,
löser våra bördors tvång,
när de budord vi betänker
som han skrev i våra bröst,
när den nåd som han oss skänker
är vår tillflykt och vår tröst.
5. Så vi känner hur försoning,
helgelse och sinnesro
på vår vandring, i vår boning
med oss vandrar, bland oss bor.
Så får hjärtat tröst och minnes
under livets sorg och strid:
glädje utan Gud ej finnes,
utan Gud ej finnes frid.
Text: Johan Olof Wallin 1819
HIMLARS RYMD SIN KONUNG ÄRAR
(Psaltaren 19)
1. Himlars rymd sin konung ärar,
stjärnehärar
prisar den som allting vet.
Fästet Skaparns namn förkunnar,
stjärnemunnar
sjunger utan vila det.
2. Dagen spegla vill för dagen
anletsdragen
av den sol som evig är.
Natt som var åt natt som bliver
budskap giver
att den Högste spiran bär.
3. Allting skapat lyder Herren,
när och fjärran
i hans vilja rör sig allt.
Skåda dagens konungs bana,
se och spana,
går han ej som Gud befallt?
4. Som en brudgum fram han träder,
ler och gläder,
tröttnar och till vila går.
Nästa dag han syns med samma
väg och flamma
som sen tusen, tusen år.
5. Vill du livets visdom finna,
vill du vinna
för ditt hjärta frid och tröst,
lyft mot Herren i det höga
upp ditt öga,
se hans verk och hör hans röst.
6. Genom sekler, år och dagar
Herrens lagar
skall med samma kraft bestå.
Herrens löften gäller lika,
kan ej svika.
Vis är den som tror därpå.
7. Herrens bud är uppenbara,
lyser klara
på den väg vi har att gå.
Herrens fruktan hjärtan renar,
ädelstenar
kan oss inte smycka så.
8. Herre, vi har lätt att falla.
För oss alla
ligger frestarn i förstå.
Fast så ofta håg vi byter,
buden bryter,
fräls oss, Herre, och förlåt.
9. Du, vars lag så noga väger
allt vi säger,
låt vårt tal behaga dig,
liksom alla hjärtats tankar;
låt dess ankar
i din sanning fästa sig.
10. Ära vare Gud i höjden!
Friden, fröjden,
saligheten är ju hans.
Han har oket sönderkrossat,
oss förlossat
som om ingen synd mer fanns.
Text: Johan Ludvig Runeberg 1856
Musik: Karl Johan Moring 1863
I EN DJUP, OÄNDLIG SKOG
1. I en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång
dagen lång.
2. Ja, den dagen var så lång,
himlen mörk och skogen trång,
barnet i sin ensamhet
gick och grät.
3. Grät och tänkte: aldrig mer
jag min faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
blir jag död.
4. Just då så förtvivlat var
molnet vek, och solen klar
glänste fram - och i dess ljus
faderns hus.
5. Allt var nu på stunden gott,
allt stod nu, som förr det stått:
samma hem och samme far,
allt var kvar.
6. Så, Guds barn, går ofta du
djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är,
vart det bär.
7. Men så visst som Gud är kvar
och en evigt trofast Far
skall du än få ljus och tröst
vid hans bröst.
Text: Carl Olof Rosenius 1849
Musik: Oscar Ahnfelt
JAG SLIPPER SÖRJA, FÖR GUD ÄR HÄR
1. Jag slipper sörja, för Gud är här,
han sörjer själv för mitt vara,
och mej och bördan han ständigt bär
i dagar mulna och klara.
Min morgondag har jag inte sett,
min gårdag redan är fjärran,
vad jag behöver har han berett,
och se: idag hjälper Herren.
2. Är Gud min fader, vad sörja då?
Sitt barn han aldrig förglömmer.
Han visar vägen som jag ska gå
fast han i molnet sej gömmer.
Min morgondag har jag inte sett...
3. Han är en fader så underbar.
Varför av sorger gå bunden?
För minsta fågel han omsorg har,
så ock för sippan i lunden.
Min morgondag har jag inte sett...
4. Visst är jag lycklig för varje dag
och glad för den som är fjärran.
När sparven kvittrar, så sjunger jag,
ty se: i dag hjäper Herren.
Min morgondag har jag inte sett...
O HERRE GUD AV HIMMELRIK
1. O Herre Gud av himmelrik,
vad du är mild och misskundelig
mot mig och andra slika!
Du skapat himmel, hav och jord
och människan tillika.
2. Då skapade du av stoft en man,
i paradiset sattes han
att där sin uppgift finna.
Åt alla djur han gav ett namn,
men saknade en kvinna.
3. Strax efteråt blev uppenbar
barmhärtigheten som du har,
du på hans välfärds tänkte.
Du till hans bistånd, hjälp och stöd
en hustru honom skänkte.
4. Du tog ett ben av mannens kropp
och byggde därav kvinnan opp,
i Skriften det betygas.
De skylde ej sin nakenhet,
behövde icke blygas.
5. De prisade Gud av all sin makt
och gladdes åt sin lustgårds prakt
och levde där med gamman.
De brukte jorden utan sorg,
som ett de levde samman.
6. Men ormen sade till kvinnan då:
Ack, skulle Gud hava bjudit så
att ingen frukt får tagas
från något träd i denna gård?
Det kan dock ej fördragas.
7. Hon svarade: vi få äta allt,
förutom av trädet som Gud befallt
att vi ej ens få röra,
det träd som mitt i Eden står
- vi dö, om vi det röra.
8. O Eva, Eva, kvinna god,
du skall ej dö om du vill mig tro,
du skall ej få det värre,
nej, ont och gott du veta får,
du blir som Gud, din herre.
9. Den saliga kvinnan hon ville väl snart
få makt och visdom av sådan art
som ormen henne lovat.
Hon med sin man av frukten åt
- så föllo i synd de båda.
10. Ur paradiset Gud dem drev,
de från dess marker förvista blev.
Vi gräte, om vi visste
hur stor och full den glädje var
som Adam och Eva miste.
11. Gud satte ock ett brinnande svärd,
som stängde vägen till livets träd,
att ingen dit kunde komma.
På domens dag Gud enligt sin lag
med svärd skall syndaren döma.
12. Så bedjom Gud av hjärtans grund
om nåd, förbarmande varje stund,
att vi må svärdet undvika,
för Kristi nöd och hårda död
besitta himmelriket.
13. Det giv oss, Kriste, vår Herre kär,
som alltid sitter din Fader när,
vi bedja det allesamman,
som sätter vår lit till att komma dit
- det give Gud oss! Amen!
Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.
Musik: Ur 1697 års koralbok
O, JAG SER MIN FADERS HAND
1. O, jag ser min Faders hand
i naturens under,
hör i vågens skvalp mot strand
och i åskans dunder
samma röst, vars allmaktsord
bragte himmel, hav och jord
fram ur tomma intet,
fram ur tomma intet.
2. Varje kryp i jordens stoft,
himlens stjärneskara,
skogens susning, blommans doft,
rymderna de klara,
alla vittnar: Gud är stor!
Ja, i skapelsen han bor
stor som ingen annan,
stor som ingen annan.
3. Skyar, stjärnor, blommors prakt
kan dock inte frälsa.
Jord och hav har inte makt
att med frid oss hälsa.
Gud tog människogestalt,
dog på korset, löste allt
som av synden bundits,
som av synden bundits.
4. Att förlåtelse vi fått
och från synden tvagits,
att från död till liv vi gått,
till Guds hjärta dragits,
det är störst av allt vi sport
en allsmäktig Gud har gjort,
och det blir det största,
och det blir det största.
Text: August Storm, d 1914
Musik: H Nordin 1961
O, MÅ VI HERRENS GODHET HÖGT BEPRISA
1. O, må vi Herrens godhet högt beprisa
för alla under som han med oss gjort,
för all den nåd han velat oss bevisa
och dagligen bevisar oss alltfort.
2. Hans kärlek är oss redan uppenbarad
i allt som omger oss på denna jord,
i ende Sonen dock än mer förklarad
den strålar mot oss i hans eget ord.
3. Hur spårar vi ej fadershjärtat redan
i Herrens skapelse, så skön och rik
med allt till barnets gagn och fröjd - och sedan,
vem är i trofast omsorg honom lik?
4. Vem är, som vakar över allt och alla?
Vem håller även sina verk vid makt,
att minsta sparv ej kan till jorden falla
förutan honom, såsom själv han sagt?
5. Han uppehåller allt, och allt han leder,
de tusen stjärnors och planeters gång,
men ock till stoftets mask han skådar neder
och lyssnar till var liten fågels sång.
6. O, skulle han då ej långt mera sörja
för barnet, som han fostrar i sin famn?
Och skulle vi då inte alla börja
att glada sjunga om hans stora namn?
7. Ja, dig, o Herre, vare pris och ära
för all din godhet, all din ömma vård,
för att din hjälp beständigt är oss nära,
för att du vakar över hem och gård.
8. O, håll oss alla i din sanna fruktan
på lydnadens och livets smala stig,
till dess du med din nåd, din vård och tuktan
oss fostrat för ett evigt liv med dig!
Lina Sandell-Berg 1889
SÅ ÄLSKADE GUD
1. Så älskade Gud världen all,
att han utgav sin ende Son,
att var och en som på honom tror
skall få ett evigt liv.
2. Ty däri består kärleken,
ej att vi hade älskat Gud,
men däri att han har älskat oss
och givit oss sin Son.
3. Ja, däri har Guds kärlek stor
blivit uppenbar för oss,
att till försoning för all vår synd
han sände oss sin Son.
4. Han sände till oss Jesus Krist
att på honom vi skulle tro,
att genom honom vi leva må
och älska för hans skull.
Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856, ngt bearb.
SÄG, VEM HAR SKAPAT BLOMMORNA
1. Säg, vem har skapat blommorna,
blommorna, blommorna?
Säg, vem har skapat blommorna?
Gud i himmelen!
2. Säg, vem har skapat stjärnorna,
stjärnorna, stjärnorna?
Säg, vem har skapat stjärnorna?
Gud i himmelen!
3. Säg, vem har skapat fåglarna,
fåglarna, fåglarna?
Säg, vem har skapat fåglarna?
Gud i himmelen!
4. Säg, vem har skapat dej och mej,
dej och mej, dej och mej?
Säg, vem har skapat dej och mej?
Gud i himmelen!
5. Säg, vem har sänt oss Frälsaren,
Frälsaren, Frälsaren?
Säg, vem har sänt oss Frälsaren?
Gud i himmelen!
6. Tack, gode Gud för blommorna,
stjärnorna, fåglarna!
Tack att du sänt oss Frälsaren,
Gud i himmelen!
UR STOFTET BLEV, I HERRENS HAND
1. Ur stoftet blev, i Herrens hand
en livets källa väckt,
vars ådra sig till alla land
har droppvis delt och sträckt
och många tusen ådror sett,
ja, strömmar än båd´ vitt och brett
/: det är vår kropp och själ :/
2. Jag tänker på det ögonblick,
en frukt av fröjd och hopp,
då jag i moderlivet fick
en mänsklig själ och kropp.
Ty då blev verkställt Guds beslut.
Det var för mig en stor minut
/: då jag fick kropp och själ :/
3. Blev stoftet så i Skaparns hand
förvandlat snart och väl,
hur mycket mer än stoft och sand
är nu min kropp och själ,
sen Faderns kärleks överflöd
och ende Sonens blod och död
/: satt värde på min själ :/
4. Min kropp och själ var aldrig min,
du har mig skapt och köpt.
O Herre, vare den då din,
så visst som jag är döpt,
så visst som du var död för mig,
så överlämnar jag åt dig
/: min ande, kropp och själ :/
5. O Herre, är det ditt beslut
att evangelium
till alla folk skall föras ut,
så låt mig ej bli stum,
men skänk mig glädje, kraft och mod
för dig att offra liv och blod,
/: ja, offra kropp och själ :/
6. Pris, ära, lov, halleluja
och starkhet, Gud, vår Gud!
Av mun och hjärta må du ta
ett lovets offer nu!
Jag tackar dig, min Fader god
för Andens pant och Jesu blod
/: och för min kropp och själ :/
Text: Anders Carl Rutström? (Sions Nya Sånger 12)
Musik: Folkmelodi
VÅR FADER SOM I HIMLEN ÄR
1. Vår Fader som i himlen är,
du vet vad vi behöver här,
men milt du bjuder oss att be
dig om allt det som du vill ge.
Så må vår bön av hjärtat gå
och inte blott i ord bestå.
2. Giv att din sanning ren och klar
med kraft må läras hos envar,
så att vi falska läror skyr
och bort från syndens snaror flyr.
Ditt namn blir helgat bland oss här
var gång vi lever som du lär.
3. Ditt rike komme till oss nu
men också när vårt liv är slut.
Kom, led oss med din Ande god,
i oss förnya håg och mod,
så att vi helt må frälsta bli
från satans våld och tyranni.
4. Din vilja, Herre, ske nu den
på jorden som i himmelen,
så vi i lydnad tåligt står
hur än det oss i livet går.
Avvärj och hindra kött och blod
som står din helga vilja mot.
5. Giv oss idag ett dagligt bröd
och hjälp oss i all brist och nöd.
Bevara oss för kiv och strid,
för sjukdom och för olyckstid.
Till arbete och bön oss stärk,
välsigna våra händers verk.
6. Förlåt oss, Gud och Fader huld,
vår stora synd och svåra skuld,
som också vi vill utan knot
förlåta dem oss ont har gjort,
så vi din frid i hjärtat får
och frid ibland oss alla rår.
7. I frestelse oss ej inled
men hjälp oss mot vår ovän vred,
så vi mot honom fasta står
och ej från dina budord går.
Beväpna oss med stadig tro
och med din Andes tröst och ro.
8. Från allt den onde kan och vet
fräls oss av din barmhärtighet.
Bistå oss i vår sista nöd
och rädda oss från evig död.
Vår arma själ tag hem och giv
av nåd hos dig ett evigt liv.
9. Amen, det är: det skall så ske!
Stärk du vår tro att den som ber
i Jesu namn och på ditt ord
får höra: Ske dig som du tror!
Ja, allt varom vi nu dig bett
är lika visst, som om det skett.
Text: Martin Luther
Jesus, vår Herre och Broder
DEN STORE LÄKAREN ÄR HÄR
1. Den store läkaren är här,
den kärleksfulle Jesus.
Hans budskap liv och hälsa är,
så lyssna då till Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik,
ljuvaste namn som gör dig rik,
ljuvaste sång som ingen är lik:
sången om Herren Jesus.
2. Han är det heliga Guds Lamm,
den törnekrönte Jesus,
som bar vår synd på korsets stam,
så sjung om Herren Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...
3. Förlåtelse och frid vi får
i tron på Herren Jesus,
och när vi vandrar i hans spår
vi trygga går med Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...
4. Bekymmer, tvivel måste fly
för frälsarnamnet Jesus.
Var dag den fröjden är som ny
att höra namnet Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...
5. Du broder, stäm i sången in
och prisa namnet Jesus!
Du syster, Frälsaren är din,
sjung även du om Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...
6. Och även barnen, stora, små
som älskar namnet Jesus,
får mitt i sångarskaran stå
och prisa Herren Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...
7. Och då till sist kring Lammets tron
vi samlas hos vår Jesus,
vi sjunger i en högre ton
om Jesus, Herren Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...
DIN SPIRA, JESUS, STRÄCKES UT
1. Din spira, Jesus, sträckes ut
så långt som dagen hinner.
Ditt rike står till tidens slut,
det står då allt försvinner.
Ditt namn bekänns med himmelskt mod,
och för ditt kors, din segerstod,
nedfaller folk och kungar.
2. Det barn som föds till dig man bär,
till dig man flyr i döden.
Om du i lyckan bortglömd är,
man söker dig i nöden.
Där friden bryts, där orätt rår,
på plågans bädd, i sorgens år,
din tröst allena gäller.
3. Kom, Jesus, var i ve och väl,
i liv och död oss nära,
och gjut i var förkrossad själ
din Ande med din lära.
Oss styrka giv till helig strid
och samla oss i evig frid
då du all världen dömer.
Text: Frans Michael Franzén 1812, ngt bearb.
Musik: Tysk folkvisa, Wittenberg 1533
DITT NAMN, O JESUS, UPPHÖJT ÄR
1. Ditt namn, o Jesus, upphöjt är
högt över alla namn.
Himmel och jord dig hyllning ger,
vårt hopp, vår trygga hamn.
Vi har ju blott ett enda hopp,
vi har blott ett försvar,
men det är nog
att Jesus dog
och att för oss det var.
2. Ditt namn åt syndare förvisst
till frälsning givet är,
det borttar syndens skuld och skam
och frid till hjärtat bär.
Vi har ju blott ett enda hopp...
3. Ditt namn den svage skänker mod,
det liv åt världen bragt.
Du varje boja lossa kan
och krossar satans makt.
Vi har ju blott ett enda hopp...
4. Om bara alla ville se
din kärlek underbar,
de skulle smaka få den nåd
du mig bevisat har.
Vi har ju blott ett enda hopp...
5. O vilken nåd att jag ditt namn
får prisa till min död,
och vittna om hur du, Guds Lamm,
kan frälsa från all nöd.
Vi har ju blott ett enda hopp...
Text: Charles Wesley
DU SOM MED GUDS FRID MEJ HÄLSAR
Du som med Guds frid mej hälsar,
jag som syndar, du som frälsar,
du med svar och jag med rop,
du med nåden, jag med skammen,
jag med bönen, du med amen
- o så väl vi går ihop!
HAN VAR RIK, MEN BLEV FATTIG FÖR MIN SKULL
Han var rik, men blev fattig för min skull.
Jag var fattig, men han mig gjorde rik.
O min Frälsare huld,
som betalat min skuld,
jag var fattig, men han mig gjorde rik.
HAR DU HÖRT OM LILLA BARNET
1. Har du hört om lilla barnet där i staden Betlehem,
som blev tillbett utav änglar och av österns vise män,
hur han växte och i templet med all vishet lärt Guds lag?
Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag!
Han är likadan idag, han är likadan idag,
söker än förlorade, frälsar ännu syndare,
ja, han är likadan idag.
2. Har du hört för dig berättas hur han gick på stormigt hav
till de sina där de fruktade i djupet få sin grav,
hur de vreda vågor lade sig, ty så var hans behag?
Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag!
Han är likadan idag...
3. Har du hört om Herren Jesus, hur han än på Golgata
ja, på korset i sin kärlek även bad för bödlarna,
fast han led av törnekronan, hårda spikar, gisselslag?
Jag är glad, ja, glad att säga: han är likadan idag.
Han är likadan idag...
JAG HAR EN VÄN, SÅ KÄRLEKSFULL OCH TÅLIG
Jag har en vän, så kärleksfull och tålig,
av alla vänner han mej älskar mest,
och lika varmt, när jag är kall och dålig.
Av alla vänner denne vän är bäst.
1. Han har min arma själ så dyrt förlossat
ifrån förbannelse och synd och död.
Den gamle ormens huvud har han krossat,
befriat mej från syndafallets nöd.
Jag har en vän...
2. Fast Adams fall i varje lem jag känner
är allting återställt av Kvinnans Säd,
fast syndens gift i samvetet mej bränner,
mitt skuldebrev är fäst vid korsets träd.
Jag har en vän...
3. Så är jag friköpt. Ingen dom mej fäller,
ty min förlossare är Jesus Krist.
Hans död och blod långt mer än synden gäller,
hans liv och renhet skyler all min brist.
Jag har en vän...
4. Ja, min rättfärdighet däruppe sitter
på Faderns högra hand, på himlens tron,
och fienden, fast ondskefull och bitter
kan inte rubba den i minsta mån!
Halleluja! Jag därför nu vill sjunga:
lov, ära, pris ske dej, o Jesus Krist!
tills jag i himlen med förklarad tunga
får lova dej med helgonen till sist.
Text: Carl Olof Rosenius, bearb. A.H.
Musik: Göran Stenlund
JESUS FÖR VÄRLDEN
1. Jesus för världen givit sitt liv,
öppnade ögon, Herre, mej giv.
Mig att förlossa offrar han sej,
då han på korset dör ock för mej.
2. O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri
vill jag hans egen evigt nu bli.
3. Tag mej då, Herre, upp till ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dej,
glad i din kärlek, offrande mej.
Text: Lina Sandell-Berg 1889
Musik: F A Ekström 1860
JESUS, LÄR MIG RÄTT BETRAKTA
1. Jesus, lär mig rätt betrakta
Ordet, som blev kött i dig,
och ej något högre akta
än den fröjd du bjuder mig:
fröjd av sanning, nåd och frid,
fröjd, som blir i evig tid,
då du Faderns råd förklarar,
Fadern själv oss uppenbarar.
2. Fadern själv, hos vilken Ordet
evigt var och evigt är,
av vars tanke allt är vordet
och vars hand all världen bär,
honom, den Oändlige,
i hans ende Son vi ser,
i den vise, kärleksrike,
helige, som blev vår like.
3. Gud, när du i molnen ljungar
och i morgonsolen ler,
när du föder fågelns ungar,
liljorna sin fägring ger,
när du mig ur faran för,
när din röst hos mig jag hör,
o, då känner jag dig vara
och din härlighet förklara.
4. Dock, när tanken dig vill hinna
i det ljus som höljer dig,
kan den ingen vila finna,
hjärtat självt förirrar sig.
Men du tar en jordisk hamn,
Gud och mänska, i din famn
du oss sluter såsom bröder,
och för oss ditt hjärta blöder.
5. Se, då viker tvivlet fjärran
för det klara livets ord.
Tro och kärlek skådar Herran
i hans vägar på vår jord.
Då han föds, som lovad är,
då för oss han korset bär,
då ut ur sin grav han träder,
nåd och sanning världen gläder.
6. Gud, din kärlek kan ej kallna
mot det stoft du livat har.
Själv du söker här den fallna,
som av dig en avbild var.
Sen ej mer hon liknar dig,
ej till dig kan lyfta sig,
du till mänskan stiger neder,
själv till himlen henne leder.
7. Led oss, Jesus, lär oss lida,
lär oss verka såsom du
och ett evigt liv förbida
efter detta korta nu.
Som du ett med Fadern var,
Fadern i dig uppenbar,
så vi ett med dig må vara,
dig i allt vårt verk förklara.
Frans Michael Franzén 1814, ngt bearb.
JESUS, TÄNK PÅ MIG
Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.
Jesus, tänk på mig
när du kommer i ditt rike.
Text: Okänd men dock känd rövare
Musik: Taizé
KRÖN HONOM NU, GUDS LAMM
Text: M Bridges 1851, G Thring 1874, Gun-Britt Holgersson 1987 (Segertoner 333)
Musik: G J Elvey 1868
LOVAD VARE JESUS
Text: E Caswall 1857, Tomas Bjerkhold 1980, Peter Sandwall 1985 (Segertoner 335)
Musik: Friedrich Filitz, alt. Edgar "Pomp and Circumstances".
LÅT OSS NU SJUNGA
1. Låt oss nu sjunga,
sjunga om Jesu nåd.
Gamla och unga,
prisa hans kärleksråd,
prisa hans dyra nåd!
2. Himlen och jorden
är av hans ära full;
dock är han vorden
fattig för mänskors skull,
barnen av stoft och mull.
3. Villigt han tagit
sjukdom och nöd på sig,
tåligt fördragit
allt, som kan trycka mig
här på min ökenstig,
4. burit vår sveda,
uthärdat korsets död,
just för att freda
oss från sin vredes glöd,
ja, från en evig död,
5. allt för att vinna
åt sig en utvald brud,
som nu kan finna
nåd och behag för Gud
blott i hans egen skrud.
6. Låt oss då sjunga
evigt om denne vän!
Hjärta och tunga:
prisa hans kärlek än,
här och i himmelen!
Musik: Oscar Ahnfelt
NÄMN MIG JESUS, HAN ÄR LIVET
1. Nämn mig Jesus, han är livet,
han är min rättfärdighet.
Han sitt liv för mig har givit,
mig förvärvat salighet.
2. Egen fromhet intet gäller
inför den som hjärtat ser,
mänsklig visdom icke heller
tröst och frid i själen ger.
3. Intet annat än allena
Jesu nåd, förtjänst och blod
kan från all min synd mig rena,
göra saken för mig god.
4. Milde Jesus, nådens källa,
du mitt liv, min salighet,
låt i domen för mig gälla
din förtjänst och helighet.
5. Döm mitt hjärta här i tiden,
innan världen döms av dig;
och när tiden är förliden
i ditt domslut fria mig.
Text: M G Hehl o 1750, P H Syréen 1826, W Söderström 1907
Musik: Herrnhut efter 1735
NÄR VÄRLDENS HOPP FÖRTVINAT STOD
1. När världens hopp förtvinat stod,
likt blomman uti sanden,
rann upp så klar en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.
2. Det Jesus var, som huld och god
blev oss en livets källa.
Vi fann i Jesu dyra blod
den hälsoflod
som gör oss evigt sälla.
3. Han ljuset är och sanningen,
han vägen är och livet.
Den honom söker finner än,
och även den
som beder skall bli givet.
4. I världen han den ende är
som trösta kan och liva
den själ som syndaångern tär
och som begär
i honom salig bliva.
5. Han genom hela livets dag
utsträcker sina händer
till syndare, och med fördrag
där tron är svag
han veken återtänder.
6. Han som en herde för sin hjord
allt vad oss fattas giver:
sin Ande, salighetens ord,
sitt rika bord,
och alltid trofast bliver.
7. Vad skulle Herren göra mer
att fallna mänskor frälsa?
Han för oss strider, segern ger,
vår längtan ser
och är vårt liv, vår hälsa.
8. Låt oss som dina barn få bo
hos dig och alltid njuta
kraft av ditt ord till hopp och tro,
till själens ro,
tills vi vår färd skall sluta.
9. Du är i lidandet vårt stöd,
o kärlek utan like.
Du för oss genom sorg och nöd
och kval och död
till härlighetens rike.
Text: S J Hedborn 1813, ngt bearb.
Musik: Johannes Rhau 1589
O KRISTE, OSS BENÅDA
1. O Kriste, oss benåda,
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv av din kärlek få.
Till dig vårt hjärta längtar,
från världens flärd det trängtar
till din rättfärdighet.
2. Din Fader dig allena
har givit allt i hand,
att du må allt förena
med trons och fridens band,
och så åt dig förvärva
ett folk, som sällt skall ärva
det rike du berett.
3. Vad Fadern dig har givit
du ej borttappa vill.
Du för till rätta livet
allt vad dig hörer till.
Dit värdes mig ock föra
att jag må dig tillhöra
i tid och evighet.
Text: Elisabeth Kreuziger 1524, Olaus Petri (?) 1536, Johan Åström 1816, ngt bearb.
Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524
OM JAG ÄGDE ALLT MEN INTE JESUS
1. Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt hjärtas längtan stillas
blott av jordens ting som sist förgår?
Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore vinsten värd en livslång strid?
Och är jordefröjden värd att nämnas
mot en enda stund av Jesu frid?
2. Om jag ägde rikedom och kärlek
och bland människor ett ärat namn,
men ej något hopp för evigheten
och för redlös farkost ingen hamn,
om jag ägde allt men inte Jesus
som mig älskat intill korsets död,
o varthän i hela vida världen
skulle jag då fly i hjärtenöd?
3. O hur tomt är allt i hela världen!
Utan Jesus är blott synd och nöd,
utan Jesus är ock evigheten
idel mörker, gråt och evig död.
Om jag kunde leva utan Jesus,
o hur vore det att dö en gång,
utan honom i den mörka dalen,
utan honom evigheten lång?
4. Men nu har jag allt, ja allt i Jesus:
läkedom för alla hjärtats sår,
ingen synd som inte han förlåter,
ingen nöd som inte han förstår!
Om jag ägde Jesus, endaste Jesus
och i hela världen intet mer,
o så ägde jag dock allt i honom,
han som nog och över nog mig ger!
Text: Anna Ölander
SAMME JESUS, SAMME JESUS
1. Samme Jesus, samme Jesus
som vid Sykars brunn
ber samariskan om vatten
för sin egen torra mun,
och som låter nåden flöda
som en livsström stark och klar,
se, han är ännu densamme,
ja, densamme som han var.
2. Samme Jesus, som i kärlek
till den arme mannen ser,
till den man som sjuk och spetälsk
vid hans fötter ligger ner,
samme Jesus, som till honom
säger: "Jag vill, bliv ren",
står än färdig att förlåta,
frälsa, hela var och en.
3. Samme Jesus, som om natten
under vågens vilda sång
närmar sej den lilla båten
på Gennesaret en gång
och som säger till de skrämda:
"Var ej rädda, det är jag!"
- se, med samma fridens hälsning
nalkas han oss än i dag.
4. Samme Jesus, som till kvinnan
som man för till honom fram,
för att han skall henne döma,
säger mild men allvarsam:
"Inte dömer heller jag dig,
gå och synda inte mer!"
- samme Jesus, samme Jesus
ännu samma nåd oss ger.
5. Samme Jesus, som av sorgen
själv sig så uppfyllas lät,
att vid graven i Betania
han en gång själv stod och grät,
samme Jesus, som åt kvinnan
där i Nain vid sonens bår
väcker liv och säger "gråt ej"
sorgens tårar än förstår.
6. Samme Jesus, som på korset
för vår synd lät offra sig,
samme Jesus, samme Jesus
älskar ännu dig och mig.
Samme Jesus, som nu alltid
i Guds åsyn för oss står,
är i evighet densamme,
ja, i dag liksom i går.
Text: Lina Sandell
Musik: Folkmelodi
SE, JESUS ÄR ETT TRÖSTRIKT NAMN
1. Se, Jesus är ett tröstrikt namn
och i all nöd vår säkra hamn.
Vi genom Jesus får Guds nåd
och finner på det bästa råd.
2. Guds ende Son, o Jesus huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.
Vår nöd du ser och hjälpa kan,
du som är både Gud och man.
3. Av dig är all rättfärdighet,
av dig all frid och salighet.
Den som till dig har satt sin tröst,
han blir ifrån allt ont förlöst.
*4. Dig vare pris för livets ord,
för dopets bad och nådens bord!
Din frid oss här i tiden giv
och efter döden evigt liv.
Text: B Förtsch 1609, H Ausius 1641, Jakob Boethius 1694, bearb 1819 och ngt bearb 1986
Musik: Strasbourg 1545
TACK, DU MIN HIMMELSKE KONUNG
för att du köpte mig fri!
Tack att du är min försoning!
Din är jag, din vill jag bli.
2. Tack, att du kom ned till jorden,
kläddes i armodets dräkt!
O, är det sant du är vorden
en i vår människosläkt?
3. Syndare alltid du älskat,
det ingen hemlighet är.
Släktet från döden du frälsat,
visst har du människan kär!
4. Du övergiven fick klaga:
ingen kan fatta min nöd,
ingen ur djupen mig draga.
Ensam du gick till min död.
5. Tack, att du mig till dig dragit,
du som är syndares vän,
mig i ditt rike upptagit.
Syndare älskar du än!
6. Tack, du min himmelske Konung,
tack att du tog mig till brud!
Du gav dig själv till försoning,
friköpte världen åt Gud.
Text: Anders Nilsson 1885, ngt bearb.
VAR FINNES JESU LIKE
1. Var finnes Jesu like,
vem har hans hjärtelag?
I hela världens rike
alls ingen finner jag.
2. Ditt makalösa hjärta,
min allra bäste vän,
i både fröjd och smärta
jag känt och känner än.
3. Du är en allvis herre,
du allting vet om mig,
ja, både större, smärre,
som kan bedröva dig.
4. Du likväl ej ombyter
ditt sinnelag mot mig,
det aldrig dig förtryter
att vara nådelig.
5. En annan had´ för detta
helt visst förkastat mig,
och kunnat med all rätta
likväl försvara sig.
6. Men du har annat sinne,
som visas alla dar,
ty du har i friskt minne
vad jag dig kostat har.
7. Jag har ej kostat mycke´,
nej, jag har kostat allt!
O makalösa tycke,
o rika kärlekshalt!
8. Ja, detta gör allena
att än jag leva får
och mig med dig förena
i tron på dina sår.
9. Ditt tålamod, din godhet
är all min salighet
och på din nåd och trohet
jag nu förtrösta vet.
10. Du har ju på dig tagit
att hålla ut med mig.
Du har mig till dig dragit,
jag håller mig vid dig.
11. I stoftet jag dig beder:
förlåt mig all min skuld!
Det är och blir din heder
att vara nådefull.
12. Det är och blir min visa
i detta nådens år
att blodet ditt beprisa
och vörda dina sår.
13. Jag detta vill bekänna,
förkunna bäst jag kan,
att jag får tro och nämna
dig som min själaman.
14. Ja, amen allihopa!
Med ett gemensamt ljud
vi nu av hjärtat ropar:
Pris vare dig, vår Gud!
Text: O Gren (Ur Sions Nya Sånger)
Musik: Folkmelodi
VAR MAN MÅ NU VÄL GLÄDJA SIG
1. Var man må nu väl glädja sig,
här är stor fröjd å färde,
ty nu är Gud oss nådelig,
som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
att han barmhärtig vara vill.
Vad kan vårt hopp förtränga?
2. Jag under satan fången låg
och kunde mig ej hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
mitt samvets dom orygglig blev,
och helvetet stod öppet.
3. Men Gud av sin barmhärtighet
sin ögon till mig vände.
Han såg i nåd min uselhet
och hjälp av höjden sände.
Fastän jag var av synder full
var han för mig en Fader huld
och lät sig om mig vårda.
4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma,
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.
5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mig här på jorden.
I mänskligheten uppenbar
är han min broder vorden.
Sin kärlek ville han bete
och frälste mig från allt det ve,
som jag förskyllt att lida.
6. För mig sitt liv, sitt dyra blod,
han ville icke spara,
att för den dom, mig förestod,
jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman.
Uti hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.
7. Han upp till Fadern for igen
från denna världs elände,
och i mitt bröst Hugsvalaren,
den helge Ande sände,
den i min nöd skall trösta mig,
mig stödja på min bättringsstig,
och i all sanning leda.
*8. Ty vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och nederslog i Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva?
Text: Martin Luther 1523, Olaus Petri 1536
Musik: Från Nurnberg 1624
Anden, vår Hjälpare och Tröstare
DET SKALL EJ SKE MED MÄNSKLIG MAKT
1. Det skall ej ske med mänsklig makt,
men genom Anden, har du sagt.
Oss, Herre, med din Ande stärk,
ty skört och svagt är mänskors verk.
2. Vår kraft och makt förgår med hast;
vad vi har byggt snart åter brast.
Av död och grav ej Anden vet,
hans verk står fast i evighet.
3. Han sanningen på denna jord
befäster med sitt allmaktsord.
Oss med din Ande föd till liv
och oss din vapenrustning giv.
4. Han värnar kyrkans gamla hus,
att tryggt det står i stormens brus,
med dopets bad och korsets ord
och bröd och vin på nådens bord.
5. Det skall ej ske med mänsklig makt,
men med din Ande, har du sagt.
Så ber vi: töm oss på allt vårt
som för ditt verk i vägen står.
6. Och fyll oss med din Ande god,
giv med din högra hand oss mod
och skapa av oss, Herre kär,
ett Andens hus, en Andens här.
Text: Gustav Jensen, A.H.
DIG, HELGE ANDE, BEDJA VI
1. Dig, helge Ande, bedja vi
att med din kraft du står oss bi
under prövotider
och svåra strider,
helst uti den yttersta,
när det till änden lider.
o Gud, förbarma dig.
2. O ädla ljus, gör med ditt sken
vår tro på Jesus sann och ren,
och den själv uppliva
att frukter giva.
Hjälp oss att i denna tro
till änden faste bliva.
O Gud, förbarma dig.
3. O kärlekseld, uppvärm vårt sinn.
Allt hat, all ljumhet övervinn,
att vi leva läre
som bröder käre
i försonlighet och frid
och Kristi sinne bäre.
O Gud, förbarma dig.
4. O högsta tröst i all vår nöd,
oss uppehåll i liv och död.
Låt oss ej försaka
att bedja, vaka
och betänka, att en gång
vi döden måste smaka.
O Gud, förbarma dig.
Text: V. 1 från medeltiden. Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536, J O Wallin 1814, 1816
DU SOM FRÅN GUDOMSSKÖTET GÅR
1. Du som från gudomsskötet går
att mänskor återföra
till Gud ifrån fördärvets spår
och synden makt förstöra,
kom, helge Ande, fyll mitt bröst,
mitt hjärta rena, stäm min röst
att dina under sjunga.
2. O gode Ande, led du mig
till sanningen och livet!
Skriv i mitt hjärta vad av dig
i livets ord är skrivet.
Styrkt av din kraft, ledd av din nåd,
jag vill ditt kärleksfulla råd
i ord och gärning prisa.
Text: J Åström 1816, ngt bearb.
GUD, DIG SKE PRIS AV ALLA
1. Gud, dig ske pris av alla,
att du oss velat kalla
uti din Son till livet
och oss din Ande givit.
2. Han oss i dopet tvagit,
i hjärtat boning tagit.
Han verkar genom ordet
och dukar nattvardsbordet.
3. Vem kunde annars tänka
vad gott oss Gud vill skänka?
Vem skulle omsorg bära
att Herren känna lära?
4. Den som av Anden ledes
till salighet beredes.
Han kan förnöjd och glader
benämna Gud sin Fader.
5. Att tron i hjärtat giva,
vårt hopp att stärka, liva,
vår kärlek värma, rena,
är Andens verk allena.
6. Så prisar nu vi arma
Gud, som sig vill förbarma.
Hans Ande i oss verke
och till allt gott oss stärke.
Text: Ph F Hiller
HERRE, SE, VI VÄNTAR ALLA
1. Herre, se, vi väntar alla
att du våra böner hör
och att du med oss som fordom
än ett pingstens under gör.
Gjut din Ande, gjut din Ande
över varje törstig själ
och i allas våra hjärtan
nu ditt verk fullborda väl.
2. Låt den helga elden falla
uti våra hjärtan så
att den där må helt förbränna
vad som finns av hö och strå.
Gjut din Ande...
3. Andens gåvor till oss dela
och låt under bland oss ske.
Med din kraft de sjuka hela
och din frälsning låt dem se.
Gjut din Ande...
Text: v.1-2 Eric Bergquist 1904, v. 3 E Hane 1910
Musik: Paderborn 1765
ICKE GENOM NÅGON MÄNNISKAS STYRKA
/: Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske :/
utan genom min Ande, säger Herren,
utan genom min Ande.
Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske.
Musik: L Larsson 1968, S Myrén 1968
KOM, DU HELIGE ANDE, MIN TRÖSTARE GOD
1. Kom, du helige Ande, min tröstare god,
och mitt hjärta slut in i din frid.
Med din himmelska led kom och liva mitt mod,
var min hjälp under prövningens tid.
Var om dagen mig nära i molnstoden sval,
låt din skugga omhägna min själ.
När om natten jag går genom dödsskuggans dal,
låt då eldstoden skydda mig väl.
2. Gud ske pris, att i dig jag en hjälpare fått,
som var dag och var stund hos mig är
och i allt vill ta del, båd´ i stort och i smått,
som mig möter på vandringen här.
Kom och gör för min själ både viktigt och sant
allt vad Jesus har sagt, och att jag
har dig fått som bekräftelse, vittne och pant
till förlossningens härliga dag.
3. Kom i glädje och sorg, kom i lust och i nöd
till mitt hjärta med sanningens ord.
Låt mig njuta till tröst detta himmelska bröd
som här bjuds mig av nåd vid ditt bord.
Och vadhelst du än ger och vadhelst du än tar,
låt det ske till mitt eviga väl.
Håll i liv och i död mig på blodsgrunden kvar,
göm i klippan, den brustna, min själ.
Text: Joel Blomqvist
Musik: Joel Blomqvist
KOM, HELGE ANDE, HERRE GUD
1. Kom, helge Ande, Herre Gud,
giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn,
o, kom i våra hjärtan in.
Du helga kraft, med nådens sken
gör viljan god, gör själen ren,
att livets väg vi glatt må gå
och heligt rörda sjunga så:
Halleluja! Halleluja!
2. Du helga ljus, all sannings port,
lär oss på varje tid och ort
att känna Gud och den han sänt.
Gör Sonens dyra namn bekänt,
förklara Faderns välbehag
och falska läror från oss tag.
Det ord är fast, det ord är visst,
som lär oss tro på Jesus Krist.
Halleluja! Halleluja!
3. Du helga eld, all världens tröst,
låt kärlek brinna i vårt bröst,
du glädjens källa, fyll vårt blod
i jordisk nöd med himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
mot frestelsen med kraft bered,
att här vi manligt strida må
och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!
Text: Martin Luther 1524, J O Wallin 1816, bearb. A.H.
Melodi: Medeltida processionssång Erfurt 1524
KOM, HELIGE ANDE, JAG BEDER
1. Kom, helige Ande, jag beder:
kom, öppna mitt hjärta för dej.
Du som i all sanning oss leder,
fullborda din gärning i mej.
2. När ångest och längtan vill bränna
och samvetet inte ger ro,
o lär mej då Kristus att känna,
på honom förtrösta och tro.
3. Jag själv kan ej slita de banden
som vållar mej jämmer och skam
om du inte tar mej vid handen
och för mej till Frälsaren fram.
4. Blott du kan ånyo mej föda
att inte för evigt jag dör.
Så kom att mej helt genomglöda,
i anden mej brinnande gör.
5. Ej falskhet och synd kan du lida
och bor ej i avgudahus,
så kom i mitt hjärta att sprida
ditt heliga, straffande ljus.
6. Ja, kom att regera därinne
med kärlekens levande lag;
mej fyll med ditt himmelska sinne
och helga mej dag efter dag.
7. O kom att från synden mej skilja,
från onda begär gör mej fri.
Förena mej så med Guds vilja,
att ett jag med honom må bli.
Text: Lilly Lundeqvist
Musik: Tysk folkmelodi
KOM, HELGE ANDE, SANNE GUD
1. Kom, Helge Ande, sanne Gud,
Treenighetens sändebud,
vår skrämda själs hugsvalare
och Jesu blods förklarare.
2. Kom, skynda hit, ty utom dig
vår ande aldrig bärgar sig
för mörker, olust, köld och död
- blås upp med nådens vind vår glöd.
3. Kom, Helge Ande, du vår tröst,
och lägg oss intill dina bröst.
Giv spenabarnen, hulda mor,
en droppe av din källa stor.
4. Ledsaga oss, vi dig vill be,
du som är vår förmyndare,
till nådastolen var minut
intill vår korta levnads slut.
5. Förknippa oss och sammansmält
och gör ditt arma husfolk sällt.
Giv oss ett hjärta och en själ,
låt oss i dig må alla väl.
6. Vi har nu alltför länge gått
på var sitt håll och illa mått.
Församla dina fosterfår
kring nådens bord i detta år.
7. Ja, helga duva, låt oss få
inunder dina vingar stå,
och låt oss ha vårt liv i dig
vart våra öden vänder sig.
8. Vi prisar och tillbeder dig,
ja, din församling fröjdar sig.
Gud Fader, Son och helig And´
är ett med oss i blodets band.
Text: Anders Carl Rutström (?), bearb.
Musik: A.H.
O GUD, DITT RIKE INGEN SER
1. O Gud, ditt rike ingen ser
och ingen blir där inne,
åt vilken ej din Ande ger
ett öppet barnasinne.
Vad köttsligt vett ej hört och sett
du har åt den förvarat
som, from och ren, i nådens sken
ser himlens råd förklarat.
2. Ett jordiskt sinne tryckes ner
av egen tyngd till jorden,
och den i Gud ej lever mer
är död i synden vorden.
Begärens brand tar överhand,
där Andens liv ej väckes.
Den bryter ut och blir till slut
en eld, som aldrig släckes.
3. Jag vill, men Gud, vad mäktar jag,
så oren och så bräcklig?
Ack, utan dig är kraften svag
och viljan otillräcklig.
Det som är fött av kött är kött,
men det, så själv du säger,
är ande, som av Andanom
sitt liv allena äger.
4. Mig då, o Gud, din Ande giv,
som syndens lust kan döda
och av sin kraft till evigt liv
på nytt min ande föda.
För tro och hopp han låter opp
de himlaportar klara,
för övermod, för kött och blod
de skola slutna vara.
5. Men alla äro barn av dig,
som av din Ande drivas,
och är jag barn, så skall ock mig
det goda arvet givas.
Bland sorg och brist jag då förvisst
min tröstekälla finner,
min själaro uti den tro
som världen övervinner.
Text: J O Wallin 1816
Musik: B Waldis 1553
O DU HELGE ANDE, KOM TILL OSS IN
O du helge Ande, kom till oss in,
med nåd och frid i dina trognas hjärtan bliv.
Din levande kärlekslåga där upptänd och uppehåll,
du som av alla tungomål och land församlar folken
i Herrens Jesu Kristi tro endräkteliga.
Halleluja! Halleluja!
Text: Medeltida antifon, svensk övers. 1525, 1543, Erik Gustaf Geijer 1819
O HELGE ANDE, SANNE GUD
1. O helge Ande, sanne Gud,
lär världen all din kärleks bud,
att hålla Herren Jesus kär
och älska vad hans eget är!
2. Predika du om Jesu död
som hela världen frälst ur nöd.
Ja, vittna för var själ därom
att hon är Jesu egendom.
3. Säg världen som i mörkret går
att all dess synd däri består
att den ej vill på Jesus tro
och ej hos honom söka ro.
4. Lär världen rätt den hemlighet,
att den har full rättfärdighet,
blott därför att Gud själv blev man
och oss med blodet återvann.
5. Giv världen ock rätt tanke om
den nådefulla frihetsdom,
då varje mänska dömdes fri
från satans makt och slaveri.
6. Hugsvala var bedrövad själ,
så att den mår hos Jesus väl.
Giv rädda hjärtan tröst och mod
att våga tro på Jesu blod.
7. Led alla dem som vilse går,
så att de alla vägen når,
som Jesu kärlek banat har
när han ett offer för oss var.
8. Giv hela Herrens menighet
sann kärlek och sann enighet,
så vi som frälsta syndare
varann i Jesus börjar se.
9. Låt glädjen av den nåd vi fått
uppmuntra oss att göra gott!
Låt Jesu frid oss fägna mer
än all den frid som världen ger.
10. I Jesu namn nu lär oss rätt
att tro och be på barnasätt,
tills vi Gud Fader, Son och dig
får sjunga lov evinnerlig!
Text: Magnus Brynolf Malmstedt
Musik: Folkmelodi från Sköldinge (Det finns en väg till himmelen)
Kyrkan
EN FADER OSS FÖRENAR
1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist,
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.
2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.
Text: B S Ingemann 1843, Edvard Evers 1902
Musik: 1400-talet H Kugelmann 1540
HERRENS KYRKA BJUDER ALLA
1. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än orons vågor svalla
genom söndringslysten tid,
ty i Jesu Kristi tro
får var själ, som trår till ro
och mot tvivel söker fäste,
hägn likt svalan i sitt näste.
2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans helga maningsljud
kallar syndare till Gud,
psalmen, som sig mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.
3. Ej den falska frid som söver
bor där Herrens boning är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda, får vi där.
Med gemensam sång och bön
striden hoppfull blir och skön;
Andens svärd vi bär på färden
för att övervinna världen.
4. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandrar, tills vi når
templet, där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi står.
Led oss, lyft oss, Herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.
Text: Erik Natanael Söderberg 1910
LJUVT ÄR DET BANDET
1. Ljuvt är det bandet, som re´n på jorden
i tron förenar Guds barn till ett.
När Kristi kärlek i dem är mäktig,
en syn mer härlig ej världen sett.
2. I kroppen finns det så många lemmar,
en enda kropp är det ju ändå!
Så, kära syskon, besinna detta,
en enda kropp är ju vi också.
3. En är vårt huvud, vår Herre Jesus,
som troget vårdar sin egen kropp,
Så även vi är varandras lemmar
med samma strider, med samma hopp.
4. Hur gott, när handen väl vårdar foten
och båda räds för allt kiv och gräl,
när alla lider med den som lider
och alla gläds, när för en går väl.
5. Kom, Herre Jesus, och sammanfoga
i nåd och sanning dem som nu bor
i skilda läger, fastän de äger
en Gud och Fader, ett dop, en tro.
6. Slå ner den onde, som oss har söndrat,
bryt ner de skrankor han uppställt har.
Må våra tycken och tankar fara
och Jesus Kristus bli ensam kvar!
Text: Joel Blomqvist
Musik: Joel Blomqvist
MED GUD OCH HANS VÄNSKAP
1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar vi möter med tröst,
/: oss följer ju Herden :/
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.
2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
/: men före går Herren :/
men före går Herren,
med segerns banér.
3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
/: där lever vårt hjärta :/
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.
*4. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
/: Lov, pris, tack och ära :/
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!
Text: Carl Olof Rosenius 1851
Musik: Oscar Ahnfelt 1851
MED PELARSTODER TOLV
1. Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, där bygges år från år,
till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står.
2. Därinne Anden bor. Han steg i lågor neder;
med honom livets eld från själ till själ sig breder.
Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst,
av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst.
3. En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd vi känna såsom vår,
då spännas nya valv, och Herren ära får.
4. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar
de barn, som hemma bo, och det som ute famlar,
så för envar som tror och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ Guds kyrka öppen står.
5. Vårt hem hon vara vill i livets glädjedagar,
och när i sorgens tid bekymrat hjärta klagar.
Där redes oss ett rum vid Herrens nattvardsbord,
där vigas vi till ro i våra fäders jord.
6. Blott som en flyktig dröm är mänskans dag i tiden,
och snarligt lyktad är för varje släkte striden.
All jordisk glans förgår, all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå till tidens sista stund.
Text: Edvards Evers 1914
NI KÄRA GUDS BARN
1. Ni kära Guds barn, som för himlen er övar,
hur är det med kärleken, om ni er prövar?
Säg, är ni nu ett genom kärlekens band
och brister det bandet ej sönder ibland?
Ack, sedan ni låtit med Gud er försona,
må Herren för söndringens ande er skona
och kärlekens Ande i hjärtana trona.
2. Jerusalem är vår gemensamma moder
och varje dess barn är en syster, en broder.
Vi har ju tillsammans, du skingrade hop,
en Fader, en Ande, en tro och ett dop.
Om endast Guds kärlek rätt började brinna
så skulle all inbördes tvedräkt försvinna
och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna.
3. Så låt oss då hjärtligt varandra förmana
att sluta oss troget kring Fridsfurstens fana
och fälla det egna partiets banér -
vi är ju hans bröder, vad önskar vi mer?
Se, enhet i diktan och traktan behagar
vår himmelske Fader, vars kärlek så lagar
att enhet ger styrka då tvedräkt försvagar.
4. O må vi då söka av innersta hjärta
att älska varandra i glädje och smärta,
förenade blott i den Frälsares tro,
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro.
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära,
vars höga och heliga namn vi får bära
- och prisa hans nåd både fjärran och nära.
5. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen
när syskonen samlade står inför tronen
och sjunger till glädje för Gud och hans Krist
och älskar varandra, men då utan brist.
Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker,
och redan i hoppet min ande sig sträcker
dit upp, där den eviga morgonen bräcker.
Text: C A Bernstein
Musik: Oscar Ahnfelt
VI LOVAR DIG, O STORE GUD
*1. Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.
*2. Din kyrka glädes i ditt skygd,
hon på ett hälleberg är byggd:
till domens stund
hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.
*3. Ditt folk omkring din tron en gång
skall sjunga segerns höga sång
där kerubim
besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.
Text: Johan Olof Wallin 1811
Musik: Medeltiden 1529
VÅR FÖRSTFÖDDE BRODER, HAN ÄLSKAR OSS ALLA
1. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla
och blygs ej, o under! att syskon oss kalla.
Han ser ej på gåvornas olika glans,
han ser blott på ett: om vi verkligt är hans.
Och vi är ju hans för att älska varandra
och ej för att misstro och döma och klandra
de kära Guds barn, som till himlen vill vandra.
2. Nej, syskon i Kristus, till alla vi ropar:
kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar,
ej blygas för Kristus, fast ringa han är
uti de föraktade lemmarna här.
Ja, må vi förenas, så gamla som unga,
att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga
om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga.
3. Vad jag har, o broder, är dig också givet,
ty bägge vi undfått det eviga livet.
Till himlen står bägges vår längtan och törst
och båda vi ville väl vara där först.
Vi låter dock nöja oss än med att bida,
men lider en lem, nog må alla då lida,
och fröjdas en lem, må den fröjden gå vida!
Text: C A Bernstein
VÄLSIGNA, KÄRE HERRE GUD, VÅR KYRKA
1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.
2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan.
3. Pris dig, att du i denna kyrka givit
mig rum - du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.
4. Pris dig, att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag den så som min moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.
5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma,
uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!
6. Låt alltid klart uti vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!
Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg
1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist,
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.
2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.
Text: B S Ingemann 1843, Edvard Evers 1902
Musik: 1400-talet H Kugelmann 1540
HERRENS KYRKA BJUDER ALLA
1. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än orons vågor svalla
genom söndringslysten tid,
ty i Jesu Kristi tro
får var själ, som trår till ro
och mot tvivel söker fäste,
hägn likt svalan i sitt näste.
2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans helga maningsljud
kallar syndare till Gud,
psalmen, som sig mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.
3. Ej den falska frid som söver
bor där Herrens boning är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda, får vi där.
Med gemensam sång och bön
striden hoppfull blir och skön;
Andens svärd vi bär på färden
för att övervinna världen.
4. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandrar, tills vi når
templet, där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi står.
Led oss, lyft oss, Herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.
Text: Erik Natanael Söderberg 1910
LJUVT ÄR DET BANDET
1. Ljuvt är det bandet, som re´n på jorden
i tron förenar Guds barn till ett.
När Kristi kärlek i dem är mäktig,
en syn mer härlig ej världen sett.
2. I kroppen finns det så många lemmar,
en enda kropp är det ju ändå!
Så, kära syskon, besinna detta,
en enda kropp är ju vi också.
3. En är vårt huvud, vår Herre Jesus,
som troget vårdar sin egen kropp,
Så även vi är varandras lemmar
med samma strider, med samma hopp.
4. Hur gott, när handen väl vårdar foten
och båda räds för allt kiv och gräl,
när alla lider med den som lider
och alla gläds, när för en går väl.
5. Kom, Herre Jesus, och sammanfoga
i nåd och sanning dem som nu bor
i skilda läger, fastän de äger
en Gud och Fader, ett dop, en tro.
6. Slå ner den onde, som oss har söndrat,
bryt ner de skrankor han uppställt har.
Må våra tycken och tankar fara
och Jesus Kristus bli ensam kvar!
Text: Joel Blomqvist
Musik: Joel Blomqvist
MED GUD OCH HANS VÄNSKAP
1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt bröders gemenskap
och nådenes bord,
de osedda dagar vi möter med tröst,
/: oss följer ju Herden :/
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.
2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
/: men före går Herren :/
men före går Herren,
med segerns banér.
3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
/: där lever vårt hjärta :/
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.
*4. O Jesus, bliv när oss,
bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
skall bringa oss fram.
/: Lov, pris, tack och ära :/
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!
Text: Carl Olof Rosenius 1851
Musik: Oscar Ahnfelt 1851
MED PELARSTODER TOLV
1. Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, där bygges år från år,
till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står.
2. Därinne Anden bor. Han steg i lågor neder;
med honom livets eld från själ till själ sig breder.
Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst,
av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst.
3. En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd vi känna såsom vår,
då spännas nya valv, och Herren ära får.
4. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar
de barn, som hemma bo, och det som ute famlar,
så för envar som tror och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ Guds kyrka öppen står.
5. Vårt hem hon vara vill i livets glädjedagar,
och när i sorgens tid bekymrat hjärta klagar.
Där redes oss ett rum vid Herrens nattvardsbord,
där vigas vi till ro i våra fäders jord.
6. Blott som en flyktig dröm är mänskans dag i tiden,
och snarligt lyktad är för varje släkte striden.
All jordisk glans förgår, all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå till tidens sista stund.
Text: Edvards Evers 1914
NI KÄRA GUDS BARN
1. Ni kära Guds barn, som för himlen er övar,
hur är det med kärleken, om ni er prövar?
Säg, är ni nu ett genom kärlekens band
och brister det bandet ej sönder ibland?
Ack, sedan ni låtit med Gud er försona,
må Herren för söndringens ande er skona
och kärlekens Ande i hjärtana trona.
2. Jerusalem är vår gemensamma moder
och varje dess barn är en syster, en broder.
Vi har ju tillsammans, du skingrade hop,
en Fader, en Ande, en tro och ett dop.
Om endast Guds kärlek rätt började brinna
så skulle all inbördes tvedräkt försvinna
och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna.
3. Så låt oss då hjärtligt varandra förmana
att sluta oss troget kring Fridsfurstens fana
och fälla det egna partiets banér -
vi är ju hans bröder, vad önskar vi mer?
Se, enhet i diktan och traktan behagar
vår himmelske Fader, vars kärlek så lagar
att enhet ger styrka då tvedräkt försvagar.
4. O må vi då söka av innersta hjärta
att älska varandra i glädje och smärta,
förenade blott i den Frälsares tro,
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro.
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära,
vars höga och heliga namn vi får bära
- och prisa hans nåd både fjärran och nära.
5. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen
när syskonen samlade står inför tronen
och sjunger till glädje för Gud och hans Krist
och älskar varandra, men då utan brist.
Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker,
och redan i hoppet min ande sig sträcker
dit upp, där den eviga morgonen bräcker.
Text: C A Bernstein
Musik: Oscar Ahnfelt
VI LOVAR DIG, O STORE GUD
*1. Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.
*2. Din kyrka glädes i ditt skygd,
hon på ett hälleberg är byggd:
till domens stund
hon vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.
*3. Ditt folk omkring din tron en gång
skall sjunga segerns höga sång
där kerubim
besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.
Text: Johan Olof Wallin 1811
Musik: Medeltiden 1529
VÅR FÖRSTFÖDDE BRODER, HAN ÄLSKAR OSS ALLA
1. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla
och blygs ej, o under! att syskon oss kalla.
Han ser ej på gåvornas olika glans,
han ser blott på ett: om vi verkligt är hans.
Och vi är ju hans för att älska varandra
och ej för att misstro och döma och klandra
de kära Guds barn, som till himlen vill vandra.
2. Nej, syskon i Kristus, till alla vi ropar:
kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar,
ej blygas för Kristus, fast ringa han är
uti de föraktade lemmarna här.
Ja, må vi förenas, så gamla som unga,
att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga
om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga.
3. Vad jag har, o broder, är dig också givet,
ty bägge vi undfått det eviga livet.
Till himlen står bägges vår längtan och törst
och båda vi ville väl vara där först.
Vi låter dock nöja oss än med att bida,
men lider en lem, nog må alla då lida,
och fröjdas en lem, må den fröjden gå vida!
Text: C A Bernstein
VÄLSIGNA, KÄRE HERRE GUD, VÅR KYRKA
1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.
2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister
förkastat den och att den än ej mister
din omsorg, dina kallelser, din tuktan,
att än den fostrar barnen i din fruktan.
3. Pris dig, att du i denna kyrka givit
mig rum - du inom den har skänkt mig livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.
4. Pris dig, att du på mig så nådigt tänkte
och denna kyrka till ett stöd mig skänkte!
Hjälp att jag den så som min moder vördar
och bär mitt ax till hennes himlaskördar.
5. O läk du hennes skador, dig förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma,
uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten!
6. Låt alltid klart uti vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!
Text: Betty Ehrenborg-Posse, ngt bearb.
Musik: Theodor Söderberg
Ordet
DAGAR KOMMA, DAGAR FLYKTA
1. Dagar komma, dagar flykta,
håll dig vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och ett ljus på all min väg.
Hav din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.
2. Kristne, medan vi här vandra,
låtom oss på fädrens vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens liksom fädrens ljud
stige upp till samme Gud
att hans godhet nederkalla
över oss och över alla.
*3. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Herre, ditt ansikt' i nåde
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dig till oss vänd
och din frid oss allom sänd.
O Gud Fader, Son och Ande,
dig ske pris i allo lande!
Text: Johan Olof Wallin (v. 1-2) 1816, Jesper Svedberg (v. 3) 1694
Musik: J Schop 1642
DIG, LJUSENS FADER, VARE PRIS
1. Dig, ljusens Fader, vare pris:
jag fick till rikedom
det ord som gör den fromme vis
och gör den vise from.
2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du
i detta dyra ord
till mig som går, ett barn ännu,
o Fader, på din jord!
3. Väl har naturens rika prakt
med tusen stämmors ljud
till min försagda tanke sagt
att du är stor, o Gud.
4. Din väldighet, ditt majestät,
ditt underfulla råd
jag såg i solens höga fjät
och gräsets minsta tråd.
5. Dock låg för mig din mening skymd,
ditt hjärta jag ej fann,
och i en mörk, oändlig rymd
jag som ett stoft försvann.
6. Men gryning blev kring Sinai,
på Tabor uppgick dag,
och själen såg, från töcken fri,
din lag, ditt välbehag.
7. Förklarat för mitt samvete
stod helighetens bud.
Till hjärtat flöt hugsvalelse
med nådens milda ljud.
8. Och tidens kval fick sammanhang
med evighetens tröst,
och himlarösters återklang
blev hörd i jordiskt bröst.
9. O människa, det är dig sagt
vad Gud av dig begär.
Vad han uppå ditt hjärta lagt
din egen sällhet är.
10. I enfald och i ödmjukhet
håll dig till Herrens ord
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja bliva gjord.
11. Du genom Kristus allt förmår,
som själv dig mäktig gör,
när dig hans Ande leda får
och dig hans kärlek rör.
12. Sann tro på Gud och på hans ord
och kraft att göra gott
och frid i himmel och på jord
är kristnas kall och lott.
13. Till denna lott, till detta kall
mig nåd, o Jesus, giv.
Då vet jag vad jag göra skall
att få ett evigt liv.
14. I dig är Faderns välbehag,
i dig vår salighet,
o Jesus Krist, i går, i dag
och i all evighet.
Text: Johan Olof Wallin 1816
Musik: Tysk 1710
EN DYR KLENOD
1. En dyr klenod, en klar och ren
oss unnats här att äga,
den pärlor, guld och ädelsten
på långt när ej uppväga.
En skatt, den yppersta på jord,
få vi vår egen kalla,
den skatten är Guds helga ord
som hörer till oss alla.
2. När annat, som vi akta värt
att äga här och spara,
av rost och mal och tid förtärt,
hör upp vår fröjd att vara,
när dagens verk förgås med hast,
ja, förr än afton stundat,
står än Guds ord så nytt och fast
som när det först vart grundat.
3. Det tärs av ålder ej och tid,
om den ock evigt räckte.
Det går med samma kraft och frid
från släkte och till släkte.
Guds ord förblir i evighet,
när annat allt har farit.
Det ej av tidens växling vet,
likt Gud, som evigt varit.
4. Det kära ord, det enkla ord,
som mänskor dock förgäta,
var är en mänsklig visdom spord
som sig därmed kan mäta?
Var giver världen oss en grund
så fast att därpå bygga
som ordet av Guds egen mun,
det eviga och trygga.
5. Har jag det ordet sökt till stöd,
när andra stöd mig svikit,
från världens hav, dess storm och nöd,
in i den hamnen vikit,
då vet jag vad jag tryggas vid,
var jag kan fasthet finna,
då känner jag en ort av frid,
dit inga sorger hinna.
6. Som vattenfågeln dyker ned
i fjärdens klara bölja
att minsta fläck av stoft därmed
från sina vingar skölja,
så tvår sig anden ren och skär
i ordets djup, det klara,
och känner att hans hem det är,
där han i fröjd får vara.
7. Välsignat vare, Gud, ditt namn,
och utan ände prisat,
att du till säker tröst och hamn
oss alla vägen visat.
Vem är nu fattig, vem är rik,
när ej ditt ord oss fattas?
Den ene har, den andre lik,
ju det som mest må skattas.
Text: Johan Lundvig Runeberg 1857
Musik: Wittenberg 1526
FRAMFAREN ÄR NATTEN
1. Framfaren är natten
som höljde vår jord
och funnen är skatten,
Guds heliga ord.
Det folk som hölls fånget
i mörker och kval
ser ljuset uppgånget
i skuggornas dal.
Och människofunder
som dimmor förgår,
men sanningens grunder
orubbliga står.
Guds kyrka sig gläder.
Halleluja!
2. Vår gärning ej gagnar
till salighetsgrund,
försvinner som agnar
i prövningens stund.
På Kristus vi bygga,
på honom vi tro,
så varda vi trygga
och själen frår ro.
Vår ande sig gläder
och fröjdas i Gud.
Han själv oss ikläder
rättfärdighetsskrud
som Kristus förvärvat.
Halleluja!
3. Än vårdar och föder
vår herde sin hjord,
oss styrker och stöder
med sanningens ord.
Se, dukat är bordet
med himmelskt bröd,
en läkedom vordet
mot synder och nöd.
Och Anden oss renar
i döpelsens bad,
med Gud oss förenat,
att bo i en stad
där Kristus är Konung!
4. Som stjärnornas skara
i midnattens väkt,
så tallös skall vara,
o Sion, din släkt.
Som talet av droppar
i daggens mängd,
som blommor och knoppar
i sommarens ängd.
Ett folk såsom sanden
vid havets strand
Gud leder vid handen
till löftenas land:
det himmelska kanan! Vad är det?
*5. Upp, Sion, att prisa
och lova din Gud
och vördsamhet visa
hans heliga bud.
Hans under vi skådat,
hans sanning vi sport,
han har oss benådat och saliga gjort.
Se, jorden förbrinner
och himlen förgår
som blomstren försvinner.
Guds ord dock bestär
och evigt förbliver. Halleluja!
Text: Svante Alin
Musik: Andreas Holmberg
O FADER VÅR, BARMHÄRTIG, GOD
1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dig vill kalla,
och stänka oss med Kristi blod,
som rena kan oss alla,
låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara,
låt det i mörkret på vår jord
en ledare oss vara.
Låt ingen vilse fara.
2. Men alla ropa vi till dig,
vår nöd oss därtill driver,
ty ingen tar ditt ord till sig
om du ej nåd oss giver.
O helge Fader, tänk därpå
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och så
oss komma sig tillhanda.
Så sänd till oss din Ande.
3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dig lade,
du känner bäst vår stora brist,
du dog för oss, du sade.
O Jesus, du vår broder kär,
ditt löfte vi påkallar,
låt Hjälparen oss komma när
som sanning lär oss alla,
Låt oss ej från dig falla.
4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara.
Giv ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
så att envar må heliggjord
lovsjunga dig med gamman
och Jesu Kristi dyra ord
oss leda allesamman
till himlens glädje. Amen!
Text: Olaus Petri 1526
Musik: Medeltida/Magdeburg 1524
OMKRING DITT ORD, O JESUS
1. Omkring ditt ord, o Jesus,
oss stilla gör,
och fram till livets källa
av nåd oss för.
Du ser i varje hjärta
dess djupa nöd,
du ensam kan oss mätta
med livets bröd.
2. Var, Herre, själv oss nära,
din kraft gör spord
med ljus kring nya vidder
av livets ord.
Låt något fridlöst hjärta
dig möta här
och se och smaka, Herre,
hur ljuv du är.
3. Led oss alltmer, o Jesus,
i ordet in
och öppna våra ögon
för nåden din.
Det djup av idel kärlek
som bor i dig
låt över varje hjärta
få gjuta sig.
Text: Anna Ölander 1900
Musik: Friedrich Silcher 1842
SKRIFTERNAS TRÖST
1. "Skrifternas tröst", o vad det klingar,
himmelska toner, ljuvlig musik.
Tröst i all nöd, glädje den bringar,
hopp bortom graven, himmel så rik.
"Skrifternas tröst", o vilka flöden,
talet om korset kraften ej mist.
Ljus i vår natt, liv mitt i döden,
manna i öknen utan all brist.
2. Strålande sol, eldstod i natten,
skuggrika palmträd skrifterna är.
Källa så klar, levande vatten,
kärlekens hav som seglaren bär.
Skrifternas tröst...
3. Sinais röst, domslut som skallar,
som ställer syndarn brottslig för Gud.
Skrifternas tröst milt honom kallar:
"Allt är fullbordat", ljuder dess bud.
Skrifternas tröst...
4. Himmelska moln, skurar som giver
törstande ängar fägring och prakt.
Strömmar av nåd, ord som förbliver,
talet om Jesu frälsande makt.
Skrifternas tröst...
Text: K G Sjölin 1917, ngt bearb
Musik: K G Sjölin 1917
TACK FÖR DITT NÅDESORD
1. Tack för ditt nådesord,
ljus på min stig,
tack för ditt rika bord,
dukat för mig.
Tack för ditt dyra blod,
tack för din Ande god,
tack för ditt tålamod,
Herre, med mig.
Text: Lina Sandell
Musik: L Mason 1856
VADHELST HÄR I VÄRLDEN
1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ
med ordet om Jesus det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på det ordet jag ändå har frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!
2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet om Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...
3. När frestelsens stormar för mäktiga blir,
visst fäller jag modet, men håller dock i:
Du Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min starkhet - jag säger igen:
Ack, saliga ro...
4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skådar i ordet, och där är det dag.
Ser andra jag rika och mig dem ej lik,
jag skådar i ordet - och där är jag rik!
Ack, saliga ro...
Text: Agata Rosenius 1847, bearb.
Dopet
DU SOM VAR DEN MINSTES VÄN
1. Du som var den minstes vän
och lät barnen till dig träda,
Jesus, du välsignar än,
tar i famnen än de späda.
Du en faders omsorg leder
och en moders fröjd bereder.
2. Gode Herde, i din hjord
du de svaga lamm ej glömmer.
Livets bad och nådens bord
kärleksrik åt dem du gömmer.
I din famn du vill de kära
till din Faders boning bära.
3. Jesus, i din vård vi ge
våra barn, vårt glädjeämne.
Gud, din gåva äro de,
dig vi dem tillbaka lämne.
Genom dopet till dig tagna,
låt dem ej från dig bli dragna.
4. Låt oss vandra med dem så,
att vi himlen med dem ärva,
ej med ont dem föregå,
ej en barnasjäl fördärva,
att de änglar dem ledsaga
ej hos dig må oss anklaga.
5. Ingen, så ditt ord oss lär,
ingen kommer i ditt rike,
som ej barnsligt hjärta bär
mot sin Gud och mot sin like.
Giv att dig som barn vi alla
älska, lyda och åkalla.
Text: F M Franzén 1814, ngt bearb.
GLAD JAG STÄDSE VILL BEKÄNNA
Glad jag städse vill bekänna:
jag är döpt i Jesu namn.
Ingen tillflykt är som denna,
öppen står min Faders famn.
Ringa jordens skatter väga
mot det ena, att få äga,
klädd i dopets helga skrud,
nåd och barnaskap hos Gud.
2. Synden skall mig ej fördöma:
jag är döpt i Jesu namn.
Fadern all min skuld vill glömma,
föra till den trygga hamn
där mitt hjärta rening vinner
och min själ hugsvalan finner.
Mig i Jesu dyra blod
skänkes frihet, kraft och mod.
3. När jag frestas, vill jag svara:
jag är döpt i Jesu namn.
Honom vill jag trogen vara,
vill ej ryckas ur hans famn.
Han från synden ren mig tvagit
och mig till sin egen tagit.
Honom jag, som han mig bjöd,
följa vill i liv och död.
4. Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista,
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.
Text: E Neumeister 1718, J A Eklund 1910
Musik: W Wessnitzer 1661
TÄNK, JAG ÄR DÖPT
1. Tänk, jag är döpt!
Jag mitt i arvsyndens orenhet föddes,
men av Guds löften jag lyftes och stöddes,
togs till den härliga, renande flod
som fått sin kraft från vår Frälsares blod.
2. Tänk, jag är döpt!
Jag som i mig är så fattig och naken
är dock så rik, som Guds ord framställt saken.
Jag har mot himmelen riktat mitt lopp,
ty jag blev döpt till ett levande hopp.
3. Tänk, jag är döpt!
Jag fick för intet den himmelska skatten,
ifördes Jesus i döpelsens vatten.
Där blev jag klädd i hans helighets skrud
smyckad till bröllop som Frälsarens brud.
4. Tänk, jag är döpt!
Det är min frälsning, min salighetsklippa:
Jesus mig håller och aldrig ska släppa.
Det blev min lycka, min glädje och ro,
det gav mej frid trots min famlande tro.
5. Tänk, jag är döpt!
Gud är min fader och himmelen hemma.
Gud, låt mig aldrig din salighet glömma,
hindra mej du från att ens en sekund
bryta det heliga dopets förbund!
6. Tänk, jag är döpt!
Jag har begraven med Frälsaren blivit,
uppstått med honom, som allt mig har givit,
döpts till en obruten tjänst i hans namn
tills jag en dag andas ut i hans famn.
Text: N P Madsen, A.H.
VÅR HERRE JESUS SJÄLV OSS BJÖD
Vår Herre Jesus själv oss bjöd
att ut i världen vandra
och om hans kärlek och hans död
berätta fritt för andra,
att han oss med sitt blod har köpt
och vill oss livet giva,
att den som tror och som blir döpt
skall evigt saligt bliva
och himmelriket ärva.
Text: Martin Luther, A.H.
Nattvarden
MIN JESUS IFRÅN NASARET
1. Min Jesus ifrån Nasaret,
min bäste vän i evighet,
som är för mig på korset död
och friat mig från synd och nöd.
2. Nu går jag på ditt löftesord
till nya testamentets bord.
Så full med tusende besvär
jag kommer till dig, Herre kär.
3. Du är mitt liv, min hälsas Gud,
rättfärdighetens dyra skrud,
min frihet är du, Jesus Krist,
från dödens våld och satans list.
4. Så vet jag intet annat råd
än be om nåd som idel nåd
för mig, den störste syndare,
till syndernas förlåtelse.
5. Upplys mitt mörka själahus
med nådens ord, ditt rika ljus,
som sagt och evigt säga skall
hur du har botat Adams fall.
6.Förändra allt, som inom mig
med viljan din ej passar sig.
En salig del och styrka giv
i din försonings död och liv.
7. Som du är gjord av Gud till min,
så gör mig evigt ock till din!
Du vare all min sol och dag,
din helga vilja mitt behag.
8. Välan, så träder jag nu fram
till hela världens påskalamm,
som blev för mig och världen död
men nu är livets brunn och bröd.
9. Jag tager, äter, dricker dig
och du förenar dig med mig.
Min Skapare, min Frälserman,
ej större nåd mig hända kan.
10. O vilken höjd av nåd för mig!
Min tankekraft förlorar sig.
Du, Gud och människa, skall ha
ett evigt tack. Halleluja!
Text: Anders Carl Rutström
O JESUS, ÄN DE DINA
1. O Jesus, än de dina
du vill omkring dig se,
och av din bittra pina
en salig frukt dem ge.
Dem intill döden älskar du,
och i din Faders rike
vill möta dem ännu.
2. Dock vill du här på jorden
bland oss ock stiga ner.
För oss ett offer vorden,
dig själv åt oss du ger
och säger evigt mild och god:
"Tag, det är min lekamen
och tag, det är ditt blod."
3. Dig, Jesus, än vi höra
i dessa dyra ord.
Oss alla vill du göra
till dina vid ditt bord.
Oss alla, då du brödet tog,
du slöt intill det hjärta
som för oss alla slog.
4. Det hjärtat, som i nöden
den armes tillflykt var,
som bad för oss i döden
och våra synder bar,
det hjärtat än med frid och tröst,
med salighet från höjden
här nalkas trogna bröst.
5. Du kommer, kärleksrike,
ännu i Herrens namn
och för oss i ditt rike
emot en Faders famn,
en Faders, som förlåta vill
de barn du återlöste
och som dig höra till.
6. Dig vilja vi tillhöra,
o Jesus, till vår död,
och Herrens vilja göra
i medgång som i nöd.
Då blir du när oss alla dar
intill vår levnads ände,
som själv du lovat har.
Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817
DU SALIGA DAG
1. Du saliga dag,
då Frälsaren själv gick in under mitt tak!
Nu fyller en underbar glädje min själ.
med Jesus i hjärtat skall allting bli väl.
Vad oförskylld ära! Nu hälsar jag dig:
välkommen till mig!
2. Min ande är full
av glädje som inte kan köpas för gull.
Jag smakat och sett att min Herre är god,
han gav mig sin helga lekamen och blod
till pant på förlåtelsens frälsande ord
vid nattvardens bord.
3. Jag givit min tro
åt honom som nu i mitt hjärta skall bo.
Ej avgrundens härar skall komma mig vid
- där Jesus får råda, där lyser han frid.
Ej nöden, ej döden, ej satans försåt
skall skilja oss åt.
4. Vem skulle då väl
mer anklaga denna Guds utvalda själ?
Vem vill väl fördöma mig? Kristus är här,
han gör mig rättfärdig och håller mej kär.
Jag honom vill älska som älskat mig först
och lyda hans röst.
Text: I Brinch, övers. A.H.
VAD RÖST, VAD LJUVLIG RÖST JAG HÖR
1. Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör!
Upp, själ, och fira som sig bör
den dag som Herren gör.
I dag till dig sker Herrens ord:
Kom i min famn, kom till mitt bord.
2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mig själv i helig skrud,
min Herre och min Gud.
Ikläd mig din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.
3. I världen gick förutan hopp
som ett förlorat får mitt lopp,
men du mig sökte opp.
Du som de dina tecknat har,
mig hem på dina armar bar.
4. Lik Petrus jag på villans stig
förnekade och glömde dig,
men du ej glömde mig.
Din blick mig fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.
5. Med smärta jag min svaghet ser,
o, hjälp mig att jag aldrig mer
dig, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.
6. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.
7. Ett enda mig nödvändigt är:
att hålla dig av hjärtat kär
och tro vad du mig lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.
8. En själ, som du åt himlen vann,
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och spis, som henne när,
ditt blod och din lekamen är.
9. Dig själv du åt de trogna bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.
10. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dig jag sätter all min tro,
hos dig jag finner ro.
Med dig jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.
11. Din Ande vittnesbörd mig bär,
att intet mer fördömligt är
hos den som du blir när.
Så bliv mig när i liv och död,
o nådens källa, livets bröd.
Text: Johan Olof Wallin 1813
Helg och gudstjänst
BRIST UT, MIN SJÄL, I LOVSÅNGS LJUD
Text: Frances (Fanny) J Crosby van Alstyne (SvPs 12)
Musik: R Lowry
DAGAR KOMMA, DAGAR FLYKTA
Text: Johan Olof Wallin (v. 1-2), Jesper Svedberg (v. 3) (SvPs 77:1-3)
Musik: J Schop 1642
DET RINGER TILL VILA OCH VECKAN GÅR UT
1. Det ringer till vila och veckan går ut,
Guds sabbat sig nalkar och mödan har slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
och nådenes gåvor i nödenes tid.
2. Du varit mitt stöd i mitt anletes svett,
min börda du lättat, mitt bord du berett,
och om i min blindhet jag knotat ibland,
du tog dock ej från mig din skyddande hand.
3. Förlåt mina brister, och giv att alltmer
din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser.
Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord,
som bliver, då himlen förgås med vår jord.
4. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus.
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
och själen hon längtar och trängtar därtill.
5. Lär mig då besinna mitt eviga väl,
upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
från levernets oro och sorg och besvär
till dig och till det som evinnerligt är.
6. Det dröjer ej länge så är det förbi
med färden i världen och tingen däri.
Vad blev det väl av mig, om, Herre, ej du
mot mig var barmhärtig och nådig ännu?
7. Mot målet nu vill jag så vandra min stig,
att synden ej skiljer mitt hjärta från dig.
Min omsorg om själen förena jag skall
med trohet och flit i mitt jordiska kall.
8. Till detta beslut att ej glömma ditt bud
välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud.
När åter jag börjar min veckas besvär,
ett steg jag då närmare himmelen är.
Text: J O Wallin 1838 (Järvsöpsalmen)
Musik: I Widéen
DETTA ÄR DAGEN SOM HERREN HAR GJORT
1. Detta är dagen som Herren har gjort;
må vi med honom förlikas!
Han har idag öppnat himmelens port;
det skall var söndag predikas.
Ty i dess heliga timmar
härlig ur graven uppstod Guds ord,
nådig till jorden Guds Ande for,
därför skall klockorna ringa.
2. Herre, i ljuset från ordet oss ställ,
så att du ensam får äran.
Då ska vi prisa dig nu och i kväll,
jubla till satans förfäran.
Läk nu vår dödliga skada,
gör evangelium för oss stort:
detta är dagen som du har gjort,
må vi på den vara glada!
Text: N.F.S. Grundtvig, övers. A.H.
DU KALLAR OSS TILL KYRKAN, OCH DÄRFÖR ÄR VI HÄR
Text: Liv Nordhaug 1979, fritt efter K Rommel 1967, Britt G Hallqvist 1983
Musik: K Rommel 1967
GE OSS ÄN EN STUND AV NÅD, O JESUS
Text: Lina Sandell 1877
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1868 ("Var jag går")
GUD, DU ÄR HÄR, I DETTA RUM FINNS OCKSÅ DU
Text: Göte Strandsjö 1974 (Psalmer och Sånger 439)
Musik: Göte Strandsjö 1974
HELA VÄRLDEN FRÖJDES HERRAN
*1. Hela världen fröjdes Herran
tidigt och av hjärtans grund.
Kom från orter när och fjärran,
ni som står i hans förbund.
Träd nu fram med lust och fröjd,
lovsjung Gud i himmelshöjd.
*2. Han är den som oss har skapat
till sitt folk och sina får,
frälsat det som var förtappat
och är den som med oss står,
vill oss en gång föra in
uti himlaglädjen sin.
*3. Tacka honom i hans portar,
lovsjung i hans tempelgård.
Samlas hit från alla orter,
prisa den om oss har vård.
Han oss nådig är och blid,
trofast intill evig tid.
Text: J Franck 1653, Jakob Arrhenius 1691, Jesper Svedberg 1694, ngt bearb. Musik: Troligen svensk 1676
HERRE, SAMLA OSS NU ALLA
1. Herre, samla oss nu alla
kring ditt dyra nådesord.
Likt ett vårregn låt det falla
på vårt hjärtas torra jord.
Värdes oss din Ande sända
och din eld ibland oss tända,
/: mätta ljuvligt de elända,
Herre, vid ditt rika bord :/
2. Lär oss troget taga vara
på det ord oss givet är.
Led oss i ditt ljus, det klara,
på den väg som till dig bär.
Gör vårt hjärta för dig stilla,
låt ej otron oss förvilla,
/: Herre, låt oss ej förspilla
nådestunden du beskär :/
3. Må vi akta på den tiden
då du söker oss, o Gud.
Snart är nådens dag förliden,
och vi får ej flera bud.
O, så hjälp oss nu att höra
vad vår själ kan saliggöra,
/: upplåt du vårt hjärtas öra
och förnim vårt böneljud :/
Text: Lina Sandell-Berg 1872
Musik: W B Bradbury (1816-1868)
HUR FRÖJDAR SIG I TEMPLETS FAMN
Text: J O Wallin 1813, L Lindman 1980 (SvPs 405)
Musik: B Waldis 1553
HUR LJUVT DET ÄR ATT KOMMA
1. Hur ljuvt det är att komma
till Herrens tempelgård,
där trogna själar blommar
som liljor i hans vård!
Man ser hur skära kalkar
för Gud där öppna står,
/: och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de får :/
2. Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge.
När de Guds lov upphöjer
på denna fridens ort,
/: vem är väl då som dröjer
och stannar vid dess port :/
3. Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös och tom,
/: ack, ringa fröjd ger världen
emot Guds helgedom :/
4. Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herran,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
/: Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro :/
Text: Johan Ludvig Runeberg 1857, ngt bearb.
HÖR, GUD ÄNNU SIN NÅD DIG BJUDER
1. Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder;
se, templets portar öppnar sig.
Kanske härnäst, då klockan ljuder,
upplåtes gravens port för dig;
du går ej mer i Herrens hus,
ditt rum bereds i jordens grus.
2. Men om i dag du söker Herran
och hem hans ord i hjärtat bär,
han följer dig och är ej fjärran,
då du hans hjälp och tröst begär;
han ej din sjuksäng överger
och än i graven till dig ser.
3. Så sök i dag, då år och hälsa
än ger dig tid och kraft därtill.
Sök Herrens nåd, som vill dig frälsa,
blott du på honom lita vill.
Och Gud, som hör din bön och sång,
välsigna skall din kyrkogång.
Text: Frans Michael Franzén 1814, ngt bearb
KOM, LOVA VÅR GUD MED NY SÅNG I HJÄRTAT
Text: Okänd brasilian, sv. övers. Jonas Jonson 1990
Musik: Okänd brasilian
KÄRE JESUS, VI ÄR HÄR
Text: T Clausnitzer 1663, P Lagerlöf 1694, A.H.
Musik: J R Ahle 1664 ("Liebster Jesu, wir sind hier")
LÅT OSS FÖRNIMMA, FADER VÅR
1. Låt oss förnimma, Fader vår,
att själv du mitt ibland oss står
och att din ömma Fadersfamn
står öppen än i Jesu namn.
2. Låt ordets frö du sår i dag
ge riklig skörd till ditt behag,
och håll om plantan särskild vård
där hjärtats mark är karg och hård.
3. Fullborda, Gud, i oss ditt verk
och med din Andes kraft oss stärk.
Hör, Fader, mild och nådefull,
vårt hjärtas bön för Jesu skull.
Text: Alfons Takolander 1927, ngt bearb.
Musik: Svensk 1697 (SvPs 158b)
O GODE ANDE, LED DU MIG
O gode Ande, led du mig
till sanningen och livet.
Skriv i mitt hjärta vad av dig
i livets ord är skrivet.
Styrkt av din kraft, ledd av din nåd,
jag vill ditt kärleksfulla råd
i ord och gärning prisa.
Text: Johan Åström 1816
Musik: Strassburg 1545/Johann Cruger 1653
O JESUS KRIST, DIG TILL OSS VÄND
Text: Okänd tysk förf 1648, J Gezelius d y 1695, P O Nisser 1983 (SvPs 78)
Musik: Görlitz 1648
SABBATSDAG, HUR SKÖN DU ÄR
1. Sabbatsdag, hur skön du är,
skänkt av Gud, jag har dig kär.
Kom, o kom att än en gång
samla oss till bön och sång.
2. Efter arbetsveckans strid
får vi sitta ned i frid
vid vår Faders rika bord,
lyssnande till nådens ord.
3. Gud, vår Gud, till dig vi ber:
ge oss rik välsignelse.
Låt ditt evangelium
ljuda klart i alla rum!
4. Låt i dag ditt helga ord
göra under på vår jord.
Kom och våra själar föd,
Herde god, med livets bröd.
5. Kom och månget byte tag
från den onde denna dag.
Bärga mången kärve in,
Herre, skörden är ju din!
6. Låt den komma snart, den tid
då vi efter livets strid
i en evig sabbatsro
får i dina gårdar bo.
Text: Joel Blomqvist 1877
Musik: Joel Blomqvist 1877
SALIG, JESUS, ÄR DEN STUNDEN
Text: E G Woltersdorf 1752, Britt G Hallqvist 1984
Musik: P Nodermann 1911
SÅ SKÖN OCH LJUVLIG ÄR
Text: H Spegel 1694, Britt G Hallqvist 1984
Musik: P Stenberg alt. J Regnart 1574
SÅ ÄR NU VÅR KYRKOGÅNG
1. Så är nu vår kyrkogång
denna stunden väl förfluten.
I Guds ord, i bön och sång
är hans nåd bland oss utgjuten.
Herren vare evigt prisad:
härligt är vår själ bespisad.
2. Vi går hem till hus och bo,
Gud oss med sin Ande gladde.
Nu vår själ har fått den ro,
vartill hon stor längtan hade.
Må Gud framgent oss ledsaga,
så vi honom kan behaga.
3. Gud, vår utgång salig gör,
våra brister nådigt hela.
Satans onda verk förstör,
giv oss dagligt bröd att dela.
Låt oss väl vår vandring ända
och till dig i himlen lända.
Text: H Schenk 1680, P. Lagerlöf 1694
TITTA, ÄR DU HÄR, ÄR DU HÄR, ÄR DU HÄR
Text: Ur Halleluja 3
Musik: Ur Halleluja 3
UPP, PSALTARE OCH HARPA
1. Upp, psaltare och harpa,
upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa:
ur dvalan väck en syndig värld.
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
allt som en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.
*2. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
gudaktighet och ro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig.
Text: Johan Olof Wallin
Musik: 1400-talet/H Kugelmann 1540
VI TACKAR DIG ATT TRON HAR FUNNIT UTTRYCK
Text: F Kaan 1967, Olle Engström 2001 (Psalmer och Sånger 800)
Musik: A Eriksson 1979
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)