426 Den sköna solens ljus gick ned

1. Den sköna jordens sol gick ned,
men stjärneskaror strålar. 
Ja, universums härlighet
den mörka kvällen målar. 

2. Se, rymden som en kyrka stor 
sej välver hög och trogen; 
i templet är Guds gröna jord 
ett litet blad från skogen. 

3. På minsta blad i största skog 
hör många storverk hemma; 
där finns det liv och lovsång nog,
fast vi ej hör en stämma.

4. Gud, i din hand allt stort är smått, 
men inget smått du glömmer. 
De barnasjälar har det gott, 
som i din nåd sej gömmer.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1838, sv. övers. A.H. 20/2 2016
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1838

890 En morgon jag vet, som klar och skär

1. En morgon jag vet, som klar och skär 
ska gry över jordens lunder. 
Då kommer Guds Son med sin änglahär, 
vid tecken och stora under. 
Han nalkas min grav och väcker mej
som sover så tungt därunder. 

2. Den morgonen är mej så ljuv och kär, 
med längtan på den jag tänker. 
»O komme den snart, o vore den här», 
jag suckar, då sol sej sänker. 
Jag sjunger om den, när dagens ljus 
på himlen i öster blänker. 

3. När Frälsarens röst de dödas grav 
ska nå att till liv dem kalla, 
de hör då hans ord kring land och hav, 
och hindrande stängsel ska falla. 
Då ropar Jesus: Ni döda, stå upp! 
Och fram jag träder med alla. 

4. De himmelska portarna öppnas då
för Herrens saliga skara. 
Gud låte oss alla den staden nå
och ej bort i mörkret fara. 
Gud, ge oss den glädjen för Jesu skull 
att evigt hos dej få vara!

Text: Magnus Brostrup Landstad
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse

700 Glad och oförfärad gå

1. Glad och oförfärad gå
som din Gud styr färden,
om du också skulle få
kämpa mot all världen.

2. Var ej rädd för mörkrets hot!
Gud ditt ljus ska vara.
I hans kraft du står emot
frestelse och fara.

3. För allt gott du kämpa må,
dö om så det gäller.
Tungt blir livet inte då,
inte döden heller.

Text: Christian Richardt 1867 (36 år) "Altid frejdig, når du går"

Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1839 (65 år)

En av de mer kända danska psalmerna. Har i Danmark ofta sjungits vid begravningar och fick en särskild betydelse för den danska motståndsrörelsen 1940-45.

 



C E F Weyse:

196 Det är så härligt att följas åt

1. Det är så härligt att följas åt
för två som håller varandra kära, 
ty dubbelt glad är ju glädjen då,
men sorgen hälften så tung att bära.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
//: är själens plagg ://

2. Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet 
//: är hjärtats språk ://

3. Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud, som vår väg bereder.
Han oss ej glömmer då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
//: Guds kärleks ord ://

4. Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
//: och ljus och frid ://

5. Var än två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman, när hemmets hjärta
//: är Jesu namn ://


 
Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1855 (72 år) "Det er så yndigt at fölges ad", sv. övers. Elin Silén, bearb.
Musik: Christoph Ernst Friedrich Weyse 1833 (59 år)

N F S Grundtvig:


C E F Weyse:

366 I himmelen sjunger kring Lammets tron

1. I himmelen sjunger kring Lammets tron
mångtusende helgons skara.
Om frälsningen talar var jublande ton,
och alla Guds änglar hörs svara:
Vår Gud vare ära och lov och pris,
och tack i all evighet, amen!

2. På jorden Guds barn går i smärtornas dal
och djupt under korset sej böjer.
Då nås de av glädjen från himmelens sal,
förtröstansfullt sången de höjer:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

3. En jublande förgård till paradis
vill Gud att hans kyrka ska vara.
Så låt oss då fröjdas och sjunga hans pris
tills Herren oss hem låter fara:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

4. När psalmen vi sjungit för sista gång,
o Gud, låt oss fridfullt få somna
och vakna i himlen vid änglarnas sång,
bland helgonen lovet fullkomna:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

Text: Paul Nilsson

Musik: C E F Weyse