366 Sorlet har dött

Alt koral:

Text: Olov Hartman 1947 (41 år), 1968
Musik: Daniel Olson 1965, alt. Lars Åke Lundberg

365 Med strålglans kring sin tinning

1. Med strålglans kring sin tinning
förklarad Jesus står.
Hans storverk är vår vinning,
nytt hopp av det vi får.

2. Ty när han uppenbaras 
vid stoftets gräns på nytt, 
med honom vi förklaras,
en evig morgon grytt.

3. Han står på berget höga,
han som för oss ska dö. 
Som solen är hans öga,
hans klädnad vit som snö.

4. Med vänner från Guds boning
vår Herre byter ord
om korsdöd och försoning,
om grav i helgad jord.

5. "Men, Herre, vänta bara!"
utbrister Petrus då.
"Här är oss gott att vara,
tre hyddor kan ni få."

6. Vi bor i dödens dalar,
vår Gud i himlaron,
vi sitter mellan gravar,
han på sin kungatron.

7. Men gott är här att vara
tack vare Herrens ord.
Hans löften underbara
oss tröstar på vår jord.

8. Som vänner i Guds boning
vi byter några ord
om korsdöd och försoning,
om grav på helgad jord.

9. Vårt kors är utan jämmer
och utan udd vår död,
vår grav där Gud bestämmer,
hans trofasthet vårt stöd.

10. Hans Ande är i världen, 
hans ord är i vår mun.
Vi honom ser med glädje
om blott en liten stund.

11. Från Kyrkans lilla skara
det tonar högt i skyn:
"Här är oss gott att vara!
Gud ger oss ljus och syn!"

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig, sv övers. A.H. 2017 
Musik: Melchior Vulpius

N F S Grundtvig:

364 Här utan sky och skugga

Förspel:

Koral:


1. Här utan sky och skugga
i salig, himmelsk fred,
här ville Petrus bygga
och aldrig stiga ned.
Här vore gott att bo!
Här vill vi också vara,
förbli i helgons skara,
i oavbruten ro!

2. Men, Petrus, sådan boning,
den kräver Guds Sons blod!
Vår frälsning och försoning
går fram ur korsets flod.
Du måste stiga ned!
Med Jesus får vi lida,
men också glatt förbida
Guds ljusa frid och fred.

3. Nu kan du världen svara:
Vi Jesus sett och hört,
på berget uppenbarad.
Vi ingen vilsefört!
Av diktad fabel blev
ej vårt förstånd bedraget,
och Gud har själv behagat
att syna vad vi skrev.

4. Och darrar än ditt öra
av korsets hammarslag,
du kan från himlen höra
Guds röst varenda dag.
Ja, själva dödens natt
av Herrens klarhet brinner,
när Anden oss påminner
att Jesus är vår skatt.

5. Guds Ande som hugsvalar

och i vår natt och nöd

om Jesu klarhet talar

och om hans kors och död:

mitt hjärta genomträng,

berör mej när mitt öra

kan inget mera höra

i dödens kalla säng.

Text: Birgitte Cathrine Boye (1742-1824), sv. övers. A.H. 14/8 2014

B C Boye:

363 Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser

1. Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser,
för glansen från Gud kom med dej till oss ner.
Guds Son, du allena,
du heliga, rena,
med sanning och nåd genom gärning och ord
din eviga kärlek syns här på vår jord.

2. Som havsströmmens värme mot iskusten slår,
din kärlek, vår Frälsare, in till oss når,
så iskylan stoppas
och hjärtana knoppas
och öppnar sin kalk emot solen till svar,
ja, drillar som lärkan mot himmelen klar.

3. Ja, sänd oss din Ande i hjärtana in,
och fyll våra sinnen med kärleken din!
Oss led genom världen,
ja, lys oss på färden,
låt alla en glimt av din härlighet få,
så en gång av nåd vi din himmel kan nå!

Text: Anders Hovden, sv. övers. A.H. 2/8 2014
Musik: Norsk folkmelodi
 

35 Var min vision och mitt hjärtas regent

1. Var min vision och mitt hjärtas regent,
du som ditt ansikte till oss har vänt!
Var nu min tanke i vardagens brus,
var under dagen och natten mitt ljus!

2. Får jag ej rikedom, ära och makt
är du mitt arv, min merit och min vakt.
Ingen som du tar i hjärtat mej fatt,
himlarnas konung, ja, du är min skatt.

3. Var nu min visdom, du eviga Ord,
låt som i himlen din vilja bli gjord.
Mitt hjärtas hjärta, hur tiden än flyr
var min vision, du som världarna styr.


Text: Dallán Forgaill? (530-598) "Rop tú mo baile", eng. övers. av Mary Elizabeth Byrne 1905 (25 år), versifiering Eleanor Hull 1912 (52 år) "Be Thou my Vision", sv. övers. Andreas Holmberg 2012

Målning som föreställer Dallán Forgaill:

361 Vår blick mot helga berget går

Alt. norsk melodi efter Griegs "Den store, hvite flock":

1. Vår blick mot helga berget går,
där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din död, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina frälsta bor.

2. Här nere är en smärtans dal,
vår hydda är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet,
du lyfter mej
i tron till dej,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3. En gång när slutat är allt ve
skall skyn sej öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser;
och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris! 

Text: Edvard Evers 1906 (53 år)

Musik: Otto Olsson 1916 (37 år), alt. norsk fokmelodi ("Den stora vita skaran där")

Vår mest kända och länge enda förklaringsdagspsalm, tryckt 1906 i Evers´ tilläggsförslag till psalmboken och tio år senare försedd med Otto Olssons undersköna melodi, som första gången trycktes i koralboksförslaget 1917 och starkt bidragit till att psalmen varit så omtyckt.

Första strofen återberättar evangelietexten ur Matteus 17 på Kristi Förklarings dag, nb i presens: "Vår blick mot helga berget går"; vi ser det som händer som om det hände nu. Andra strofen tillämpar det som hände då på det kristna livet här och nu, och tredje strofen lyfter fram den Stora Förklaringsdagen när kampen är slut och evighetens frid och glädje har börjat.

Givetvis kan psalmen sjungas året om när budskapet i Matteus 17 behandlas. Och varje söndag borde ju vara något av en "Kristi Förklarings dag".

Otto Olsson:

 

362 Min Frälsare, driv undan skyn

1. Min Frälsare, driv undan skyn
och framträd tydligt för min syn!
Låt himlens portar öppna stå,
låt inget stängsel hindra få.

2. Du bjuder oss din rikedom
och berg och dal slår ut i blom.
I minsta blomma jorden ger
en skymt av himlens glans jag ser.

3. Du klara sol, du stjärna skön,
att evigt se dej är min bön.
Låt livets mål stå klart för mej
- i mörker går jag utan dej.

Text: Tysk, övers. Stina Anderson, bearb. A.H. 2012 

91 Skönaste Jesus

1. Skönaste Jesus,
hela jordens Herre,
både Guds och Marias son!
Dej vill jag älska,
dej vill jag ära,
dej kommer all min glädje från.

2. Skönt lyser fälten,
skönare står skogen
i den härliga vårens tid.
Skönare lyser
du för mitt hjärta,
när du ger själen tröst och frid.

3. Skön strålar månen,
skönare dock solen
och alla stjärnors vida rymd.
Skönare strålar
du i Guds himmel,
av ingen synd och smärta skymd.

4. Skönt blommar örten,
skönare den mänska
som i daggfrisk ungdom står.
De måste ändå
vissna och falla,
men du förblir i evig vår.

5. Himmelens skönhet
likaväl som jordens
innefattas helt i dej.
Ingen ska vara
mej mera dyrbar
och ingen mera kär för mej.

6. Skönaste Jesus,

du är mitt ibland oss

i ditt ord och sakrament.

Jesus, jag ber dej:

var nu oss nådig,

tills nya himlars ljus du tänt.

Text: ("Schönster Herr Jesu", fritt efter Koras söner i Psalt 45): Münster 1677, övers. A.H. 2008

Musik: Münster 1677

174 Dej, ljusens Fader, vare pris

1. Dej, ljusens Fader, vare pris: 

jag fick till rikedom 

det ord som gör den fromme vis 

och gör den vise from. 

2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du 

i detta dyra ord 

till mej som går, ett barn ännu, 

o Fader, på din jord! 

3. Väl har naturens rika prakt 

med tusen stämmors ljud 

till min försagda tanke sagt 

att du är stor, o Gud. 

4. Din väldighet, ditt majestät, 

ditt underfulla råd 

jag såg i solens höga fjät 

och gräsets minsta tråd. 

5. Dock låg för mej din mening skymd, 

ditt hjärta jag ej fann 

och i en mörk, oändlig rymd 

jag som ett stoft försvann. 

6. Men gryning blev kring Sinai, 

på Tabor uppgick dag, 

och själen såg, från töcken fri, 

din lag, ditt välbehag. 

7. Förklarat för mitt samvete 

stod helighetens bud. 

Till hjärtat flöt hugsvalelse 

med nådens milda ljud. 

8. Och tidens kval fick sammanhang 

med evighetens tröst, 

och himlarösters återklang 

blev hörd i jordiskt bröst. 

9. O människa, det är dej sagt 

vad Gud av dej begär! 

Vad han så på ditt hjärta lagt 

din egen sällhet är. 

10. I enfald och i ödmjukhet 

håll dej till Herrens ord, 

och låt, när du hans vilja vet, 

hans vilja här bli gjord. 

11. Du genom Kristus allt förmår, 

som själv dej mäktig gör, 

när dej hans Ande leda får 

och dej hans kärlek rör. 

12. Sann tro på Gud och på hans ord 

och kraft att göra gott 

och frid i himmel och på jord 

är kristnas kall och lott. 

13. Till denna lott, till detta kall 

mej nåd, o Jesus, giv. 

Då vet jag vad jag göra skall 

att få ett evigt liv. 

*14. I dej är Faderns välbehag, 

i dej vår salighet, 

o Jesus Krist, i går, i dag 

och i all evighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

Musik: Tysk 1710

J O Wallin: