Välkommen till Nätpsalmboken! Läs, sjung och kommentera gärna! Och låt de psalmer och visor som återges inspirera till sång och fortsatt nyskapande! Aposteln skriver: "Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång; och sjung Guds lov i era hjärtan." Och Psalmisten sjunger: "Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig!"
Alt. koral: 1. Min själ berömmer Gud med fröjd, min ande gläder sej, ty Gud, min Frälsare i höjd, har sett i nåd till mej. Mej ringa stoft han saliggjort, min själ med nåd han fyllt och öppnat mej sitt rikes port av kärlek, oförskyllt.
2. Hans starka arm har visat makt och gjort så stora ting: de mäktiga han ner har lagt och strött som stoft omkring. De andligt rika har han sänt ifrån sej tomma bort, och prål och högmod har han vänt i armod inom kort.
3. Ja, hans barmhärtighet är stor och utan gräns dess längd, för den som på hans löfte tror är hjälpen aldrig stängd. Och det förbund han slöt en gång med fäderna i frid står fast för släktens rad så lång i nåd till evig tid.
4. Hans visdom outgrundlig är, ej världen den förstår, men den som håller honom kär hans planer veta får. Förtro dej därför mer och mer, min själ, åt fridens Gud. Tag mot med glädje vad han ger och vandra i hans bud. Text: Jesu mor Maria (Luk. 2), Carl Boberg 1885 (26 år), bearb. A.H. Musik: J O Lindberg, alt. Robert Lowry 1884 (58 år)
Musik: Svensk folkmelodi, tryckt 1889 i Sanningsvittnet, alt. Axel Södersten 1921 (42 år)
Denna psalm är kanske Sveriges mest kända internationellt. Men den har en brokig historia och det är först via U.S.A. och Billy Grahams kampanjer som den blivit älskad och sjungen också här hemma i Sverige. Den skrevs i Mönsterås och trycktes i Mönsterås-Tidningen den 13 mars 1886. Oscar Lövgren skriver i anslutning till Bobergs egen redogörelse om sångens tillkomst
"Författaren jämte en del andra mönsteråsare var på hemväg från Kronobäck, där de deltagit i ett symöte. Naturen stod denna strålande afton i sin rikaste fägring. Ett åskmoln steg plötsligt upp vid horisonten. Snart skar skarpa blixtar genom luften. Svepande vindar drog fram över ängar och böljande sädesfält. Åskan slog hårda slag. Regnet föll i kalla, friska skurar. Om en stund var åskvädret över. Regnbågen glänste i skyn. När Boberg kom hem och öppnade fönstret, såg han Mönsteråsviken som en blank spegel framför sig. Han gnolade på Nicanders Välkommen, välkommen du klara, du stilla och ljuvliga kväll. Från andra sidan viken hördes trastens sång i Kråkerumsskogen. Det hade varit begravning på eftermiddagen, och inom kort hördes kyrkklockornas molltoner i den stilla kvällen. Hela denna serie av stämningar och bilder tog form i diktarens sinne under kvällens lopp.
Under Billy Grahams korståg i New York 1957 blev denna sång mycket populär. Den hade 1907 översatts till tyska av den i Estland boende Manfred von Glehn. Sången hade då anslaget Wie gross bist Du. I.S.Prochanoff publicerade 1927 i Moskva en rysk version av den tyska texten. Den engelske missionären Stuart K. Hine fann i Ukraina ett exemplar av denna ryska översättning och sjöng den vid evangelisationsmötena i duett med sin hustru. Så översatte han de tre första verserna av sången till engelska: How great Thou art, och sjöng sången vid evangeliska möten i England under första [sic! måste vara andra] världskriget. Dessa tre verser publicerades i Grace and Peace, en ryskspråkig evangelisk tidning, som Hine redigerade och som gick ut till ryska flyktingar i Nord- och Sydamerika. En fjärde vers tillfogades 1948. Under korståget i New York sjöngs den mer än hundra gånger av sångaren Beverly Shea. Därefter fick den en ny glansperiod också i Sverige."
(Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 80, Gummessons 1964).
1. Han är uppstånden, Frälsaren, han lever, o så stort! Väl stängde man hans grav igen, han sprängde dock dess port. Han evigt lever, Herren Krist, så ljuder segerns bud, och vi med honom, det är visst. Högtlovad vare Gud!
2. Nu dödens konung slagen är och fallit har hans tron. Nu Kristus dödens nyckel bär, så sjung i segerton! Från världens sorguppfyllda land, där synd och mörker bor, till himlens glädjerika strand han slog en frälsningsbro.
3. På den jag nu får vandra hem, frimodig, varm och glad, till fridens hem, Jerusalem, min konungs tempelstad! Där blir det evig påsk en gång, ty dödens udd bröts av. Jag ska stå upp till ljus och sång ut ur min mörka grav.
1. Vem är skaran, som syns glimma uti livets morgontimma uppå Sions sälla höjd? Det är Lammets förstlingsskara, som från jordens nöd och fara går till himmelrikets fröjd.
2. Trogen genom jordens öden här hon följde in i döden Lammets blodbestänkta spår. Nu hon får i himlen stanna, Faderns namn på varje panna uti evig klarhet står.
3. O vad strålglans, o vad toner brusa ned från himlens troner över bergets ljusa kam! Harpor klinga, orglar brusa, sånger dåna, vingar susa kring det heliga Guds Lamm.
4. Vad är det för sång, som brusar likt en flod och sinnet tjusar med de helga toners fröjd? O det är den nya sången, som, ur frälsta hjärtan gången, fyller alla himlars höjd.
5. Herre, lös och stäm min tunga, att ock jag må kunna sjunga i förklaring denna sång! Giv min själ den vita dräkten, då den stora morgonväkten bryter fram i glans en gång!
