497 Mitt hjärta, fröjda dig

DAGLIG UPPMUNTRAN TILL ANDAKT

Text ("Wohlauf, mein Herz, zu Gott"): Johannes Olearius 1665 (54 år), Gustaf Ållon 1694 (48 år), Ragnar Holte 1985 (58 år)
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än. För den äldre svenska texten, se här!]

Denna psalm publicerades första gången 1665 i Olearius´ "Christliche Betschule" och sedan i hans "Singelust" under rubriken "Daglig uppmuntran till andakt". Gustaf Ållon översatte den för 1694 års svedbergska psalmbok, och den kom även med i 1695, 1819, 1937 och nu 1986 års.

En gärna sjungen psalm, som i sekler fungerat just som en "daglig uppmuntran till andakt", som rubriken löd i Olearius´ "Singenlust". Det är alltså en psalm som, särskilt med Crügers härliga melodi, väcker både "Singenlust" och "Betenlust" (lust till både sång och bön).

J Olearius:


J Crüger:

73 Allvetande, ditt öga mej rannsakar

1. Allvetande, ditt öga mej rannsakar,
du ser mej om jag sover eller vakar,
och ingen längtan eller oro värker,
som du ej märker.

2. På alla mina vägar du mej följer,
du är här även när mej skuggor höljer.
Också det onda som jag gör, dessvärre,
ser du, o Herre!

3. Gud, var kan jag mej för din åsyn dölja?
Vart ska jag fly, dit inte du kan följa?
For jag till himmelen är du där redan,
ja, förr och sedan.

4. Och for jag ner i havets djupa grunder
då är du lika nära därinunder.
Och for jag dit där morgonsol upprinner,
du strax mej finner.

5. Och om jag mej till nattens mörker vände,
så blev den ljus lik dagen som du tände,
ty mörkret inför dej som allting märker
är inget mörker.

6. Låt denna tanke tröst och visdom väcka,
men mej för synd och själviskhet förskräcka.
Mitt hela liv jag vill till dej frambära,
dej, Gud, till ära!

Text: Birgitte Cathrine Boye, fritt efter David Isaisson (Psalt 139), sv. övers. A.H. 17/3 2016
Musik: Johann Crüger

B C Boye:

332 O min Jesus, dit du gått

Alt. koralversion (utjämnad form): 



1. O min Jesus, dit du gått
vill jag också fara. 
Jag av världen aldrig fått 
det som kan bevara.
Jesus, mej din Ande giv,
den som pånyttföder,
som ger trons fördolda liv
och den svage stöder. 

2. Jag mitt kött korsfästa vill 
med dess onda lustar,
ständigt be att du därtill 
med din kraft mej rustar, 
älska dej i lust och nöd,
dej, du kärleksfulle, 
du som lidit bitter död, 
så jag leva skulle.  

3. Med ditt blod du renat mej
och så velat kalla
till att leva helt för dej,
dö från synder alla. 
För att jag ska få en lott 
hos dej väl bevarad
du ju ut ur graven gått
härlig och förklarad. 

4. Liv och oförgänglighet 
tog du fram i ljuset, 
för att jag din salighet 
ska få se ur gruset. 
O så vill jag alltid dit 
under färden blicka 
och med allvar och med flit 
mej för himlen skicka. 

5. Korset som du lagt på mej
hjälper du mej bära.
Jag vill följa efter dej,
leva till din ära,  
troget hålla ditt förbund, 
minnas vad du lärde, 
tills jag i en salig stund 
får gå mina färde.  

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 11/4 2016
Musik: Johann Crüger

J O Wallin:

233 När vintermörkret kring oss står

Alt. koral:



1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år), alt. Bengt-Göran Sköld

Edvard Evers:

Johann Crüger:

156 Med pelarstoder tolv

1. Med pelarstoder tolv 
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är 
dess grundval och dess styrka.
Där fogas sten vid sten, 
där byggs det år från år,
till dess vid tidens slut 
Guds hus fullkomnat står.

2. Därinne Anden bor. 
Han steg i lågor neder;
med honom livets eld 
från själ till själ sej breder.
Han är i ordets ljus, 
i sakramentens tröst.
Av malmen bärs hans bud, 
i psalmen hörs hans röst.

3. En ny och kostbar sten 
med kyrkans mur förenas
var gång ett mänskobarn 
i dopets källa renas.
När nästans sorg och fröjd 
vi känner såsom vår,
då spänns där nya valv, 
och Herren ära får.

4. Liksom ett fadershem 
i samma kärlek samlar
de barn som hemma bor 
och det som fjärran famlar,
så för envar som tror 
och på Guds vägar går,
men ock för vilsen själ 
Guds kyrka öppen står.

5. Vårt hem hon vara vill 
i livets glädjedagar
och när i sorgens tid 
bekymrat hjärta klagar.
Hon reder oss ett rum 
vid Herrens nattvardsbord,
hon viger oss till ro 
i Herrens åkerjord.

6. Blott som en flyktig dröm 
är mänskans dag i tiden.
Snart genomkämpad är 
för varje släkte striden.
All jordens glans förgår, 
all makt slås ned i grund:
Guds kyrka skall bestå 
till tidens sista stund.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år), ngt bearb. 2012
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)

Redan på 1800-talet, i sina "Psalmer för Kyrkoårets Sön- och Helgedagar" (1899) hade Edvard Evers för Pingstdagen skrivit en psalm med samma versmått och med samma anslag ("Med pelarstoder tolv"). De tolv pelarstoderna syftar nog på de tolv apostlarna (som i enlighet med nytestamentligt språkbruk traditionellt setts som i eminent mening "pelare i Guds församling") och deras undervisning.

Det var dock inte förrän i 1914 års psalmboksförslag - efter att Evers´ publicerat två egna psalmboksförslag! - som psalmen fick nuvarande lydelse. Och under tiden hade ungkyrkorörelsen, inom vilken psalmens kyrkotanke var central, vuxit fram på bred front, och psalmen sjöngs med glädje och entusiasm till den kända Crügermelodin - tillsammans med Fädernas kyrka och andra psalmer av liknande slag.

För 1986 års psalmbok utfördes en varsam bearbetning av Britt G Hallqvist, som av upphovsrättsliga skäl inte kan återges här. Versionen ovan stämmer ganska väl överens med den i 1937 års psalmbok, frånsett några smärre ändringar i de två sista stroferna.

E Evers:


Crüger:

138 Ande, nådens källa

 

1. Ande, nådens källa,
låt din fullhet välla,
kom och hos oss bliv.
Du som plågan släcker
och i hjärtat väcker
kärlekseld och liv,
lär min svaga röst och tunga
att din kraft och nåd besjunga.

2. Kom, Guds dyra gåva,
tröst och hjälp mej lova,
väck på nytt min tro.
Se, min längtan tär mej,
fyll mej du och bär mej,
ge min ängslan ro.
Hör, jag ber dej att du låter
mej få liv och styrka åter.

3. Kom i pingstens skyar,
du som mej förnyar
genom Jesu blod.
Ande av Guds enhet,
ge mej sinnets renhet,
trofasthet och mod.
Styrk mej att din vilja göra
när mej ondskan vill förföra.

4. Styr mej på min bana
bort från syndig vana.
Låt mej där jag går
trots betryck och fara
trygg med dej få vara
tills jag himlen når.
Där skall jag med frigjord tunga
evigt halleluja sjunga.

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Brunnquell aller Güter", sv. övers. Petrus Brask 1690 (40 år) "Andans helga nåde" (1819:"Ande full av nåde"), bearb. Jfr versionen i Svps1986 nr 363: "Ande ifrån ovan". 

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Pingstpsalm som trycktes med nuvarande melodi i Praxis Pietatis melica och översattes av Petrus Brask för "Gyllene Böne Tempels Fämmte Del/ Hvarutinnan är til finnande för ehn Jesum Älskande Siäl Ehn Helig og Hiärtelig Sång-Lust/ Beprydd med Uthwalda Nya Psalmer af Tydskan uti vårt Tungomål afsatte" (1690). Samlingen kallades i praktiken endast "Sång-Lust". 

I 1695 års psalmbok stod psalmen - som då hade anslaget "Andans helga nåde" under rubriken "Pingesdaga Högtijd - Om then Helga Anda", även om den strängt taget mera är en bön till "then Helga Anda". För 1819 års psalmbok bearbetades den något och fick anslaget "Ande full av nåde" som var kvar även i 1937 års psalmbok. Numera heter den i Finland "Ande, nådens källa" (jfr originaltiteln!) och i Sverige "Ande ifrån ovan", och är både där och här inne i sin fjärde raka rikspsalmbok - inte dåligt. Men den kunde gott sjungas oftare!

Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

Johann Crüger:

43 Helige Fader, kom

Alt. koral:



1. Helige Fader, kom och var oss nära.
Låt oss förnimma kraften av din lära.
Du som ger mera än vi kan begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss, du som dog för alla.
Frälsning beskär oss, dej vi vill åkalla.
Led oss och bär oss att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande, som i sanning leder,
himmelska duva, sänk i dag dej neder.
Helga, välsigna varje själ som beder.
Amen, ja, amen.

Text: Jacob Thimoteus Jacobsson 1888 (48 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som skrevs av en metodistisk köpman och först trycktes i Svenska Sändebudet 3.1.1889, har använts mycket flitigt som s.k. predikstolspsalm, alltså församlingens gemensamma bön just inför predikan. Först främst inom frikyrkligheten och EFS, men fr.o.m. 1937 års psalmbok (där den hade nummer 28) även inom Svenska kyrkan.

Tredje strofens tal om Anden som en duva hänsyftar på berättelserna om Jesus dop, där bl.a. evangelisten Matteus berättar att "himlen öppnade sig, och han (Jesus) såg Guds Ande komma ner som en duva och sänka sig över honom." (Matt. 3:16)

J Crüger:

74 Med tacksam röst och tacksam själ

1. Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2. Min Gud, ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3. Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4. Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5. Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6. Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7. Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

8. Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9. Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun danket all und bringet Ehr", Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), alt. "House of the rising sun"

Det finns genom psalmhistorien många fina exempel på hur en författare och en musiker etablerat ett fruktbart samarbete. Vi har från vår egen tid bl.a. Britt G Hallqvist och Egil Hovland, från 1800-talet bl.a. Lina Sandell och Oscar Ahnfelt och från 1600-talet Paul Gerhardt och Johann Crüger. Ovanstående psalm är ett förnämligt exempel på de sistnämndas samarbete - den trycktes 1653 i Johann Crügers alltmer utvidgade sång- och koralsamling Praxis Pietatis Melica, som i sin tredje upplaga (1647) haft 18 psalmer av Gerhardt, men i sin tionde upplaga kom att ha hela 89 psalmer av honom (många med melodier av Crüger) och blev stilbildande för kommande tyska psalmböcker.

Med tacksam röst är en sannskyldig lov- och tacksägelsepsalm, som så ofta hos Gerhardt, och har genom århundradena sjungits vid många högtider i hem och församling, inte minst vid födelsedagar och skördefester. Märkligt nog fick psalmen dock inte behålla Crügers glada, rytmiskt markerade melodi när den 1937 kom med i den svenska psalmboken, utan försågs av någon anledning med Oskar Lindbergs i och för sej vackra melodi till "I öster stiger solen opp" (psalmen sattes f.ö. under rubriken "Ungdom"). Detta åtgärdades dock sedermera, så idag är parhästarna Gerhardt och Crüger åter förenade också i denna lovpsalm.

Paul Gerhardt:

Johann Crüger med titelsida i hans Praxis Pietatis Melica:

93 Vem är den som skuldfri träder

1. Vem är den som skuldfri träder 
inför Gud i Sions gårdar? 
Den som sej i Kristus kläder 
och sin första kärlek vårdar. 
O min själ, i fröjd och smärta 
höre du från himlen ljudet: 
kärlek av ett helgat hjärta 
huvudsumman är av budet.

2. Tänk på honom som var frestad
såsom du i alla stycken,
honom, som vid korset fästad
drack för dej den bittra drycken.
Ren och helig, han allena
kunde frälsning oss förvärva,
så att, heliga och rena,
vi får paradiset ärva.

3. I det heligsta ingången
han åt mej försoning funnit,
mej som var i synder fången
har han frihet återvunnit,
för att jag med honom sedan
skulle leva i hans rike,
och, i honom helig redan,
alltmer bli den honom like.

4. Upp, min själ, att korset bära
och i Andens rustning övas!
Vill du kämpa till Guds ära,
du i frestelser ska prövas.
Salig den som tåligt lider,
den ska tröst och styrka finna.
Salig den som modigt strider,
den ska livets krona vinna.

*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena!
Jesus Kristus, du är Ordet,
Vägen, Sanningen och Livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007, 2016

Musik: Johann Crüger 1649 

J O Wallin:

104 O hur länge ska ett hjärta

Alt. koralvariant:

1. O, hur länge ska ett hjärta
sucka, söka efter friden
och i outsäglig smärta
aldrig finna den i tiden?
Ja, hur länge ska ett öga
efter ljus förgäves spana
i det molnbetäckta höga
och på livets dunkla bana?

2. Stilla, heligt dunkla minne
av ett Eden som försvunnit!
Tysta aning i vårt sinne
om ett mål som vi ej hunnit!
Vi har dock en väg till livet,
som är uppenbarad vorden:
vi har ordet, som är skrivet
först i himlen, så på jorden.

3. Oförgänglig profetias
löftesord sej här fullbordar.
Han är kommen, vår Messias!
Herrens, Herrens Ande ordar:
Flydda är nu nattens väkter,
över Sion uppgår ljuset,
och för jordens fallna släkter
öppnas åter fadershuset!

4. Ner i dödligheten stiger
nåd och sanning och försoning
och Guds Ande kroppen viger
till sitt tempel och sin boning.
Sej med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
och Guds Son, av kvinna buren,
blir det offer som oss renar.

*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena.
Jesus Kristus, du är Ordet,
Vägen, Sanningen och Livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet. 

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007 (37 år)

Musik: Johann Crüger

J O Wallin:

J Crüger:

199 Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

Alt. koral:

1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet.
Du själv oss uppenbarar
den nåd som var av evighet,
som är och evigt varar.
Där nöd och sorg ett hjärta tär,
där någon tröst och råd begär,
du med din hjälp är nära.

2. Dem som i världen vilse går,
de trötta och de gamla,
de sjuka, fattiga och små
du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var
åt dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

3. Du skänker oss ett nådens år,
du löser träldomsbanden.
Där bland betryckta fram du går
Guds rike är för handen.
Du, Herre, själv dess spira bär,
när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar, när du tjänar.

4. Och stor i himmelriket är
den som din kärlek tvingar,
den som ej tack och lön begär,
men tyst sitt offer bringar,
som går med glädje där du går,
och tacksam är att dig han får
i dina bröder tjäna.

5. O Jesus, oss din Ande sänd,
som liv från ovan föder.
Den eld i din församling tänd
som av din kärlek glöder.
Oss alla hjälp, att vi förmår
vad vi av dig för intet får
med fröjd för intet giva.

Text: Ernst Lönegren 1917 (55 år)

Musik: Strassburg 1545/Johann Crüger 1653 (alt. svensk utjämnad form), alt Sara Frigell

274 O Jesus kär, vad har väl du förbrutit

1. O Jesus kär,
vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man
över dig beslutit?
När blev väl du till
något brott förvunnen
och skyldig funnen?

2. Jag ser dig fängslad,
törnekrönt och smädad,
med gissel slagen
och av hopen hädad.
Till korset dömd,
du måste döden lida
vid rövarns sida.

3. O skulle jag väl
fråga vad du brutit?
Det är för mig,
för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått,
o Jesus, själv jag fyllde.
Allt jag förskyllde.

4. Hur underbart, att du
tog på dig skammen!
Den gode herden
offrar sig för lammen.
Den skuld, för vilken
tjänarna bli fällda,
vill Herren gälda.

5. Ofattlig kärlek,
som ej jorden rymmer,
drev dig den väg,
där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust
i världen vida,
och du får lida.

6. O höge Konung,
hög för alla tider,
ack, kunde jag dig
tacka rätt omsider!
Men ingen gåva,
dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.

7. Dock vill, ditt namn till ära,
allt jag våga,
ej korset rädas
eller skymf och plåga,
ej världens ogunst
lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.

8. O Konung i det rike
som förbliver,
en gång du segerns krona
mig ock giver.
Den lovets sång
dig himlarna hembära
får där jag lära.

Text: Johann Heermann 1630 (45 år), Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

311 Den korta stund jag vandrar här

DEN GODE HERDEN

1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är hos oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som faller.

3. Han styrker mej med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd får välla.
Om än min väg bland törnen går,
när jag ej viker från hans spår
jag ej ska modet fälla.

4. O du som sa att ingen kan
de dina från dej rycka,
jag ber dej skydda dem du vann
när världen vill dem trycka.
Låt mej ej lockas bort från dem
du lovat leda ända hem
till evig frid och lycka. 

5. Så tomt det blir när tiden far, 

så kort dess nöjen varar!

Snart kommer natten, då envar 

från denna värld ska fara.

Och då, vad är all lycka här 

mot Herrens löfte: "Där jag är,

där ska ni också vara!" 

Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år), bearb. A.H. 12/4 2024

Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.

Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt".

F M  Franzén:

J Crüger:

323 Du som oss frälst ur syndens band

1. Du som oss frälst ur syndens band,
ur dödens natt och avgrundsbrand,
du höjs från vansklighetens land
till ära på Guds högra hand.

2. Du Faderns verk fullbordat har
och till din Faders boning far,
men är osynlig hos oss kvar
när skyn dig från vår åsyn tar.

3. En herde för din kära hjord
du leder oss med livets ord.
Din kärlek verkar på vår jord
i dopets bad, vid nådens bord.

4. Till tidens slut din lära än
skall leda jordens vandringsmän,
till dess du kommer hit igen
med härlig makt från himmelen.

5. Säll den som fast i tron består
och bär sitt kors i dina spår!
Dit du har gått med fröjd han går
och av din hand sin krona får.

Text (=SvPs 474): Johan Olof Wallin 1814 (35 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år), alt. folkmelodi från Sköldinge

Detta är den tidigare av Wallins två himmelsfärdspsalmer. Länge var den mer "romantiska", i somligas öron nästan trånsjuka Till härlighetens land igen från 1816 den överlägset mest älskade och sjungna - det var ju också den som togs med i den ekumeniska psalmboksdelen 1986. Men denna himmelsfärdspsalm är mer "nyktert" koncis och betonar starkare Kristi fortsatta verk här på jorden, genom "livets ord, dopets bad och nådens bord."

En läropsalm är den med mindre av de personliga känslouttrycken, och kanske inte så ofta sjungen på våra gökottor. Men liksom den andra himmelsfärdpsalmen av Wallin är den en tillbedjanspsalm, där tilltalet - om än här inte någon direkt bön - riktar sej till den himlafarne Frälsaren.

Rent formellt är den här psalmen ovanlig genom att varje vers genomgående är "fyrrimmad" (där alltså varje rad slutar med ord som rimmar på varandra). Bara nattvardspsalmen Säll den som håller Jesus kär är lika tätt helrimmad i vår psalmbok (tidigare även En syndig man).

Crügers lättsjungna påskkoral passar utmärkt även till denna psalm - Himmelsfärdsdagen räknas ju till "påsktiden", Fyrtiondedag Påsk skulle dagen kunna kallas precis som Kyndelsmässodagen är Fyrtiondedag Jul. Men sjunger man den inte på gökottan kan man gärna sjunga den under andakter och övriga samlingar under hela Kristi Himmelsfärdsveckan. Varför inte hemma?

J O Wallin:

Johann Crüger:

733 Kristus, hjälten, han allena

1. Kristus, hjälten, han allena 
har mej löst ur träldomsbandet. 
Skulle jag ej honom tjäna 
all min tid i främlingslandet? 
Han som verkar min förvandling, 
Herre över herrar alla, 
varje tanke, ord och handling 
vill han styra och befalla. 

2. Ensam skall jag ej förbida 
Herrens dag, som ingen känner. 
När och fjärran kämpar, lider 
rikets barn, min Konungs vänner. 
Får hans saktmods milda ande 
oss i endräkt sammangjuta, 
skall vår väg i mörka landen 
himmelsk klarhet övergjuta. 

3. Då vi livets goda delar, 
delar sorgerna som bränner, 
beder varmt för dem som felar, 
villigt våra fel bekänner, 
då av Andens röst vi ledes 
under bön i stilla stunder, 
genom lydnad vi beredes 
till att se Guds dolda under. 

4. Du som var till döden trofast, 
fostra oss att vara trogna. 
Ingen är på jorden bofast, 
vi för himlen måste mogna. 
Lär oss här i timligheten 
kämpa utan all förfäran, 
tills vi ser i härligheten 
dej som makten har och äran.

Text: Johan Gustav Thorsell 1919 (32 år), 1934, bearb. 

Musik: Johann Crüger 1649 (51 år) 

879 Herren är nära

1. Herren är nära, då oss lyckan väcker,
allting är framgång, tid och krafter räcker.
Mer av Guds möjligheter vi upptäcker:
Herren är nära!

2. Herren är nära, mitt i Kyrkans strider,
segrar fördolt i nederlagens tider,
kommer med läkedom där slagna lider:
Herren är nära!

3. Herren är nära! Så skall ropet skalla,
när han till sist skall mänskligheten kalla.
Inför hans tronstol knäböjer vi alla:
Herren är nära!

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Musik: Johann Crüger