Visar inlägg med etikett James McGranahan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett James McGranahan. Visa alla inlägg

lördag 1 december 2012

228 Gå, Sion, din konung att möta




1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad...

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
Var glad...

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus.
Var glad...

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
tills Gud uti alla blir allt.
Var glad...


Text (=SvPs1986 nr 108): Erik Nyström 1893 (51 år) efter Mary Elisabeth Servoss (1849-1906) "Be glad in the Lord and rejoice", ngt bearb. 1986
Musik: James McGranahan 1891

Detta är en av den flitige översättaren Nyströms få originalsånger, även om refrängen och melodin är hämtad från en sång av Servoss/MacGranahan. Sången skrevs i enkom för Svenska Missionsförbundets första egna sångbok 1893. Den sjungs vanligtvis i advent - de två sista stroferna någon gång vid påsktid - men är egentligen, precis som Var hälsad sköna morgonstund, en exposé över hela kyrkoåret, från start till mål.

Ingen psalm i psalmboken innehåller uppmaningen "Var glad!" i så många upprepningar - hela 25 gånger påminns man om det. (Närmast kommer Vid Betlehem en vinternatt med 24 "Var glad!"). Och författaren glömmer sannerligen inte heller att motivera varför vi har anledning att vara glada!

E Nyström:















J McGranahan:


torsdag 14 januari 2010

875 Nattens skuggor sakta viker







1. Nattens skuggor sakta viker,
morgonstjärnan ljuvligt ler,
snart den sälla dagen randas,
och dess sol går aldrig ner.
Herren kommer,
Herren kommer,
slut är då all jordens strid.
Bruden siras,
bröllop firas
i en evig fröjd och frid.

2. Vilket jubel inför tronen
när de frälsta där en gång
efter tidens vedermöda
stämmer upp sin segersång!
Herren kommer...

3. Herre Jesus, håll mig redo
till ditt möte varje stund!
Sen må jord och himmel falla,
fast består min sällhetsgrund.
Herren kommer...


Text (=SvPs1986 nr 318): Nils Frykman 1889 (47 år)

Denna psalm om Kristi återkomst som en gryning ("morgonstjärnan ljuvligt ler", jfr Uppenbarelseboken 22:16) trycktes första gången i tidningen Sanningsvittnet nr 32 1889. Den tillhör alltså - om den inte legat i skrivbordslådan flera år - den mer "mogne" Nils Frykmans skapelser och tycks vara skriven efter hans emigration till USA. Men eftersom han verkade i bygder med många nyutvandrade svenskar (i Chicago- resp. Minneapolis-området) kunde han fortsätta skriva sina sånger på svenska. En av hans söner och Andrew L Skoog översatte dem dock sedermera till engelska/amerikanska.

Psalmen har en övervägande ljus "gryningsstämning", ja, rena jublet bryter lös i vers två! Men sista versen präglas också av stort allvar: "Dyre (Herre) Jesu, håll mig redo". Den strofen har inte sällan sjungits separat som avslutning av gudstjänster och t.o.m. årsmöten och sammanträden.

N Frykman:

J McGranahan: