366 Kom, låt oss gå mot höjderna

 

Alt. koral:



1. Kom, låt oss gå mot höjderna
till vännerna som gått
att njuta himlafröjderna
och segerlönen fått!
Ty alla helgon är ju ett
i himmel och på jord,
och samma lov sej Gud berett
i söder och i nord.

2. Ett heligt samfund utgör vi
och jublar samma låt,
en enda helig harmoni,
fast döden skilt oss åt,
en enda helig Guds armé
som på hans order går,
och några vilar ut, men se,
i ledet andra står.

3. Och tusentals i detta nu
för evigt hinner hem!
En kort minut, och jag och du
får sälla oss till dem.
Den stridande församlingen
vi ännu räknas till,
men över floden en och en
vi går, när Gud så vill.

4. De gamla stridskamraterna
vi längtar att få se,
de saliga soldaterna,
de triumferande.
Vi redan räcker ut vår hand
till dem som gått förut,
till härlighetens ljuva land
där all vår strid är slut.

5. Vår ande ska då fri och ren,
bekrönt med salighet,
få jubla högt mot Frälsaren
som åstadkommit det.
O vilket nådens under stort!
O vilken salig dag!
O Herre, tack för allt du gjort,
nu alla till dej drag!

Text: Charles Wesley, sv. övers. A.H. 1/8 2016


C Wesley:

841 Ur djupet av mitt hjärta

Text: Hans Adolph Brorson 1764, sv övers Anders Frostenson.
Musik: Ur Ahnfelts sånger, ngt bearb.

830 Den som hos Gud ska stå

 




1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! - 
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.

2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.


3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Text: John Bunyan 1684 (56 år), sv. övers. A.H. 11/11 2015
Musik: Trad. engelsk ("Monks gate"), arr. R V Williams 1904

J Bunyan:

829 Så ljuvligt det är att möta

1. Så ljuvligt det är att möta,
när ensam man vandrar hem,
en pånyttfödd syskonskara
och hälsas som en av dem!
Det är som en fläkt kring vår panna
som Herren oss sänder ner,
som uppfriskar trötta sinnen
och nya krafter oss ger.

2. Då bultar hjärtat, och blodet
så varmt genom ådrorna går,
och vad det vill säga att älska
först då vi till fullo förstår.
Den himmelska kärleken brinner,
som tänts av Guds Andes glöd,
så ren och så stark den lågar
och känner ej kyla och död.

3. Och blir alltför fullt vårt hjärta
och saknar vi ord och ljud,
vi bär ändå fram i bönen
de kära för nådens Gud. 
Vi ber om välsignelsens fullhet,
det bästa vårt hjärta vet,
för älskade, trogna vänner,
för tid och för evighet.

4. Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns inget vänskapsband
som så binder hjärta till hjärta,
som så håller hand vid hand,
som detta att vara tillsammans
som lemmar i samma kropp,
som barn utav samme Fader
och födda till samma hopp.

5. När sista fienden, döden,
med ära besegrad är,
då återser vi de kära
som livets segerkrans bär.
Då talas ej mer om att skiljas,
nej, aldrig farväl vi tar,
för evigt vi vandrar tillsammans
vid livets källa så klar.  

Text: Kirsten D Aagard Hansen december 1871 (21 år), 1873, sv. övers. A.H. 27/1 2015  
Musik: Sophie Dedekam ca 1840 (20 år) "Når solen ganger til hvile"

Denna psalm om den kristna gemenskapen skrevs under intryck av väckelsen i norska Vikedal 1871, när den unga Kirstens far var kyrkoherde där. Efter viss bearbetning trycktes psalmen, som ursprungligen hade sju strofer, i Bibelbudet i Stavanger 1873. Den översattes av Jakob Byström och trycktes i Kalendern Betlehem 1899 (tr. 1898). Även andra översättningar till svenska finns, bl.a. en av Oscar Lövgren. Catharina Broomé utgick från Byströms översättning när hon skapade psalmbokens version 1984. Här återges en annan - med fem strofer.

Psalmen har många anknytningspunkter till Bibeln; själv kommer jag främst att tänka på Efesierbrevet 4:3-5 och 1 Korintierbrevet 12:27. Psalmen är något av församlingsgemenskapens "Höga Visa" i vår psalmbok - i en tid då gudstjänstdeltagandet i Svenska kyrkan minskar katastrofalt och församlingar slås samman så att gudstjänstfirande blir ännu sällsyntare än förut. Det är som om Hebréerbrevet 10:25 återklingade i Kirsten Hansens text: "Låt oss inte överge våra sammankomster..." - fast mer som en lovsång än som en förmaning. "Det finns inga ord för glädjen / som Andens gemenskap ger."

Melodin är av Sophie Dedekam och psalmen som helhet är alltså skapad av två unga damer i 20-årsåldern. En för våra psalmer inte helt vanlig bakgrund!

856 Jag går i fara var jag går

Alt. koral:



1. Jag går i fara var jag går,
jag måste alltid tänka
att Satan invid vägen står
med färdigsmidda länkar.
Hans dolda helvetsbrand
mej lätt förvilla kan
när inte på min vakt jag står.
Jag går i fara var jag går.

2. Jag går i trångmål var jag går,
mot synden ska jag strida.
Om Herren lägger korset på,
då ska jag tåligt lida.
Rätt ofta jag ej ser
en väg att vandra mer,
när motgångsdimman blir för svår.
Jag går i trångmål var jag går.

3. Jag går mot döden var jag går
vart än jag här mej vänder.
Förrän jag vet det, klockan slår
och döden bud mej sänder.
Ett litet andetag,
så slutar livets dag
och jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

4. Jag går bland änglar var jag går
och de ska mej bevara.
Alls inget Satans makt förmår
mot denna himlaskara.
Bort, världens suck och sorg,
jag går i änglaborg
och Herren räknat mina hår.
Jag går bland änglar var jag går.

5. Jag går med Jesus var jag går,
han har mej vid sin sida.
Han läker mej med sina sår
och hjälper mej att strida.
Där han står ondskan mot,
jag sätter ner min fot.
Om allting än min ofärd spår,
jag går med Jesus var jag går.

6. Jag går till himlen var jag går,
så fatta mod, mitt hjärta!
I himlen du en ände får
på all din nöd och smärta.
Bort, världens lust och prakt,
ni hör vad jag har sagt:
all världens ära jag försmår,
jag går till himlen var jag går.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. 2013 A.H.
Musik: Tysk koral efter J S Bach, alt. norsk koral

H A Brorson:

155 En Fader oss förenar

1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist:
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år) "Een Gud og alles Fader", Edvard Evers 1902 (49 år)

Musik: 1400-talet Hans Kugelmann 1540 (45 år)

Denna vackra psalm av Sorö-lektorn Ingemann verkar otroligt nog inte finnas med i den senaste danska psalmboken (2002). Men här i Sverige har den haft en stark ställning under 1900-talet och gärna sjungits som avslutningspsalm.

Psalmens första strof utgår ifrån Efesierbrevet 4:3-6, där Paulus skriver: "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: 4en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."

Med tanke på andra strofen kan psalmen mycket väl placeras under rubriken "Pilgrimsvandringen", precis som författarens mest kända psalm Härlig är jorden.

B S Ingemann: 

149 Med Gud och hans vänskap (bearb)

1. Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt syskons gemenskap
och nattvardens bord,
de osedda dagar
vi möter med tröst,
//: oss följer ju Herden ://
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

2. I stormiga tider,
bland töcken och grus,
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet
världen ej ser,
//: men före går Herren ://
men före går Herren
med segerns banér.

3. Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek
och renande blod,
//: där lever vårt hjärta ://
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

*4. O Jesus, var med oss
i smått och i stort,
och sköt oss och led oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet
ska bära oss fram.
//: Lov, pris, tack och ära ://
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb. A.H. 2019, jfr SvPs59!
Se även "Får satan mej sålla" under rubr. Vaksamhet, kamp, prövning

Musik: Oscar Ahnfelt 1851 (38år) - även kallad "Hela Mellan-Sveriges Väckelsemarseljäs"

Denna psalm trycktes första gången i tidningen Pietisten nr 1 1851, och framträder alltså närmast som en nyårspsalm ("de osedda dagar vi möter med tröst"). Den inleds med en allusion på "de 4 B-na": Bönen, Bibeln, Brödragemenskapen och Brödsbrytelsen, jfr Apostlagärningarna 2:42: "Och dessa höll fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna." I följande verser alluderas på Israels barns uttåg ur Egypten och den följande ökenvandringen.

Västerås-lektorn Emil Liedgren kallade psalmen (Svenska Morgonbladet den 7 maj 1934) för "hela Mellan-Sveriges väckelsemarseljäs." Det är naturligtvis i mångt och mycket den frejdiga Ahnfelt-melodins förtjänst att Rosenius-psalmen slog igenom så till den milda grad. (Otroligt nog lanserades dock en nykomponerad alternativmelodi i 1939 års koralbok - i moll dessutom!).

Särskilt mycket har "Med Gud och hans vänskap" naturligtvis betytt inom den direkt "rosenianska" väckelsen, främst EFS och BV/ELM. Den har t.ex. fram till helt nyligen sjungits - i sin längre version - vid alla EFS-konferenser. Men som Youtube-filmen överst visar, används den numera i de mest skilda, t.o.m. uttalat högkyrkliga, sammanhang!

Här presenteras psalmen i en bearbetning från 2019.

C O Rosenius:

580 Jag är svag men inte du

1. Jag är svag, men inte du.
Jesus, lär mej vägen nu!
Full av tacksamhet mot Gud
vill jag gå, låt mej gå nära dej.

2. Synd och stress i villsam värld
gör mej ofta trött och tärd.
Vem ger kraft till fortsatt färd?
Bara du, Herre kär, bara du.

3. Vandra hem tätt intill dej,
det är vad jag önskar mej.
Kropp och själ får vila sej
nära dej, Herre kär, nära dej.

Text och musik: Okänd ("Just a closer walk with Thee"), sv. övers. A.H. 2005

824 Härlig är jorden

1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Text (=SvPs1986 nr 297): Bernhard Severin Ingemann augusti 1850 (61 år) "Dejlig er jorden", övers. Cecilia Bååt-Holmberg 1884 (27 år)

Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842

Detta är en av psalmbokens absolut mest välkända psalmer, ja, en av dem som många svenskar kan utantill. Så kär och insjungen är själva ordalydelsen, att det 1986 inte gick att i sista strofen byta ut "Änglar den sjöngo" mot "Änglarna sjöng den" (sången). Trots att verbformen och ordföljden då skulle bli både begripligare och trognare mot originalet, där det heter just att "englene sang den"!

Psalmen skrevs på sensommaren 1850, då lektor Ingemann fick besök av kyrkoherden Johannes Ferdinand Fenger, som hittat psalmen Schönster Herr Jesu i marsnumret av en tysk missionstidskrift. Där uppgavs den vara en "korsfararhymn" från 1200-talet, och Fenger önskade en text med närmare anknytning till korsfarar- och pilgrimsmotivet.

Lyckligtvis fylldes psalmen inte av någon våldsförhärligande riddarromantik, utan snarare tvärtom: det är en mycket fridfull pilgrimsstämning som genomsyrar texten. Oscar Lövgren påpekar: "Den folkförsoningens freds- och fridston som färgar hymnen, hängde väl också samman med det krig som denna sommar pågick mellan Danmark och Preussen. Efter det blodiga slaget vid Isted 25.7.1850 skrev Ingemann: 'Gud give nu, att den stora fiendskapen måtte ha förblött och en rättfärdig fred vara tillkämpad.'" Och den psalm han skrev senare samma år lät han sluta med orden: "Frid över jorden Herren bjöd". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 315).

Psalmen "Dejlig er jorden" publicerades samma år i tidskriften Dansk Kirketidende (den 8 september). Den unga svenska folkhögskoleläraren Cecilia Bååth-Holmberg (sju år yngre än psalmen) hörde den första gången sjungas i Seljord i norska Telemarken och samtidigt med berättelsen om denna upplevelse publicerade hon sin översättning av psalmen (C. B-H. i Folkhögskolebladet 15 nov. 1884). Texten översattes något decennium senare även av Erik Nyström, men den översättningen slog aldrig igenom.

I övriga Norden är psalmen placerad bland julpsalmerna (väl framför allt p.g.a. tredje strofen), men i Sverige bland pilgrimspsalmerna (här sjungs den kanske mest vid begravningar). Den hör dock till våra mest användbara psalmer, och kan lika gärna sjungas exempelvis en vacker sommardag eller en stilla höstkväll.

B S Ingemann:

823 O hur saligt att få vandra

1. O hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand!
Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.

2. Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall brusa...

3. Intet mörker där skall vara,
inga tårar, ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall brusa...

4. Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall brusa...

5. O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld!
Må vi alla där få mötas
efter slutad pilgrimsfärd!
Härligt sången där skall brusa...

Text (=SvPs1986 nr 300): Joël Blomqvist 1876 (36 år), Per Ollén 1876 (32 år)

Melodi: Robert Lowry 1864 (38 år) "Shall we gather at the river"

Denna mycket populära "pilgrimssång" skrevs i september 1876 och trycktes i tidningen Sanningsvittnet nr 46 samma år. Den är till övervägande delen skriven av den borne poeten och kompositören Blomqvist; redaktör Olléns insatser torde mest ha varit just "redaktionella". "I någon mån behjälplig", skriver Oscar Lövgren lite vagt om Ollén. Nå, visst kan hans namn få stå kvar vid Blomqvists ändå.

För det är ju "saligt att få vandra / hemåt vid vår Faders hand". Fast sångens bildspråk är onekligen lite rör(l)igt - ömsom är vi på ökenvandring likt Israels folk på väg bort från slaveriet i Egypten, ömsom vistas vi vid "älvarna i Babel" (jfr Psalt. 137) likt de judar som var bortförda till fångenskap i Babylon 6-700 år senare. "Men vi väntar bättre dagar / i Jerusalem en gång" - där har vi både den längtan som de deporterade judarna kände en gång och den längtan till "det himmelska Jerusalem" som psalmen vill uttrycka idag. Kalla det ersättningsteologi eller ej, "det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder" säger aposteln Paulus i Galaterbrevet 4:28.

Kontrasten mellan "här" och "där" är ett genomgående tema i psalmen, och då blir det också logiskt att slutstrofen formar sej till en innerlig bön om att "ingen må bli tillbaka / här i denna mörka värld." Det behöver inte innebära oförmåga att se också de ljusa sidorna i den hitsides tillvaron ("Jorden är Herrens och allt som är därpå" enligt Psaltaren 24). Men det handlar om att allt här enligt både allmän erfarenhet och kristen tro är "underkastat förgängelsen" - och att det eviga livet enligt den kristna tron är knutet till Kristus och livsgemenskapen med honom.

Melodin skrevs till sången "Shall we gather at the river" (sv. "Får vi mötas vid den floden"), som innehållsligt ligger ganska nära "O hur saligt" utan att man kan säga att det på något sätt är samma sång. Själv tycker jag nog att "O hur saligt" med sitt pilgrims- och vandringstema passar bättre till den ganska marschartade melodin!

Här en variant för kör och orgel av A Söderberg:

R Lowry:

828 Kom till oss, Jesus, där vi går på vägen

'

Psalmen kan sjungas på följande melodi, men har även en egen ("Från fädernas tid" nr 33).:

1. Kom till oss Jesus, där vi går på vägen.
Var är den underbara ort belägen,
där vi ditt sällskap får i frid åtnjuta,
där du ditt hjärta vill för oss utgjuta?

2. Ge oss din nåd, när vi vår väg ska vandra,
så att om dej vi talar med varandra.
Går vi till Emmaus på vägen smala
och längtar efter dej, då vill du tala.

3. Vi har profeterna, din egen lära,
apostlar vittnar om din nåd och ära,
men likafullt är våra hjärtan sena
att rätteligen tro din sanning rena.

4. Så kom och i vår själ dej uppenbara!
Du, världens ljus, må själv för oss förklara,
att du, Guds Son, först döden måste lida
och sedan sitta vid din Faders sida.

5. Ja, lär oss söka dej, vår del den bästa,
och våra hjärtan i din kärlek fästa.
Upplys då vårt förstånd och styr vår vilja,
att ingen må oss från din kärlek skilja.

6. Bli kvar hos oss, ty det mot kvällen lider.
Lär oss att vaka under hårda tider,
så vi med Andens olja väl försedda
i väntan efter dej må stå beredda.

7. Gör oss uppriktiga till själ och sinne,
så vi din kärlek har i stadigt minne.
Ja, samla oss, som oron snart förströdde,
och lär oss älska dej, som för oss blödde.

8. O hjälp oss, Jesus, vi är än på vägen
dit där den nya staden är belägen.
Ja, ge oss kraft i tro och hopp att ila,
till dess vi får hos dej en evig vila.


Text: Ur samlingen "Från fädernas tid" (nr 33), bearb. A.H. 2010

839 Jag är fattig främling bara

1. Jag är en fattig främling bara,
och över jorden går min färd,
men det blir ingen nöd och fara
i himlens evigt ljusa värld.
Där får jag se min Gud och Fader,
där klingar sången nyuppstämd!
Jag måste fara över floden,
men sedan har jag kommit hem.

2. Jag vet att köld och skyfall stör mej,
och branta stup jag kring mej ser,
men gyllne fält jag har framför mej,
där ingen dör och gråter mer.
Där får jag se mitt rätta hemland,
där är Guds stad, Jerusalem!
Jag måste fara över floden,
men sedan har jag kommit hem.

3. Jag snart är fri från varje prövning
och livets segerkrans blir min.
Det kors jag bar till själens övning
lyfts av när jag hos Gud går in.
Så många ser jag där - och Jesus,
som dog för mej och alla dem!
Jag måste fara över floden,
men sedan har jag kommit hem.

Text och musik: Negro Spiritual, övers. A.H. 2010

827 Vi ska nå vårt mål (We shall overcome)

1. Vi ska nå vårt mål,
vi ska nå vårt mål,
vi ska nå vårt mål en dag.
Ja, djupt inom mej (inom mej)
tror jag och vet:
vi ska nå vårt mål en dag.

2. Kristus har gått före,
Kristus har gått före,
Kristus har gått före i dag.
Ja, djupt inom mej...

3. Vi vill följa Kristus,
vi vill följa Kristus,
vi vill följa Kristus i dag.
Ja, djupt inom mej...

4. Vi går hand i hand,
vi går hand i hand,
vi går hand i hand i dag.
Ja, djupt inom mej...

5. Alla folk tillsammans,
alla folk tillsammans,
alla folk tillsammans en dag.
Ja, djupt inom mej...

6. Sanningen gör oss fria,
sanningen gör oss fria,
sanningen gör oss fria i dag.
Ja, djupt inom mej...

Text: Charles Tindley 1901, bearb. Övers. A.H. 2009

835 Led, milda Ljus

1. Led, milda Ljus,
ibland de mörka snår,
led du mej fram!
Långt från mitt hem
i dunkel natt jag går,
led du mej fram!
Styr varje steg,
i förväg vill jag ej
få se min stig;
ett steg är nog för mej.

2. Jag vill ej längre
egna vägar gå,
led du mej fram!
O Ljus av Gud,
låt mej din klarhet få,
led du mej fram!

Mörk är den tid

jag varit världens vän,

men nu bakom

för alltid ligger den.

3. O Herde kär,

mej skydda med din stav!

Led du mej fram,

fram genom öknar,

över berg och hav,

led du mej fram.

Släpp mej ej mer
att gå på egen hand,
då når jag aldrig
löftets sköna land.

4. Snart ska ju nattens
dunkla skuggor fly,
ja, skingra sej,
och änglar le
ur rosig morgonsky
med fröjd mot mej.
Då ska min frälsta
själ i evighet,
o Gud, lovsjunga
din barmhärtighet!


Text: John Henry Newman 1833 (32 år), Erik Nyström, Carl Boberg, ngt bearb. A.H.

Musik: Charles Purday

826 Vi ska vandra i Guds kärleks ljus

1. //: Vi ska vandra

i Guds kärleks ljus,

vi ska vandra

i Guds kärleks ljus ://

//: Vi ska vandra, å-å,

vi ska vandra

i Guds kärleks ljus ://

2. //: Siyahamb´ ekukhamyeni kwenkhos,

siyahamb´ ekukhanyeni kwenkhos ://

//: Siyahamba, o-oh,

siyahamba ekukhanyeni kwenkhos ://

3. //: We are marching

in the light of God,

we are marching

in the light of God ://

//: We are marching, o-oh,

we are marching

in the light of God ://

Text: Från Sydafrika

825 När får jag se dig, Frälsare kär?

Alt. koral:

1. När får jag se dej, Frälsare kär,

ren och förklarad vara dej när?

När ser mitt öga

dej i det höga,

sådan du är?

2. Åt kära vänner gläder jag mej,

oron jag känner viker dock ej.

Friden jag vinner

först, då jag finner

vägen till dej.

3. Människor sviker, du håller tro.

Salig är den, som hos dig får bo.

Jesus, var med mej,

lys mej och led mej

hem till din ro.

4. Stå vid min sida, se, jag är svag.

Du äger makten, hjälplös är jag.

Ser du mej digna,

stöd och välsigna,

hjälp mej var dag.

5. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn,

skänk mej din nåd, och för mej i hamn.

Nåden kan rena,

nåden allena

öppnar din famn.

6. Snart får jag se dej,sådan du är,

får ibland vänner vara dej när.

Då ska min tunga 

högt dej lovsjunga,

Frälsare kär!

1. Oi Herra, jos mä matkamies maan

lopulla matkaa nähdä sun saan,

oi, jos mä kerran

näkisin Herran

kunniassaan!

2. Sinua kaipaa sydämeni,

sun puolees huutaa mun henkeni.

On yksin tästä

sen ikävästä

kyyneleeni.

3. Muut kaikki hylkää, vaan sinä et.

Autuuden särkyneet sydämet

sinulta saavat,

sä luet haavat

ja kyynelet.

4. Mua auta, Herra, mä toivon vaan,

vaikk´ ei ois toivoa ollenkaan.

En päästä sua,

ennenkuin mua

käyt siunaamaan.

5. Oi Herra, suothan sä minulle

sun armos voimaksi matkalle.

Anteeksi anna,

mua nosta, kanna,

vie perille!

6. Oi saanhan joukkoon autuaitten

kanss´ ystäväini ja omaisten

mä päästä kerran

luo armon Herran,

oi saanhan sen.

Text: Wilhelmi Malmivaara 1903 (49 år), övers. Alfons Takolander 1927 (52 år), bearb. A.H.

Musik: Mikael Nyberg 1920 (49 år), alt. Erik August Hagfors

840 Min framtidsdag är ljus och lång

Alt. koral:



1. Min framtidsdag är ljus och lång,

den räcker bortom tidens tvång,

där Gud och Lammet säll jag ser

och ingen nöd skall vara mer.

2. Ett oförgängligt arv jag har,

i himlen är det i förvar.

Och under prövotiden här

min Fader ger vad nyttigt är.

3. Pris vare Gud, som ställt det så!

Nu slipper jag att ängslig gå.

För mej han alltid sörja vill,

vad än som här må stöta till.

4. Så har jag frid uti min själ

och sjunger lycklig: allt är väl.

Jag vandrar trygg vid Faderns hand,

han leder mej till livets land.

5. Men, Herre Jesus, lär du mej

att leva mera helt för dej

den lilla tid jag har igen

på vägen hem till himmelen.

Text: Nils Frykman 1883 (41 år), ngt bearb.

Musik: Nils Frykman 1883, alt. A.H. 1991

842 O hoppets dag som klarnar opp

1. O hoppets dag som klarnar opp
ur dödlighetens dimma!
Du skänker till mitt vandringslopp
av himlens ljus en strimma,
och brist och nöd
och sorg och död
flyr bort som nattens skuggor.

2. Förgås må världen med sin prakt,
sin ära, lust och lycka,
dock skall från vansklighetens makt
de sina Herren rycka,
ty döden har
sin udd ej kvar
för dem som Herren känner.

3. Jag livets dag ej slöse bort
på tidens små bekymmer!
Allt skall dock lämnas inom kort
när livets afton skymmer.
Mej följer blott
vad rätt och gott
i Kristi tro jag övat.

4. Så vill jag innan det blir natt
och vilans bädd tillagas
blott samla här åt mej den skatt
som ej från mej kan tagas,
blott söka här
det namn som är
i livets bok inskrivet.

5. Men Jesus, under dagens lopp
låt mig din nåd förnimma
och kom till mej med saligt hopp
i livets aftontimma.
Hos mej förbliv.
Är du mitt liv,
blir döden själv min vinning.

Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2008

Musik: Darmstadt 1699 ("Du bar ditt kors")